docHämta publikationen i PDF
download 
Report Transcription
Hämta publikationen i PDF
magasin 1.2010 Hedersvåld – ett ”icke-svenskt” våld? Unga män tar ställning mot hedersförtryck Föräldraskap mellan frihet och tvång Bantning, rakade ben, brudslöja – och hijab N o r d i s k i n s t i t u t t f o r k u nn s k a p o m k j ø nn Tema: Minoritetsungdom Med hedern i behåll När unga blir politiska symboler i det jämställda Norden Innehåll nr 1.10 Intro bosse parbring Redaktör för NIKK magasin NIKK magasin 8 H-ordet ”Hore”-rykte er noe mange jenter frykter. Det finnes interessante likheter og forskjeller i håndtering av et seksuelt stigma mellom norske jenter med ulik etnisk bakgrunn. 11 Kronikk: Et samfunn for alle Med hedern i behåll Heder och ära har blivit viktiga begrepp i jämställd hetspolitik och forskning i Norden de senaste tio åren. Debatten startade efter att några unga kvinnor i mino ritetsmiljöer mördades av familjemedlemmar. Politiken svarade fort genom handlingsplaner och politiska insatser mot ”hedersvåld” och arrangerade äktenskap. Debatten och politiken förde också till forsk ning på området. NIKK magasin sätter i detta temanummer fokus på jämställdhet och minoritetsungdom, med en önskan om att kunna göra det med ungdomars heder i behåll. Inte vad gäller oskuld och rykten, utan genom att ge unga ett erkän nande och en självständig aktörsroll. Kritisk forskning visar att mediedebatt, politik, sociala insatser och forskning annars riskerar göra särskilt unga kvinnor till offer som ska räddas av de jämställda länderna i Norden. Unga kvinnor med minoritetsbakgrund blir på så sätt politiska symboler. Sociologen Annick Prieur kallar unga i mino ritetsmiljöer för balanskonstnärer. Hon menar att de står i en korsning mellan olika förståelser av familj, identitet och förhållandet mellan autonomi och beroende. Dessa unga balanskonstnärer finns det där med mycket att lära av. De kan också säga något om de nordiska ländernas självbild som jäm ställda paradis. Det finns utan tvekan jämställdhetsproblem i minoritetsmiljöer, men det gör det också i majoritetssamhället. Flera forskare pekar på faran med att göra alltför stor åtskillnad mel lan könsbaserad kontroll och våld som utövas i minoritets- respektive majoritetsmiljöer. Det behövs politik och forskning som klarar av att ta hänsyn till kön, etnicitet och makt på ett nyanserat sätt. Målet måste vara att inte upprätthålla ett ”vi” och ett ”dom”. – Bosse Parbring Vi unge som har en annen bakgrunn enn den norske opplever å bli trukket og presset i f lere retninger, skrever Afshan Rafiq fra Høyre. 12 Hedersvold. Eksisterer det en verdikonflikt mellom ”det svenske” og ”det ikke-svenske”? 8 – Du klarer ikke å tenke på noe annet enn hva de sier om deg. Har de først begynt å snakke, så fortsetter de å snakke om deg. – UTGIver NIKK – Nordisk institutt for kunnskap om kjønn PB 1156 Blindern, NO-0318, Oslo Telefon +47 22 85 89 21 Telefaks: +47 22 85 89 50 nikk@nikk.uio.no | www.nikk.no ANSVARLIG REDAKTØR Solveig Bergman solveig.bergman@nikk.uio.no REDAKTØR Bosse Parbring bosse.parbring@nikk.uio.no DESIGN Aina Griffin Layout Bosse Parbring 18 Unga män tar ställning mot hedersförtryck Han höll på att få sin syster bortgift. Nu är Farman Sediq engagerad i Sharaf hjältar och arbetar mot hederskultur. 22 Minoritetssamfund er løsningen 24 Framstår som ofre Når journalister skriver om hjelpetiltak overfor unge som f lykter fra tvangsekteskap, følger de en fast nyhetsmal der hjelpeorganisasjoner som har spesialisert seg på ”minoritetsvold” styrer mye av innholdet og vinklingen. 18 Jämställdhet inget svenskt. – Man kan finslipa sin kultur, säger Farman Sediq från Sharaf hjältar. TRYKK Zoom Grafisk AS OPPLAG 9.000 eks. 26 – Barnen kommer hem från skolan och säger att de lärt sig att föräldrarna inte kan skälla på dem – då ringer barnen polisen. monica f ive aarset, forskare 26 Föräldraskap mellan frihet och tvång – Våra barn säger att norrmän kan göra vad som helst och det är inte sant. Problemet är att vi inte möts. Vi diskuterar aldrig med norska föräldrar. Det existerar många myter åt båda håll. Vi vet ingenting om varandra. Det säger en pakistansk mamma i en norsk studie om föräldrar med minoritetsbakgrund. 28 Hijab Chique Arrangerade äktenskap, könsstympning, hedersmord – och hijab. I debatten diskuteras de gärna som en del av samma paket. Varför diskuterar man inte turban, kåpa, keps – och hijab? Eller bantning, rakade ben, brudslöja – och hijab? 32 Politisk bestilt forskning FORSIDEFOTO Colourbox ABONNEMENT Abonnementet er gratis og inkluderer tre numre i året, to på skandinavisk, ett på engelsk. Bestil på www.nikk.no. ” h o r e ”- r y k t e Debatten om æresrelatert vold eller hedersvold har det siste tiåret engasjert, mobilisert og splittet svenske feminister innen både akademia og offentlig likestillingspolitikk. Stridens kjerne er om vold som rammer unge minoritetsjenter er uttrykk for en spesiell, kulturelt basert vold med bakgrunn i visse geografiske regioner. Æresrelaterede konf likter bør ikke kun betragtes som ”indvandrerproblemer”. De kan løses, men det kræver en holdningsændring på f lere planer. Det mener Rebwar Karimi fra projektet Kitke! (Udryd!) i Finland. – NIKK magasin 1.2010 ISSN 1502-1521 isabel om 12 ”Invandrarflickor” som politisk symbol Politisk bestilt forskning om ligestilling og unge med minoritetsbaggrund kredser ofte om de samme få temaer. Hvad betyder båndene mellem politik og vidensproduktion for forskningens kvalitet og resultater? 35 Ledare: Makten i akademin 11 Manglende dialog. Mange føler seg presset til å utvikle egne fellesskap, skrever Afshan Rafiq fra Høyre. 2 NIKK magasin 1.10 NIKK magasin 1.10 3 Aktuelt Aktuellt ISLAND sverige ”Ikke all hjerneforskning er sexistisk og dårlig, men den som er det, plukkes veldig raskt opp av medier og populærskribenter.” – Kvinnor vill äta mindre kött cordelia f ine, australsk psykolog Mammor får inte jobba Sju av tio kvinnor kan tänka sig att äta mindre kött för att bromsa klimatförändringen. Bland männen är motsvarande andel endast 40 procent. Kvinnor är också mer benägna än män att minska sitt eget bil-åkande och åka mer kollektivt. Det framgår av en studie som Natur vårdsverket i Sverige beställt. Fler kvinnor än män är be nägna att själva göra föränd ringar för att minska utsläppen av växthusgaser. Den största skillnaden gäller köttätandet, som 69 procent av kvinnorna kan tänka sig att dra ner på, jämfört med 40 procent av männen. Nästan hälften av kvinnorna, 49 procent, uppger också att de redan dragit ner på Handbok för pedagoger Jämställdhet, tillväxt och hållbar utveckling 25-26 november arrangeras den europeiska konferensen Equality, Growth and Sustainability – Do they mix? vid Linköpings universitet i Sverige. Konferensen ska utforska hur jämställdhet, tillväxt och hållbar utveckling kan smälta samman i organisationer och tillämpas i praktiken. Konferensen arrangeras bland andra av Jämi – program för jämställdhetsintegrering i staten och NIKK. Läs mer: www.liu.se/genusforum/Konferens 4 NIKK magasin 1.10 Svensk EU-minister kritisk I Norden är varken längden på mammaledigheten eller pappaveckorna kontroversiella – som de är i andra EU-länder. Det är istället de obligatoriska sex veckorna som Sverige, Danmark och Finland inte vill ha. Skulle man följa direktivet till punkt och pricka skulle det innebära att kvinnor för bjuds att jobba under sex veckor även om deras förlossning har gått förhållandevis bra och de skulle kunna jobba hemifrån till exempel. Sveriges BOSSE PARBRING www.nikk.no V i er vant til å tenke på den nordiske familiepolitikken under ett, som noe som støtter kvinnenes deltakelse i arbeidslivet, menns aktive tilstedeværelse i familien og barns velferd. Den nordiske barneomsorgspolitikken blir ofte sett på som støtte for en familiemodell der begge foreldrene er aktive forsørgere og også omsorgsgivere. Dette bildet vil vi gjerne formidle til resten av verden, men hvor like er de nordiske landene egentlig når man ser litt nærmere på barneomsorgspolitikken? Hvordan støtter offentlig politikk likestillingen i familien i de nordiske landene? Hva kan avsløres når man gjør en nærmere analyse av barneomsorgspolitikkens rasjonalitet og logikk? klimatförändringar 69% av kvinnorna i Sverige kan tänka sig att äta mindre kött för att minska klimatförändringen. Bland männen är motsvarande andel endast 40 procent. som minskar klimatpåverkan. Läs om studien på www.natur vardsverket.se. Mer om jämställdhet och klimatförändringar finns att läsa på www.nikk.no. NIKK Publikationer 2009:2 Minna Rantalaiho tar i denne rapporten utgangspunkt i en sammenligning mellom den norske og finske barneomsorgspolitikken med spesielt fokus på kjønn. Den viser hvordan mål og intensjoner som ikke alltid er i samsvar med hverandre kan føre til indre spenninger i familiepolitikken både i Norge og i Finland. Når politikkens formål ikke er entydig kan det være vanskelig å nå målet, for eksempel likestilling mellom kjønnene. Kvoter, valgfrihet, fleksibilitet NIKK Publikationer 2009:2 SVERIGE EU-minister Birgitta Ohlsson som är gravid och planerar att gå tillbaka till jobb en månad efter förlossningen har i en debattartikel i Aftonbladet påpekat att hon inte skulle kunna göra det om direktivet gällde. – Föräldraledigheten ska vara en rättighet, inte ett obligatorium. Det säger den svenska vänster partisten Eva-Britt Svensson som är ordförande för jämställdhetsutskottet i EU-parlamentet. – Det kanske inte är så många kvinnor som skulle drabbas av sex veckors obligatorium, men det är en principiell fråga. Föräldraledigheten ska vara en rättighet för kvinnor och män och en skyldighet för arbetsgivare. Syftet med obligatoriet är att skydda kvinnor från påtryckningar från arbetsgivare att tvinga dem tillbaka till jobb tidigt. Det är en realitet i många EU-länder, menar direktivets försvarare. – Jag förespråkar fritt val, säger den portugi siska socialdemokraten Edite Estrela som sitter i jämställdhetsutskottet. Men detta direktiv stöder kvinnors hälsa. Om inte kvinnor måste stanna hemma i sex veckor kan arbetsgivare tvinga kvin nor att arbeta tidigare. Läs mer på www.nikk.no sin köttkonsumtion för klima tets skull. Bland männen är mot svarande siffra 41 procent. Fler kvinnor än män kan också tänka sig att köra bil min dre (80 respektive 66 procent) och att åka mer kollektivt (75 respektive 53 procent). Betydligt färre män (43 pro cent) än kvinnor (61 procent) svarar att de får dåligt samvete, om de gör saker som är negativa för klimatet. Fler kvinnor än män föredrar också att köpa varor från företag som arbetar för att minska kli matförändringen (74 respektive 62 procent). Både kvinnor och män lyfter fram priset på klimat vänliga alternativ som det största hindret för att leva på ett sätt Den første dom for menneskehandel blev afsagt i mars i Island, da fem mænd blev idømt fem års fængsel hver for at have tvunget en 19-årig kvinde til landet med henblik på prostitution. Katrín Anna Guðmundsdóttir, ligestillingsdesigner og adjunkt i kønsvidenskab på Islands Universitet, siger at dommen er skelsættende, da man længe har vidst, at menneskehandel fandt sted i Island. Dommen vil for håbentlig medføre, at også købere af prostitution vil blive stillet til ansvar, hvor strafferammen er et års fængsel. – Det ville opfattes som et klart signal om at køb af prostitution er et brud på menneskerettighederne, siger Katrín Anna. Altinget har også vedtaget en lovændring, der indebærer at man fra og med den 1. juli 2010 ikke kan give dispensation til striptease i klubber og restauranter. Mange eksperter bifalder den nye lovændring, da den vil gøre livet besværligt for bagmændene for trafficking. Kvoter, valgfrihet, fleksibilitet I danska förskolor är det vanligare att etnicitet uppmärksammas än kön. Med en ny handbok för praktiker vill ett nätverk av forskare, pedagoger och lärare öka medvetenheten kring vilken roll kön spelar i skola och förskola. Den danska föreningen Køn i Pædagogik bildades 2007 och kort därefter fick medlemmarna en önskan från bokförlaget Frydenlund om att skriva en bok riktad till lärare, pedagoger och lärarstudenter. I mars kom resultatet – antologin Åbne o g lukkede døre med Ane Kirk, Katrine Scott, Karoline Siemen och Anne Wind som redaktörer. Antologin innehåller både teoretiska bidrag och praktiska exempel kring hur pedagoger kan arbeta med till exempel normkritisk undervisning. Flera av artikelförfattarna har en bakgrund från Lunds universitet och är inspirerade av svensk forskning och erfarenheter från jämställdhetsarbete i svenska skolor. Läs mer: http://konipaedagogik.dk I EU pågår en strid där de nordiska EU-länderna bef inner sig i ena ring hörnan medan fram förallt de sydeuropeiska EU-länderna finns i den andra ringhörnan. Stri den gäller det så kallade mammaledighetsdirekti vet. Sedan 1992 ger den alla mammor bosatta i EU-länderna rätt att vara hemma minst 14 veckor – varav två veckor är obligatoriska i samband med