Klar - Svenska dialekter i media

Transcription

Masarykova univerzita
Filozofická fakulta
Ústav germanistiky, nordistiky a nederlandistiky
Skandinávská studia
Bc. Henrieta Mikleová
Attityder till svenska dialekter och utländsk brytning
i svenska medier
Magisterská diplomová práce
Vedoucí práce: Mgr. Alarka Kempe
2014
Härmed intygas att allt material i denna masteruppsats, vilket inte är mitt eget, har blivit
tydligt identifierat och att alla källor som jag använder mig av finns i källförteckningen och
i bilagorna.
Brno, 30 april 2014
.......................................................
Jag skulle vilja tacka min handledare Alarka Kempe för all hjälp, uppmuntran och värdefulla
synpunkter som jag fått under skrivandet och hela studierna. Vidare vill jag tacka Eliška för hennes
obetalbara vänskap och oändliga tålamod och för att jag har fått möjlighet att förälska mig i det
svenska språket. Vidare vill jag tacka Anton, Nina och Sofie för rättningen av uppsatsen och för all
inspiraton och hjälp de ger mig hela tiden. Samtidigt riktar jag ett tack till min familj och alla mina
vänner som aldrig tröttnar på att stödja mig och för att med deras hjälp kan jag studera och utveckla
mig både proffessionellt och personligt.
Innehållsförteckning
Tabeller ................................................................................................................................. 6
1 Inledning .......................................................................................................................... 7
1.1 Syfte och frågeställningar........................................................................................ 9
1.1.1 Syfte.................................................................................................................. 9
1.1.2 Frågeställningar ................................................................................................ 9
2 Teoretisk bakgrund och tidigare forskning ................................................................ 10
2.1 Dialekt, dialektutjämning och attityder ................................................................. 10
2.1.1 Dialekt ............................................................................................................ 10
2.1.2 Dialektutjämning ............................................................................................ 13
2.1.3 Attityder till dialekter ..................................................................................... 16
2.2 Språk i massmedia ................................................................................................. 19
2.2.1 Språket i radio och TV – tidigare och nu........................................................ 19
2.2.2 Nyhetsuppläsning och nyhetsspråket.............................................................. 20
2.2.3 Dialekt och brytning i massmedierna ............................................................. 21
2.2.4 Attityder till språket i media ........................................................................... 24
2.2.5 Språkvård på radio och TV............................................................................. 26
2.2.6 Den regionala dialekten i regionalprogram .................................................... 27
3 Metod och material ....................................................................................................... 29
3.1 Enkätundersökningar ............................................................................................. 29
3.1.1 Enkät 1 – Massmediernas attityder till dialekter i media ............................... 30
3.1.2 Enkät 2 – Lyssnarnas och tittarnas attityder till dialekter i media.................. 30
3.2 Intervjuer – mediearbetarnas syn på och erfarenheter av dialekter i media .......... 31
3.2.1 Intervjupersonernas upplevelser och erfarenheter med dialekter i media ...... 32
4 Resultat av enkätsvar ................................................................................................... 36
4.1 Enkät 1 – Massmediernas attityder till dialekter och brytning i media ................. 36
4.2 Enkät 2 – Lyssnarnas och tittarnas attityder till dialekter och brytning i media ... 40
4.2.1 Vilka dialekter tycker du man ska använda i media, det vill säga på radio och
TV? .......................................................................................................................... 42
4.2.2 Vilken eller vilka dialekter stör dig i media?.................................................. 44
4.2.3 Varför stör dig en viss dialekt? ....................................................................... 46
4.2.4 Vilken eller vilka dialekter vill du gärna höra i media? ................................. 49
4.2.5 Är det acceptabelt med den regionala dialekten i ett regionalt program? ...... 50
5 Diskussion ...................................................................................................................... 53
Referenser........................................................................................................................... 56
Resumé................................................................................................................................ 59
Bilagor
Tabeller
Tabell 1: Uppdelning av svaren på den första och tredje frågan ......................................... 38
Tabell 2: Procentuell uppdelning av svaren på den första och tredje frågan ....................... 38
Tabell 3: Antal och procentuell uppdelning av svaren på fråga 2 ....................................... 39
Tabell 4: Procentuell fördelning av antalet informanter utifrån kön och ålder................... 40
Tabell 5: Antal informanter: fördelning utifrån kön och ålder ........................................... 41
Tabell 6: Informanternas svar på den första frågan: fördelning utifrån ålder...................... 43
Tabell 7: Antalet informanter som valde svaret “Övrigt” i den första frågan: fördelning
utifrån kön och ålder.................................................................................................... 43
Tabell 8: De mest frekventerade svaren på alternativet “Övrigt” i den första frågan ......... 44
Tabell 9: Informanternas svar på den andra frågan: fördelning utifrån ålder ...................... 45
Tabell 10: Informanternas svar på den tredje frågan: fördelning utifrån ålder.................... 47
Tabell 11: Informanternas svar på den tredje frågan: fördelning utifrån kön...................... 47
Tabell 12: Procentuell fördelning utifrån kön och............................................................... 48
Tabell 13: Informanternas svar på den fjärde frågan: fördelning utifrån ålder ................... 49
Tabell 14 Informanternas svar på den fjärde frågan: fördelning utifrån kön....................... 50
Tabell 15: Antalet informanter som har svarat med nej i den femte frågan: fördelning
utifrån kön och ålder.................................................................................................... 51
Tabell 16: De nej-svarande informanternas svar på tidigare frågor .................................... 52
6
1 Inledning
Det har hänt mycket under de senaste årtiondena när det gäller dialekter, förändring av dess
status och attityder till olika dialekter i Sverige. Tidigare hade dialekter så låg status att
man fick skämmas över att man var dialekttalare. Dialekter skulle utrotas eftersom de
ansågs fula, bondaktiga och personer som talade dem ansågs som okultiverade och
obildade. Det var totalt dialektförbud i media.
Nuförtiden har dialekterna fått en mycket högre status. Det är inte längre pinsamt att det
hörs var man kommer ifrån utan det tillhör personligheten. Man kan tala dialekt i skolorna
och det är vardagligt att man får höra dem i TV och radio.
Att man fick tala endast standardspråket i TV och radio dröjde kvar längst bland
nyhetsuppläsare. Nu sätts det inte några begränsningar på dialekter i nyhetsprogram heller,
snarare tvärtom, man försöker öka mångfalden i medierna. Men är det så i praktiken?
Tycker man verkligen att det är acceptabelt att läsa nyheter på skånska eller östgötska? Gör
man allt inom mediebranschen för att kunna ha den variation som återspeglar samhällets
mångfald? Har lyssnare och tittare vant sig vid att höra dialekter från TV och radio?
Föredrar de standardspråket eller vill de höra ännu fler dialekter? Vad har man för attityder
till utländsk brytning? Vilka dialekter vill man höra i lokalkanalerna? Föredrar man den
regionala dialekten i regionala program? Jag blev intresserad av svaren på bland annat
dessa frågor när jag började med min forskning.
Vad jag har ämnat ta reda på i denna undersökning är vad medieföretagens ställning är till
dialekter och utländsk brytning i radio och TV med särskilt fokus på nyhetsuppläsarnas
språk. Syftet är vidare att studera radiolyssnarnas och TV-tittarnas attityder till dialekter
och bruten svenska i media och orsaken till en eventuell negativ inställning till dem.
Dessutom undersöker jag båda parternas uppfattning om dialektbruk i lokalkanaler.
För att få mina frågeställningar besvarade och undersökningens ändamål uppfyllt använder
jag mig av två metoder: intervjuer och enkätundersökningar. Intervjuer har jag gjort med
personer som arbetar på radio och TV för att få en uppfattning av situationen genom deras
7
personliga erfarenheter. Intervjupersoner har jag hittat med hjälp av rekommendationer
från bekanta. Jag har även skickat ut två enkätundersökningar, en igen till mediearbetare
och en till radiolyssnare och TV-tittare. Enkäterna har jag spridit via mina mejlkontakter
och det sociala nätverket Facebook, dessutom har de skickats ut till en av Sveriges Radios
lokalkanaler, P4 Jönköpings Publiknätverk (det betyder 900 lyssnare i Jönköpings län).
Genom att jämföra resultaten vill jag få en bild över vad som har förändrats under de
senaste åren och hur det kan se ut i framtiden vad gäller användning av och attityder till
dialekter i media.
Tanken var först att bara undersöka nyheternas språk men ju mer jag funderade över vad
jag skulle studera desto mer intresserad blev jag av ämnet och desto fler frågor dök upp,
och i och med det blev området och temat jag skulle undersöka bredare. Med min
undersökning vill jag ge en sammanfattande bild om vad man har för inställning till
dialekter inom mediebranschen, vad lyssnare och tittare har för attityder till dialekter och
utländsk brytning i TV och radio och om deras åsikter stämmer sinsemellan. Vidare vill jag
studera om det går att förutse hur situationen och attityden till dialekter och brytning
kommer att se ut i framtiden.
Nyckelord: dialekt, attityd, media, språkbruk, nyhetsspråket, brytning
8
1.1 Syfte och frågeställningar
1.1.1 Syfte
Syftet med detta arbete är tvådelat. Dels vill jag undersöka medieföretagens inställning till
dialekter i synnerhet med fokus på nyhetsuppläsarnas språk. Jag vill studera huruvida
attityden har förändrats till dialekter och utländsk brytning inom mediebranschen, både på
radio och TV efter att man har bestämt att de ska få höras. Jag vill studera om olika
program, framför allt nyhetssändningar, ska fortstätta vara helt dialektfria. Vidare vill jag ta
reda på hur det ser ut på lokalkanaler när det gäller användning av dialekter. Jag vill även
försöka visa vad lyssnare och tittare har för synpunkter och attityder till dialekter i media.
Genom att undersöka och jämföra både medias och folks attityder till dialekter i radio och
TV hoppas jag kunna se hur man tänker kring användning av dialekter i massmedierna och
om mediearbetare och radiolyssnare/TV-tittare har samma åsikter i ämnet. Till slut vill jag
få en bild inte bara över dagens situation utan också över hur det kan se ut i framtiden.
1.1.2 Frågeställningar
De frågeställningar jag har utgått ifrån i min undersökning är:
• Vilket språkbruk prefererar man hos nyhetsuppläsare och andra medarbetare inom
mediebranschen? Är det acceptabelt med dialekter och utländsk brytning?
• Finns det någon skillnad mellan nyheterna och andra program vad gäller
dialektbruket och attityden till dialekter och utländsk brytning?
• Finns det någon skillnad mellan riks- och regionalsändningar vad gäller
dialektbruket och attityden till dialekter och utländsk brytning?
• Vad har radiolyssnare och TV-tittare för attityder till dialekter och utländsk brytning
i media?
• Finns det dialekter som stör en i TV eller radio? Varför känns de störande?
• Vill man höra den regionala dialekten i regionalprogram?
• Hur har synen på dialekter i radio och TV förändrats under tidens gång och hur kan
det se ut i framtiden?
9
2 Teoretisk bakgrund och tidigare forskning
I detta kapitel beskrivs den teoretiska och historiska bakgrunden till de begrepp som är
nödvändiga för min studie. Termerna dialekt, dialektutjämning och attityd till dialekt
förklaras. I kapitlet beskrivs också förändringar kring och attityder till dialekter, brytning
och nyhetsspråket i massmedierna. Vidare presenteras några tidigare undersökningar i
ämnet, både när det gäller dialekter i allmänhet och massmediernas språk.
2.1 Dialekt, dialektutjämning och attityder
Först beskrivs det begreppet dialekt utifrån olika synviklar, sedan förklaras dess
utjämningsprocess och till slut presenteras forskning och undersökning kring människors
attityder till dialekter.
2.1.1 Dialekt
Dialekter har alltid varit närvarande i landet, de har vuxit fram ur fornspråket. Man har
använt dialekter främst i östra Mälardalen för att skapa skriftspråket. Det skapades bland
annat för kyrkans, kungamaktens och domstolarnas behov att kunna ha ett centralspråk. Av
centralspråket bildades ett rikstalspråk med ett formsystem som är rättat efter skriftspråket
och som strävar efter ett uttal som man använder vid uppläsning av en skriven text. Trots
all strävan och regler blev talspråket inte lika normbundet som skriftspråket och därför vi
inte kan påstå att det finns något enhetligt rikstalspråk. På grund av detta är det lämpligare
att använda termen standardspråk istället för riksspråk eller rikssvenska. Standardspråkets
dialektala varianter kallar man lokala eller regionala standardspråk. (Bergfors, 1980:40)
Kristina Hagren, forskningsarkivarie, dialektolog vid Dialekt- och folkminnesarkivet på
Institutet för språk och folkminnen, berättar att dialektologer ofta får frågan hur många
dialekter som finns i Sverige. Att svara på denna fråga är dock inte så enkelt. Svaret beror
10
på från vilket perspektiv vi ser på dialekter.1 Nationalencyklopedin (NE) definerar dialekt
som en ”språkvariant som talas av invånarna inom ett avgränsat geografiskt område”.
Denna förklaring definerar dialekter ur en geografisk synvinkel och på det sättet förknippas
dialekter med geografiska språkvariationer. Geografiska språkgränser uppstår till exempel
där skorrande r-ljud går över till rullande r-ljud. När fler språkliga variabler (exempelvis