förlossningen. Syftet med mammaledighetsdirektivet är att skydda mammans och barnets hälsa efter förlossningen och underlätta amning. Sedan finns ett annat föräldraledighets direktiv som är mer inriktat på möjligheterna till att kombinera familje- och arbetsliv. Men det direktivet säger inget om ersättningsnivåer. EU-kommissionen har sedan två år tillbaka velat förbättra mammaledighetsdirektivet. Kom missonen vill att rätten att vara mammaledig utökas till 18 veckor – varav sex veckor ska vara obligatoriska. Jämställdhetsutskottet vill också ha två pappaveckor. Parlamentet väntas fatta beslut i juli. BOKTIPS Stärks mammors rätt att vara hemma efter förlossning om de förbjuds att jobba? Så kan man i alla fall tolka det när EU vill förlänga den obligatoriska delen av mammaledigheten. De nordiska EU-länderna med Sverige i spetsen är kritiska. DANMARK Første dom for menneskehandel Kvoter, valgfrihet, fleksibilitet Indre spenninger i den nordiske familiepolitikken Indre spenninger i den nordiske familiepolitikken NIKK Publikationer 2009:2 ISBN 978-82-7864-027-2 Minna Rantalaiho Kvoter, valgfrihet, fleksibilitet – indre spenninger i den nordiske familie-politikken Hvordan støtter offentlig politikk likestillingen i familien i de nordiske landene? I denne rapporten tar familieforskeren Minna Rantalaiho utgangspunkt i en sammenligning mellom den norske og finske barneomsorgspolitikken med spesielt fokus på kjønn. Den viser hvordan mål og intensjoner som ikke alltid er i samsvar med hverandre kan føre til indre spenninger i familiepolitikken både i Norge og i Finland. Når politikkens formål ikke er entydig kan det være vanskelig å nå målet. Les mer: www.nikk.no Föregångarna. Kvinnliga professorer om liv, makt och vetenskap Kirsti Niskanen och Christina Florin (red.) Genusforskningen etablerades som en ny, frisk och kritisk forskningsinriktning vid svenska universitet under 1980- och 90-talen. För första gången i svensk universitetshistoria gjorde ett stort antal kvinnliga forskare karriär i de tidigare manligt dominerade akademiska strukturerna och uppnådde höga positioner i sina discipliner. Några av de främsta kvinnliga professorerna inom humaniora och samhällsvetenskap berättar om sin väg till makten och om möjligheten att förverkliga sina drömmar. Nei til kjøp av sex og kropp! Trine Rogg Korsvik og Ane Stø (red.) I denne antologien forteller feministiske aktivister om kampen mot prostitusjon i Norden. Forfatterne representerer ulike deler av den feministiske bevegelsen: grasrotaktivister, lobbyister, hjelpeapparatet og etablerte politikere. Har klimatet ett kön? ”Ska vi minska utsläppen kan vi inte fortsätta att låtsas att klimatfrågan är könsneutral.” Det menar journalisten Kajsa Lindqvist som med denna bok ger en introduktion till miljöfrågorna ur ett könsperspektiv. SVERIGE NIKKs forskningsledare blir professor Kirsti Niskanen har blivit utsedd till professor i historia vid Stockholms universitet. Hon har sedan 2008 varit forskningsledare vid NIKK och lett forskningsprojektet Kön och makt i Norden. Kirsti Niskanen har en forskarbakgrund både inom ekonomisk historia och genusvetenskap. NIKK magasin 1.10 5 Aktuelt Tema: Minoritetsungdom i Norden sagt: ”Vi snakker så lite om alt som handler om innhold i kirke og religion. Vi snakker bare om at muslimene gjør rare ting.” – p r o f e s s o r o g t e o l o g , j o r u n n ø k l a n d o m a t t f a r l e i e r b r u d e n o p p k i r ke g u l v e t er d pow untries er an Gend Nordic co e in th SVERIGE Minskat intresse för flickor i skolforskning Den svenska forskningen om skola och jämställdhet var tidigare oftast inriktad på flickor. Numera är det i stället främst pojkar och flickor eller enbart pojkar som forskningen handlar om, i det senare fallet oftast pojkar med skolsvårigheter av olika slag. Det visar rapporten Kunskap som befrielse? En metaanalys av svensk forskning om jämställdhet och skola 1969-2009 (SOU 2010:35) som forskaren Fredrik Bondestam skrivit på uppdrag av Delegationen för jämställdhet i skolan, DEJA. Rapporten omfattar en analys av drygt 1 500 publikationer publicerade mellan 1969 och 2009. y A stud s and litic of po ess busin Kön och makt i Norden Hur kan man tolka skillnaden mellan den par lamentariska politikens jämställdhetssuccé och näringslivets ojämna könsstruktur? Det disku terar och analyserar 20 nordiska forskare i de två delrapporterna från projektet Kön och makt i Norden som har utförts av NIKK på uppdrag av Nordiska ministerrådet. Projektet kartlägger och jämför toppositio ner inom politik och näringsliv i de nordiska länderna och i de självstyrande områdena Grön land, Färöarna och Åland. Forskarna har stude rat utvecklingen de senaste 15 åren och utvär derat jämställdhetspolitiska insatser. Rapporterna är en infor mationskälla för politiska beslutsfattare, forskare, studenter och andra som är intresserade av jämställdhet i politik och näringsliv. En engelsk broschyr har också tagits fram som sammanfattar projetektets resultat. Sedan tidigare finns ett temanummer av NIKK magasin om kön och makt i politik och näringsliv. Alla publikationerna finns att beställa och ladda ner från www.nikk.no. 8 H-ordet 11 Kronikk: Et samfunn for alle 12 ”Invandrarflickor” som politisk symbol 18 Unga män tar ställning mot hedersförtryck 22 Minoritetssamfund er løsningen Island indfører kønskvotering 6 Foto: Magnus Fröderberg/norden.org Tidigare i år har Ann-Sofie Ohlander, professor emeritus i historia, granskat läromedel i historia och samhällskunskap, på uppdrag av DEJA. – Större uppmärksamhet ägnas åt män än åt kvinnor i läromedel i samhällskunskap. Det är heller inte självklart att begreppet jämställdhet presenteras och diskuteras i läroböckerna eller att böckernas innehåll problematiseras ur jämställdhetssynpunkt där så är befogat, säger hon. – Läromedlen har stor betydelse för skolans förmåga att leva upp till kraven i lagar, förordningar och kursplaner, säger Anna Ekström, ordförande i DEJA. Läs mer: www.jamstalldhetiskolan.se Det islandske parlament har besluttet at indføre kønskvoter i virksomhedsbestyrelser. – Jeg er overbevist om, at vedtagelsen af denne lov vil komme det islandske samfund og er hvervsliv til gode. Et øget antal kvindelige ledere i erhvervslivet vil skabe større vækst, forbedret drift og øget ligestilling, sier den islandske lige stillingsminister, Árni Páll Árnason. Den 4. marts vedtog det islandske parlament en lovændring, der skal fremme ligestilling i bestyrelser i offentlige anpartsselskaber og pri vate aktieselskaber, der har mindst 50 ansatte. I 24 Framstår som ofre 26 Föräldraskap mellan frihet och tvång bestyrelser, der består af f lere end tre personer, skal begge køn være repræsenteret med mindst 40 procent inden 1. september 2013. Desuden er virksomheder med 25 eller f lere ansatte forpligtede til at offentliggøre, hvor mange mænd og kvinder der er ansat, og hvor mange af dem der er i virksomhedens daglige ledelse. På den nordiske konference om køn i magt i november 2009 sagde ligestillingsministeren, at man er nødt til at indføre en kvoteringslov hvis det ikke lykkes, at virksomhederne efter deres generalforsamlinger i foråret kan vise ligestillede bestyrelser. Han mener, at alle muligheder er udtømt når det gælder at rette op på kønsbalan cen i erhvervslivet, uden direkte indgriben. – Jeg sagde ved den lejlighed, at hvis der ikke skete væsentlige ændringer, så ville det være uundgåeligt at gribe direkte ind ved at indføre en lov om kønskvotering i bestyrelser af offent lige og private anpartsselskaber, sier ligestillings minister Árni Páll Árnason. Tema: Minoritetsungdom 28 Hijab Chique 32 Politisk bestilt forskning Är det möjligt att tala om de jämställdhetsproblem som finns bland unga i minoritetsmiljöer utan att samtidigt säga att problemen är helt annorlunda än de som finns i majoritetssamhället? NIKK magasin 1.10 NIKK magasin 1.10 Foto: Scanpix 7 Tema: Minoritetsungdom i Norden Tema: Minoritetsungdom i Norden ”Hore”-rykte er noe mange jenter frykter. Det finnes interessante likheter og forskjeller i håndtering av et seksuelt stigma mellom norske jenter med ulik etnisk bakgrunn. Av Hannah helseth H-ordet Ryktet som begrenser jenter H va skal til for at en jente blir kalt hore? Jeg har intervjuet syv jen ter mellom 16 og 20 år med fo reldre fra Somalia, Irak, Pakistan, Kurdistan og Tyrkia. – Det handler ikke bare om seksualitet, men handler om veldig lette klær og sånn. Mange av guttene kan si at hun der vil jeg ikke ligge med, sier Isabel og får fort følge av Sarah: – Grensa for somalierne er at man har på bukse. Går man med trang bukse så blir man kalt ”hore”, sier hun. Isabel forklarer hand linger som kan gi deg et rykte: – Hvis en går hånd i hånd med en gutt på gata, da begynner folk å snakke. En skal helst ikke gå sammen med gutter, eller det skal man ikke. Og det hjelper ikke nødvendigvis hva du sier, hvis noen har snakket om deg på forhånd, forklarer Tara: – Selv om en bare er venn med noen, så sier de at de er kjærester, og at hun ikke er jomfru. I min masteroppgave fra 2005 stilte jeg samme spørsmål til jenter med etnisk norsk 8 NIKK magasin 1.10 bakgrunn. Anne (15) og Kine (16) forsøker å forklare meg hvorfor en jente på skolen deres er en ”hore”. Kine mener en jente som ”slen ger med fitta”, ”lar seg lure av guttene” og snakker om sine seksuelle erfaringer, er ”bil lig”. Hun ler høyt mens hun forteller, som om hun vet at det hun sier er på kanten. Anne mener en jente er ”billig” hvis ”hun liksom var sammen med noen for å være sammen med noen.” Selv om jenta ikke har hatt sex med kjæresten, kan hun likevel ikke være trygg for hore-stempelet: – Men hvis hun hadde knulla med alle sammen, da hadde hun virkelig fått hore rykte på seg. Men hun oppførte seg som hun hadde det. Det vanlige ordet Flere skandinaviske studier om språkbruk blant ungdom viser at ”hore” er et vanlig skjellsord. Ordet brukes som skjellsord, rykte og intimitetsord mellom venninner. ”Hore”ordet har f lere synonymer som ”billig”, ”hore”, ”puta”, ”ho”, ”kæbe”, ”baralla”, ”ludder” eller ”tofemtiogenbugg”. Stemplet og ryktet rammer jenter som bryter med de kulturelle forventningene til den normative feminiteten som råder, og refererer til hvor dan en jente oppfører seg både i og utenfor sengehalmen. ”Hora” tangerer eller overskrider uskrevne regler om hvor mye, hvor ofte og med hvilke personer. Det handler om for mye sminke, for korte skjørt, for grovt snakk og for mange seksuelle relasjoner. Det finnes interessante likheter og forskjeller mellom norske jenter om hva som skal til for å få et rykte og hvilke konsekvenser det kan få. Frykt for foreldrene ”Hore” brukes av minoritetsjentene både som kjæleord og negativt stempel. Det vil si som et ”helt normalt ord, som ikke betyr noe” (Sarah) og som et rykte. Jentene forteller at ryktene spres i hele den etniske gruppen og handler ikke bare om hva andre i ung domsgruppen syns. Det kan også føre til strengere regler fra foreldrene, forteller noen av jentene. En av minoritetsjentene forteller om en jente som har giftet seg uten foreldre nes tillatelse: Rim: Muslimske jenter får ikke lov til å ha kjæreste. Nå er det skam. Men hvis hun hadde sagt det til foreldrene at hun likte den gutten, så kunne de kanskje godtatt det. At det ikke kommer som et sånn sjokk. Hannah: Hvorfor er hun redd for å si det? Samira: At foreldrene blir sure. Adina: Kanskje at foreldrene også kan nekte. At de kan si at han der passer ikke til deg. At det er derfor hun ikke sier det. Det er ikke rart at foreldre til en 18-åring blir sure om hun gifter seg uten å fortelle det til nær familie, men Adina nevner også frykten for at foreldrene skal nekte dem. Alle baksnakker deg De samme jentene mener at alle baksnakker deg hvis du får deg kjæreste. Samira sier: – Hvis det er sånn at du får deg kjæreste, så vet alle i det pakistanske miljøet om det. Det er sånn typisk utlending. Det er det verste som kan skje med deg. Adina følger på: – Hvis en venninne av moren min hadde sett meg med en gutt ville hun gått til moren min og sagt: Jeg har sett henne sammen med den og den gutten. De gjentar at det handler om alle, og en av jentene innrømmer at hun selv sprer ryk ter, men at hun forsøker å la være. Jentene mener det varierer mellom de etniske grup pene hva som skal til for å få et rykte. Men ofte handler det om å bli sett alene sammen med en gutt, og dermed oppstår mistanken om at hun ikke lenger er jomfru. Men det er ikke slik at jentene ikke kaller andre jenter ”hore”. En jente med tyrkisk og en jente med somalisk bakgrunn mente når en jente lo høyt og gjorde seg til for guttene, så var hun ”horete”. En av jentene som ble intervjuet var opptatt av at det ikke bare er minoritetsjenter som blir utsatt for negativ stempling. Isabel forteller om en episode fra Ryktets makt. ”Du klarer ikke å tenke på noe annet enn hva de sier om deg. Har de først begynt å snakke, så fortsetter de å snakke om deg.” (Isabel) Illustrasjonsfoto: Colourbox TV-serien ”Paradise hotel” med bare etnisk norske deltakere, hvor en jente blir omtalt som ”ekkel” og ”billig”, fordi hun ifølge gut tene var utfordrende kledd. Sex i kjærlighetsrelasjonen Anne, Kine og Beate forsøkte så godt de kunne å trekke opp grensene for ærbar kvin nelig seksualitet. De ser ut til å mene at jen ter bør ha sex innenfor en stabil kjærlighets relasjon. Å bryte med den regelen gjør at jenter risikerer hore-stigmaet. Selv om Kine og Anne forsøker å bygge opp vanntette skott mellom den stigmati serte og dem selv, så kan også de risikere å få rykte på seg. Kine forteller aldri om hva hun har gjort med en gutt, for da ”begynner folk å snakke”. NIKK magasin 1.10 9 Tema: Minoritetsungdom i Norden kronikk Tema: Minoritetsungdom i Norden Afshan Rafiq leder Høyres Forum for mangfold og inkludering Hvis en går hånd i hånd med en gutt på gata, da begynner folk å snakke. Og det hjelper ikke nødvendigvis hva du sier, hvis noen har snakket om deg på forhånd. – Ulike seksuelle roller Tap av anseelse Det virker som om minoritetsjentene har langt strengere regler på hva som gjør at de får rykte på seg enn de etnisk norske. Mino ritetsrådgivere ansatt ved videregående skoler forteller at det er f lere jenter som har hem melig kjæreste. Ofte kan det å ha kjæreste være nok til å få et seksuelt rykte. De etniske norske jentene er redde for hva jevnaldrende skal synes om dem, mens mino ritetsjentene jeg har intervjuet i større utstrek ning frykter foreldrenes reaksjoner. 