fonologiska – talarens uttal, lexikala – ordval eller särskilda uttryck) ändras vid en
språkgräns kallas det för dialektgräns. Att avgöra var olika dialektgränser befinner sig, var
en språkvariant slutar och en annan börjar, är inte heller tydligt i varje fall.
Dialektgränserna är ofta gamla gränser från olika byar, landskap, det vill säga från olika
gemenskaper (Einarsson, 2009:147-148).
Radovani (2000) har gjort en sociodialektologisk undersökning bland vuxna svenskar i
Tierp, Östersund, Linköping, Trollhättan och Malmö om deras attityder till svenska
dialekter. Hon menar med begreppet dialekt att den är både ett avvikande språkbruk om
man jämför med standardspråket och att den är ett talspråk som skiljer sig från
standardspråket med uttal och intonation. I sin enkätundersökning använder hon termen
riksspråk i stället för standardspråk eftersom det verkade mer förståeligt för informanterna
som inte arbetade med språkvetenskap. (Radovani, 2000:17).
Gerd Eklund, dialektforskare förklarar att enligt dialektforskarna är en dialekt ett eget
mindre språk som har ett eget ljudsystem, grammatik, syntax och ord. Därför kan man säga
att dialekttalande egentligen är tvåspråkiga. De växlar mellan standardspråket och
dialekten likadant som riksspråktalande växlar till exempel mellan svenska och engelska.2
Detta intygar också Hultgrens studie om dialektförhållandena i övre Dalarna (1983) och
Thelanders enkätundersökning om användning av dialekt i Mora, Malung och Älvdalen
(1979). Eklund tillägger att människors kultur uttrycks bäst i deras egna språk. Därför
spelar dialekterna ytterligare en viktig roll i vårt kulturarv. Dialekterna har inte påverkats
av riksspråket och reflekterar därmed kulturen genom tiderna.3
Andersson (1985: 62f) har undersökt förhållandena mellan dialekt och standardspråk och
1
Efter samtal med Kristina Hagren, 12.3.2014.
2
Intervju, Gerd Eklund, Helen Andersson, 2002.
3
Intervju, Gerd Eklund, Helen Andersson, 2002.
11
attityder till olika svenska regionala varieteter. Han håller med Bergfors (1980) och
förklarar att det är lämpligare att använda begreppet standardspråk istället för riksspråk
eftersom det skulle betyda att det finns ”ett enda enhetligt språk för hela riket” och det har
man inte i Sverige. Andersson delar upp dialekter i fyra kategorier:
− genuin dialekt
− utjämnad dialekt
− regionalt standardspråk
− neutralt standardspråk
Vi talar om en genuin dialekt när språket avviker från standardspråket på nästan alla
språkliga nivåer, det vill säga fonetiskt, fonematiskt, morfologiskt, syntaktiskt och lexikalt.
Språket blir nästan obegripligt för dem som inte kommer från området där man talar den
genuina dialekten. Andersson menar dock att obegripligheten inte är den mest avgörande
faktorn som gör dialekten till en genuin dialekt. Det är allt färre människor som talar en
genuin dialekt och den är kvar framför allt på landsbygden. Denna form av dialekter finner
man till exempel på Gotland eller i norra Dalarna. Enligt Andersson hör
utjämningsprocessens styrka och de genuina dialekternas hotade ställning ihop med
industralisering, urbanisering, befolkningens rörlighet, den allmänna skolutbildningen och
massmedias verksamhet.
Den utjämnade dialekten talar man i tätorter eller på landsbygden. Hit tillhör till exempel
storstadsmålen som göteborgska och malmöitiska. När vi säger att någon talar dialekt på
TV eller radio så menar vi den utjämnade dialekten. Den genuina dialekten avviker så pass
mycket från standardspråket att programmet bör vara textat för att man ska kunna förstå
det.
Med regionalt standardspråk anses dialekt som man talar i ett visst dialektområde och alla
kan förstå, även de som kommer från ett annat dialektområde. Den förknippas med
dialektområdets centrum, till exempel är den sydsvenska varianten av regionalt
standardspråk den form av skånska som man talar i Lund. Andersson skriver att det finns
4-5 regionala standardspråk i svenska, beroende på hur man tolkar avvikelserna från
standardspråket:
− en sydsvensk variant av standardspråket med Lund i centrum
12
− en västsvensk variant av standardspråket med Göteborg i centrum
− en uppsvensk variant av standardspråket med Stockholm i centrum
− en finlandsvensk variant av standardspråket
− en norrländsk variant av standardspråket
Den norrländska varianten ingår ibland i den uppländska, därför påstår vissa forskare att
det bara finns fyra standardspråk och inte fem.
Det neutrala standardspråket är det språk som man ofta kallar för rikssvenska. Genom att
man talar standardspråk avslöjar man inte varifrån man kommer. Forskare är dock inte
överens om att standardspråket existerar i sig. Vissa säger att standardspråket egentligen
inte är annat än den uppsvenska varianten av standardspråket med Stockholm i centrum.
(Andersson, 1985:62f).
2.1.2 Dialektutjämning
Att det händer många förändringar omkring dialekter är alla dialektologer överens om.
Dialekter jämnar ut sig allt mer och kommer att likna standardspråket i allt större
utsträckning. Gerd Eklund, dialektforskare, förklarar att framför allt de utpräglade dialekter
som Andersson (1985:61) kallar genuina dialekter är hotade.4 Utjämningsprocessen
började med att den allmänna skolgången blev införd. På 1840-talet försökte man till och
med utrota dialekter för att att skapa en enhetlig rikssvenska, ett rengjort språk. Dialekter
hade en väldigt låg status och ansågs som fula. (Thelander, 1996). I skolorna fick man inte
tala något annat än bara rikssvenska och det var lärarens uppgift att se till att elever inte
skulle använda dialekt. (Birkne, 2011:7). Dialekter ansågs till och med som vulgärspråk,
motsatsen till kultur och god smak. (Palmer, 1945). Maj Reinhammar, dialektforskare
förklarar att även föräldrarna tyckte att dialekttalande barn var handikappade på något sätt
och inte skulle kunna göra stora framgångar i livet om de inte talade rikssvenska.5
Holmqvist (1972:17) visar i sin forskning om dialekttalande elevers skolprestationer i
Mora att lärare från 1970-talet påstod att de elever som talade dialekt fick svårigheter i
svenska. Elever förstod språket i läro- och läseböcker och i massmedia men hade bara en
4
Efter samtal med Gerd Eklund, 13.3.2014.
5
Efter samtal med Maj Reinhammar, 13.3.2014.
13
passiv tillägnan och hade svårt att återge tankar i tal och skrift eftersom de tänkte på
bygdmålet men behövde föra sig på svenska. Holmqvist (1972:17).
Skriftspråkens påverkan av talspråket bidrog till standardspråkets uppkomst, vilket i sin tur
bidrog till dialektens minskning (Hultgren, 1979:35). Dessutom började befolkningen
flytta allt mer under 1900-talet. Ett så kallade ”blandäktenskap” växte också fram.
Begreppet ”blandäktenskap” betyder att hushållet inte längre består av personer som talar
samma mål utan att det bor tillsammans till exempel en dialekttalande och en
standardspråktalande. Här väljs dialekterna bort och man föredrar standardspråket för att
kunna göra sig förstådd. Genom att man ger upp det gamla målet kan vi inte tala om
dialektutjämning, utan dialekten försvinner snarare helt. (Helgander, 1994:70).
Dialektforskaren Maj Reinhammar förklarar att dialekter i sig har fått en högre status idag.
Numera skäms man inte över att visa varifrån man kommer utan det tillhör personligheten.
Hon tillägger att trots att man försöker bevara sin dialekt förs målen inte vidare från
föräldrar till barn på samma vis som tidigare och därför är framför allt de genuina
dialekterna i fara och kan så småningom gå förlorade.6 Denna förändring visar också
studien av dalmålen. Föräldrarna talar inte längre dialekt med sina barn och därför har
unga bara en passiv kunskap av målet och kommer inte att kunna föra det vidare till nästa
generation. De regionala, utjämnade dialekterna däremot kommer att bevaras. (Helgander,
1994:70).
Emma Wahlund har i sin C-uppsats om markerande drag i norrländska dialekter (2012)
studerat och märkt att det finns dialektala drag som har en stor regional utbredning och de
dragen verkar vara stabilare när det gäller dialektutjämning. Det vill säga att även om
draget är väldigt utpräglat och avviker mycket från standardspråket försvinner det inte i
utjämningsprocessen utan lever kvar i målet. (Wahlund, 2012:8) Samma noteringar gjorde
Thelander i sin studie i Burträsk (1979b:104-105). Han studerade hur dialekterna skiljer sig
mellan tätort och landsbygd. Undersökningens resultat visar att man i högre grad talar
dialekt på landsbygden än i tätorten. Det gäller även dem som sällan vistas i tätorten – de
talar mindre dialektalt än de som reser dit oftare. Thelander hittade i en annan
gemensamma drag i norrländska dialekter som har en stor utbredning och därför klarar de
6
14
sig bra i utjämningsprocessen. Han förklarar vidare att på grund av att människor är mer
rörliga idag är man inte lika mycket knuten till det lokala och därmed håller de mindre
samhällena på att flyta ihop språkligt. (Thelander, 1996:173). Det har också undersökt om
dialekttalare är medvetna om deras dialektala drag och former och det har visats att de
dialektformer som man använder utan att vara medveten om att det är en dialektal form är
också mycket mer tåliga i utjämningsprocesssen. (Pedersen, 1997:234, 238). Svahn och
Nilsson, dialektforskare, poängterar att de dialektala former som används som en markör
för hemorten eller för en viss social grupp är lika moståndskraftiga och försvinner därmed
inte. (Svan & Nilsson, 2012:9).
Bergfors (1981), tidigare arkivchef vid Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala, förklarar
att dialektutjämning innebär förändring av ordförrådet, formsystemet och uttalet. Gamla, ej
längre använda ord försvinner. Nya ord uppkommer, ord från riksspråket ersätter de gamla
dialektala orden men med dialektens uttal och böjning. Man kan säga att dialekter ändrar
karaktär och kommer att bli närmare standardspråket eller till och med bytas ut mot det.
Standardspråket har ofta lokala utmärkande drag vad beträffar ordförråd, böjning och uttal.
Särskilt gäller det ordmelodi och satsmelodi som är de mest märkbara dragen och stannar
kvar i talet längst även om man flyttar från orten. Bergfors förklarar vidare att om man inte
kan göra sig förstådd när man talar sin dialekt byter man till standardspråket. Det kallas för
kodbyte. I områden där man talar en genuin dialekt, ett svårföreståeligt mål (sådana finns
till exempel i delar av Jämtland, Härjedalen, norra Dalarna, på Gotland) är människor
tvåspråkiga. De talar dialekt med sin omgivning, familj, bygrannen och standardspråk med
främlingar som kommer från ett annat dialektområde. En annan orsak till kodbyte är när
man inte vill avvika från omgivningens språk och genom detta väcka uppmärksamhet och
intolerans. Bergfors säger dock att man borde undvika kodbyten eftersom man kan förlora
”mycket av möjligheten att uttrycka sig lätt, snabbt och naturligt”7 och även sin trygghet i
språket. Radio och TV, forsätter Bergfors, tvingar inte någon till kodbyte utan
massmedierna har en annan viktig betydelse: de ställer till förfogande en norm för dem
som behöver byta kod. De första radiomännens språk hade ”en tydlig förankring i det
bildade huvudstadsuttalet” och det uppvisade mönstret i etermedierna var centralspråket.
Bergfors hävdar att etermedierna påverkar människor och därför bör radio och TV
7
Bergfors, Erik Olof. Radio- och TV-språket: ett mönster för allmänspråket. I: Jonsson, Åke & Lindblad,
Inga-Britt (red.), Språket i radio och TV. Umeå: MUM, 1980. s. 43
15
användas för att skapa en positiv attitydförändring till dialekter. Rösterna i medierna ska
spegla alla variationer av språket så att människor förstår att det är acceptabelt att tala på
många olika sätt, vidare att folk lär sig tolerera de som talar annorlunda och till slut att
olika variationer av språket får större tolerans. (Bergfors, 1981:40-43).
Att förutsäga hur det kommer att se ut med dialekter i framtiden är inte så enkelt, skriver
Kristina Hagren, dialektforskare. Hon tror att de utpräglade dialekterna kommer att
utjämnas och bara några få dialektala drag blir kvar (i första hand intonationen). Man
kommer inte att behöva anstränga sig för att tala standardspråket eftersom man ändå
kommer att bli förstådd.8
2.1.3 Attityder till dialekter
Dialekter hänger ihop med sociolekter, som är olika socialgruppens språkbruk. Om man
talar om att ett dialektalt drag är fult handlar det då oftast om ett sådant drag som
förekommer i en hög grad i den lägsta socialgruppens sociolekt och är ovanlig i högre
socialgruppers sociolekter. Draget hamnar högre på den sociala skalan om det inte avviker
så mycket från riksspråket och blir placerat lägre om det är mycket utpräglat. (Andersson,
1985: 66).
Attityden till en viss dialekt eller språk är i själva verket en attityd gentemot personen man
talar med. Det finns många faktorer som kan påverka attityden till en viss dialekt:
föräldrar, kompisar, lärare, massmedia. (Einarsson, 2009:35).
Det finns två mönster för hur man grundar sina attityder till dialekter. Det ena är ett allmänt
mönster, stereotyper som visar att dialekter i västra och nordliga Sverige generellt värderas
högre än dialekter från södra och östliga Sverige. (Den östliga dialekten gotländska är dock
ett undantag.) Anledningen till att man inte gillar dialekten i Stockholm är att makten
genom historien har ofta koncentrerats till regionen runt Stockholm och att man känner sig
hotad och underlägsen gentemot stockholmarna. Det andra mönstret är ett egocentriskt
mönster. Enligt det har man en delad uppfattning om sin egen dialekt. Det kan bero på att
8
Efter samtal med Kristina Hagren, 12.3.2014.
16
dialekten värderas som mindre bra i skolan där standardspråket eftersträvas, men man talar
dialekt med sin närmaste omgivning (med familj, vänner och så vidare), en närmiljö som i
vanliga fall betyder trygghet mot en. Det har visat sig att människor i allmänhet inte gillar
granndialekterna. De mer avlägsna dialekterna känns mer sympatiska för en än dialekterna
i de närliggande områdena. (Andersson, 2004:141).
Tidigare attitydundersökningar visar att standardspråket har högre prestige i Sverige än
dialekter eller sociolekter. Hultgren (1979:42) erhöll i sin studie om talspråket och
dialekter i skolorna positiva värderingar (vackert, fint, bildat) för riksspråket och negativa
för dialekter/sociolekter (ful, obildad, vulgär) av informanterna. Radovani (2000)
undersökte de dialektala områdena där avvikelsen av språket från standardspråket är så
pass liten att man kan tala om en regional variant av detta. Resultaten visar att på dessa
orter, det vill säga på orter där dialekten inte avviker mycket från standardspråket, verkar
informanterna ha börjat tala mindre dialekt. Hon fick också som resultat att informanterna
bedömer standardspråket på statusskalan starkare än den egna dialekten samt att