10 NIKK magasin 1.10 tara En britisk undersøkelse viser at stigma tiserte jenter lettere blir utsatt for seksuali sert vold. I en svensk undersøkelse gjennomført av Stina Jeffner mente ungdommene at en jentes troverdighet som voldtektsoffer sank om hun hadde rykte på seg. ”Hore”-stempelet påvirker statusen til jenta. Dermed øker også mulighe ten for at noen kan forgripe seg på henne. Minoritetsjenter som får et rykte på seg kan risikere å bli utsatt for strenge sanksjo ner fra foreldrene. I disse tilfellene er det først og fremst familiens anseelse som står på spill, ikke bare den enkeltes anselse i ungdoms miljøet. Mye tyder på at det å bære et stigma er å være i en utsatt posisjon, uavhengig av etnisk bakgrunn. Foto: Scanpix Det handler med andre ord ikke bare om seksuelle handlinger i eller utenfor en kjær lighetsrelasjon, men om kontroll, selvdisiplin og framtoning. Kine mener at en jente som ”lar seg lure av guttene” fortjener ryktet. Det vil si en jente som er uselvstendig i den sek suelle situasjonen. Blant ungdom finnes det en sterk fore stilling om at alle gutter vil ha sex hele tiden. Gutters seksualitet beskrives som grenseløst kåt av både guttene selv og av jentene. De tradisjonelle forestillingene gjør at en gutt som har vært sammen med mange jenter har kontroll over dem. Han kan håndtere dem og få dem dit han vil. Hun kan vise at hun har kontroll gjennom å avvise ham, ikke ved å ha sex med ham. I visa ungdommen synger har ikke kvin ner en seksuell vilje, men blir ”tatt”, ”lurt” eller ”brukt”. Hun må først vinne hans hjerte og bli den eneste han begjærer for å beholde verdigheten. Det kan være en av grunnene til at det ikke finnes noen direkte nedsettende ord for menns aktive seksualitet, bare for umandighet. Ikke alle jenter som kysser på fest får rykte på seg, da ville de f leste ungdomsfester blitt avlyst. Men vissheten om hore-stigmaet spøker i bakgrunnen for jenters seksuelle handlinger. De uklare grensene gir stigmaet kraft. Det er vanskelig å forsikre seg mot det, og jentene har liten beskyttelse i hverandre. Solidariteten dem imellom er svak. Afshan Rafiq var Norges første faste stortingsrepresentant med minoritetsbakgrunn. Nå er hun vararepresentant (suppleant) i Stortinget. Kollektiv kraft Ryktet henter sin kraft fra kollektivets be dømmelse av den enkelte, og det er vanskelig å forsvare seg imot. Isabel forteller om hvordan hun hadde når det ble snakket om henne: – Du klarer ikke å tenke på noe annet enn hva de sier om deg. Dessuten er det umulig å bli kvitt. Har de først begynt å snakke, så fortsetter de å snakke om deg. Et rykte har ikke særlig kraft hvis det bare er noen få som reagerer, men det er følelsen av at ”alle snakker” som gjør det problematisk. Nedsettende betegnelser fungerer dehuma niserende, og det igjen gjør det enklere å utøve vold. Empati og aggresjon henger sammen. Hvis vedkommende er blitt redusert til en nedsettende betegnelse vil det muligens være lettere å forgripe seg på vedkommende. Det finnes uutforskede likheter og forskjeller mellom minoritetsungdom og etnisk norsk ungdom. ”Hore”-rykte er i hvert fall noe alle de intervjuede jentene frykter. Fotnote: Alle siterte ungdommer har fiktive navn. Hannah Helseth er utdannet sosiolog fra Universitetet i Oslo og kommer til høsten med boken ”Generasjon sex” på Manifest forlag. Referanser Ambjörnsson, Fanny (2004): I en klass för sig. Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer. Stockholm: Ordfront Bäckman, Maria (2003): Kön och känsla. Sverige: Makadam förlag Duncan, Neil (1999): Sexual Bullying – gender conflict and the pupil culture in secondary schools. London/ New York: Routledge Five Aarset, Lidén, & Seland (2008): Ungdom med innvandrerbakgrunn – verdier, normer og livsvalg – en kunnskapsstatus. Oslo: Institutt for samfunnsforskning Helseth, Hannah (2005): ”Ingen jenter på skolen her er horer” – en studie i forbyggende arbeid blant ungdom. Oslo: Universitetet i Oslo (masteropp gave) Helseth, Hannah (2007): Kunnskapsstatus om kjønnsrelatert mobbing. Oslo: Utdanningsdirek toratet Jeffner, Stina (1997): ”Liksom våldtäkt, typ”: om betydelsen av kön och heterosexualitet för ungdomars förståelse av våldtäkt. Uppsala: Uppsala Universitet Øia, T og Vestel, V (2007): Møter i det flerkulturelle. Oslo: NOVA. Slik kan vi skape et samfunn for alle D et foregår en streng moralsk kontroll i det offentlige rom i bydelen Grønland i Oslo. Jeg ser utviklingen som et resul tat av at minoritetsgrupper får lov til å isolere seg uten kunnskap om nor ske normer og regler. Mange med minoritetsbakgrunn føler seg presset av majoritetsbefolkningen til å utvikle egne fellesskap. Det bygges usynlige murer mellom folk, som lager egne sam funn med egne regler. De foretrekker å samhandle med hverandre og har liten kontakt med andre. Manglende dialog og forståelse mellom storsamfunnet og enkelte minoritetsmiljøer skaper alvorlige konf likter. Mange av disse konf liktene har synlig gjort behovet for en åpen, inkluderende og demokratisk debatt om de problemene som enkelte minoriteter sliter med i det norske samfunnet. Ut fra min egen livserfaring vet jeg at møtet mellom to kulturer kan for mange arte seg som den reneste kollisjon, hvor en befinner seg midt i det hele. Avstanden mellom den kulturen vi er en del av hjemme og den vi lever i på skolen, arbeidsplassen og ellers i fritiden, kan til tider virke nær mest uoverkommelig. Vi unge som har en annen bakgrunn enn den norske opplever å bli trukket og presset i f lere retninger. Ved valg av livsstil og søken etter en egen identitet, står vi under et konstant kryss press. En balansegang er i mange tilfeller svært vanskelig å få til. Som etnisk norske foreldre ønsker også foreldre med minori tetsbakgrunn å videreføre sin kultur og sine verdier til barna. Dette gjør at barn med en annen bakgrunn enn den norske får med seg noe av det foreldrene står for, samtidig som de smelter inn i den kulturen som finnes ute i samfunnet. Ungdommen føler i mye større grad enn sine foreldre at de lever i det norske samfunnet, og den norske kulturen. Dette er vanskelig for foreldrene å forstå fordi de mener at de har gjort alt for at deres barn skal bli oppdratt etter deres egen livsstil, kultur og tradisjo ner, og de forventer av sine barn at de følger Vi unge som har en annen bakgrunn enn den norske opplever å bli trukket og presset i flere retninger. disse. Når disse forventningene ikke blir oppfylt, oppstår det kulturkonf likter, og behovet for sosial kontroll melder seg. For å bekjempe den sosiale kontrollen med ”moralpolitiet” enkelte steder i Oslo er det helt nødvendig å jobbe målrettet for å endre holdninger, samtidig trengs det mer treffsikre politiske tiltak som utarbeides i samarbeid med minoritetsmiljøene i Oslo. Bare slik kan vi møysommelig fjerne oss fra et samfunn med motsetninger, hat og dis kriminering. Bare slik kan vi skape et sam funn for alle. NIKK magasin 1.10 11 Tema: Minoritetsungdom i Norden Tema: Minoritetsungdom i Norden ”Invandrarflickor” som politisk symbol Debatten om æresrelatert vold eller hedersvold har det siste tiåret engasjert, mobilisert og splittet svenske feminister innen både akademia og offentlig likestillingspolitikk. Stridens kjerne er om vold som rammer unge minoritetsjenter er uttrykk for en spesiell, kulturelt basert vold med bakgrunn i visse geografiske regioner. av trine lynggard illustration: Anne Aagaard D rapet på Fadime Sahindal i 1992 utløste en polarisert debatt om ære, vold og innvandreres ”kul tur” i Sverige. Få uker etter drapet presenterte regjeringen sin første satsning på ”utsatta f lickor i patri arkala familjer”. Et nytt politisk begrep var etablert. De unge kvinnene ble gjort til et kulturelt symbol og grensemarkør – mellom det svenske og det ikke-svenske. Siden 2007 har Sverige hatt en helhetlig handlingsplan for ”menns vold mot kvinner, æresrelatert vold og undertrykking, samt vold i samkjønnede relasjoner”. Her heter det at ”Hederstänkandet kan ta sig olika ut tryck beroende på kulturella föreställningar och religion, men är inte kopplat till någon specifik kultur eller religon. Hederstänkande kan även förekomma i icke-religiösa sam manhang”. Det heter videre at ”hedersrela terat våld och förtryck har, liksom mäns våld mot kvinnor generellt, sin grund i kön, makt, sexualitet och kulturella föreställningar om dessa” (s 12-13). 12 NIKK magasin 1.10 Ifølge denne handlingsplanen skiller æresrelatert vold seg fra andre voldsformer gjennom sin kollektive karakter, det vil si at det kan finnes f lere overgripere av begge kjønn, og at ofrene kan være både kvinner og menn, jenter og gutter. Disse formuleringene illus trerer en ambivalens som har preget og pre ger svensk debatt og forskning. Vold mot innvandrerjenter: Er den et uttrykk for den patriarkalske volden som kan ramme kvin ner flest eller en spesiell kulturelt basert vold som rammer ”innvandrerjenter” – en såkalt æresrelatert vold? Verdikonflikt og kulturell vold? Den kulturelle forklaringen på vold mot ”innvandrerjenter” kom etter hvert til å dominere i svensk politikk. Denne spesielle volden ble samtidig framstilt som det fremste eksemplet på at det eksisterer en verdikonflikt mellom ”det svenske” og ”det ikke-svenske”. Det viser statsviteren Maria Carbin (2010) i en fersk doktoravhandling. Hun har under søkt den offentlig svenske politikken på dette området fra den første såkalte hedersmord debatten i 1995 og fram til 2008. Carbin analyserer forhandlingene om hvordan denne volden skal defineres og forklares og har et særlig fokus på framstillingen av unge mino ritetskvinner. På 1990-tallet ble en mangfoldspolitikk lansert i Sverige med vekt på gjensidig end ring og toleranse. På samme tid førte mordet på Fadime Sahindal til en polarisert debatt om ære, vold og innvandreres ”kultur”. I debatten spilte forskere en framtredende rolle. Carbin nevner blant andre den norske forskeren Unni Wikan som mente at drapet på den unge jenta må forstås ut fra et ikkevestlig æresbegrep og en hedersideologi. Andre som Paulina de los Reyes (2003) argu menterte sterkt mot å bruke kulturelle for klaringer på vold. Hun mente at det skapte en oppdeling i ”svensk” og ”ikke-svensk” vold. Innvandreres vold ble forstått som kul turspesifikk mens svenske menns vold ble frikoplet fra kultur. NIKK magasin 1.10 13 Tema: Minoritetsungdom i Norden Tema: Minoritetsungdom i Norden Skolebarn i 17. mai-tog i Oslo Foto: Bosse Parbring ”Utsatta flickor” Gjennom disse debattene ble det tydelig hvilken sentral symbolfunksjon ”invandrar flickan” hadde i svensk integrasjonspolitikk. ”Själva integrationspolitiken betraktas som havererad när det uppdagas att samhället misslyckats med att hantera våldsutsatta unga kvinnors situation”, skriver Carbin (2010:64). Noen uker etter mordet på Fadime presenterte regjeringen sin første satsning på ”utsatta f lickor i patriarkala familjer”. Et nytt politisk begrep var nå etablert. I offentlige dokumenter får kulturell til hørighet en avgjørende betydning og lenkes sammen med kvinneundertrykking. Ett år etter Fadimemordet oppretter den svenske regjeringen tiltak mot det de nå omtaler som ”hedersrelaterat våld”. Parallelt framstår fedre med minoritetsbakgrunn som bærere av patriarkalske verdier og dermed som ansvarlige for volden. Likestilling formuleres som en svensk verdi, som kan hjelpe innvand rere til å bli integrert. Strukturell diskriminering Den nye politikken framhevet verdibaserte skiller mellom ”innvandrere” og ”svensker”, og den ble møtt med