rikssvenskan värderas som noggrannare, mer intelligent och snabbare (Radovani, 2000:96).
Om man jämför resultatet med Gotlandsundersökningen ser man att gotländska bedöms
som starkare och har en hög prestige i sitt eget område. Både från Radovani (2000:98) och
Andersson (1985:141) får man veta att dialekterna i västra och norra delarna av landet har
en större värdering än i södra och östra delarna av landet. Mest tycker man om
värmländska, göteborgska, dalmål och jämtska.
Att man inte tycker lika bra om dialekterna i södra och östra delarna av landet beror på,
skriver Radovani (2000:38) att där har urbaniseringen och indrustrialiseringen varit stark
den senaste tiden. Hon har också studerat inställningen till bruket av dialekt i olika
sammanhang, både i privata och officiella sammanhang. Det var bara ungefär en tredjedel
av informanterna som tyckte att dialekten bör begränsas till privata sammanhang eller till
de lokala medierna. Dessa informanter föredrar standardspråket i officiella sammanhang.
Nästan hälften av de tillfrågade tyckte att dialekterna kan användas helt fritt och i alla
sammanhang. Minst tolerant har man varit mot användning av dialekter på universitet eller
på politiska möten och mest tolerant vad gäller dess bruk i lokalradio och lokal-TV. En stor
andel av informanterna var överens om att det är acceptabelt med dialekter i lokala medier.
(Radovani, 2000:38-39).
17
Undersökningen visar att man har tendens att variera språkbruket efter situationen.
Dialekten använder man mest i familjen, med vänner, på skoj, på vissa arbetsplatser eller
kurser. Nästan tre fjärdedelar av informanterna uppfattar sig själva som dialekttalande och
mer än hälften av dem påstår att de använder sin dialekt hela tiden. En del av Radovanis
forskning gick vidare ut på att analysera de könsmässiga skillnaderna vad gäller
språkbruket. Det visade sig att kvinnor oavsett socialgrupp har starkare tendens till
användning av standardspråket och strävar mer efter ett dialektfritt språk än män.
Radovanis resultat bekräftar också att äldre kvinnor har ett mer utpräglat lokalspråk än de
övriga grupperna. (Radovani, 2000: 42).
Radovani (2000) försökte ta reda på om det var någon medveten förändring av
informanternas språk mot rikssvenska eller dialekt. De vanligaste motiven till kodbyte var
skolan, arbetet eller när man kunde ha svårigheter med att bli förstådd i en annan språklig
miljö. Några svarade att rikssvenska lät finare att använda. Informanterna påstod också att
de talar mindre dialekt när de befinner sig utanför sin egen grupp. Man föredrar
rikssvenska i situationer där man riskerar att bli svårförstådd (exempelvis i samtal med
invandrare eller annan dialekttalare). Vidare är standarspråket prefererat i offentliga,
formella sammanhang, inom etermedierna på riksnivå och vid anställningsintervjuer
(Radovani, 2000:106).
Gerd Eklund, dialektforskare, berättar att det har hänt många förändringar när det gäller
attityder till dialekter. Man är inte lika negativ mot de olika språkvarianterna som man var
på 40- och 50-talet när det var totalförbud mot att använda dialekter i skolorna. Trots de
positiva förändringarna anses dialekterna fortfarande som lustiga eller töntiga, ”bonniga”
ibland.9 Maj Reinhammar säger att det också händer att dialekt används i reklam för att
göra dem roligare.10 Eklund förklarar att det inte finns någon objektiv bedömning om en
dialekt är fin eller ful utan det är subjektiva upplevelser som avgör hur man ser på en viss
dialekt. Hon tillägger vidare att mångfald är något positivt som främjar utveckling, och det
gäller även dialektal mångfald.11
9
10
11
18
2.2 Språk i massmedia
Detta kapitel handlar om språkbruket i media. Först visar jag den historiska bilden av
språket i medierna, sedan följer en beskrivning av den nuvarande situationen. Vidare
berättar jag om nyhetsspråket och de krav som ställs för nyhetsuppläsare. Kapitlet handlar
också om dialekter och brytning i massmedierna och både medias, radiolyssnares och TVtittares attityder till dem. Det finns vidare en beskrivning om vad språkvård på TV och
radio är och varför är det viktigt att ha den. Den sista delen i detta kapitel rör lokala
sändningar och deras språkbruk.
2.2.1 Språket i radio och TV – tidigare och nu
AB Radiotjänst började sina sändningar i januari 1925. Språket i radio var då väldigt
formellt och överdrivet vårdat med ”det bildade huvudstadsuttalet”. (Jonsson, 1981:1) Förr
i tiden var det högtidligt att lyssna på radio, det var fler som samlades omkring apparaten
vid speciella tillfällen. (Mårtensson, 1998:12). Detta återspeglades också i etermediernas
språk. Det fanns strikta normer för det offentliga tal- och skriftspråket och det mycket
formella språkbruket skapade en skarp distans mellan lyssnare och tjänstemän på radio.
(Svensson, 1993:40).
Senare blev det mer vardagligt att lyssna på radio och språket i medierna började också
förändras. Med spridning av lokalradion kom dialekter också fram så småningom. Åke
Jonsson, lärare och forskare inom institutionen för nordiska språk vid Umeå universitet,
säger att på 1980-talet var det hallåmännen och nyhetsuppläsarna som hade kvar kravet på
att tala rikssvenska och intagningsproven till de tjänsterna var oerhört stränga. Han berättar
vidare att han själv var hallåman vid Sveriges radio under 1960-talet. Först klarade han inte
det så kallade hallåmansprovet eftersom hans öppna ö-ljud var alldeles för öppna vilket
han hade från sin västerbottensdialekt. Han fick träna bort sin dialekt. Trots att det kändes
konstigt och konstgjort, förklarar Jonsson, lät han sig inte skrämmas bort från sin dröm och
till slut blev han hallåman. (Jonsson, 1985).
Lindblad (1985) har i sin studie om lokalradiospråket undersökt lokalradions
19
kontaktskapande funktion. Hon menar att hälsningsfraser, studioprat samt tilltalsorden som
du, ni, vi i stor utsträckning används för att etablera kontakt med lyssnarna. Tack vare
bland annat detta har den stora klyftan mellan lyssnarna och radiomedarbetarna krympt.
Det är därför viktigt att lokalradion är mer beroende än riksmedierna av en god kontakt
med lyssnarna för den befinner sig närmare sin publik rent geografiskt. (Lindblad,
1985:28).
2.2.2 Nyhetsuppläsning och nyhetsspråket
Enligt Strands forskning, som undersöker hur olika journalistiska former i medierna återger
verkligheten, är språket i nyheterna objektivt, enkelt och opersonligt. Dramaturgin i
berättelserna är bestämd och dramatiserad, ofta förenklad, samtidigt innehåller den
vinkling och konkretisering. (Strand, 1994a:87). Nyhetsspråkets karakteristiska drag utgår
från att man vill fylla både informationskravet, kravet på en kritisk granskning och kravet
att vara underhållande. Informationskravet ger till resultat en hög informationstäthet som
trots allt inte leder till komplicerade meningsbyggnader. Informationstätheten uppnår man
genom att använda många susbstantiv (ofta är de en tredjedel av orden i texten) och sådana
ord som låter påskina innehållet. Kravet att vara granskande fyller man genom att ställer
följdfrågor och
”försöker snärja intervjuoffret”. Att
man
är
underhållande i
nyhetssändningar märks tydligast i televisionsdramaturgi. Man försöker variera monologer
med samtal med kollegor eller intervjuer med experter. Mer interaktion och ökad
dialogisering höjer tydligheten och begripligheten. (Svensson, 1998:153).
Trots att analysen visar att språket i nyhetsprogram är bra genom att det används korta
meningar med enkel konstruktion och nyhetsuppläsarnas uttal också är utmärkt är det
många människor som inte förstår vad som sägs i programmet. Sevnsson undersökningen
om lyssnarnas ordförråd visar att begripligheten beror på lyssnarens förhandskunskaper om
ämnet i nyhetsprogrammet. Det vill säga om man har förhandskunskaper förstår man
nyheterna, om man inte har sådana begriper man inte vad som sägs. (Svensson, 1998:154).
Sten Swartling (1980), journalist och tidigare medarbetare vid Radio Östergötland tycker
att nyheterna på radion är bara högläsning, vilket varken låter naturligt eller personligt.
20
Enligt honom ska man använda talspråk i nyhetsändningar också. Det handlar om
förtroende, lyssnaren kan ”lättare identifiera sig med det man rapporterar.”12. Enligt
Swartling är att undvika svåra ord inte det viktigaste när det gäller begripligheten utan man
ska ”utgå från lyssnarens verklighet, vara klar i sina formuleringar och tankegångar, ha ett
logiskt sätt att bygga upp sin framställning”13. (Swartling, 1980:12-14).
Enligt Jonsson (1989:61) är begripligheten det största kravet i nyheterna och att språket är
tydligt och klart.
Stefan Lundin, språkvårdare vid Sveriges Radio (SR), Sveriges Television (SVT) och
Sveriges Utbildningsradio (UR), definerar en bra nyhetsuppläsare som en person som har
ett naturligt uppträdande framför kameran och skapar auktoritet och trovärdighet omkring
sig. Nyhetsuppläsarens uppgift är att förmedla informationer sakligt och opartiskt, på ett
neutralt sätt. Det finns tre krav som definierar nyhetsspråket: det ska vara begripligt,
korrekt och levande. Begriplighet i nyhetsspråket betyder ett koncentrerat språk utan
onödig information. På den första platsen i nyhetstexten ska den viktigaste informationen
stå och informationstätheten i den upplästa texten måste vara mindre än i en skriven text.
Språket ska vara korrekt och det gäller både benämningar på samhällsinstitutioner och
uttalet av utländska namn. Språket är levande när lyssnare och tittare inte märker att texten
är uppläst. En bra nyhetsuppläsare har förmågan att få publiken att tycka att informationen
är viktig och betydelsefull även om det handlar om en mindre intressant nyhet. (Andersson,
2002:62).
2.2.3 Dialekt och brytning i massmedierna
Riksradions språkgrupp började sitt arbete 1980. Utgångspunkten för deras verksamhet var
tanken att språket i medierna har inverkan landets språkbruk. Begripligheten har alltid varit
det viktigaste kravet. (Holmbäck, 1981:4).
12
Swartling, Sten. Radio Östergötland – en lokalradiostations språkliga ambitioner. I: Jonsson, Åke &
Lindblad, Inga-Britt (red.), Språket i radio och TV. Umeå: MUM. 1980. s. 13.
13
Swartling, Sten. Radio Östergötland – en lokalradiostations språkliga ambitioner. I: Jonsson, Åke &
Lindblad, Inga-Britt (red.), Språket i radio och TV. Umeå: MUM. 1980. s. 14.
21
Stefan Lundin förklarar att den stränga policyn med att tala endast riksspråket på TV och
radio så småningom har försvunnit och gradvis har det vuxit fram att inte bara
medverkande utan också medarbetare kan använda ett språk med en regional färg. Det
enda hindret kan vara att man stöter på begriplighetsproblem när man talar dialekt. Policyn
var tidigare så sträng att på intagningsproven var man tvungen att tala helt dialektfritt för
att kunna bli anställd. Denna policy gällde i första hand nyhetsmedarbetare – sådana som
berättade, läste nyheter – och hallåmän, – programpresentatörer som mellan programmen
inleder program – och i mindre utsträckning andra medarbetare på TV och radio, medan
däremot medverkare hela tiden kunde ha dialekt. När man intervjuade folk i
nyhetsprogram var det naturligtvis inte något dialektförbud utan det var de anställda,
medarbetarna som skulle undvika att tala dialektalt. Reportager med dialekt har alltid
funnits och människor har alltid tyckt att det är både intressant och roligt att få höra dialekt
i radio.14
De första medarbetarna med dialekt kom till radion runt 1976-77. Stefan Lundin säger att
trots att det handlade om väldigt bra journalister reagerade man genast på förändringarna
och dessa ovanliga åtgärder genast. Kring 1980 försvann sedan från policyn de
formuleringar som förbjöd dialekt i massmedierna. Ungefär samtidigt byggdes
lokalaradion ut i hela Sverige och med det kom frågan om dialekt i ett annat läge. Många
radioanställda blev meadarbetare på lokalradion och lyssnarna blev vana vid att höra
dialekter. Det var populärt med dialekter på 1970-talet, man kan säga att dialekter upplevde
en liten rennässans efter att man hade uppfattat uppfattat dem ganska negativt i många år.15
Dialektologen Kristina Hagren säger också att samtalsstilen i radio och TV har blivit
mindre formell de senaste årtiondena. Det märks även vid nyhetsuppläsning men
ändringarna är inte så pass stora att själva nyhetsrapporteringen görs på någon utpräglad
dialekt (genuina dialekter kan dock förekomma hos intervjupersoner i intervjuer).16
Carina Jönsson, journalist, kallar i sin artikel för Dagens Nyheter (2011) om dialekter i
media dialekten för ett varumärke som man använder för att kunna synas och få människor
14
Intervju, Stefan Lundin, 11.3.2014.
15
16
Efter samtal med Krisitna Hagren, 12.3.2014.
22
att komma ihåg en bättre eller man kan använda dialekter som stilmedel i musik så att
sångerna låter mer autentiska. Hon skriver att tidigare när bara rikssvenska var acceptabelt
i medierna värderades dialekterna som ”bonniga” och dialekttalare fick skämmas över sina
mål. Nu är det snarare tvärtom, radiotalare och programledare är stolta över sina dialekt
och upplever den som ett plus. Man vill visa sin tillhörighet och därmed kan dialekterna ge
en trygghetskänsla. Språkvårdaren Stefan Lundin menar att det är en vanesak också när det
gäller dialekter i media och med tiden accepterar man nya vanor. Numera är det mest den
äldre generationen som tycker att dialekter inte har plats i TV och radio därför att de är
vana vid att radio och TV ska vara dialektfri. Trots att dialekterna har fått en högre status
tror inte Stefan Lundin att rikssvenska kommer att försvinna. Samtidigt tycker han att det
är bra att man kan höra ”standardspråk med regionala varianter” i TV och radio.17
När det gäller brytning på främmande språk är det en liknande utveckling på gång på
samma sätt som det har varit med svenska dialekter, förklarar Stefan Lundin. Dialekterna
har funnits hos befolkningen hela tiden. Personer med bruten svenska var inte många förr i
världen men det blir nu allt fler som kommer som journalister. Man strävar efter att
återspegla den kulturella och spåkliga varieteten i medierna, det vill säga samma mångfald
som är närvarande i samhället. Därför strävar man efter att välja medverkande av alla slag.
Det är viktigt att höra olika variationer av svenskan. (Även nya dialekter växer fram som
den så kallade Rinkebysvenskan som man inte kan kalla för brytning eftersom det är ett
språk som använder ungdomar i vissa svenska invandrartäta områden.) Det finns inga
begränsningar mot utländsk brytning, det mest väsentliga faktorn är förståeligheten och att
man talar tydligt. Lundin betonar att begripligheten är det viktigaste för språket i media
överhuvudtaget, och det handlar inte bara om uttalet utan också om muntlighet, ordval,
tilltal, artikulation, betoningar och tempo. Man har kommit fram till att det fungerar bra
med bruten svenska i massmedierna och det kan vara en positiv egenskap att man kommer