kritikk. Kritikerne vekt legger strukturell diskriminering, der unge jenter ikke primært posisjoneres som poten sielle voldsofre, men heller som utsatte for etnisk diskriminering og fordomsfulle hold ninger, oppsummerer Carbin (2010:80). Sam tidig viser hun hvordan kritikerne tapte ter reng da den verdibaserte politikken ble styrket med det borgerlige regjeringsskiftet i 2006. Parallelt fortsetter diskusjonen om vold mot minoritetskvinner er forskjellig fra vold mot etnisk svenske kvinner: Er årsaken til vold å finne i kultur og verdier eller er volden knyt tet til kjønn, makt og mannlig overordning? Carbin mener at det hun omtaler som kjønnsmaktdiskursen (ibid:90) ikke legger vekt på rase/etnisitet, fordi det handler om en generell maktstruktur på tvers av klasse og etnisitet som virker ”uansett etnisitet”. Årsaken til volden betraktes som den samme for alle, og da behøver ikke Andre kvinners situasjon studeres spesifikt. Det blir så og si 14 NIKK magasin 1.10 Ett år etter Fadimemordet oppretter den svenske regjeringen tiltak mot det de nå omtaler som ”hedersrelaterat våld”. Likestilling formuleres som en svensk verdi, som kan hjelpe innvandrere til å bli integrert. på forhand fastlagt at ”innvandrekvinner” er utsatt for den samme undertrykking som ”svenske” kvinner. Carbin konstaterer at offentlig politikk under den borgerlige regjeringen har skiftet ”från likhetens politik till skillnadens politik, från könsmaktsdiskursens relativa ointresse inför f lickors situation till värderingsdis kursens stora intresse för just hedersutsatta f lickor” (ibid:114). Sorteringens politikk Samtidig opphører striden om selve beteg nelsen på problematikken, og hedersrelatert vold får en dominerende posisjon i offentlig politikk. Likevel oppstår en usikkerhet rundt hvordan den hedersrelaterte volden bør defi neres, kategoriseres og avgrenses. At det handler om patriarkalske familier betraktes som et selvsagt utgangspunkt. Et kjennetegn på denne hedersvolden skal også være dens kollektiv karakter, ved at flere kan være over gripere. Grenseoppgangen mot ”svensk” vold går ved at hedersrelatert vold anses som kol lektiv, kulturell og planlagt samt at den er legitim innen familie/slektsgruppen. I det Carbin kaller ”sorteringens politik” forsøker man så å sirkle inn visse grupper der ”hederstänkande”, ærestankegang eksisterer. Motivasjonen for denne sortering er å unngå å generalisere volden til å gjelde alle mino ritetsgrupper. Samtidig risikerer man, som forskeren påpeker, å skille skyldige fra uskyl dige på forhånd. For eksempel pekes grupper fra Midt-Østen ut som skyldige, inntil det motsatte er bevist. Carbin har i sin avhandling fokus på den nivå. Andre utfordringer som trekkes fram er om utsatthet for vold bør bedømmes med objektive kriterier eller ut fra en subjektiv opplevelse, og hvordan man skal avgrense trussel- og voldshandlinger som har æres motiv fra tilsvarende handlinger som ikke har æresmotiv. I en viss utstrekning gjøres også sammen likninger mellom ungdom med ulik geogra fisk opprinnelse. Her skilles det mellom ungdommer med svensk bakgrunn i betyd ningen at begge foreldrene er født i Sverige/ Norden og ungdom med utenlandsk bak grunn i betydningen at begge foreldrene er født i et land utenfor Sverige/Norden. Resultatene gjengitt i rapporten er ikke differensiert på region, bare som svensk og utenlandsk bakgrunn. Det betyr at også informanter med for eksempel europeisk/ vestlig bakgrunn er inkludert i kategorien utenlandsk bakgrunn. Det er dermed ikke mulig å se eventuelle variasjoner i svarene mellom ungdom med opprinnelse i forskjel lige regioner innenfor den store kategorien ”utenlandsk bakgrunn”. Hensynet til ikke å peke ut og stigmatisere enkelte grupper er tillagt stor vekt, på bekostning av en mer nøyaktig kartlegging av opprinnelsesregion. Her har forskerne ikke anvendt ”sorteringe nes politikk” med å skille ut enkelte innvand rergrupper som spesielt utsatt og foretar dermed en generalisering. offisielle politikken rundt hedersvold. Samti dig er det interessant å se hvordan disse poli tiske forhandlingene og dilemmaene kommer fram i forskning, særlig den som er gjennom ført på oppdrag fra stat og myndigheter. De siste årene har den svenske regjering satset på å kartlegge hederskultur og vold, eksempelvis gjennom spørreundersøkelser blant ungdom. Her har forskerne stått over for problemet med å undersøke omfang av en eventuell hederskultur når det ikke er klart definert hva det er. Samtidig har man ikke ønsket å peke ut enkelte ”nasjonale” grupper for å unngå stigmatising. Under søkelsene har derfor rettet seg til alle ung dommer: Men den har utviklet særegne kriterier og spørsmål som har som mål ”å sirkle inn” de unge som skal være rammet av hedersrelaterte betingelser i sitt miljø. Det gir grunn til å se på forskningsper spektiver og premisser i nettopp disse under søkelsene for å se i hvilken grad de politiske føringene gjenspeiles i forskningen. ”Oskuld och heder” ”Frihet och ansvar” I den første større forskningsrapporten på statlig oppdrag, Frihet och ansvar (Socialstyrel sen 2007), påpekes det at det ikke finnes noen enhetlig definisjon av begrepet æresre latert vold, men at begrepet anvendes i Sverige og internasjonalt for å ”särskilja det specifika i hot och våld som utövas med hedersmotiv” (s 16). Det henvises her til FN-resolusjoner fra 2002 og senere om behovet for å behandle all vold mot kvinner og jenter, inklusiv vold i ærens/hederns navn, som brudd på menneske rettighetene. Som grunnlag for spørreundersøkelsen brukes en definisjon i ti punkter fra Social styrelsen og länsstyrelserna i 2005. Her er den overordnede karakteristikken at ”våldet ses och uttalas av kollektivet som en legitim, oundviklig handling för att straffa kvinnors olydnad, bevara familjens heder och värna om släktens sociala överlevnad”. Et premiss var at undersøkelsen skulle kartlegge ungdom med både majoritets- og minoritetsbakgrunn. Det går fram av rappor ten at det har vært en utfordring å utforme spørreskjemaet generelt nok til at det angår alle ungdommer, men samtidig spesifikt nok til å kunne brukes for å kartlegge omfanget av æresrelaterte trusler og vold på nasjonalt Oskuld och heder (Schlytter et al. 2009) er en studie på oppdrag fra Stockholms stad. Det overordnede formålet med spørreundersøkel sen var ”å skilja ut den grupp f lickor men også pojkar som lever med hedersrelaterade normer och begränsningar”. Her har forskerne utviklet en egen teore tisk modell som grunnlag for kriterier som skulle avgrense ungdommer som lever under slike betingelser. De tar videre utgangspunkt i at det er konf likt mellom det de mener karakteriserer ”den hederskulturelle institu tionen” i forhold til hva som karakteriserer det som omtales som ”det moderne samfun net”. Et sentralt konfliktområde blir da ifølge NIKK magasin 1.10 15 Tema: Minoritetsungdom i Norden Tema: Minoritetsungdom i Norden 16 NIKK magasin 1.10 Problemet med hedersrelatert vold synes å være hvordan man kan synliggjøre denne typen voldsproblematikk uten å konstruere den som atskilt fra øvrig vold og dermed stigmatisere hele befolkningsgrupper. studien baserer seg på, beskrives heder eller ære som ”en manlig egenskap som är avhängig av kvinnans sexuella beteende och som kan vinnas och förloras” (s 8). Sett ut fra den ugifte mannens perspektiv har da de kjønns spesifikke kravene som stilles til ham sitt grunnlag i hans avhengighet av kvinners oppførsel. På dette grunnlaget stiller fors kerne følgende overordnede spørsmål: ”På vilka sätt regleras pojkens villkor i det svenska samhället av att han behöver kon trollera närstående kvinnors beteende och av att han för egen del behöver gifta sig med en oskuld, ofta i ett arrangerat äktenskap?” Siden dette innebærer begrensninger ikke bare i den nærstående kvinnens liv, men også i guttens, har han en dobbelt rolle, som poten siell gjerningsmann og som offer, mener fors kerne. Når bakgrunnsforhold trekkes inn, viser studien at jenter og gutter som ifølge denne studiens kriterier anses å leve med æresrelaterte normer og begrensninger gene relt sett: • Oftere går i kommunale skoler i sosioøkonomisk segregerte forstads områder enn i andre skoler. • Oftere har lavt utdannede enn høyt utdannede foreldre. • Oftere har utenlandsk bakgrunn enn etnisk svensk bakgrunn. • Oftere har religiøse enn ikke religiøse foreldre. Det er først og fremst ungdom med ”uten landsk bakgrunn” og religiøse foreldre som oppgir at de lever med æresrelaterte normer og begrensninger. Samtidig understrekes det i rapporten at majoriteten i de segregerte områdene med lavt utdannede foreldre, utenlandsk bakgrunn og/eller religiøse for eldre ikke har svart på en slik måte at det blir bedømt som at de lever med æresrelaterte tradisjoner. I tillegg viser undersøkelsen at hedersrelaterte normer ikke er koblet til en spesifikk religion. Ved bare å referere til ”utenlandsk bak grunn” unngår rapporten å peke ut visse grupper, selv om de unge i spørreskjemaene har svart på hvilken geografisk region de eller foreldrene kommer fra. ”Gift mot sin vilja” Forskningsrapporten Gift mot sin vilja er laget av Ungdomsstyrelsen på oppdrag fra regjerin gen og kom også ut i 2009. I begrunnelsen for oppdraget heter det: ”Inte alla ungdomar bestämmer själva om, när eller med vem de ska gifta sig. Arrangera de äktenskap mot en parts vilja kan ha såväl kulturella som sociala och ekonomiska orsa ker. Kvinnans sexualitet, familjebildning, äktenskap och skilsmässa kan i sådana sam manhang vara en kollektiv angelägenhet där litet eller inget utrymme ges för individens egna val. Både f lickor och pojkar, kvinnor Illustrasjonsfoto: Colourbox forskerne synet på kvinners frihet og seksua litet og særlig synet på oskuld” eller jomfru dom/kyskhet: ”Bevarandet av den tonåriga dotterns oskuld fram till äktenskapet är ett överord nat interesse i hedersrelaterade sammanhang. Detta värde kolliderar med den dominerande normen i det svenska samhället om att för äktenskapliga sexuella relationer är accepte rade. Vidare är det allmänt accepterat i det svenska samhället att tonåringar får ha pojk vän respektive f lickvän” (s 7). Dette beskrives som et møte ”mellan kol liderande värderingar och normer” (s 25). Forskningsperspektivet i denne rapporten samsvarer med den verdibaserte politikken til regjeringen, der det skilles mellom svenske verdier og ikke-svenske verdier. Med utgangs punkt i en definisjon av ”den hederskul turelle familjeinstitutionens vurderinger og normer” stiller studien opp følgende overgri pende spørsmål: ”Behöver f lickor följa traditioner som att vara oskuld vid äktenskapets ingående, inte ha pojkvän, inte umgås socialt med jämn åriga pojkar och förväntas hon följa andras vilja vad gäller val av äktenskapspartner?” Forskerne påpeker likevel at det ikke finnes noen ”självklara sätt att definiera vad hedersrelaterade normer och begränsningar är och därmed inte för att avgränsa den grupp som lever under sådana förhållanden” (s 94). Siden kategoriseringen er basert på teori forankrede kriterier, gjør forskerne det klart at det er de selv som avgjør om et individ tilhører en kategori eller ikke, og altså ikke individet selv. Kategoriseringen er ikke det samme som at jenter som oppfyller forsker nes kriterier, faktisk lever med hedersrelaterte normer og begrensninger, blir det påpekt. Et annet av spørsmålene i undersøkelsen henviser til jomfrudom som et verdigrunnlag: ”På vilket sätt regleras f lickans villkor i det svenska samhället av värdegrunden om att hon ska vara oskuld inom de tre arenorna skolan, fritiden och hemmet?” Samtidig slår studien fast at gutters vilkår skiller seg fra jenters situasjon innen ram men for ”hederskulturen”. I den teorien som och män berörs, men f lickor och kvinnor drabbas särskilt hårt. Konsekvenserna av att gå emot familjens tradition och önskemål från föräldrar och andra släktingar kan för den enskilda kvinnan, eller mannen, vara så kännbara att det i praktiken inte är ett möj ligt alternativ.” Undersøkelsen kartlegger det som omtales som ”arrangerte ekteskap mot en parts vilje”. I likhet med de øvrige svenske undersøk elsene gikk den til alle ungdommer uansett sosial eller etnisk bakgrunn. Samtidig gjorde Ungdomsstyrelsen en utvalgsundersøkelse i det som omtales som ”de sosialt utsatte bolig områdene” Hjällbo, Araby, Rosengård og Husby. Ungdommene her oppgir i høyere grad at de har begrensninger eller at det er satt betingelser i forhold til ekteskap og valg av partner. På landsbasis oppgir 95 prosent av de unge at de selv får velge hvem de skal gifte seg med, mens det i de fire områdene er en tilsvarende andel på totalt 73 prosent. Dermed konklu deres det med at det er en sammenheng mel lom ”arrangerte ekteskap mot ens vilje” og lav sosial status. Det som imidlertid ikke sies i denne rap porten er at de fire utvalgte områdene er blant dem med høyest innvandrertetthet i Sverige. Her illustreres igjen vanskelighetene med å sirkle inn en gruppe man ikke vil si hvem er. Innvandrergutter – en dobbeltrolle Mens unge kvinner står i sentrum for svensk politikk og kartleggingen av hedersrelatert vold, har ”innvandrergutter” fått en dobbel trolle som både overgriper og offer for he derskulturen. Her rettes regjeringens innsats mot en holdningsendring, gutter med mino ritetsbakgrunn må lære seg likestilling og en riktig måte å oppføre seg på overfor søstere og kvinner generelt. Forskeren Nils Hammarén har fulgt gut ter i såkalte ”mångkulturelle” bydeler i Gøte borg. I avhandlingen Förorten i huvudet. Unga män om kön og sexualitet i det nya Sverige (2008) viser han hvordan de unge mennene er på virket av de bildene blant annet mediene gir av ”förorten” og de unge mennene som bor der. Problematiseringen av gutter i disse for stedene tiltok med det politiske fokuset på hederskultur, der disse gutter ble framstilt som å leve i skyggen av familiens og særlig farens patriarkalsk kultur. De vanligste forstillingene om en gutt med minoritetsbakgrunn som bor i førorten blir synonymt med en person som er ”farlig” og ”kriminell” og den maskuline Andre. De unge kjente godt til disse problembildene og ble på forskjellig måter tvunget til å forholde seg til dem, samtidig som de utnyttet og spilte på disse bildene i en konstruksjon av ekspressiv og utagerende maskulinitet. ”Broderen” – avskrekkende symbol Forskeren tolker denne ”förortsmaskulinitet” som en kompensatorisk revansj for det stig ma de oppfatter at man får tildelt. Omvendt kunne de også underkommunisere sin ”uten landske” bakgrunn eller solidarisere seg med hva de oppfattet som majoritetskulturens syn på ”invandrarkillen”. Oppførsel, uttrykks former og stil som knyttes til forestillingen om ”invandrarkillen” så ut til å forsterke flere av de unge mennenes følelse av å befinne seg i en mindre privilegert posisjon i det svenske samfunnet sier Hammarén. Spørsmålet om hedersrelatert vold ble i intervjuene aktualisert av de unge mennene selv, særlig i forbindelse med brødrenes rolle overfor sine søstre. ”Broderen” framsto da i første rekke som et avskrekkende symbol som plasseres hos den potensielle partners bror. Flere av de unge mennene opponerte mot å bli plassert i en forhåndskonstruert kategori av ”hedersvåldsamma problemkillar”. Hammarén peker her på at problemet med hedersrelatert vold synes å være hvor dan man kan synliggjøre denne typen volds problematikk uten å konstruere den som atskilt fra øvrig vold og dermed stigmatisere hele befolkningsgrupper. Han mener at debat ten om hedersrelatert vold risikerer å bidra til at patriarkatet legges utenfor Sveriges gren ser. ”Svenskers” vold mot andre ”svenske” usynliggjøres, samtidig som ”innvandrerens” kontroll og vold kulturaliseres. Trine Lynggard er skribent og journalist med mastergrad i journalistikk. Hun er også NIKK magasins første redaktør. Referanser Carbin, Maria (2010): Mellan tystnad och tal – flickor och hedersvåld i svensk offentlig politik. Stockholms universitet. los Reyes, Paulina (2003): Patriarkala enklaver eller ingenmansland? Våld, hot och kontroll mot unga kvinnor i Sverige. Integrationsverkets skriftserie IV: Norrköping. Hammarén, Nils (2008): Förorten i huvudet. Unga män om kön och sexualitet i det nya Sverige. Stockholm: Atlas Socialstyrelsen (2007): Frihet och ansvar. En undersökning om gymnasieungdomars upplevda frihet att själva bestämma över sina liv. Schlytter, Astrid et al. (2009): Oskuld och heder. En undersökning av flickor och pojkar som lever under hedersrelaterad kontroll i Stockholm stad – omfattning och karaktär. Stockholms universitet: Institutionen för socialt arbete. Ungdomsstyrelsen (2009): Gift mot sin vilja. Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Regeringens skrivelse 2007/08:39. Stockholm: Regeringen, 2007. NIKK magasin 1.10 17 Tema: Minoritetsungdom i Norden Tema: Minoritetsungdom i Norden Han höll på att få sin syster bortgift. Nu är Farman Sediq engagerad i Sharaf hjältar och arbetar mot hederskultur. – Jag är stolt över att vara kurd från Irak, men jag är också stolt över att jag står för mänskliga rättigheter. Av Bosse Parbring Sharaf hjältar Unga män F tar ställning mot hedersförtryck arman Sediq kom till Sverige när han var 14 år. Han säger att han tidigt märkte att det var skillnad i hur han och hans systrar behand lades i familjen. Systrarna skulle inte göra några fysiska aktiviteter och Farman Sediq skulle bevaka att det inte hände något som var dåligt för dem eller deras familj. – När vi f lyttade till Sverige blev skillna derna tydligare, säger Farman Sediq. Vi bodde i ett område med kurder. Men det fanns något där ute som var annorlunda. Det skulle inte vara så. Vi skulle fortsätta leva som vi gjort. Det konstiga var föräldrar som lät tjejer festa. De var dåliga föräldrar. Det omgivande samhället upplevdes som skrämmande. Infödda svenskar hade ingen skam. Det hotfulla i det omgivande sam hället förstärkte den egna identiteten och kulturen. – Jag kom till Bergsjön i Göteborg. De enda svenskarna jag träffade var poliser, socialarbetare och utslagna svenskar som alkoho lister och narkomaner. Vi läste om mord och våldtäkter och såg fulla svenska ungdomar på helgerna. Så ville vi inte bli. 18 NIKK magasin 1.10 – Man tänker att så är det i Sverige och glömmer att det finns svenska familjer som är oroliga för sina barn och vill ta hand om dem. Omanlig och hallick Att bevaka sina systrar var därmed en själv klarhet för Farman Sediq och förstärktes i umgänget med vännerna. De informerade varandra om hur systrarna betedde sig och tyckte att det var konstigt om de inte reage rade. Farman Sediq berättar om en episod då någon hade sett en väns syster umgås med några killar som rökte. När vännen fick veta det reagerade han inte på rätt sätt. Han sa bara att han litade på sin syster. Det ledde till att han mobbades i f lera månader av 25-30 killar, däribland Farman Sediq. Efter att kil len blev inlåst på toaletten och slagen bytte han skola. – Han hade sålt ut sin heder och blev kal lad för omanlig och hallick, säger Farman Sediq. Systern blev samtidigt stämplad som lösaktig. Rädslan för vad kompisarna ska säga gjorde att Farman Sediq nästan höll på att få sin ena syster gift mot sin vilja. Han skulle låna hennes mobiltelefon och upptäckte att hon hade fått ett meddelande från en kille. Han konfronterade henne med det och hon sa att det bara var en vän. – Vi hade pratat i familjen om att det var OK att ha manliga vänner i skolan och på arbetet, men inte privat. Vi trodde inte på att det bara var en kompis. Något sådant fanns inte i vårt hemland. Föräldrarna blev upprörda och var nära att arrangera ett äktenskap för systern i syfte att stoppa den påstådda romansen. Men till slut bestämde de sig för att ge dottern en chans till. Senare var Farman Sediq själv förälskad i en tjej men var tvungen att bryta relationen eftersom hennes familj ansåg att han var fel kille för henne. I samband med dessa händelser träffade han Arhe Hamed naca som hade startat upp Sharaf hjältar och som talade om demokrati i hemmet, heder och sexualitet. – Jag hade då inga tankar om att detta var fel, berättar Farman Sediq. Jag var helt tyst första gången jag träffade Arhe. Det var en massa tankar som snurrade runt i mitt huvud. Vem blir jag? Vad säger folk? Men efter ett tag insåg jag att det är tjejer som bestämmer om de vill dricka eller ha sex. Det är deras liv. Mordet på Fadime Farman Sediq drogs in i Sharaf hjältar och arbetar nu som projektledare. Sharaf är ara biska och betyder heder. Tanken är att vända på begreppet heder som ofta uppfattas nega tivt och ge det ett nytt innehåll. Men det började egentligen med en verksamhet riktad mot tjejer som utsätts för hedersförtryck. Uppsala stadsteater satte för tio år sedan upp pjäsen Elektra som diskuterade heders kultur. Utifrån den satte några tjejer upp en ny pjäs kallad Elektras systrar. I pjäsen fanns bland annat Fadime Sahindal med. De reste runt bland skolor och spelade pjäsen. Många tjejer kände igen sig och efterfrågade stödet. Ungdomshuset Fryshuset i Stockholm star tade då Elektra som en stödverksamhet. 2002 mördades Fadime Sahindal av sin pappa som inte ville att hon skulle leva med en svensk man. Arhe Hamednaca kände henne genom att de var engagerade i samma politiska parti. Han kände att han måste agera. Även om stödverksamhet är viktigt för tjejer, så räcker det inte. Man måste också börja arbeta med männens attityder. – Vi män är också offer, säger Arhe Hamed naca. Vi föds inte med patriarkaliskt tän kande, vi formas till det. Vi tvingas kontrol lera och förtrycka – ja, till slut bli mördare. Om killar formas på det sättet kan de också befrias. Om vi formar unga killar som är framtidens män, om de anammar mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter, då är framtiden räddad. – Killarna fungerar som ombud för de äldre männen genom att de bevakar sina syst rar, säger Arhe Hamednaca. Killarna är själva offer och förtryckta av de äldre männen. Arhe Hamednaca gjorde en del trevande försök att få tag på killar som ville diskutera med honom. Efter att han fått deras förtro ende skapade han en grupp som blev grun den för Sharaf hjältar. Nu finns Sharaf hjältar i Stockholm, Göteborg och Malmö och också i andra länder. 2008 startades också Sharaf hjältinnor där tjejer utbildas på liknande sätt. Ofta besöker de utbildade tjejerna och killarna skolor tillsammans och når därmed f ler ungdomar. Inte assimilation. Ungdomarna möts med förståelse, utvecklas och ges makt att själva forma sina liv och sina relationer. Genom att de ges ett värde och ett erkännande av samhället blir de integrerade. Illustrationsfoto: Colourbox En grupp startas efter ett besök på en skola. När ungdomarna har kommit genom första fasen kvarstår en grupp som vill ut bilda sig vidare. Hela processen tar ungefär ett halvår. Skapar förebilder – Vi pratar inte om hederskultur först, säger Arhe Hamednaca. Många ungdomar mår inte bra. Därför pratar vi om hur det går i skolan, hur de ser på framtiden och hur de ser på frihet. Vi kan då komma in på deras eget liv och hur de ser på sina systrar. Vi kommer in på kulturella frågor. Vad säger religionen? Vad är demokrati? Ofta när man pratar om demokrati handlar det bara om elitnivå, inte om vardagsdemokrati. Vi kommer in på hur killarna behandlar tjejer. Denna första fas håller på ett par måna der. De som sedan vill höra till Sharaf hjältar NIKK magasin 1.10 19 Tema: Minoritetsungdom i Norden Tema: Minoritetsungdom i Norden Sediq. Man blir tvungen att omvärdera mycket som varit självklart tidigare. När man pratar om demokrati i hemmet, heder och sexualitet kommer det mycket nära ens eget liv. – Vi satsar på att ha kvalitet i arbetet, säger Farman Sediq. Vi vill inte utbilda för många utan vill ta tag i de djupa värdering arna. Det handlar om att erkänna för sig själv att jag har problem i hur jag tänker och hur jag ska praktisera det. Det blir en energi kring att man räddar hela tiden. Det blir en tro på att förändring är möjlig. – farman sediq går en utbildning på ytterligare ett par månader med målet att de ska förstå vad patriarkalism och hederskultur är. De utbil das i demokrati, mänskliga rättigheter, köns roller, HBT och mödomshinna. De utbildas också i retorik eftersom de sedan ska kunna gå ut och argumentera och kommunicera med andra ungdomar. – Vi skapar goda förebilder, säger Arhe Hamednaca. Jag kan inte stå framför ung domar. Men ungdomarna har ett eget språk som går fram. Utbildningen avslutas med att integra tions- och jämställdhetsministern delar ut diplom till ungdomarna. På så sätt får de ett erkännande från den regering och det sam hälle som många av ungdomarna tidigare tagit avstånd från. Drygt 100 killar och tjejer har hittills blivit diplomerade. – Vilken känsla och vilket lyft det är, säger Arhe Hamednaca. De har aldrig träffat en lokal politiker och så säger ministern till dem att det är viktiga. Att gå genom utbildningen är en om välvande process för många, berättar Farman 20 NIKK magasin 1.10 Omvärderar kvinnosyn Han berättar själv hur han och hans vänner såg på tjejer innan han kom med i Sharaf hjältar. De var tillsammans med svenska tjejer, festade och hade sex. Men tjejerna sågs bara som tillfälliga förhållanden. – Även om vi gillade tjejerna var de otänk bara att gifta sig med. Tjejer vi gifter oss med ska vara fina tjejer, oskulder och skötsamma. – Jag upptäckte tidigt att killarna hade en kvinnosyn som sa att svenska tjejer var horor, säger Arhe Hamednaca. Man kan göra vad som helst med dem. De har ingen skam. Jag ville arbeta med den synen. – Det första när man kommer i kontakt med Sharaf hjältar handlar om att se hur jag som kille skulle uppleva att bli behandlad på En del säger att de inte vill bli svenskar. Men de mänskliga rättigheterna kommer från FN. De är allas. det sättet, säger Farman Sediq. Att sätta sig in tjejens perspektiv. Därifrån börjar vi arbeta med värderingar och den kunskap som finns. Vi utbildar oss i demokrati och mänskliga rättigheter. Från