från utlandet för det hör till personligheten, säger något om personens bakgrund och genom
det ökas mångfalden i media.18
Någon period kan det vara fler utländska röster som hörs, en annan period lite mindre men
Lundin tror att det går långsamt uppåt. Nyheter ligger kanske lite efter andra program men
17
Carina Jönsson, artikel i Dagens Nyheter, Publicerad 2011-10-24.
18
23
det har förekommit personer med utländsk brytning i kortare nyhetssändningar.19
Eva Göransson, språkvårdare nämner att Sveriges Radio generellt försöker öka mångfalden
och när det gäller även personer som har en annan bakgrund än svensk. Ofta handlar det
dock då om personer som har gått i skola och har fått sina journalistutbildning i Sverige
och således har de i princip ingen brytning.20 Stefan Lundin tillägger att de ändå har
någonting att bidra med till mångfalden utan att det hörs genom att de har utländskt
ursprung.21
2.2.4 Attityder till språket i media
Radovani (2000) undersöker i sin studie om vuxna svenskars attityder till dialekter i vilka
offentliga sammanhang man anser att man kan använda dialekt. Man fick rangordna flera
givna alternativ från de mest till de minst priroriterade. Enligt svaren stod alternativet ”i
regional-/lokalradio” med 81% på första plats, efter den följde ”i regional-TV” med 69%.
Vi kan säga att de flesta är positivt inställda till användningen av dialekt i lokalmedier.
Riksradio och TV fanns inte bland svarmöjligheterna men Radovani förklarar att orsaken
till det var att dessa medier förmodligen inte skulle rankas högt eftersom informanterna
hade dem som exempel på sammanhang där man borde avråda dialekt. Samma studie visar
också att toleransen mot dialektbruk är större i vardagliga aktiviteter (exempelvis vid besök
på banken, posten, på arbetsplatsen) än i mer formella situationer (till exempel i skolan/på
universitetet, på politiska möten). (Radovani, 2000:40-41).
Dahlbäck (1988:10-16) har gjort en enkätundersökning bland högstadieelever i Malmö.
Resultaten visar åter att man föredrar användningen av rikssvenska i TV (i synnerhet i
nyheter) och riksradio. I samma studie visar han också att i lokalmedierna vill man gärna
höra dialekt.
Den generella bilden, förklarar Lundin, när man talar med folk är att de flesta även om de
19
20
Efter samtal med Eva Göransson, 11.3.2014.
21
24
är negativa till en viss dialekt i radio (exempelvis kan de tycka att det är för ofta
förekommande) så kan de påstå att de är positiva till dialekten i allmänhet.22
En del av språkvårdarens uppgift är att svara på synpunkter som man får från lyssnare och
tittare. Synpunkterna visar ganska tydligt vad människor har för attityd till dialekter. I
början när medierna ”öppnades” för dialekter fick man in lika stark kritik som när den
första kvinnliga nyhetsuppläsaren dök upp i radion på 1930-talet. Diskussionen uppstod
snarast därför att man var ovan. Stefan Lundin berättar att dessa synpunkter fortfarande
finns men i mindre utsträckning och de är mindre starka och relevanta. Han menar att det
egentligen är en process att införa dialekter i media. I början kan man tycka att det är
konstigt med en viss dialekt men man vänjer sig vid den efter ett tag, börjar acceptera den
och till slut tycker man att dialekten låter trevlig. En del synpunkter får man in från den
äldre generationen som fortfarande tycker att man skulle träna bort sin dialekt om man
arbetar på TV eller radio. Några tycker att man borde texta i TV eftersom det är svårt att
förstå vad som sägs.23
Stefan Lundin säger att den dialekt som vanligast frammanar negativa synpunkter är
skånskan. På andra plats står stockholmska (framför allt från dem som inte talar
stockholmska själva. Det finns en känslomässig negativ inställning till stockholmskan och
det beror på folks uppfattning att man känner sig maktlös och underlägsen. Å andra sidan
kommer det inte så många synpunkter om dialekter man i allmänhet tycker om
(värmländska, göteborgska låter roligt, norrländska förknippas med pålitighet). Lundin tror
inte att antalet synpunkter kommer att öka om det blir fler nyhethetsuppläsare med
utländsk brytning i massmedierna.24
De första med utländsk brytning har varit programpresentatörer i radio och TV. Lundin
anför ett positivt exempel på en person med bruten svenska som arbetar i TV som
väderpresentatör och tittarnas synpunkter på henne. Hennes brytning är tydlig men genom
att hon verkligen anstränger sig att göra sig tydlig blir hon sympatisk för tittarna.25
22
23
24
25
25
2.2.5 Språkvård på radio och TV
Radio och TV i allmänhetens tjänst (public service) innefattar tre självständiga
programföretag: Sveriges Radio AB (SR), Sveriges Television AB (SVT) och Sveriges
Utbildningsradio AB (UR). Det som ger riktlinjer och reglerar deras verksamhet är bland
annat sändningstillståndet, radio- och TV-lagen och lagen om yttrandefrihet.26
Några saker som ingår i Sveriges Radios utbud är att ha mångsidigt och brett
programutbud, spegla olika variationer i befolkningen i hela landet, att vara opartisk och
saklig, att utveckla kulturbudet, bidra till mångfald i nyhetsurval, erbjuda program för barn
och unga, att vara tillgänglig för personer med funktionsnedsättning, ha ett utbud för alla
minoritetsspråk.27
Sändningstillståndet säger vidare i en av sina paragrafer att ”SR har ett särskilt ansvar för
det svenska språket och dess ställning i samhället. Språkvårdsfrågor beaktas i
verksamheten.”28
Numera finns det två gemensamma språkvådare, Eva Göransson och Stefan Lundin för de
tre public service-bolagen, vilkas kontor ligger på Sveriges Radio, i Radiohuset i
Stockholm. De arbetar för medarbetare i hela landet för radio och TV i allmänhetens
tjänst.29
Stefan Lundin berättar att ungefär hälften av deras arbetstid tas upp av det som kan anses
som språkvård. I Sverige i stort är det Språkrådet som har denna funktion. Särskilt
intressant och viktigt för deras praktiska arbete är TT-språket – Mediespråksgruppen som
26
Radiotjänst. Public service. [2014-04-03]. Hämtad på:
<http://www.radiotjanst.se/sv/Avgiften/Public-service/>.
27
Sveriges Radio. Uppdraget. [2014-04-04]. Hämtad på:
<http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3113&artikel=1971435>.
28
Regeringen, Kulturdepartment. Sändningstillstånd för Sveriges Radio AB. 2013. [2014-04-04]. Hämtad på:
<http://sverigesradio.se/diverse/appdata/isidor/files/3113/14011.pdf>.
29
26
är en samarbetsgrupp för språkvårdare inom press, radio och TV.30 Gruppen har
regelbundna möten och ger språkråd, rekommendationer i aktuella språkfrågor, försöker få
in nya ord (till exempel engelska lånord) i svensk form i det allmänna svenska
språkbruket.31 De andra 50 procenten arbetar språkvårdarna med uttalsrådgivning för
svenska och andra språk. Lundin förklarar att det är en betydelsefull del av deras arbete när
man tänker på alla de utländska språk som i TV och radio måste uttalas idag på grund av
olika sporthändelser, musikvärlden, kultur, film, böcker, nyhetshändelser. Eva och Stefan
är språkvårdare för det svenska språket men också uttalshandläggare. Det är ingen annan
som gör det centralt, de jobbar för alla företagen och ger samma råd. Det är en viktig
uppgift eftersom de då kan ge rekommendationer till alla utländska uttal och det blir
likadant på de olika bolagen och inom olika program. Lyssnare blir inte förvirrade över att
man säger ett uttal på TV-nyheterna och ett annat uttal på Sveriges Radio. Denna uppgift
berör också dialekter. Det innebär att de kan ge råd om det bästa svenska uttalet av ett ord
men behöver också tillägga att det måste få variera inom den regionala ramen. Medarbetare
kan vidare fråga om ordval, engelska lånord, formuleringar och så vidare.32
2.2.6 Den regionala dialekten i regionalprogram
Språkvårdare Stefan Lundin förklarar att om man föredrar den regionala dialekten i ett
regionalprogram beror på området där det sänds ifrån. Det finns områden där dialekten är
viktig för självbilden och kulturen och det finns en tradition och stark känsla kring den.
Sådana områden är exempelvis Gotland och Värmland där man har velat prioritera
personer i media som talar dialekt framför dem som inte gör det. Ett exempel till motsatsen
där man vet själv att den regionala dialekten inte har samma status är östgötskan
(Götaland, Norrköping, Linköping). I detta område används snarare standardspråket.33
Kristina Hagren tror att trots att man i de regionala sändningarna talar dialekt i vissa
sammanhang läses inte nyheterna på någon utpräglad dialekt i dessa program heller.
30
31
TT-Språket. Mediespråksgruppen. [2014-04-10]. Hämtad på:
<http://info.tt.se/tt-spraket/mediespraksgruppen/>.
32
33
27
Däremot kan det finnas en utpräglad intonation hon nyhetsuppläsarna.34
Som tidigare nämnts visar Radovanis undersökning (2000) en positiv inställning till
dialekter i lokalmedier.
34
Efter samtal med Kristina Hagren, 12.3.2014
28
3 Metod och material
För att kunna få en så fullständig bild av situationen som möjligt vad gäller dialekter i
media har jag valt att använda mig av två metoder för min undersökning. Den ena är
intervjuer med TV- och radiomedarbetare och den andra är enkätundersökningar. Jag har
gjort två enkätundersökningar. I den ena har medarbetare på Sveriges Radios och Sveriges
Televisions riks- och regionala kanaler fått svara på frågor om dialekternas vikt när det
gäller anställning av nyhetspresentatörer och programledare i andra program, vidare om det
prefererade
språkbruket
i
lokalmedier
vid
nyhetsuppläsning.
Den
andra
enkätundersökningen besvarade folk från hela landet, och frågorna handlade om lyssnares
och tittares attityder och tolerans till dialekter i media. Samtidigt gjordes det intervjuer med
Sveriges Radios och Sveriges Televisions medarbetare om deras jobb, erfarenheter och
upplevelser omkring medias inställning och uppfattning av dialekter i media. Dessa
metoder ansågs som lämpliga för att studera om synen på dialekter och utländsk brytning i
radio och TV har förändrats under tidens gång.
3.1 Enkätundersökningar
Jag har genomfört två olika undersökningar för att kunna jämföra massmediernas
inställning och den svenska befolkningens attityder till dialekter. Frågorna har diskuterats
och formulerats i samarbete med min handledare Alarka Kempe. Enkäterna är korta och
anonyma. Jag har valt att inte göra långa fomulär. Orsaken till detta var att jag inte ville
demotivera informanterna med en lång enkät. Målet var snarare att man kunde svara på
den genast och utan att behöva lägga den ifrån sig. Därmed minskade också chansen att
utfyllningen av den utskickade enkäten skulle skjutas upp och till slut glömmas bort. Trots
att enkäterna är korta är formuleringarna av frågorna så pass tydliga att resultaten ger svar
på
denna
studies
frågeställningar,
vilket
gör
möjligt
och
jämföra
de
två
enkätundersökningarnas resultat. För anonymitet har jag bestämt mig för att kunna från
informanterna få fram de möjligaste uppriktigaste svaren som återspeglar verkligheten.
Meningen var att skapa en trygghetskänsla hos informanterna så att de kunde svara på
frågorna ärligt och öppet, utan att de skulle bli oroliga över att de kan bli dömda efter sina
åsikter.
29
3.1.1 Enkät 1 – Massmediernas attityder till dialekter i media
Enkätformulären gjordes som ett Googleformulär på internet via Google Drive och länken
på formulären skickades ut per mejl till olika riks- och regionalkanaler på Sveriges Radio
och Sveriges Television. Denna lösning verkade mest effektiv av olika skäl: snabb,
tidssparande, ekonomisk och ekologisk. Mejladresser till public service-bolagen hittade jag
på internet på deras officiella webbsidor. I det utskickade meddelandet presenterade jag
mig själv, förklarade undersökningens syfte och bad personerna som fick mejlet att fylla i
enkäten eller skicka vidare till en kompetent person om de inte kände sig behöriga.
Enkäten finns som bilaga 1 i den form som den har funnits på internet och som
mediearbetare fick fylla i.
Enkäten innehåller tre obligatoriska frågor som granskar nyhetuppläsarnas- och
lokalmediernas språkbruk. Två av dem är flervalsfrågor med betygsättning där man får
markera sitt svar på en skala från 1 till 5. En av frågorna har olika valmöjligheter inklusive
svaret ”Övrigt”, där man kan ange ett eget alternativ om svarmöjligheter inte är
tillfredsställande eller man vill förklara sitt svar mer detaljerat.
Utskicket av enkäten resulterade 10 svar, både från TV- och. Antalet svar kan kännas litet
men resultaten visar en ganska enhetlig inställning till dialekter i media inom branschen.
3.1.2 Enkät 2 – Lyssnarnas och tittarnas attityder till dialekter i media
Denna enkät har jag också gjort som ett Googleformulär på internet genom Google Drive.
Googleformulärens länk har jag delat först delat ut till och via mina mejlkontakter, och
vidare på det sociala nätverket Facebook, till alla TV- och radiomedarebetare som har fått
den första enkäten och till deras kollegor. I största utsträckning har den spridits sedan till
lokalradiolyssnare i Jönköpings län (P4 Jönköping) via Publiknätverket (det betyder
ungefär 900 lyssnare).35 Enkäten finns som bilaga 2 och mejlet som har skickats ut till P4
Jönköpings lyssnare som bilaga 3.
35
Ett stort tack till Karin Malmsten vid P4 Jönköping som har hjälpt mig och har skickat ut min enkät till
lyssnare via Publiknätverket.
30
I formulären svarar man både på obligatoriska och icke-obligatoriska frågor, det finns
sammanlagt sju frågor i enkäten. Frågor man inte behöver svara på samlar in
informanternas persondata: kön och ålder. Syftet med det var att dela upp informanterna i
olika grupper och studera och jämföra om det finns någon skillnad i svaren mellan kvinnor
och män och/eller mellan vissa åldersgrupper. Dessa uppgifter kan kännas känsliga för
vissa och därför har jag bestämt mig att göra det frivilligt för var och en att ange dem. De
återstående fem frågorna undersöker attityder till dialekter i media, eventuellt orsaken till
om någon/några av dem uppfattas som störande och granskar åsikter om lokalmediernas
språk. Frågornas natur är olika, det finns både öppna, flervals och ja-nej frågor.
Enkäten har fyllts i av 210 personer, vilket var ett oväntat och positivt överraskande antal.
Svaren kommer från individer i alla de åldersgrupper jag har angett som valmöjligheter i
formulären. Totalt innehåller formulären sju föredefinerade åldersgrupper: -19, 20-25, 2630, 31-40, 41-50, 51-60, 60-. Spridningen av antalet personer i olika åldersgrupper är inte
jämn men jag tror att resultatet ändå kan avspegla dagens förhållanden och attityder till
dialektbruk på radio och TV därför att alla lyssnare och tittare verkar ha liknande
inställning.
3.2 Intervjuer – mediearbetarnas syn på och erfarenheter av
dialekter i media
Syftet med intervjuerna var att få en personlig och trovärdig bild av hur man egentligen ser
på olika dialekter inom mediebranschen, vad mediearbetare har för bild, vad man får för