början var det nästan kine siska för mig. Jag kommer från en kultur där det saknas något på grund av krig och andra saker. Men jag blir inte svensk för det. Vill inte bli svensk Just att bli svensk är något som en del ung domar med minoritetsbakgrund är rädda för. De som är engagerade i Elektra och Sharaf hjältar kritiseras också ibland för att ta ifrån ungdomarnas deras kultur. – De universella mänskliga rättigheterna är inte svenska, säger Arhe Hamednaca. De är mänskliga rättigheter. Man talar om kultur krockar, men det är fel. Vi upptäcker att det inte är din eller min kultur. En del säger att de inte vill bli svenskar. Men de mänskliga rättigheterna kommer från FN. De är allas. – Jag brukar säga till ungdomar som är rädda för att bli svenska att det behöver de inte bli, säger Farman Sediq. Man kan finslipa sin kultur. Att vi inte hade mänskliga rättig heter i våra ursprungsländer är inte våra föräldrars fel. Jag har en möjlighet att inte uppfostra mina barn på samma sätt, men ändå – lära dem de traditioner som jag är en del av. Man kan på så sätt bli stolt över sin kultur. – Jag är uppväxt med att kulturen inte ändras, kultur är något man ärver. Men jag har lärt mig att kultur är något man gör och skapar. Man tar lite av varje och skapar en identitet. Jag är stolt över att jag är kurd från Irak, men jag är också stolt över att jag står för mänskliga rättigheter. Det har blivit en del av min identitet. Många av killarna som har gått genom Sharaf hjältar säger att de nu vet vilka de är. De känner sig inte längre som offer. – När ungdomarna har fått diplom av ministern bedriver de dialog varje dag med vänner och släktingar, säger Arhe Hamed naca. De sprider sina tankar och de blir kri tiserade. De behöver egentligen inte samla ungdomar för att bedriva sitt arbete. Integrering – inte assimilering Diplom av ministern. Sharaf hjältar får diplom av integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. Ungdomarna fortbildas också i ledarskap och hur samhället fungerar. Sharaf hjältar fun gerar därmed som en ledarskapsutbildning men också integrerande genom att ungdo marna känner sig bekräftade, behövda och erkända av samhället och ytterst regeringen. – Det blir en energi kring att man räddar hela tiden, säger Farman Sediq. Det blir en tro på att förändring är möjlig. Att Sharaf hjältars metoder kan fungera integrerande skriver Therese Biller om i en uppsats i pedagogik vid Växjö universitet. Hon menar att styrkan i Sharaf hjältar ligger i att det inte finns en önskan och en press om att assimileras, utan att samtalsgrupperna arhe hamednaca istället fungerar frigörande för ungdomarna. Ungdomarna möts med förståelse, utvecklas och ges makt att själva forma sina liv och sina relationer. Genom att de ges ett värde och ett erkännande av samhället blir de integrerade. – Ungdomarna hatade tidigare det svenska samhället, säger Arhe Hamednaca. När de utbildas i demokrati och mänskliga rättigheter kommer de in i samhällets värderingar och blir delaktiga. De bygger ett samhälle. De job bar för demokrati och mänskliga rättigheter. Dödshot Samtidigt möter både ungdomar och anstäl lda motstånd från de sammanhang de kom mer från. Många möter hot. Arhe Hamed naca fick sitt första dödshot 2004. – Jag har funderat på hur länge jag får leva. De som hotar tänker att jag förstör deras barn och att barnen ska överge sin kultur. Men det har blivit svårare för dem som hotar eftersom vi har blivit många nu. Hela samhället är mer vaket nu jämfört med för några år sedan. När Arhe Hamednaca och andra lyfte fram hedersproblematiken möttes de av kritik från många om att problemet överdrevs. Men nu tycker han att debatten har förändrats. – Det har funnits en politisk korrekthet som sagt att vi inte ska prata om detta. Felet var att man pekade ut kurder och muslimer. Alla religioner har denna problematik. Arhe Hamednaca och Farman Sediq beto nar också att även etniskt svenska tjejer och killar behandlas olika när det gäller kön och sexualitet. Under våren 2010 avslöjades i svensk TV att ryktesspridningen i ett litet samhälle pekade ut två våldtagna tjejer som lösaktiga och lögnare medan killen som dömts i domstol för våldtäkten hyllades och sågs som den som talade sanning. – Kvinnan blir alltid den som får ta den dubbla smällen, säger Farman Sediq. Läs mer: www.fryshuset.se/elektra Danmark inspireras av Sharaf hjältar Danska integrationsministeriet har tagit initiativ till att utbilda unga män till att resa runt i landet och starta en dialog om hedersrelaterade konf likter, tvångsäkten skap och jämställdhet. Männen har alla annan etnisk bakgrund än dansk och är mellan 19 och 31 år. – Vi har hittills rekryterat tio förebilder som nu genomgår en utbildning, säger konsulent Lion Rokx vid integrationsministeriet. Sedan ska de besöka skolor, klubbar och föreningar. Genom en dialogmetod ska de föra ett samtal med andra ungdomar utifrån olika exempel på hedersrelaterade kon f likter. – Målet är att skapa debatt om heder, kön och jämställdhet bland unga nydanska män och därigenom påminna om attityder hos dem som gör att de håller fast vid bestämda traditioner och könsstrukturer, säger Lion Rokx. Läs mer: www.nyidanmark.dk NIKK magasin 1.10 21 Tema: Minoritetsungdom i Norden Tema: Minoritetsungdom i Norden Æresrelaterede konf likter bør ikke kun betragtes som ”indvandrer problemer”. De kan løses, men det kræver en holdningsændring på f lere planer. Det mener Rebwar Karimi fra projektet Kitke! (Udryd!) i Finland. af minna seikkula trollerer dem. Karimi pointerer, at selvom æresrelaterede konf likter altid er exceptio nelle situationer snarere end reglen, bevares æresbegrebet kollektivt, hvilket gør det langt mere omfattende end enkeltstående voldshandlinger. Derfor er det simpelthen ikke tilstrækkeligt at arbejde med enkelt personer. – Hvis vi vil gøre en reel forskel og udføre forebyggende arbejde, må vi begynde at på virke de holdninger til ære, som eksisterer kollektivt. Øge bevidstheden Minoritetssamfund er ikke problemet, men løsningen K 22 NIKK magasin 1.10 lertid er han kritisk over de måder, som fæno menet er blevet opfattet og håndteret på: – Hvorfor taler vi ofte om vold og konf lik ter i stedet for at tale om, hvordan vi forhin drer disse fænomener i at opstå? Vi mangler at høre succeshistorierne. – Hvis vi udelukkende koncentrerer os om at hjælpe de individuelle ofre, når vi aldrig til det forebyggende arbejde, og der vil altid være nye ofre, fortsætter han. Selvom han ser det som ekstremt vigtigt at hjælpe ofrene, længes han også efter tiltag med en mere langsigtet effekt. Ifølge Karimi gør det nu værende fokus på at ”slukke ildebrande” os blinde for de strukturer, der giver anledning til konf likterne. – Det er de strukturer, der muliggør æres traditionerne, der skal forandres, fastholder han. Skønt æresrelaterede konf likter ofte eta bleres med henblik på kontrol over piger og kvinders seksualitet, ligger drenge og mænd på mange måder også under for fænomenet. Karimi hævder, at en bror, der kontrollerer sin søster, også kan ses som offer for en tradi tion. Og mænd, som ikke følger æreskodek set, kan også straffes, ligesom kvinder kan kontrollere andre kvinder. I hans øjne er det mest problematiske aspekt – og det, der er sværest at skride ind over for – at pigerne sommetider begynder at kontrollere sig selv i den tro, at det er nogle andre, der kon Illustrationsfoto: Colourbox itke! (Udryd!), udsprang for nylig af den finske liga for menneske rettigheder Finnish League for Human Rights. Det treårige pro jekt stiler mod at forebygge æres relaterede konflikter på en måde, som Rebwar Karimi beskriver som ny inden for området, i det mindste i Finland. Projektet inddrager nemlig ikke bare enkeltpersoner, men mere overordnet de minoritetsgrupper, som er be rørt af æresrelaterede traditioner, og ansporer dem til at deltage aktivt i bekæmpelsen af de af ledte konf likter. Ifølge Karimi er æresrelaterede konflikter og vold reelle og alvorlige problemer i såvel Finland som i de øvrige nordiske lande. Imid Projekt Kitke! tilstræber netop dette ved at inddrage forskellige organisationer, der er indf lydelsesrige i de enkelte minoritetssam fund, i en dialog om skadelige praksisser ved at tilbyde information, konsulentbistand og uddannelse samt arrangere seminarer og diskussioner. Første skridt er at øge bevidstheden om de fælles mål blandt de forskellige grupper i den kurmanjitalende del af den finske befolkning, som udgør projektets første målgruppe. – I løbet af den første fase fører vi forskel lige kvindeorganisationer sammen, hvad enten de er kommunistiske, muslimske, demokra tiske eller noget helt fjerde, siger Karimi og påpeger, at majoriteten ofte overser de enkelte minoritetsgruppers interne mangfoldighed. Forskellige grupper kan have divergerende holdninger, idet de kulturelle minoritets organisationer er blevet dannet på baggrund af mange forskellige dagsordener. Der til trods tror Karimi, at det er muligt at finde ind til den fælles interesse i at slippe af med de omstændigheder, som muliggør æresrelaterede konf likter. Når kvindeorgani sationerne er blevet inddraget, vil projektet forsøge at nærme sig ungdomsorganisatio nerne – organisationer, der er domineret af mænd samt religiøse organer. Da æresrelaterede konf likter forbindes med kulturelle minoritetssamfund, ønsker Karimi endvidere at fokusere på spørgsmålet om, hvis problemer disse skadelige praksisser rent faktisk er. – Ja, der er også indvandrere involveret, men det er vigtigere at betragte disse grupper som en blivende del af den finske befolkning. Det er på tide, at vi begynder at opfatte dem som sådan, mener Karimi. Han understreger betydningen af at bekæmpe opdelingen i ”os og dem”, særligt fordi han ser samfundsudelukkelsen af visse mennesker som en del af problemet. – Nogle gange handler det om forældre, som skubbes ud i periferien, hvorfor de hel ler ikke bliver så fortrolige med finsk skik og brug og det finske samfund som sådan, på peger han. På den anden side bliver struktu rerne i det finske samfund også nødt til at forandre sig. Den der indstilling, hvor ”vi som de kloge” oplærer ”jer, som ikke er nået lige så langt”, kommer ikke til at fungere. – rebwar karimi, projektleder Det forebyggende arbejde, der stiler mod at ændre strukturerne, bør udføres i en posi tiv ånd og med respekt: – Den der indstilling, hvor ”vi som de kloge” oplærer ”jer, som ikke er nået lige så langt, kommer ikke til at fungere. Karimi ser dette forebyggende arbejde som et ansvar, der i sidste ende påhviler de enkelte minori tetsgrupper, inden for hvilke man kan støde på æresrelaterede traditioner. Han minder os desuden om, at de kultu rer, der er kendetegnet ved æresrelaterede traditioner, også har mange positive egenskaber, der kan bruges til at imødegå æresrelaterede konf likter, og at dette endog kan komme majoriteten til gode. – Hvis først disse grupper bliver accepte ret som en del af samfundet, har de også en masse at tilbyde. I samarbejdet med disse grupper er det imidlertid også vigtigt at være opmærksom på magtstrukturerne internt i minoritets samfundene. De organisationer, der er mest åbne og i tættest forbindelse med majoritets samfundet, er ikke nødvendigvis dem, der lyttes mest til internt. Karimi ser dette som en tilbagevendende og problematisk brist, der hjemsøger arbejdet med minoriteter: – Det føles næsten, som om myndighe derne er lykkelige for at finde en hvilken som helst indvandrer- eller minoritetsorga nisation og gladelig lader den tale på vegne af ”alle indvandrere” uden at spørge til, hvem disse folk faktisk repræsenterer. Derfor er det vigtigt at anerkende de even tuelle skjulte minoritetssamfund, steder og positioner, der virkelig er i stand til at forstå disse samfunds mangfoldighed og nuance forskelle. Han ser potentielt løsningen i mino ritetssamfundenes egne egenskaber og styr ker, skønt disse ofte glemmes. Diskussionsgrupper for mænd Æresrelaterede praksisser gavner ingen, fast holder Karimi. For at demonstrere dette er det dog nødvendigt med nye perspektiver på diskussionen. Som Karimi eksemplificerer: – Man kunne også anskue det sådan, at det er uretfærdigt, at en mands ære afhænger af en anden persons adfærd. For at brede diskus sionen om æresrelaterede praksisser ud må vi dog skabe en atmosfære, der er præget af til lid. Karimi ser diskussionsgrupper for mænd som en effektiv metode til at sætte spørgsmål stegn ved de skadelige traditioner. Han beskriver desuden de udfordringer, der er forbundet med at bekæmpe æresrela terede konf likter, og pointerer, at ”vi, der udfører arbejdet, må forblive selvkritiske”. Han har ved f lere lejligheder bemærket en problematisk tendens blandt de involverede til at ”udlicitere” problemer og fiaskoer. – Hvis vores metoder ikke fungerer, bliver vi nødt til at vende blikket mod os selv og spørge, hvad der er galt med dem, i stedet for at tørre skylden for vores fiaskoer af på men nesker, som ”ikke ønsker at forandre sig”. Men Karimi er