erfarenheter när det gäller dialekter om man jobbar exempelvis som nyhetspresentatör,
programledare eller chef och vad man upplever att radiolyssnare och TV-tittare har för
attityder till dialekter och brytning i media. Intervjuerna har jag gjort dels ansikte mot
ansikte, per telefon och per mejl men frågorna var i stort sett de samma. Intervjupersonerna
har blivit utvalda genom bekantas rekommendationer och även genom att söka på internet.
Jag har skickat ut mejl både till personer som har blivit rekommenderade och på
mejladresser till olika nyhetsprogram både på Sveriges Radio och Sveriges Television.
Mejladresserna har jag hittat på internet. Alla som har varit villiga att hjälpa mig har även
31
kunnat tänka sig att bli intervjuade. Frågorna har handlat om deras jobb, medias inställning
till medarbetarnas dialekt och synpunkter man får från lyssnare/tittare. Till slut har de
ombetts om att berätta något intressant eller viktigt som de själva tycker är värt att skriva
om.
3.2.1 Intervjupersonernas upplevelser och erfarenheter med dialekter i
media
Karin Malmsten har jobbat som nyhetspresentatör i Smålandsradio, på Smålandsnytt i mer
än 38 år. Hon talar gnosjödialekt, som är en variant för småländska och det ville man
absolut inte höra på sjuttiotalet i radio, berättar Karin. Trots att det var i Småland hon
talade småländska var reaktionerna starka mot den regionala dialekten. Det var
insändarstormar mot henne på löpsedlarna. Varje vecka dök hennes namn upp i
tidningarna, man gjorde sig lustig över hennes dialekt, skrev saker som inte vara sanna om
vad hon sagt och så vidare. Först blev hon ledsen över insändarna och försökte träna bort
sin dialekt. Hon märkte snart att det bara lät konstigt och onaturligt när hon försökte tala
standardspråk och slutade med det. Från slutet av 1970- till början av 1980-talet infördes
lokalradion och insändarna slutade. Med lokalradion sände man till mindre områden, det
blev lättare att acceptera dialekter, förklarar Karin. Hon upplever att folk inte är lika
irriterade längre, men det kan komma kritik på ovårdad, utpräglad dialekt. Dialekter är
alltid svårare att förstå men på vårdad dialekt reagerar man positivt nuförtiden. Karin
använder allmänt kända dialektala ord med avsikt och människor verkar gilla det. De
tycker att på det sättet låter programledaren mer personliga och därför blir de också mer
sympatiska. Idag uppskattar lyssnare att man talar småländska på småländsk radio, säger
Karin. Det har förändrats mycket, nu är acceptansen större, man har bara behövt vänja sig
vid dialekter. Det kommer fortfarande synpunkter men de låter annorlunda nu. Istället för
”Vi vill inte höra!” hör man kommentarer som ”Vad trevligt att höra dialekt på radio!”.36
Michael Ragnarsson jobbar som nyhetssändare och studioreporter på Sveriges Radios
lokalkanal P4 Jämtland. Han har både ansvar för att sammanställa nyhetssändningarna och
sköta webbpubliceringen av nyhetsmaterialet. Han har inte upplevt att det har ställts några
36
Efter telefonintervju med Karin Malmsten, nyhetspresentatör, SR, P4 Jönköping, 21.3.2014.
32
specifika och formella krav på dialekter i nyhetssändningarna. Däremot påfordrar man
tydlighet och begriplighet så att så många som möjligt ska kunna begripa nyheterna och
vara aktivt medverkande i programmet. Michael anser att dialekter har olika nivåer man
behöver skilja på. Han själv har en dialekt som är en blandning av offerdals- och kallmål,
som har så få likheter med rikssvenska att vissa skule kunna beteckna den som ett eget
språk eller en variant av norskan. För att ”krydda” språket använder han enstaka mer
allmänt kända ord och begrepp från sin hemdialekt, men han menar att om han bara talade
sin dialekt skulle många inte förstå vad han sa (exempelvis de som kommer från andra
delar av landet eller utlandet). Det är en annan sak om man vill lyfta fram den lokala
dialekten, säger Michael. På P4 Jämtland uppmuntras man att tala den regionala dialekten
både därför att det skapar en samhörighetskänsla för lyssnarna och det är samtidigt i en
slags strävan efter att bevara lokaldialekten som har tunnats ut betydligt de senaste åren.
Fast som tur är avspeglas det inte vid anställningsintervjuer. En duktig journalist blir inte
nekad anställning bara för att han/hon inte talar den regionala dialekten. När det gäller
utländsk brytning kan man påstå att man försöker öka mångfalden och medarbetarnas
varierande bakgrund så länge personens kunskaper i svenska är tillräckliga och fyller
grundkravet på tydlighet och begriplighet. Det kommer reaktioner från lyssnarna på olika
dialekter som hörs i Jämtlands radio. Vissa dialekter som till exempel västkust- och
norrländska dialekter eller dalmål uppfattar man som positiva och gladlynta. Dialekter man
retar upp sig på, berättar Michael, är skånska och stockholmska, vilket dels beror på
historiska händelser när de som hade makten över Jämtland-Härjedalen talade sydsvenska
dialekter och dels att man inte förstår vad som sägs.37
Tina Flodin har jobbat på Ekot (Sveriges Radios nyhetsredaktion) i nästan 20 år. Numera är
hon journalchef där. Hon både rapporterar nyheter, är chef över alla de som sänder
ekonyheter, och anställer nya nyhetspresentatörer och vikarier. Tidigare jobbade hon på
P3:s nyheter, var producent på nyheterna och chef över ekots rikskorrespondenter i landet.
Tina berättar att vikten som läggs vid en persons dialekt vid anställning när det gäller
nyhetsuppläsning är liten. Det viktigaste är att nyhetspresentatören talar så att lyssnarna
begriper vad personen säger, språket ska inte vara för snabbt eller slarvigt heller. Det
samma gäller alla program och utländsk brytning – så länge det är förståeligt går det bra att
använda. Numera händer det inte ofta att lyssnare reagerar på dialekter i radio. De få
37
Efter mejlintervju med Michael Ragnarsson, nyhetssändare, SR, P4 Jämtland, 25.3.2014.
33
reaktionerna man får är både positiva och negativa. Tina ger ett exempel att de förra året
hade en vikarie som talade finlandssvenska på radio. Flera hade synpunkter att det lät fint
medan några inte gillade det. De flesta negativa reaktionerna får utpräglad, bred skånska.
När Tina började arbeta på radio i början av 90-talet jobbade hon på P4 Västmanland i
Västerås. Det fanns några som reagerade på hennes språkbruk. Kritiken mot henne var inte
att hon hade stockholmsdialekt, utan att hon inte uttalade vissa orter rätt i början (till
exempel sa hon Skerike, precis som det stod och inte Skärke, som man skulle säga).38
Anna Lorentzon är programchef och arbetsledare på Sveriges Radios lokalkanal P4 i
Örebro. På regionalradion jobbar ungefär 20 personer. Det finns en kanalchef och två
programledare som är ansvariga för programmen. Radion i Örebro län har sina sändningar
vardagar från klockan 6 till 18 och under helger. Eftersom länet är väldigt blandat vad
gäller dialektanvändning läggs det bara lite vikt vid personens dialekt vid anställning. Alla
på radion försöker snarare tala stockholmsdialekt eftersom den anses vara en neutral
dialekt som liknar mycket standardspråket och ”aldrig bromsar". Nyhetsuppläsare får inte
tala dialekt i det fall den är svår att förstå, men annars finns det inga begränsningar. Det
kommer några synpunkter, framför allt på skånska, stockholmska och på det norrländska
sje-ljudet men antalet är oväsentligt. Anna jämför dagens dialektsituation med händelserna
från 30-talet när den första kvinnliga nyhetsuppläsaren dök upp i radio. Det var en stor sak
och reaktionerna var mycket starka och negativa men folk vande sig så småningom. Hon
berättar dock att hon märker att det fortfarande är mindre tolerans mot kvinnor (ett
exempel är att man ringer och klagar på att en viss kvinnlig programmledare skrattar för
högt och sådan kritik får aldrig män). Vad gäller brytningen på främmande språk finns det
inga nyhetsuppläsare med bruten svenska i Örebro. Orsaken till det är inte att det inte är
acceptabelt med brytning utan att det inte finns någon sökande. Det finns en programledare
från Mellanöstern med en tydlig brytning. Tidigare fick han mycket kritik men lyssnarna
hade vant sig vid hans brytning med tiden. Numera är han snarare en lokalkändis. Trots att
han är omtyckt nu vill han inte läsa nyheterna på grund av de synpukter som tidigare kom
på hans språkbruk.39
Anna Wästberg jobbar som redaktör och arbetsledare på Sveriges Television och arbetar
38
Efter mejlintervju med Tina Flodin, journalchef SR Ekot, 19.3.2014.
39
Efter intervju med Anna Lorentzon, programchef och arbetsledare, SR, P4 Örebro, 21. 3. 2014.
34
framförallt med det fördjupande nyhetsprogrammet Aktuellt. Hon planerar inslag, debatter
och fördjupningar till programmet. Annas uppfattning är att det inte har någon betydelse
vilken dialekt man talar om man vill jobba på TV. Det viktigaste är att det går att förstå vad
man säger. Hon tillägger att utländsk brytning inte är något problem heller och kan
förekomma i alla program, även nyheter. Det finns alltid människor som av någon
anledning irriterar sig på en viss dialekt eller bruten svenska men Anna uppfattar att
synpunkter man får har minskat under de senaste åren. Hon tror att det beror på det urval
som bjuds på de olika radio- och TV-kanalerna (det fanns inte lika mycket att lyssna och
titta på för 20-30 år sedan) och att man vänjer sig alltmer både vid dialekter och
invandrare.40
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att de som jobbar i media upplever att inställningen
till dialekter har förändrats mycket och processen är fortfarande igång. Public servicebolagen tycker att det är viktigt med dialekter och brytning eftersom man med deras hjälp
kan representera hela den svenska befolkningen. Medarbetare uppfattar att det inte finns
någon större skillnad mellan nyheter och andra program vad gäller människors språkbruk
vid anställningsintervjuer men man måste tala tydligt och begripligt. Begripligheten är det
allra viktigaste kravet för alla som jobbar i massmedierna. Acceptansen av brytning på ett
främmande språk genomgår en liknande process som svenska dialekter har gjort – det
behövs tid för lyssnare och tittare att vänja sig vid den. Synpunkter på dialekter och
brytning får man fortfarande men deras antal har minskat och de är inte lika negativa som
tidigare. På lokalkanalerna används det också alla möjliga dialekter. Vissa erfar att tittare
och lyssnare vill höra den regionala dialekten och man uppmuntrar mediearbetarna att tala
den, i andra områden där traditionen omkring dialekter inte är så stark föredrar man
standardspråket.
40
Efter mejlintervju med Anna Wästberg, redaktör och arbetsledare, SVT Aktuell, 25.4.2014.
35
4 Resultat av enkätsvar
I detta kapitel presenteras resultaten av de två enkätundersökningar som har gjorts i denna
studie för att få svar på frågeställningarna. Analysen är separat för enkäterna. Först
redovisas resultaten av den första enkätundersökningen som har genomförts inom den
svenska mediebranschen, sedan följer det en analys av svaren av den andra enkäten som
har skickats ut till radiolyssnare och TV-tittare.
4.1 Enkät 1 – Massmediernas attityder till dialekter och
brytning i media
Med den enkät som sändes ut till radio- och TV-medarbetare undersöktes dagens aktuella
inställning till dialekter inom mediebranschen, framför allt vad gäller nyhetsuppläsning.
Syftet med frågeformulären var att ta reda på i vilken utsträckning synen på dialekter hade
förendrats de senaste årtiondena, sedan man avskaffat den stränga policyn om att tala
enbart standardspråket i massmedierna. En annan avsikt var att granska vad dialekter har
för status och prestige inom mediebranschen nuförtiden. Målet var vidare att betrakta om
det fanns någon skillnad mellan nyhetssändningar och andra program när det gäller
användning av dialekter. Dessutom skulle det utredas om det skiljer sig mellan olika
regionalkanaler i strävan efter användning av lokaldialekter, det vill säga om man föredrar
den regionala dialekten i området där man sänder ifrån framför andra dialekter eller
standardspråket.
Frågeformulären består av tre frågor, alla av dem är obligatoriska. Det vill säga att bara de
enkäter som blivit helt ifyllda och har svar på alla frågor har skickats tillbaka. Detta har
kontrollerats automatiskt för då enkäten har gjorts som ett Googleformulär på Googledrive.
Formulären är vidare anonyma, innehåller inga namn, beteckningar eller andra märkningar
som kan syfta på vem som har fyllt i enkäten. Anonymiteten har jag valt för att skapa en
trygghetskänsla hos deltagarna över att de kan utrycka sig fritt utan att senare kunna bli
kritiserade på grund av sina åsikter.
36
Enkäten besvarades av 10 perosner från olika riks- och lokalkanaler på Sveriges Radio och
Sveriges Television. Då enkäterna är helt anonyma vet vi inte hur många av svaren som
kommer från TV-stationer, och hur många som kommer från radiostationer. Likaså är det
oklart hur många riks- eller regionalkanaler som finns med i studien och från vilka
områden. Till följd av att vi inte har någon vetskap om de dialektregioner som svaren
kommer ifrån är det nästan omöjligt att avgöra om den lokala dialekten har olika status i
olika områden, vilka dialekter som har en större prestige i sina områden och vilka dialekter
som inte uppskattas lika mycket i sina trakter. Vi får å andra sidan svar på om man föredrar
den regionala dialekten hos nyhetsuppläsarna i media i allmänhet. Vi kan utgå från
antagandet att det bara finns ett svar från riksradion och ett från rikstelevisionen och att
sålunda representerar majoriteten av informanterna en lokalkanal. Som belägg för det kan
mejlkommunikationer med TV- och radiokanalernas medarbetare uppvisas.
Enkäten behandlar följande frågor:
1. Hur stor vikt läggs vid en persons dialekt vid anställning när det gäller
nyhetsuppläsning?
2. Vilken eller vilka dialekter föredrar man hos nyhetsuppläsarna hos er?
3. Hur stor vikt läggs vid en persons dialekt vid anställning när det gäller alla andra
program?
Den första och tredje frågan undersöker public service-bolagens och deras regionala
kanalers inställning till dialekter genom att studera hur stor roll det spelar om man talar
eller inte talar dialekt på anställningsintervjun. Vi kommer att få veta om personens dialekt
är ett avgörande kriterium till att man blir anställd inom mediebranschen. Ytterligare har
det med dessa frågor dessutom undersökts om det finns någon skillnad mellan
nyhetssändningar och alla andra program vad gäller kriterier på personers dialekt (om det
finns sådan bedömningsgrund). Det skulle visa sig tydligt om inställningen fortfarande är
den samma som tidigare, eller om det stränga kravet på att nyhetsuppläsare ska tala helt
dialektfritt och att de ska ha ett neutralt språk genom att tala rikssvenska verkligen har
blivit avskaffat.
Dessa två frågor är flervalsfrågor med betygsättning. Svaren kryssas i på en skala från 1 till
5, där 1 betyder att det inte läggs någon vikt alls vid en persons dialekt vid anställning och
5 betyder att det är mycket stor vikt vid den. Betyg 2 betyder då liten, 3 lagom stor och 4
37
Ingen alls (1) - Mycket stor (5)
stor vikt.
3
2
2
2
2
2
1
1
2
3
4
5
2
1
6
7
1
8
9
10
Hur stor vikt läggs vid en persons dialekt vid anställning när det gäller nyhetsuppläsning?
Hur stor vikt läggs vid en persons dialekt vid anställning när det gäller alla andra program?
Tabell 1: Uppdelning av svaren på den första och tredje frågan
:
Vikt
Nyhetsuppläsning
Andra program
antal - procent
antal - procent
1
3
30%
3
30%
2
7
70%
6
60%
1
10%
3
Tabell 2: Procentuell uppdelning av svaren på den första och tredje frågan
Tabellerna 1 och 2 visar att det råder en ganska stor enighet mellan företagen och de har
väldigt lika åsikter i ämnet. Enligt svaren har ens dialekt inte stor betydelse vid anställning
i allmänhet. Svaren ligger mellan betyg 1 och 3. Det var ingen som har valt betygen 4 och
5, som skulle betyda att personens dialekt spelar en stor eller mycket stor roll i fråga om
anställning. Av det totala antalet svarande har 3 (30%) angivit att det inte har någon
betydelse alls vad man talar för dialekt, de informanterna har valt betyg 1. De flesta lägger
lite vikt (vikt 2) vid dialekten. Betyg 2 valdes i 7 fall (70%) när det gäller nyhetssändningar
och 6 gånger (60%) vid andra program. Att det läggs lagom stor vikt (vikt 3) vid ens
dialekt har angetts av ett företag (10%) och överraskande nog gäller det inte
nyhetsuppläsning utan anställningen till andra program. Resultatet visar också att i de
flesta fall tänker man inte annorlunda när man söker nyhetsuppläsare eller andra
programledare. Bara ett av svaren (10%) visar någon liten skillnad där man lägger mindre
vikt vid nyhetsuppläsarens dialekt (vikt 2) i jämförelse med andra program, där betydelsen
av dialekten är lite större (vikt 3). Det är ett intressant resultat, framför allt när man tänker
på att inte allt för länge sedan skulle nyhetssändningarna vara helt dialektfria och nu är
38
dialekt inte något avgörande kriterium vid anställning inom mediebranschen.
Den andra frågan är en flervalsfårga med fem valmöjligheter där man skulle kryssa i den
gällande inställningen, inklusive alternativet ”Övrigt” där man kan ange en egen förklaring
ifall bolaget har en särskild riktlinje.
Syftet med frågan var att utreda vilket språkbruk man föredrog hos nyhetsuppläsarna.
Tanken var att ta reda på om den strikta policyn om standardspråket fortfarande gällde och
man föredrog riksspråket eller om det fanns någon rankning mellan olika dialeker, det vill
säga om den regionala dialekten värderades högre på lokalkanalerna än andra dialekter
eller standardspråket och hur pass acceptabelt det egentligen var med utländsk brytning
bland nyhetspresentatörerna.
Vilken eller vilka dialekter föredrar man hos nyhetsuppläsarna hos er?
antal
procent
bara rikssvenska
-
-
rikssvenska och den regionala dialekten
1
10%
alla dialekter, även brytning på ett
främmande språk
9
90%
-
-
-
-
alla dialekter, men inte brytning på ett
främmande språk
Övrigt
Tabell 3: Antal och procentuell uppdelning av svaren på fråga 2
Som framgår av tabell 3 har en överväldigande majoritet, 9 av 10, 90% av informanterna
svarat att alla dialekter, även brytning på ett främmande språk går bra att använda vid
nyhetsuppläsning. Ingen har valt att preferera endast rikssvenska eller bara svenska
dialekter men inte utländsk brytning. Detta visar att situationen på TV och radio verkligen
har förändrats och att det går bra om nyhetsuppläsare inte talar standardspråket. Syftet med
frågan har också varit att ta reda på om man föredrog den regionala dialekten framför
standardspråket på regionala stationer, det vill säga den dialekt man talar i området man
sänder ifrån om det handlar om lokalmedier. Det var 1 (10%) av samtliga svarande som har
föredragit rikssvenska och den regionala dialekten vilket visar att det finns områden där
39
man värderar den regionala dialekten högre. En mer generell slutsats är det inte möjligt att
dra eftersom antalet informanter är för litet. Trots att man föredrar rikssvenska och den
regionala dialekten läggs det fortfarande bara lite vikt (vikt 2) vid personers dialekt vid
anställning. Intressant är också att om man väljer att ha alla dialekter vid nyhetsuppläsning
skiljer man inte på svenska dialekter och bruten svenska på så sätt att man väljer bort
brytningen. Man kan påstå att det stämmer överens med den strävan efter att öka
mångfaldet i media, vilket sändningstillståndet kräver.
4.2 Enkät 2 – Lyssnarnas och tittarnas attityder till dialekter
och brytning i media
Denna enkätundersökning har gjorts bland TV-tittare och radiolyssnare. Syftet har varit att
studera vad människor har för attityd till dialekter i media, om de föredrar att höra bara
standardspråket eller om dialekter och utländsk brytning också är välkomna. Det har vidare
undersökts vilka dialekter man tycker ska användas eller användas mera i media. En del av
studien har också varit att ta reda på vilka dialekter som kan vara störande och vad det
finns för orsaker till att man tycker att en viss dialekt stör. Det finns dessutom en fråga om
vad man har för åsikter vad gäller regionala program, om det är acceptabelt med den
regionala dialekten eller om man hellre borde använda standardspråket.
Informanternas uppdelning på kön och ålder
kvinna
man
totalt
antal
%
antal
%
antal
%
1
100%
-
-
1
0,5%
12
60%
8
40%
20
9,5%
8
66,7%
4
33,3%
12
5,7%
31-40
41-50
51-60
13
54,2%
11
45,8%
24
11,4%
20
54%
17
46%
37
17,6%
19
50%
19
50%
38
18,1%
60 →
u.a.å.
37
50,7%
36
49,3%
73
34,8%
5
100%
-
0,00%
5
2,4%
totalt
115
←19
20-25
26-30
procent
95
54,8%
210
45,2%
Tabell 4: Procentuell fördelning av antalet informanter utifrån kön och ålder
40
Enkäten består av 2 frivilliga och 5 obligatoriska frågor. De första två frågorna, som är
frivilliga, handlar om informanternas kön och ålder. Trots att frågorna inte är obligatoriska
har alla informanter valt att ange kön och det är bara 5 personer som inte har uppgett sin
ålder.
Totalt har 210 enkäter besvarats. Som framgår av tabell 4 är fördelningen mellan könen
realtivt jämn. 115 kvinnor (54,8%) och 95 män (45,2%) har deltagit i undersökningen.
Fördelning utifrån kön varierar inte mycket i olika åldersgrupper, förutom gruppen 26-30
där antalet kvinnor (8) som har svarat på frågorna är dubbelt så stort som antalet män (4) i
samma ålder.
40
37 36
35
30
25
20
20
15
13
12
10
11
8
8
5
4
5
0
kvinna
man
19 19
17
1 0
←19
0
20-25
26-30
31-40
41-50
51-60
60 →
utan
Tabell 5: Antal informanter: fördelning utifrån kön och ålder
Fördelning av antalet människor i olika åldersgrupper varierar i mycket större utsträckning.
Informanterna har kunnat placera sig enligt sin ålder i olika ålderskategorier med hjälp av
en rullmeny. De flesta informanterna, 34,8%, är över 60 år, minst antal enkäter har
personer under 20 år fyllt i, det är bara en person som har svarat på enkäten i denna
ålderskategori. Från tabell 5 är det tydligt att kvinnor i alla åldrar har varit lite mer
intresserade av undersökningen än män. Som tabell 4 visar har deltagarna delats in i 7
åldersgrupper och det finns en grupp utan angiven ålder (markerat i tabellerna som u.a.å
eller utan). Till den yngsta åldersgruppen (under 19 år) fördes bara 1 person (0,5%), till
41
nästa åldersgrupp 20 personer (9,5%), mellan 20-25 år. Bara 5,7% av informanterna är
mellan 26-30 år, lite fler är informanterna mellan 31-40 år med 11,4%. Antalet deltagare i
åldersgrupperna vars ålder 41-50 och 51-60 år är väldigt liknande: 38 personer (17,6%) i
den förstnämnda åldersgruppen och 37 personer (18,1%) i den andra. En majoritet av
informanter har fyllt 60 år, 75 individer (34,8%) hör till denna sista åldersgrupp.
De 5 obligatoriska frågorna är både flervals- och kortsvarsfrågor:
1. Vilka dialekter tycker du man ska använda i media, det vill säga på radio och TV?
2. Vilken eller vilka dialekter stör dig i media?
3. Varför stör dig en viss dialekt?
4. Vilken eller vilka dialekter vill du gärna höra i media?
5. Är det acceptabelt med den regionala dialekten i ett regionalt program?
Analysen av resultaten av svaren på frågorna behandlas i separata underkapitel.
4.2.1 Vilka dialekter tycker du man ska använda i media, det vill säga på
radio och TV?
Under denna rubrik kommer den första obligatoriska enkätfrågan att redovisas.
Denna fråga är en flervalsfråga med 4 alternativa svarsmöjligheter samt med en
kortsvarsmöjlighet. Syftet med frågan var att ta reda på vad människor har för åsikter om
dialektbruk i massmedierna i allmänhet. Det har undersökts hur många som tycker att bara
standardspråket ska användas i TV och radio, hur många som säger att man ska ha både
dialekter och utländsk brytning i media och vilket antal människor som gärna vill höra alla
svenska dialekter men inte bruten svenska. Man har även kunnat kryssa i svaret ”Övrigt”
som är en kortsvarsmöjlighet för att fylla i egna åsikter, tankar och/eller förklaringar.
Som framgår av tabell 6 tycker 70,9% av samtliga svarande att man ska använda dialekter i
media och även med utländsk brytning ska man öka mångfalden. Nästan en femtedel,
18,6% av informanterna säger emellertid att dialekterna ska användas men inte bruten
svenska.
42
Vilka dialekter tycker du man ska använda i media, det vill säga på radio och TV?
ingen, bara
rikssvenska
ålder
alla dialekter borde få alla dialekter, men inte
plats, även brytning på ett
brytning på ett
främmande språk
främmande språk
Övrigt:
-19
-
-
-
-
1
100%
-
-
20-25
26-30
31-40
41-50
2
10%
13
65%
4
20%
1
0,5%
1
8,3%
8
66,7%
3
25%
-
-
-
-
19
79,2%
3
12,5%
2
8,3%
-
-
29
78,4%
8
21,6%
-
-
51-60
-60
u.a.å.
2
5,3%
25
65,8%
7
18,4%
4
10,5%
4
5,5%
52
71,2%
12
16,4%
5
6,9%
1
20%
3
60%
1
20%
-
-
totalt
10
procent
149
39
4,8%
70,9%
12
18,6%
5,7%
Tabell 6: Informanternas svar på den första frågan: fördelning utifrån ålder
Detta tycker i största utsräckning informanter mellan 26-30 år. Det är bara 4,8% som inte
vill höra något annat än standarsdpråket i TV och radio. Fördelningen mellan könen är jämt
här: 4 kvinnor, 5 män, 1 person utan angiven ålder röstar för dialektfria program i media.
Övrigt:
kvinna
man
totalt
←19
20-25
-
-
-
-
1
1
26-30
31-40
41-50
51-60
60 →
-
-
-
1
1
2
-
-
-
1
3
4
3
2
5
utan
-
-
-
totalt
5
7
12
procent
41,6%
58,4%
5,7%
Tabell 7: Antalet informanter som valde svaret “Övrigt” i den första frågan:
fördelning utifrån kön och ålder
Till alternativet ”Övrigt” fördes 5,7% av informanterna från fyra olika åldersgrupper,
43
41,6% av dem var kvinnor och 58,4% män.
Övrigt
totalt
procent
lokal
vårdat språk
6
50%
4
33,3%
inte skånska
2
16,7%
Tabell 8: De mest frekventerade svaren på alternativet “Övrigt” i den första frågan
Hälften av informanter skriver i kortsvaren att de vill höra den lokala dialekten i lokala
sändningar. Som exempel kan anges följande svar: ”Lokala dialekter ;)”. I tabell 8 står
denna information under beteckning lokal. De som har angivit en dialekt i textrutan har jag
också tolkat så att man vill höra den egna regionala dialekten hemma mera. Till exempel
om man har skrivit småländska har jag uppfattat att man kommer från Småland och gärna
vill höra sin hemdialekt i större utsträckning. Många (33,3%) nämner att utpräglad dialekt
och ovårdat språk bör undvikas – detta har jag markerat med uttrycket vårdat språk i tabell
8. Vissa säger rakt ut att skånska inte ska användas (16,7%). I tabell 8 markeras det med
inte skånska. Ett exempel på sådana kommentarer är: ” Helst aldrig skånskan”. Några
andra dialekter har inte nämnts i samma negativa sammanhang.
Den slutsatsen som vi kan dra av resultatet är att majoriteten vill gärna höra alla variationer
av svenska språket i radio och TV, inte enbart standardspråket utan också dialekter och
utländsk brytning. Det finns dock fortfarande vissa som säger att brytning inte hör hemma i
svenska medier och en mindre andel tycker även att massmedierna ska vara helt dialektfria.
Svaren uppmanar också till att använda vårdat språk i radio och TV och vidare den
regionala dialekten i regionala program.
4.2.2 Vilken eller vilka dialekter stör dig i media?
Under denna rubrik redovisas den andra obligatoriska enkätfrågan.
Målet med denna fråga med öppet svar har varit att undersöka vilka dialekter som bedöms
44
som olämpliga att använda i TV- och radiosändningar därför att de känns störande på något
sätt, om det finns sådana. Svaren visar att i varje fall är det inte bara en viss dialekt som
kan störa utan också otydligt, ”grötigt” språk eller onödig användning av svordomar och
främmande ord.
Svaren har jag analyserat och sammanfattat i tabell 9.
Vilken eller vilka dialekter stör dig i media?
←19 20-25 26-30 31-40 41-50 51-60 60→ utan totalt procent
ingen
-
5
7
6
18
15
29
1
81
38,6%
skånska
1
5
1
6
12
8
27
3
63
30,0%
ovårdat språk
-
2
1
1
1
1
10
-
16
7,6%
stockholmska
-
-
1
1
3
8
1
1
15
7,1%
utpräglad dialekt
-
3
3
1
3
2
-
12
5,7%
2
1
1
3
-
9
4,3%
3
2
-
1
-
6
2,9%
1
-
1
1
-
4
1,9%
1
-
-
3
1,4%
brytning
-
1
småländska
-
-
1
värmländska
-
-
1
vet ej
-
2
-
alla
-
1
-
-
-
-
1
-
2
inte lokala
-
-
-
-
-
1
1
-
2
östgötska
-
-
-
2
-
-
-
-
2
norrländska
-
-
-
1
-
-
-
1
2
gotländska
-
-
-
-
-
1
1
-
2
finlandssvenska
-
1
-
-
-
-
-
-
1
västgötska
-
-
-
1
-
-
-
-
1
örebromål
-
-
-
1
-
-
-
-
1
österlenska
-
-
-
-
-
1
-
-
1
göteborgska
-
-
-
-
-
1
-
-
1
Tabell 9: Informanternas svar på den andra frågan: fördelning utifrån ålder
Totalt känner 81 personer, 38,6% av informanterna att ingen dialekt är störande i media.
Det är 54,4% av dem som har svarat på den första frågan som tycker att alla dialekter, även
utländsk brytning ska få plats i TV och radio. Den dialekt som är mest störande för
lyssnare och tittare är skånska, 30% av samtliga har angett detta som svar på frågan. Med
betydligt lägre procent, 7,6% står ovårdat språk på tredje plats. Det är många som inte
tycker att någon dialekt stör men de irriterar sig på otydligt, ”mumlande” språk, dålig
45
grammatik, slang, svordomar, främmande ord och låneord. Ovårdat språk är mera
besvärande för lyssnare och tittare än stockholmska, utpräglad dialekt, utländsk brytning
eller andra dialekter. Stockholmska irriterar 7,1% av informanterna, de flesta av dem är
mellan 51-60 år (53%), och ingen är under 26 år. Utpräglad, bred dialekt står därefter på
listan med 5,7%. Det kan tolkas som att det egentligen går bra med dialekter i media så
länge man förstår vad som sägs, vilket man inte tycker att man gör om man hör en genuin
dialekt. Toltalt 4,3% har svårigheter med utländsk brytning men inte med vanliga svenska
dialekter. Småländska stör inte ens 3% av informanterna. Ett intressant resultat är att även
de dialekter som man i allmänhet brukar ha positiv inställning till har fått enstaka röster.
Sådana är värmländska, norrländska, gotländska eller göteborska – alla ligger under 3%.