stadig optimistisk. – Mennesker kan virkelig godt forandre sig, hvis blot de får muligheden. Minna Seikkula er projektmedarbejder på NIKK. NIKK magasin 1.10 23 8 Tema: Minoritetsungdom i Norden Flere b mot tv er om hjelp angsek teskap RIL 20 Minoritetsjenter i mediedebatten Framstår som ofre F Ferdige, dramatiserte historier Det er når en enkeltskjebne presenteres at de største politiske debattene utløses, ofte med 24 NIKK magasin 1.10 NYHE TER Tema: Minoritetsungdom i Norden O (FOT O) I går «Yasmi skrev Dags av n» fra fam som klarte isen om ilie pet henn n som hadd å rømme Men ve e for å gifte e kidnaphe d den fik den norsk nne bort. e myndighk hun besk ambassajed om pe henn etene ikke at ku sikkerh e med billet nne hjelten hje et. m til Det en nen SE dte med at or IF måtte ga nis as I fjor fik jobetale delser. k SEIF 79 kr billetten. I isehenv takt om alt tok 500 en unge ko - Dagsavise teskap. kring temae n i går. t tvang nsekJulie-si KREV tuas ER – Det jon. – Det er HJELPEOR siste er all DN ve er ldi ING ka va g sjelde blir bo n rtf Der er nskeligste og nskje det land kla ørt til fam at de som de ilie etter ba t to familier farligste. norsk rer å komm ns hjemrn e ut Fleisch a for å tukt som leter varslet enriksstasjon seg til en er. e dem, sier Romeo 100.000 noen her. En eller får og of te Julie-p sa og an kroner er no pott på ar dre hj samm m m e ba kg ene har e relig elpeinsta k til at vi ru nn io ik nser ka n. De og ke n se dem foreld «Vi se er ba g. re re ne har r et un sett for dim gdo her, SE hjelpe IF. de få ungdom klarer mene Fleische å rømme, so sier Ge m ri H rd do vert år er Nå for SEIF. de mmer mer på venter hun som ik t to-tre un at bøyer ke or gav for råkrati plass en smidi det komfamilien ker mer og sk nene de ordning sli g og ubys ønsk k I ALLE er. raskt. t gjelder ka at persoRELIGI Hittil n få hje i år ha ONER Uten en lp se r SE sa slik or IF ha ker. komm dning e flere un De opplever tt 30 krisom «Y til å oppleve kan flere ge ber ko m m de as om hjelp at stadig er he mellom min»: Å bli t samme blant an nven de . I tillegg kaste ulik ingen vil ta e instanser ball petans dre Røde Ko lse ne til eteamet rs der De 79 ansvar. i UDI. og kom– Fler ungdom krisesake ne gje førsteg e og flere av press og som er utsa lder en komm erasjons in barna til Unge so tt er i gif teskap vold, og hvor for mye nvandr m tek un er effek ere eller pass. «Yasmin», so tvangsek ge har lar ald skal gje I nnomførtuert eller sn - muligh bedre infor er og de seg unna, måtillegg er dem blir tatt me mas gjern ete d til få rask art Fl es. og eff e bevokte familiens eischer. n for å få hj jon om TRUET hje ektiv elp, sie hjelp, t og langt un mland for De som r kreve – Man PÅ LIVET r Selvh na en norsk å tvangsg ber fra As ge bli jelp for utenriks iftes, ha ia, Afrikom hjelp kom r truet hvis de r innva er men m a ndrere stasjon. De ofte verken sier. Gr ikke gjør so med drap pe nesker og Europa, er og fly ktning få som klare nger m fam ner. Og unnen det No fra all er (SEIF r å ko ilien har ha til så rs e ke at re de mme ). lig n norsk tt ikke No ke. m FOTO: i Sveri lignende ær e statsk io- sagt de yndigheter ARNE esdrap rge OVE BE ge og vi ir- ut ha – Vi se RGO organis so Danm satt fo l hjelpe unge r ark, er m dimen r et ungdom asjoner Ha n peke sjoner. og god sopprø Men nå r tvangsek at de r på at mi r hjelp, her har gitt Nå av te r llio r for skap. de må ne de sier Fle rask Hun for sine gr dem som ba vi være er de helt trenger de er neds r på utrednin t er brukt teller at ischer. de har effektiv unnleg m, ge att re krev Akhena alene, m ing rettigh hjelp bla . Forventn r. Utvalg ge og lett ener ton de eter, sie nde menne er funnet. hjulpet i sk en av dem ing tilgjeng Nå kr jul er tilsvar nt unge kvinn ene om skeLeon. r Fleis elig. Derfo en De Le blitt ch av peng ever han at Mer en de on norsk r mener SE er. tvilet be de. Men nå er har økt barnev r noen IF at sakene n 20 prosen ved Or , som er da svaren er til å hjelpe t blir satt r om 3.500 de situa er og ga kontak flybillet t kroner forprosen gjelder mind av de 79 ter inter n bør skaffe så lig diskr nisasjonen glig leder sjoner. unge i tilt er de til t mot off reårige. de ka ansvar t ingen en n unde nasjonalt sli seg ler de iminering (O . delser av sakene en so m t «Yasmi MOD), ter henv 65 unge rsøke k at fra en tar – De lev om no n» opple prosen stor ut ka mi matte t fra pa keltpersoner, en- forhold er under rsk vde for l- ikke hje ster familie aksept e . r i en lp en he – De so lseskrig. n og erte Romeo 35 får lt alene av staten. m er i er og Da er krisesit . Det ka ut ønsk de uasjone guro.sol n Myndig mattet lien.er r Le e å ta livet få unge til fra iksrud hetene on å . @dagsav sit hje fø t, har sa r. lpe, sier de isen.n For fem o spør en men hvor er gt de vil år sid om skuffet hje de Leon lpen?, ste at det må da en ba OM OD . d som nnes instanser kan koordinet sentralt ere uli for at ke hjelpen skal bli Ak – Svikt er løft ene om hjelp ”Unge på flukt” Det typiske ”caset” i mitt materiale handler om en ung jente, men enkelte ganger også om et ungt par eller en homofil ung gutt som har f lyktet fra sin minoritetsfamilie med hjelp fra en norsk, statsstøttet hjelpeor ganisasjon. Nyhetstekstene i mitt materiale har gjennom fire år så klare fellestrekk i ordbruk og oppbygning at det gir grunnlag for å si at det har etablert seg en fast journa listisk mal eller tekstnorm som jeg har kalt ”Unge på f lukt”. Casets hovedfunksjon er å personifisere en pågående og økende krise og dermed legitimere behovet for mer ressur ser til hjelpeorganisasjonen. Offer og hjelper bekrefter hverandre og er på den måten gjen sidig avhengig av hverandre. Mens hjelperen bidrar med forklaringene og journalisten ofte refererer hendelsesforlø pet, blir offeret tillagt oppgaven å uttrykke følelsene, frykten og takknemligheten for å få hjelp. Denne offergjøringen representerer en endring fra tidligere, da noen unge minori tetskvinner ”sto fram” i mediene og fikk en slags heltinnestatus. Med krisehjelp-innram mingen er de unge i mediefortellingene ikke lenger heltinner, men objekter for redning. Framstillingen av minoritetskvinner som undertrykte og hjelpetrengende er velkjent henaton de Leon , OMOD . Hjelpeorganisasjonen leverer ferdige, dramatiserte historier med skurker, helter og ofre. også fra dansk medieforskning. Medieforske ren Rikke Andreassen (2007) som har studert både TV- og avisdekning over en lengre pe riode, finner at innslagene i TV-nyhetene om minoritetskvinner primært fokuserer på hustruvold, ekteskaps-praksiser og æresdrap, og at kvinnene overveiende framstilles som ofre for vold, for dansk lovgivning og for deres kultur og islam. De framstilles som en homogen gruppe som lever i en patriarkalsk og statisk kultur som er fundamentalt an nerledes enn dansk kultur. Brudd og krisehjelp Samtidig som nyhetsmalen ”Unge på f lukt” følger journalistikkens konvensjon om å fo kusere på konf likt, er det bare den ene par ten i konf likten som får komme med sin versjon. Familien og foreldrene kommer så Faksimile fra Dagsavisen 30. april 2006 Hun lever i frykt for sin egen far, bror og onkel. Han lever i frykt for både hennes og egen slekt. Nå bor de sam men på beskyttet adresse, og frykter at norske myndigheter skal sende ham ut av landet. (Dagsavisen 4.4.2005) Stadig flere? ensj mso der fo oner. Nå m pprør av r å sine g dem som b vi være ru a rettig nnleggend re krever heter. e men » neske Gerd Fle isc av trine lynggard krav om umiddelbare krisetiltak. Sosiologen Anja Bredal (2006) fant i sin studie om arran gerte ekteskap at det var et mønster i medie dekningen av tvangsekteskap allerede på 1990-tallet at enkeltsaken om en ung minori tetsjente – et ”case” – ble satt inn i en gene raliserende ramme. Jeg finner at det har utviklet seg en fast etablert journalistisk nyhetsmal, der hjelpe organisasjoner i stor grad styrer innholdet og vinklingene av sakene ved at de er eneste kilde. Hjelpeorganisasjonen leverer ferdige, drama tiserte historier med skurker, helter og ofre. Denne typen faste mønstre i ”innvandrersaker” i mediene er også funnet i annen medieforskning i Norden. I mediedekningen av saker som handler om utvisning av unge asylsøkere i Sverige observerte medieforske ren Ylva Brune (2004) at når man leser f lere artikler etter hverandre, ser man at bare noen få elementer er byttet ut i tekstene mens de grunnleggende påstandene gjentas ordrett. Brune peker på at artikler om samme tema og med samme begrensede rolleoppset ning skaper et bilde av ”innvandreren”. Man generaliserer gruppa ved at beskrivelser og analyser av bestemte hendelser og begren sede gruppers livssituasjon framstilles som å ha generell relevans. 06 Organ is og flyk asjonen Se lv tninge fra un r (SEI hjelp for in ge F) fikk nv som bl i krise i fj 79 he andrere or nv ir bort å røm ført fo . Men svært endelser me. r å tvan få av GURO gs gi ftes kl dem ARNE SOLLIEN ER arer OVE BE IKSRUD RG Når journalister skriver om hjelpetiltak overfor unge som f lykter fra tvangsekteskap, følger de en fast nyhetsmal der hjelpeorganisasjoner som har spesialisert seg på ”minoritetsvold” styrer mye av innholdet og vinklingen. ra midten av 1990-tallet har tvangs ekteskap og arrangerte ekteskap blitt velkjente begreper i norsk offentlighet. Problemet med at noen unge giftes bort under press og tvang har vært et av de høyest prioriterte politikkområdene til de to siste regjeringene. Mediene har i stor grad vært en pådriver og hovedarena for debatten og politikkutvik lingen rundt dette spørsmålet. Mediene og den enkelte journalist har alltid et ekstra ansvar når de skal formidle forhold som er ”skjult” for de f leste. Det gir mediene en stor definisjonsmakt som eneste informasjonskanal, fordi nyhetsfortellingen blir den eneste ”virkeligheten” som ofte dan ner grunnlaget for opinionsdannelse og poli tiske tiltak. I studien Tvangsekteskap på norsk: mediedekningen i tre aviser i 2005-2008 har jeg kartlagt og analysert alle artikler om tvangsekteskap som ble publisert i dagsavisene Aftenposten, Dagsavisen og Klassekampen gjennom fire år – alt i alt 313 nyhetsoppslag og 189 kom mentarer og debattinnlegg. DAGS AVISE SØNDAG N 30. AP godt som aldri til ordet, og de er ofte heller ikke nevnt i teksten. Det er underforstått og dermed selvfølgelig at det er minoritetsfo reldrene som utgjør trusselen. Når andre versjoner av historien er ute latt, kan det også være fordi de ikke passer inn i fortellingen om de unge på f lukt. Hele nyhetspoenget er ”bruddet” med familien og dermed behov for krisehjelp til det nye livet i frihet utenfor minoritetsfamilien. En annen versjon ville undergrave nyhets poenget og ”ødelegge hele saken”, ut fra en journalistisk logikk. Tekstene innenfor denne ”Unge på f lukt” -malen domineres av kriseretorikk og en fryktdiskurs. Ordet frykt forekommer påfal lende mange ganger særlig i innledning og titler. I denne ingress opptrer ordet frykt i hver setning: En typisk overskrift er ”Nå starter sesongen for tvangsgifting – stadig f lere unge søker hjelp”. Gjentakelsen av ubestemte mengde ord som ”stadig f lere” og ”rekordmange”, kombinert med ”f lykter fra tvangsekteskap” eller ”ber om hjelp mot tvangsekteskap” skaper et inntrykk av en rituell økning, at tvangsekteskap bare øker og øker. Samtidig er dokumentasjonen av at det er ”stadig f lere” som utsettes for tvangsekteskap utelukkende basert på hjelpeorganis asjonenes rapporter om antall henvendelser de har fått i forhold til året før eller halvåret før. Det representerer i seg selv et kildekri tisk problem. Organisasjonene som mottar offentlig støtte, har behov for å framstille sin virksom het som viktig og nødvendig, og da legges det vekt på å få fram at ”stadig f lere” oppsøker akkurat dette hjelpetilbudet. Kilden til opp lysningene er altså samtidig en interessent. Dette har sammenheng med at norske myndigheter i stor grad har overlatt ansvaret for å bekjempe tvangsekteskap til ikkestatlige aktører og de sitter derfor på en stor del av kunnskapen og kildematerialet som mediedekningen er basert på. Trine Lynggard er skribent og journalist med mastergrad i journalistikk. Hun er også NIKK magasins første redaktør. REFERANSER Andreassen, Rikke (2007): Der er et yndig land. Medier, minoriteter og danskhed. Tiderne Skifter, København Bredal, Anja (2006): ”Vi er jo en familie” Arrangerte ekteskap, autonomi og felleskap blant unge norsk-asiater. Institutt for samfunnsforskning. Oslo Brune, Ylva (2004): Nyheter från gränsen: tre studier i journalistik om ”invandrare”, flyktingar och rasism. JMG, Göteborgs universitet Lynggard, Trine (2009): Tvangsekteskap på norsk. Mediedekningen i tre aviser 2005-2008. Masteroppgave i journalistikk. Universitet i Oslo. NIKK magasin 1.10 25 Tema: Minoritetsungdom i Norden Tema: Minoritetsungdom i Norden Föräldraskap mellan frihet och tvång – Våra barn säger att norrmän kan göra vad som helst och det är inte sant. Problemet är att vi inte möts. Vi diskuterar aldrig med norska