Några informanter har svarat på frågan att bara den regionala dialekten ska användas i
regionala proram. Det är två personer i studien som säger att de retar sig på alla dialekter.
Den ena är en kvinna mellan 20-25 och den andra är en man över 60 år. Om vi ser på
resultaten på nästa fråga finner vi att de båda har nämnt att orsaken till att de tycker att
dialekterna stör är att de låter obildade. En av dessa respondenter har tillagt att de är svåra
att förstå också.
Sammanfattningsvis tycker de flesta att dialekter inte är störande i media. Resultatet
stämmer överens med några tidigare undersökningar som fastslår att människor retar upp
sig mest på skånsk och stockholmsk dialekt. Det är värt att nämna att ovårdat språk tycker
man är väldigt irriterande och att det kan vara svårt med utpräglad dialekt och brytning av
begriplighetsskäl.
4.2.3 Varför stör dig en viss dialekt?
I denna sektion redovisas svaren på tredje frågan.
Med denna fråga har jag undersökt orsaken till varför en viss dialekt kan vara störande för
radiolyssnare och TV-tittare. Informanterna har kunnat välja bland olika svar: låter obildad,
svår att förstå, media bör ha ett enhetligt språk. Det finns även möjlighet att ange egna skäl
och anledningar genom att kryssa i svaret ”Övrigt”.
46
Varför stör dig en viss dialekt?
låter obildad svår att förstå
←19
20-25
26-30
media bör ha ett
enhetligt språk
Övrigt:
-
1
-
-
2
13
-
5
1
4
1
6
31-40
41-50
51-60
60→
6
9
-
9
2
16
-
19
-
14
3
21
2
35
1
35
a.a.å.
-
3
-
2
totalt
13
95
5
97
procent
6,2%
45,2%
2,4%
46,2%
Tabell 10: Informanternas svar på den tredje frågan: fördelning utifrån ålder
Varför stör dig en viss dialekt?
låter obildad
svår att förstå
media bör ha ett
enhetligt språk
antal
%
antal
%
antal
%
antal
%
kvinnor
6
5,2%
44
38,3%
2
1,7%
63
54,8%
män
7
7,4%
51
53,7%
3
3,1%
34
35,8%
Övrigt:
Tabell 11: Informanternas svar på den tredje frågan: fördelning utifrån kön
Som framgår av tabell 10 är den vanligaste anledningen till att man tycker att en viss
dialekt stör att den är svår att förstå. Detta svar har valts av nästan hälften, 45,2% av
informanterna. Tabell 11 visar tydligt att män har mer problem med att förstå dialekter än
kvinnor, mer än hälften av dem har uppgivit detta svar. Av det totala antalet svarande
tycker 6,2% att dialekterna låter obildade och därför är störande att lyssna på. En liten del,
2,4%, säger att media bör ha ett enhetligt språk, de flesta i åldern mellan 51-60 år. Å andra
sidan om vi ställer denna fråga i samband med den första – där jag fårgat vilket språkbruk
man anser ska användas i media, – upptäcker vi att bara hälften av dem säger att endast
rikssvenska ska användas i radio och TV.
De flesta informanterna, 46,2%, har angivit ett eget svar på frågan genom att kryssa i
svarsmöjligheten ”Övrigt”. 55,7% av dem (vilket är 25,7% av alla informanter) säger att
47
Övrigt: stör inte
-19
20-25
26-30
31-40
kvinnor
män
totalt
procent
0
0
0
0,0%
2
1
3
15,0%
2
2
4
33,3%
2
2
4
16,7%
5
8
13
35,1%
6
6
12
31,6%
41-50
51-60
-60
Utan
8
9
17
23,3%
1
0
1
20,0%
totalt
26
28
54
55,7%
procent
22,6%
29,5%
25,7%
Tabell 12: Procentuell fördelning utifrån kön och
ålder av antalet informanter som inte störs av någon dialekt
dialekter inte stör alls, vilket tabell 12 visar. Det är totalt 22,6% av alla kvinnor och 29,5%
av alla män som deltagit i undersökningen. De flesta som inte störs av någon dialekt är i
åldersgruppen 41-50, totalt 31,5% av dem retar inte upp sig på någon dialekt. Den därefter
mest uttalade toleransen till språkvarianter har personer mellan 26 och 30 år med
sammanlagt 33,3%.
Andra angivna svar är att det låter fult, hemskt, för personligt eller inte seriöst med
dialekter. Många tar här också upp att det är viktigt med vårdat språk (tydlig och bra
svenska). I de flesta fall hänger svaren ihop med föregående fråga (Vilken dialekt stör dig i
media?). Mest kritik får stockholmska. Man tycker att den låter ytligt, drygt, stöddigt,
kaxigt eller påminner om maktperspektivet. Några tycker att stockholmska förekommer för
ofta i TV och radio och att det känns som att man förväxlar användningen av stockholmska
med standardspråket. Den andra dialekten som nämns är skånskan. Orsaken till att man
inte gillar skånska är att den låter snobbig, känns som tydlig klassmarkering eller är mindre
trevlig. Vissa nämner återigen att det borde höras lokala dialekter i lokala sändningar.
Några exempel på svaren ”Övrigt”:
”Vi behöver MER dialekter i radio för att bevara särarterna!”
”Låt dialekterna flöda!”
48
”Stör ej, men föredrar lokala dialekter.”
”Många tror att stockholmsdialekt är det samma som rikssvenska.”
”Stör ej, men föredrar lokala dialekter.”
”Ovårdat språk stör mig.”
Om vi sammanfattar resultatet ser vi att det mest störande med dialekter är om man inte
förstår dem. Det är hälften av samtliga svaranden som tycker så. En fjärdedel verkar inte
ha några problem alls med dialekter, snarare tvärtom, de vill höra alla i större utsträckning.
De flesta som föredrar att ha ett enhetligt språk i media är i åldersgruppen 51-60.
4.2.4 Vilken eller vilka dialekter vill du gärna höra i media?
Här redovisas svaren på fjärde frågan.
Informanterna har tillfrågats vilka dialekter de vill höra, eller höra mera i TV och radio.
Genom det har det granskats vad man har för attityder till olika dialekter, i vilken grad de
är välkomna i massmedierna och vilka dialekter man egentligen saknar eller vill höra mera.
I tabell 13 har jag sammanfattat svaren:
Vilken eller vilka dialekter vill du gärna höra i media?
←19 20-25 26-30 31-40 41-50 51-60 60→ utan totalt
procent
alla
-
6
6
6
19
14
31
-
82
39%
norrländska
-
4
2
6
3
1
8
3
27
12,9%
rikssvenska
-
1
-
3
2
5
6
1
18
8,6%
gotländska
-
1
1
2
2
3
7
1
17
8,1%
dalmål
-
2
-
4
3
5
3
-
17
8,1%
småländska
-
2
-
1
2
3
8
-
16
7,6%
göteborgska
1
1
-
5
1
2
6
-
16
7,6%
värmländska
-
1
-
2
1
3
5
-
12
5,7%
vet ej
-
3
1
3
1
-
-
-
8
3,8%
skånska
-
1
-
1
2
1
2
-
7
3,3%
regionala
-
-
1
1
3
1
1
-
7
3,3%
jönköpingska
-
1
-
-
-
1
3
-
5
2,4%
västgötska
-
-
-
1
1
1
2
-
5
2,4%
finlandssvenska
-
-
1
-
-
-
2
-
3
1,4%
östgötska
-
-
-
1
2
-
-
-
3
1,4%
Tabell 13: Informanternas svar på den fjärde frågan: fördelning utifrån ålder
49
Som tabell 13 visar välkomnar de flesta, totalt 39% av informanterna, alla dialekter i
media. Sammanlagt 8,6% vill höra uteslutande rikssvenska. Den mest saknade dialekten är
norrländska, 13,9% av informanterna tycker att den skulle höras mera. Mellan 8% och 5%
ligger gotländska, dalmål, småländska, göteborgska och värmländska. Några få nämner
andra dialekter också och vissa (3,3%) säger att de vill höra den regionala dialekten mera.
Andra enstaka dialekter under 1%, som inte står i tabellen men som några har nämnt att de
skulle vilja höra i större grad är bland annat härjedalska, jämtländska, uppländska,
halländska, västerbottniska, sörmländska, stockholmska, brytning med flera. En intressant
anmärkning är att fastän skånska har fått ganska negativa synpunkter i de tidigare frågorna
har det blivit uppenbart nu att det ändå finns lyssnare och tittare som med glädje skulle ta
emot den i större utsträckning.
Resultatet visar alltså att dialekter generellt är välkomna, och att det finns några som man
tycker skulle användas mera. De är framförallt gotländska, dalmål, småländska,
göteborgska och värmländska. Rikssvenska har dock också fått några röster. Detta kan
tolkas på olika sätt. Den första tolkningen är att svaret rikssvenska betyder att man vill höra
endast standardspåket. Den andra tolkningen är att man inte skiljer på och förväxlar
begreppet rikssvenska med stockholmsk dialekt och att det egentligen är denna dialekt man
gärna vill höra i större grad.
4.2.5 Är det acceptabelt med den regionala dialekten i ett regionalt
program?
I denna sektion analyseras svaren på femte, och sista frågan.
Är det acceptabelt med den regionala dialekten i ett regionalt
program?
Ja
Nej
antal
%
antal
%
Kvinnor
114
99,1%
1
0,9%
Män
91
95,8%
4
4,2%
totalt
205
procent
5
97,6%
2,4%
Tabell 14 Informanternas svar på den fjärde frågan: fördelning utifrån kön
50
Med en Ja-Nej fråga har jag velat undersöka om man tycker att det är acceptabelt med den
regionala dialekten i regionala program. En överväldigande majoritet (97,6%) har svarat ja
på frågan och bara 2,4% av informanterna tycker inte att den regionala dialekten ska
användas (se tabell 14).
Svaret Nej på den femte frågan
51-60
60→
totalt
procent
kvinnor
män
1
0
1
0,9%
2
2
4
4,2%
totalt
3
2
5
procent
7,9%
2,7%
2,4%
Tabell 15: Antalet informanter som har svarat med nej i den femte frågan:
fördelning utifrån kön och ålder
80% av dem som har svarat med ett nej var män och bara 20% kvinnor (se tabell 15). Alla
dessa informanter har fyllt 50 år, totalt 60% är mellan 51-60 och 40% är över 60 år. Ett
intressant resultat är att trots att de inte vill höra den lokala dialekten på lokalmedier har
40% av dem angivit på den första frågan att man ska använda alla dialekter i media men
inte brytning på ett främmande språk. Medan också 40% av nej-svarande tycker att det är
acceptabelt bara med rikssvenska. Ett annat anmärkningsvärt faktum är att det återstående
20% säger att man ska använda rikssvenska och utländsk brytning i TV och radio.
Hos dem som svarat nej är svaret på frågan om vilken dialekt man tycker är störande
väldigt olika (se tabell 16). Svaret ingen förekommer men i kontext med andra frågor kan
vi se att man egentligen retar upp sig på utländsk brytning eftersom den är svår att förstå.
Hos samma person är svaret på frågan ”Vilka dialekter vill du gärna höra i media?”
rikssvenska. Det kan tolkas på två olika sätt beroende på hur personen har förstått frågan.
Antingen säger personen att han/hon vill höra endast rikssvenska eller att det ska höras i
större utsträckning. Ett annat angivet svar är alla, vilket betyder att det inte finns någon
dialekt som inte stör. Om vi ser på svaren på andra frågor upptäcker vi att personen säger
att alla dialekter ska användas förutom bruten svenska eftersom den låter obildad. Trots det
faktum att man tycker att alla möjliga dialekter ska användas i media visar svaret på fråga
4 att man inte gärna vill höra någon av dem, vilket är ett mycket motsägande svar. De
51
flesta (60%) har angivit exempel på konkreta dialekter de tycker är besvärliga (exempelvis
skånska, småländska, brytning). All dessa personer är eniga om att media bör ha ett
enhetligt språk. Ingen av dem vill höra några dialekter i TV och radio, bara
standardspråket.
Vilka dialekter tycker
Vilken eller
du man ska använda i vilka dialekter
media, det vill säga på
stör dig i
radio och TV?
media?
alla dialekter, men inte
brytning på ett
främmande språk
Ingen
Varför stör
dig en viss
dialekt?
svår att förstå Rikssvenskan
Rikssvenska med
Huskvarna/
media bör ha
brytning på främmande jönköpingsdialek ett enhetligt
språk
t, utpräglad
språk
alla dialekter, men inte
brytning på ett
främmande språk
alla
ingen, bara rikssvenska
skånska,
brytning
småländska
Är det
Vilken eller acceptabelt
vilka
med den
dialekter vill regionala
Kön
du gärna
dialekten i
höra i
ett
media?
regionalt
program?
låter obildad
Nej
51 - 60
Bra svenska
och tydlig
rikssvenska
Nej
ingen
Nej
Man
60→
Nej
Man
51 - 60
Nej
Man
60→
media bör ha
ett enhetligt Inga dialekter
språk
media bör ha
ett enhetligt
rikssvenska
språk
Tabell 16: De nej-svarande informanternas svar på tidigare frågor
52
Man
Ålder
Kvinna 51 - 60
5 Diskussion
Syftet med undersökningen var att studera huruvida synen på dialekter och utländsk
brytning i media har förändrats under tidens gång. Det ville jag genomföra inte bara ur
lyssnarnas och tittarnas perspektiv utan även genom mediearbetarnas upplevelser och
erfarenheter. Min tanke var först att fokusera bara på nyhetsuppläsning eftersom kravet på
att tala helt dialektfritt varade längst hos nyhetspresentatörerna men med tiden dök det upp
allt fler frågor i mig och jag började forska i lokalkanalernas språkbruk också. Målet var att
kunna presentera vad medieföretagen strävar efter vad gäller dialektbruk och vad
människors attityder var till olika dialekter och brytning i TV och radio. Jag ville vidare
jämföra dessa resultat för att visa om sändarens och mottagarens inställning var densamma,
eventuellt att få en bild av i vilken riktning förändringarna skulle fortsätta.
Studien visar att attityden till dialekter och brytning på ett främmande språk i media är i
stor utsträckning väldigt positiv, hos majoriteten av informanterna är de välkomna att
höras. Ofantligt viktigt är däremot att man talar tydligt och begripligt. Begripligheten
verkar vara det viktigaste kravet både inom mediabranschen och för radiolyssnare och TVtittare. Från min undersökning framgår det tydligt att människor tycker att det är
acceptabelt med den regionala dialekten i regionala program. Till slut kan vi konstatera att
processen att införa och acceptera dialekter och brytning i media pågår fortfarande men
resultaten visar en positiv utveckling mot en stor tolerans till språklig variation i
massmedierna.
Undersökningen grundar sig på de svar jag har samlat in genom intervjuer och
enkätundersökningar. Intervjuer har gjort med Sveriges Radios och Sveriges Televisions
medarbetare om deras jobb, erfarenheter och om hur de upplever mediebranschens
inställning till variationer av svenska språket och bruten svenska och hur de uppfattar
radiolyssnares och TV-tittares attityder till dialekter och utländsk brytning i media.
Dessutom har jag gjort två enkätundersökningar för att granska språkbruket i
massmedierna och toleransen till dialekter. Den ena har gjorts igen bland anställda på radio
och TV och den andra bland lyssnare och tittare. Med hjälp av dessa två metoder har jag
fått ett resultat som tydligt visar hur situationen under tidens gång har förändrats.
53
Från intervjuer syns det uppenbart att media i allmänhet strävar efter mångfald och
verkligen vill återspegla dem variation som finns i samhället genom att anställa personer
med olika bakgrund och språkbruk. Undersökningen innehåller inte några andra kriterier
som man kan ha vid anställningsintervjuer, men ett tydligt resultat är att det allra viktigaste
kravet på personens språkbruk är begripligheten. Om man talar så att andra förstår har ens
dialekt eller brytning ingen betydelse vid anställning. Detta krav ställer inte bara
sändningstillståndet utan också, som min forskning visar, lyssnare och tittare. Det är många
som nämner att det som kan vara irriterande med radios eller TV:s språkbruk är när man
inte förstår vad som sägs. Man skulle kunna forska vidare och utreda i vilka fall man
lägger större vikt på den sökande personens dialekt. Public service-bolagen är dessutom
överens om att det inte skiljer sig mellan nyhetssändningar och alla andra program när det
gäller medarbetarnas språkbruk. Studien intygar att åsikten att nyhetsuppläsningen ska ske
på rikssvenska verkligen har försvunnit. Förändringarna är dock fortfarande på gång, det är
inte alla som har accepterat språk med lokala färgningar och människor har en ny
företeelse att vänja sig vid: utländsk brytning. Vad gäller lokalkanaler är resultatet inte helt
enhälligt. Delvis stämmer det överens med tidigare forskning, som säger att på vissa
områden värderas den regionala dialekten lägre än standardspråket och på andra områden
är man stolt över sin dialekt. Detta visar även intervjuerna: man uppmuntras att tala den
regionala dialekten exempelvis på P4 Jämtland men man föredrar standardsvenska på P4
Örebro. En spännande fortsättning på denna studie hade varit att utöka antalet informanter
och genomföra en studie om vilka områden som stödjer sin hemdialekt och varför och i
vilka trakter man föredrar standardspråket. Min undersökning antyder att radiolyssnare och
TV-tittare uppmuntrar massmedierna att använda lokaldialekten i lokalmedia i större
utsträckning. Här bör man dock betrakta resultatet med försiktigthet eftersom antalet
informanter är litet och det finns inga frågor om var respondenterna kommer ifrån så det är
svårt att dra en allmän slutsats. De flesta respondenter är förmodligen från Småland
eftersom enkäten har skickats ut via P4 Jönköpings Publiknätverk till ungefär 900
radiolyssnare. Ett förslag på framtida forskning, för att få en detaljerad bild av situtaionen
på olika lokalkanaler, är att ta andra kriterier med i undersökningen, till exempel
informanternas härkomst, och se till att man får in svar från många olika dialektområdena.
Om vi sammanfattar resultaten från enkätundersökningarna kan vi säga att attityden till
dialekter är genomgående positiv hos respondenterna. Majoriteten välkomnar inte bara
54
svenska dialekter utan också brytning på ett främmande språk. Som jag har nämnt tidigare
är dock ett tydligt och vårdat språk det absolut mest nödvändiga. Att tillvänjingsprocessen
fortfarande är igång vittnar synpunkter som säger att vissa (eller i enstaka fall alla)
dialekter och/eller bruten svenska känns störande. Enligt svaren hänger detta oftast ihop
med att det är svårt att förstå vad som sägs. Det tycker ungefär hälften av informanterna.
Analysen visar också att de flesta som tycker att media ska ha ett enhetligt språk är mellan
51 och 60 år. Det har ytterligare visat sig att fördomar om att vissa stereotypa dialekter som
skånska och stockholmska ofta möter på stark kritik stämmer. De värderas som mest
störande av informanterna i denna studie också. En övervägande del av respondenterna
tycker att det är acceptabelt med den regionala dialekten i regionalprogram.
Efter att jag har analyserat intervjuer och enkätundersökningar kan jag påstå att det man
strävar efter i media är precis det radiolyssnare och TV-tittare förväntar sig i allmänhet –
dialektal mångfald, utländsk brytning och vårdat språk är viktigt för båda parter. Attityden
till dialekter i media är generellt sett positiv nuförtiden och det är allt mer accepterat även
med bruten svenska. I vissa situationer föredrar man ibland standardspråket men om man
inte stöter på begriplighetsproblem välkomnar man vanligtvis dialekter.
Är man intresserad av hur förändringsprocessen kommer att fortsätta skulle det vara
intresssant att göra om undersökningen om ett antal år, möjligen komplettera med andra
kriterier om informanternas härkomst, utbildning och yrke. Vidare skulle man kunna ha
större kontroll över var svaren kommer ifrån, och därmed noggrant undersöka olika
lokalkanaler och deras lyssnares och tittares attityder till dialekter.
Mina resultat kan man använda för att få en uppfattning om vad människor har för attityd
till språkbruk, dialekter och brytning i media numera och därmed förbättra radio- och TVsändningarnas språkkvalitet. Dessutom är undersökningen en bra utgångspunk för en
vidare forskning i ämnet och kan utvidgas med vidare studier vid lokalkanalerna.
55
Referenser
Andersson, Lars-Gunnar. Attityder till språk. Sandqvist. Carin & Ulf Teleman (red.).
Språkutveckling under skoltiden (s 15-37). Lund: Studentlitteratur, 1989.
Andersson, Lars-Gunnar. Fult språk: svordomar, dialekter och annat ont. Stockholm: Carlsson
Bokförlag AB, 1985.
Andersson, Lars-Gunnar. Språktypologi och språksläktskap. Stockholm: Liber, 2001.
Bergfors, Erik Olof. Radio- och TV-språket: ett mönster för allmänspråket. I: Jonsson, Åke &
Lindblad, Inga-Britt (red.), Språket i radio och TV. Umeå: MUM, 1980. s. 39-44.
Birkne, Frida. Lärares attityder till dialekt användade i skolan. Examensarbete språkstudier,
Malmö högskola, akademin för lärande och samhälle, kultur-språk-medier, 2011 Hämtad 2014-0310 på: <http://dspace.mah.se/bitstream/handle/2043/14580/FridaBirkne.pdf>.
Dahlstedt, Karl-Hampus. Dialekten i skolan. I: Språkform och språknorm – En bok till Bertil
Molde på 60-årsdagen den 16 september 1979. Utgiven av Svenska Akademien och Svenska
språknämnden, Lund: Svenska språknämnden, 1979.
Göransson, Eva & Lundin, Stefan. Ska dialektala drag förbjudas i radio? Månadens språkråd,
publicerat 4 maj 2012. Stockholm, 2014.
Helgander, John. Dalmålen i upplösning – bakgrund och förklaringsmodeller. I: Kotsinas, UllaBritt & Helgander, John (red.). Stockholm: Stockholm universitet, 1994. s. 63-80.
Holmbäck, Bure. Sveriges Radios Språkgrupp: bakgrund, arbete, framtid. I: Jonsson, Åke &
Lindblad, Inga-Britt (red.), Språket i radio och TV. s. 39-44. Umeå: MUM, 1980.
Hultgren, Sven O. Barns bruk av och attityder till dialekt och riksspråk. I: Folkmålsstudier 28.
Helsingfors, 1983.
Hultgren, Sven O. Dialekt og riksspråk i skulen. Oslo:Universitetet i Oslo, 1994.
Jonsson, Åke. Språkvård i praktiken. Norm och tradition i etermediernas språk. I: Carlsson, U.
(red.), Språket i massmedierna. Göteborg: Nordicomnytt 3-4/89, 1989. s. 61-74.
Jönsson, Carina. Dialekten har blivit ett varumärke. Dagens Nyheter. Publicerad 2011-10-24.
Lindblad, Inga-Britt. Lokalradiospråk. En studie av tre lokalradiostationers sändningar. (Umeå
:studies in the humanities 72, 1985.
Mårtensson, Eva. Det vardagliga småpratet i radio. Från trygghet till utmaning. Stockholm:
Akademisk licentiatuppsats i journalistik. Institutionen för journalistik, medier och
56
kommunikation., 1998.
Palmer, Johan. Språkutveckling och språkvård. Malmö: Gleerups förlag, 1945.
Pedersen, Karen Margrethe. Resistens og bevidsthedsgrad. I: Nordiska dialektstudier. Red. Maj
Reinhammar. Uppsala. 1997.
Radovani, Bolfek Jasmina. Attityder till svenska dialekter – en sociodialektologisk undersökning
bland vuxna svenskar i Tierp, Östersund, Linköping, Trollhättan och Malmö. Uppsala: Uppsala
Universitet, 2000.
Strand, Hans. Korsningar mellan medie- och språkforskningen. I:Carlssom, U. m.fl. (red.),
Kommunikationens korsningar. Möten mellan olika traditioner och prespektiv i medieforskningen.
Göteborg: Nordicom-Sverige, 1994a. s. 85-96.
Svahn, Margareta & Nilsson, Jenny. Dialektutjämning i Västsverige kap. 2, version 120410.
manuskript. Uppsala: Uppsala universitet, 2012.
Svensson, Jan. Det offentliga samtalet. Några utvecklingslinjer mot slutet av det 20:e århundradet.
I: Moberg, L. & Westman, M. (red.), Svenskan i tusen år: glimtar ur svenska språkets utveckling.
Stockholm : Svenska språknämnden 81. 1998. s. 142-161.
Svensson, Jan. Etermediernas nyhetsspråk. I: Carlsson, U. (red.), Språket i massmedierna.
Göteborg: Nordicomnytt 3-4/89, 1989. s. 29-46.
Svensson, Jan. Språk och offentlighet. Om språkbruksförändringar i den politiska offentligheten.
Lund, 1993.
Swartling, Sten. Radio Östergötland – en lokalradiostations språkliga ambitioner. I: Jonsson, Åke
& Lindblad, Inga-Britt (red.), Språket i radio och TV. Umeå: MUM. 1980. s. 10-14.
Thelander, Mats. Från dialekt till sociolekt. I: Moberg, Lena & Westman, Margareta (red.)
Svenskan i tusen ar: glimtar ur svenska sprakets utveckling. Stockholm: Norstedts, 1996. s. 163181.
Thelander, Mats. Språkliga variationsmodeller tillämpade på nutida burträsktal. D. 1,
Materialbeskrivning och analys på språkdragsnivå. Uppsala: Studia philologiae Scandinavicae
Upsaliensia, 1979a.
Thelander, Mats. Språkliga variationsmodeller tillämpade på nutida burträsktal. D. 2, Teoretiska
utgångspunkter och analys pa språkartsnivå. Uppsala: Studia philologiae Scandinavicae
Upsaliensia, 1979b.
Wahlund, Emma. ”He gå som bra” En undersökning om fyra markerande drag i norrländska
dialekter. Examensarbete språkstudier, Uppsala: Uppsala universitet, Institutionen för nordiska
språk, 2012. Hämtad 2014-03-10 på <http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:541893/
FULLTEXT01.pdf>.
57
Webb
Nationalencyklopedin. dialekt. [2014-03-10]. Hämtad på:
<http://www.ne.se/dialekt>.
Sveriges Radio. Språkråd. [2014-04-03]. Hämtad på:
Radiotjänst. Public service. [2014-04-03]. Hämtad på:
<http://www.radiotjanst.se/sv/Avgiften/Public-service/>.
Sveriges Radio. Uppdraget. [2014-04-04]. Hämtad på:
Regeringen, Kulturdepartment. Sändningstillstånd för Sveriges Radio AB. 2013. [2014-04-04].
Hämtad på:
<http://sverigesradio.se/diverse/appdata/isidor/files/3113/14011.pdf>.
TT-Språket. Mediespråksgruppen. [2014-04-10]. Hämtad på:
<http://info.tt.se/tt-spraket/mediespraksgruppen/>.
Muntliga källor och intervjuer
Gerd Eklund, dialektolog – Uppsala, 13.3. 2014
Tina Flodin, journalchef SR Ekot – mejlkontakt, 19.3.2014
Eva Göransson, språkvårdare – Stockholm, 11.3.2014
Kristina Hagren, dialektolog – Uppsala, 12.3.2014
Stefan Lundin, språkvårdare – Stockholm, 11.3.2014
Anna Lorentzon, programchef och arbetsledare, SR, P4 Örebro – telefonintervju, 21. 3. 2014
Karin Malmsten, nyhetspresentatör, SR, P4 Jönköping – telefonintervju, 21.3.2014
Michael Ragnarsson, nyhetssändare, SR, P4 Jämtland – mejlkontakt, 25.3.2014
Maj Reinhammar, dialektolog – Uppsala, 13.3. 2014
Anna Wästberg, redaktör och arbetsledare, SVT Aktuell – mejlkontakt 25.4.2014
58
Resumé
Magisterská diplomová práca Attityder till svenska dialekter och utländsk brytning i
svenska medier sa zaoberá prieskumom o súčasnej situácii švédskych dialektov vo
švédskych médiách. Autorom je Bc. Henrieta Mikleová, študentka oboru Skandinávska
studia na Filozofickej fakulte Masarykovej univerzity v Brne. Vedúcou práce je Mgr.
Alarka Kempe. Práca je napísaná vo švédskom jazyku.
Diplomová práca je rozdelená na päť častí. V prvej kapitole popisuje autorka tie otázky
z ktorých vychádzala vo svojom prieskume. Otázky sa zaoberajú tým, aký jazyk je použitý
a akceptovaný v novinových reláciách vo vysielaniach rádií a televízií vo Švédsku, či
môžu moderátori hovoriť svojim nárečím, prípadne cudzím prízvukom, aký majú
poslucháči a diváci prístup k dialektom v médiách obecne a či je nejaký rozdiel medzi
celoštátnymi a regionálnymi kanálmi vzhľadom na dialekty a prízvuk. Okrem definície a
popisu pojmov z teoretického hľadiska, ako dialekt, vyrovnávanie sa dialektov, postoj
k dialektom a jazyk v médiách, osvetľuje druhá časť práce aj historické zmeny a predošlé
prieskumy v téme. V tretej kapitole prezentuje autorka tie materiály a metódy, ktorých pri
svojom výskume používala. Objasňuje výberový proces oslovených, zhrnuje rozhovory
s pracovníkmi v médiách a vysvetľuje získané informácie. Taktiež popisuje ankety, ktoré
vytvorila a rozoslala, aby dostala odpoveď na hlavné otázky prieskumu. Nadväzujúca
kapitola prezentuje analýzu ankiet. Výsledky popisuje autorka slovne, pomocou tabuliek
a diagramami. V závere zhrnuje a diskutuje výsledky prieskumu, popisuje prípadné menšie
nedostatky a podáva návrh na ďalšie možné prieskumy.
59
Bilagor
Bilaga 1
Svenska dialekter i media
*Obligatorisk
Hur stor vikt läggs vid en persons dialekt vid
anställning när det gäller nyhetsuppläsning? *
1 2 3 4 5
ingen alls
mycket stor
Vilken eller vilka dialekter föredrar man hos
nyhetsuppläsarna hos er? *
o
bara rikssvenska
o
rikssvenska och den regionala dialekten
o
alla dialekter, även brytning på ett främmande språk
o
alla dialekter, men inte brytning på ett främmande språk
o
Övrigt:
Hur stor vikt läggs vid en persons dialekt vid
anställning när det gäller alla andra program? *
1 2 3 4 5
ingen alls
mycket stor
Bilaga 2
Svenska dialekter i media
Hej!
Jag heter Henrieta Mikleová och studerar Skandinavienstudier på Masarykuniversitetet i Brno, Tjeckien.
Jag skriver min masteruppsats om svenska dialekter i media.
Det vore snällt om du ville hjälpa mig med min uppsats genom att fylla i den här korta, anonyma
enkäten.
Tack så mycket!
*Obligatorisk
o
o
Kön
Kvinna
Man
Ålder
o
o
o
o
Vilka dialekter tycker du man ska använda i media, det vill säga på radio och
TV? *
alla dialekter borde få plats, även brytning på ett främmande språk
alla dialekter, men inte brytning på ett främmande språk
Övrigt:
Vilken eller vilka dialekter stör dig i media? *
o
o
o
o
o
o
Varför stör dig en viss dialekt? *
låter obildad
svår att förstå
media bör ha ett enhetligt språk
Övrigt:
Vilken eller vilka dialekter vill du gärna höra i media? *
Är det acceptabelt med den regionala dialekten i ett regionalt program? *
Ja
Nej
Bilaga 3
Hej alla i Publiknätverket!
Här får ni en chans att tycka till om dialekter i radio.
Ett ämne som intresserar i alla fall mig stort eftersom jag kommer ihåg hur det var när jag
började på radion för 38 år sen. Då var det insändarstormar mot mig i tidningarna för jag talar
ju Gnosjödialekt och det ville man absolut inte då på sjuttiotalet höra i Smålandsradion, som de
regionala nyhetsprogrammen hette då.
En forskande student har vänt sig till oss för att höra om synen på dialekter i radio förändrats
under tidens gång.
Hon heter Henrieta Mikleova, studerar svenska på Masaryk Universitet i Brno, Tjeckien.
Hon skriver sin masteruppsats om svenska dialekter i media. Hon är intresserad av hur det ser
ut med dialekter i nyhetssändningarna både på TV och radio, globalt och regionalt.
Hon vill gärna att den här enkäten som hon gjort ska spridas till så många som möjligt, och
vilka är bättre att tycka till än ni lyssnare? Om ni vill hjälpa henne med sin forskning, så
klickar ni på den bifogade länken och fyller i den korta enkäten.
https://docs.google.com/forms/d/12S6rPG_IScn5Iy1BSiUo_JQyrD0lssFfcSZ2K55RcE/viewform
Tack på förhand!
Karin Publikredaktör
…………………………………………………
Karin Malmsten, publikredaktör
Sveriges Radio Jönköping
036-215 6666
SMS 0766–31 95 95
publik.jkpg@sverigesradio.se

Klar - Svenska dialekter i media

Transcription

Similar documents

Fakta om dialekter. Faktahäfte för dig i skolan.

Dialekter i skolan - Institutet för språk och folkminnen

Dialekters påverkan på varumärkets personlighet och styrka

fulltext01

Att integrera sig på Gotland

Hur bli tillgängligare? Vad varje organisation behöver veta om

Boka tolk på Språkservice (pdf)

Promotor har ordet Vårpromotionen     Nytt fakultetsorgan

" Det lilla extra som krävs för att man ska ta sig iväg":

Lisa Ericson uppsats Från könlös och avsexualiserad till sexuell och

SPRÅKLIG IDENTITET, FINSKA SOM ANDRASPRÅK OCH DESS

INNAN LEVDE JAG, NU EXISTERAR JAG

Förskolans pedagogiska praktik - Lärarhögskolan

How To Play