föräldrar. Det existerar många myter åt båda håll. Vi vet ingenting om varandra. Det säger en pakistansk mamma i en norsk studie om föräldrar med minoritetsbakgrund. Av bosse parbring illustration: Anne Aagaard D e flesta föräldrar oroar sig ibland för vad deras barn gör och för hur det ska gå för dem i fram tiden. De vill gärna att det ska gå bra för barnen i skolan, att det ska få ett jobb de trivs med och hitta någon att dela sin vardag med. Så tänker många föräldrar oavsett kulturell och reli giös bakgrund. Men när minoritetsungdom diskuteras behandlas deras föräldrar ofta som en annan sorts föräldrar. De anses kontrollera, styra och begränsa sina barn. Trots det är kunska pen om föräldrar med minoritetsbakgrund dålig. Den norska socialantropologen Monica Five Aarset på Institutt for samfunnsforsk ning konstaterade att föräldrarnas röster saknades efter att hon hade gjort en kun skapsöversikt om minoritetsungdom. Därför har hon genomfört en intervjustudie av för äldrar tillsammans med forskaren Miriam Latif Sandbæk. Forskarna har intervjuat 28 föräldrar från Oslo och Stavanger i mindre grupper. Föräld rarna har barn som är mellan 13 och 19 år. Forskarna fick tag på föräldrarna genom skolornas minoritetsrådgivare och genom frivilligorganisationer. Bara tre män var med i intervjuerna. Det var svårt att få med f ler. – Det skulle kanske gjort skillnad med en grupp med bara pappor, men de grupper som var könsblandade skilde sig inte tematiskt från de grupper med bara kvinnor, säger Mo nica Five Aarset. Jag trodde att en del teman skulle vara svårare att diskutera i de blandade grupperna, men det stämde inte. En återkommande fråga bland de inter vjuade föräldrarna var synen på barns själv 26 NIKK magasin 1.10 bestämmande och föräldrars auktoritet. Många föräldrar upplever att balansen är sned i Norge: – Föräldrarna säger att barnen blir inprän tade att de kan bestämma själva, säger Monica Five Aarset. Barnen kommer hem från skolan och säger att de lärt sig att föräldrarna inte kan skälla på dem – då ringer barnen polisen. Föräldrarna upplever att skolan är en stark förmedlare av att barn har självbestäm mande och att föräldrarna inte kan gå emot barnen. Samtidigt upplever de att de möts med misstänksamhet som invandrarföräld rar. Föräldrarna beskriver att skolan håller tillbaka information om barnen därför att de är rädda för vad föräldrarna ska göra med barnen. Föräldrarna får inte veta något för rän det har gått väldigt långt. – Men en del föräldrar talar också om ett gott samarbete med skolan, påpekar Monica Five Aarset. Skolans roll gentemot barn och föräld rarna är ett dilemma som inte alltid kan lösas, menar hon. Föräldrarna fruktar att skolan är barnens beskyddare. Samtidigt ska skolan vara det. – Många ungdomar med minoritetsbak grund upplever att skolan är en frizon. De vill inte att föräldrarna ska involveras i sko lan. Samtidigt är ett samarbete med föräld rarna viktigt. Men barn och föräldrar har inte nödvändigtvis överlappande intressen. Inga gränser Alla säger att barnen bestämmer själva vem de ska gifta sig med, men att de vill vägleda. – mo n i c a f ive aarset, forskare Föräldrarna menar inte att barns rättigheter i sig är negativa, men att det blir ensidigt om inte föräldrars auktoritet också betonas. Monica Five Aarset menar att det i Norge finns en självbild som säger att Ola og Kari Nordmann står för frihet medan invandrare står för tvång. – Det kan leda till att minoriteter upplever att det inte finns några gränser alls. Det finns inga beroendeförhållande. Det upplevs som skrämmande och att man inte bryr sig om barnen. Eller som en turkisk kvinna uttrycker det: – Till exempel min son, när han är 15-1617 år, så gillar jag inte att han går och dricker, eller min dotter. Men för en norsk familj så gör det ingenting. Monica Five Aarset tycker att intervjustudien visar hur viktigt det är att föräldrar får möjlighet att träffas för att dela tankar och upplevelser kring att vara förälder. Hon skulle också önska att föräldrar med minori tets- och majoritetsbakgrund möts i större grad för att utbyta erfarenheter. – Det finns en önskan och ett behov av att få veta mer av andra föräldrar. Det var också nytt för en del att få veta att också jag som majoritetsförälder har gränser och bekymmer. Oj, har du det, sa några, det visste vi inte. oron varierar bland föräldrarna. Många av föräldrarna är emot idén att f lickor och poj kar ska behandlas olika, men menar att de är fångna i vad andra utanför familjen tycker. Om vissa saker händer kommer folk att prata och det drabbar dottern. Ryktesspridningen leder till olika strate gier. En del lever i en miljö där de måste ta hänsyn till vad andra säger, medan en familj valt att inte bo bland människor med lik nande bakgrund för att den miljön uppfattas som hämmande. – Informationsspridning uppfattas som negativ om det handlar om det egna barnet, men den är intressant om informationen hand lar om andras barn som deras egna barn ska gifta sig med, påpekar Monica Five Aarset. Ryktesspridning Vill vägleda Den oro de intervjuade föräldarna känner för sina barn är i stor grad könad, menar Monica Five Aarset. – Föräldrarna är oroade för att pojkarna ska hamna på glid. Att de blir nerslagna, får dåliga vänner, använder narkotika eller kla rar sig dåligt i skolan. – Oron kring f lickorna handlar mer om att det ska få ett dåligt rykte, även om den Det leder in på den fråga som föräldrar med minoritetsbakgrund ibland blir beskyllda för att förorda tvångsäktenskap. – Ingen använder tvångsäktenskap som begrepp, säger Monica Five Aarset. De tänker inte att det är vad de praktiserar. Idén om psykisk press och lojalitetskonf likter och att det kan upplevas som ett tvång ligger långt från deras förståelse. Vill mötas. – Det finns en önskan och ett behov av att få veta mer av andra föräldrar. Det var också nytt för en del att få veta att också jag som majoritetsförälder har gränser och bekymmer, säger Monica Five Aarset. – Alla säger att barnen bestämmer själva, men att de vill vägleda. Men vad det innebär är oklart. Någon säger att om barnen kommer med någon som inte passar accepteras inte det. Om det betyder att föräldrarna bara säger att de inte gillar det eller om de gör något mer är oklart. Någon sa att om barnen inte tar emot råd är de inte en del av familjen längre. – Men de f lesta säger att det handlar om råd och att den de ska gifta sig med ska ha en liknande bakgrund. Det är saker som majoritetsföräldrar också kan känna igen sig i, säger Monica Five Aarset. – Det finns en stor variation bland föräld rarna. Det handlar om allt från förhopp ningar och önskan till konkreta krav. Fotnot: Citaten från föräldrarna är hämtade från studien Foreldreskap og ungdoms livsvalg i en migrasjons kontekst av Monica Five Aarset og Miriam Latif Sandbæk, och är översatta till svenska. NIKK magasin 1.10 27 Tema: Minoritetsungdom i Norden Tema: Minoritetsungdom i Norden Arrangerade äktenskap, könsstympning, hedersmord – och hijab. I debatten diskuteras de gärna som en del av samma paket. Varför diskuterar man inte turban, kåpa, keps – och hijab? Eller bantning, rakade ben, brudslöja – och hijab? av jennie westlund Foto: maria Bergren Hijab chique I den norska debatten har hijaben fram ställts som en symbol för kvinnoför tryck, något som vi inte tolererar eller uppfattar är förenligt med norska vär deringar. Därför har det inte heller varit samma uppståndelse kring till exempel männens turban, säger Kristin Engh Førde som skrivit sin masteruppsats om hijaben och intervjuat muslimska f lickor på en gym nasieskola i Oslo. Debatten om den muslimska slöjan har under det senaste knappa decenniet med jämna mellanrum blossat upp i flera av de nordiska länderna. Många strömningar i sam hället destilleras ner till debatten om detta tygstycke, som får agera slagmark för kampen om vad det skall betyda att vara civiliserad, västerländsk, jämställd och självständig. 28 NIKK magasin 1.10 I debatten blir det lätt en fråga om huru vida man skall förbjuda eller tillåta huvud plagg, om för eller emot. De feminister som engagerat sig i hijabdebatterna har placerat sig i båda lägren. – Hijaben blir en plattform på vilken den feministiska kampen utspelar sig internt. På många sätt är det en generationskamp om vem som skall ha rätt att definiera vad feminismen skall vara idag, säger danska Rikke Andreassen som jobbar som lektor vid Malmö högskola. Hon var också en av forskarna i EU-projektet VEIL som kartlagt och analyserat debatter om muslimska slöjor i Europa. I samband med Frankrikes förbud mot hijab 2003-2004 blev det en stor norsk medi adebatt om slöjan. Hijabförbud stoppar yrkesliv Forskaren Berit Gulliksstad analyserade debat ten och förvånade sig över att få av dem som kallade sig feminister tog upp frågan om vilka konsekvenser ett hijabförbud kunde få för muslimska kvinnors ekonomiska situa tion. Tvingas muslimska kvinnor välja mel lan sin hijab och sitt jobb är det många som lämnar jobbet. Kampen för kvinnors ekono miska frihet har traditionellt stått starkt i kvinnorörelsen, men det har den inte gjort i kampen om hijaben. Är ekonomisk själv ständighet inte längre en central fråga för etniskt norska feminister? I en intervju på den norska webbplatsen Kilden presenterar Berit Gullikstad ett möjligt svar: att jäm ställdhetskampen idag i första hand handlar om sexualitet. Mode, förtryck eller ett av många sätt att uttrycka kvinnlighet? Hijaben är många saker, för en del är den ett användbart redskap för att bygga broar mellan ursprungskulturer och nya hemländer. NIKK magasin 1.10 29 Tema: Minoritetsungdom i Norden Tema: Minoritetsungdom i Norden I kvinnofrihetens namn skall kvinnor visa sitt hår. Det är en märklig tanke att du kan vara en fullvärdig medborgare i våra länder bara om du är tillgänglig kroppsligt. Det är inte särskilt feministiskt. – r i k ke a n d r e a s s e n , f o r s k a r e Och det erbjuder många fallgropar. – I kvinnofrihetens namn skall kvinnor visa sitt hår. Det är en märklig tanke att du kan vara en fullvärdig medborgare i våra länder bara om du är tillgänglig kroppsligt. Det är inte särskilt feministiskt, säger Rikke Andreassen. Det finns flera aktuella exempel där kropp, sexualitet och lagom tillgänglighet varit fo kus för jämställdhetskampen. Prostitutions frågan är ett sådant. Den splittrar också femi nisterna. Likheterna i debatterna är inte svåra att hitta. – Också prostitutionsdebatten är en sådan där vi talar om dem det berör, men inte med dem. Muslimska kvinnor och prostituerade kvinnor är båda arketyper av ”de andra”. Debatterna är ett kroppsliggörande av ”de andra” och samtidigt ett uttryck för uppfatt ningen om att ”vi skall rädda dem”, säger Rikke Andreassen. När slöjan hänger där som ett absolut skynke mellan ”vi” och ”dom” skapas det inte mycket plats för förståelse. Att se på hijaben i relation till andra klädesplagg och andra könade praktiker är kanske ett sätt att Vad är hijab? • I dagligt tal används hijab (Norge), tørklæde (Danmark) eller slöja (Sverige) som beteckning på muslimska kvinnors huvudplagg som täcker hår och hals. • Hijab introducerades bland araber länge före profeten Muhammed och införingen av islam. • Hijab var ett tecken på social status i många samhällen och användes av greker, romare, judar och assyrier. • De verser i Koranen som gäller kvinnors huvudbeklädnad är få och kan tolkas på flera sätt. 30 NIKK magasin 1.10 lossa på ståndpunkterna och hitta saker som förenar. Kristin Engh Førde efterlyser någon som talar om relativisering av hijaben. – Det sägs det otroligt lite om i debatten. Jag tror det är nödvändigt att relativisera hijaben för att överhuvudtaget kunna förstå komplexiteten och kunna visa solidaritet, säger hon. Ett sätt att relativisera och avmystifiera hijaben är att inte bara diskutera vad kvinnor med hijab är, utan också vad de gör med sin slöja. Med ett sådant perspektiv avtäcks många likheter kvinnoliv emellan, oavsett religiösa eller kulturella kontexter. Bantning och hijab Kristin Engh Førde menar att man kan se på hijabbruket som en signal om viljan till ”riktig” femininitet hos de muslimska kvinnorna. – De vill presentera en godtagen kvinn lighet, på samma sätt som kvinnor i väster ländska kulturer vill se snygga ut. Att inte vilja ”vårda” sitt feminina yttre i väster ländsk kultur, som till exempel att inte raka benen, ses ju också som väldigt suspekt, på pekar hon. Oavsett vilken slags femininitet man vill tillskriva sig och visa fram, så kräver det arbete. – Hijabbruket kräver en stor dos självdis ciplin. Flera av mina informanter berättar om hur de tar på hijaben, hur de tar den av, det blir helt fel, de försöker igen, de tappar moti vationen. Man misslyckas och får inte till det. Det påminner mig mycket om till exempel bantning, säger Kristin Engh Førde. Likheterna finns där. Mellan olika slags reglerande normer. Västerländska kvinnor bantar och rakar benen, muslimska kvinnor täcker hår och hals med hijab. Men håller parallellerna? ”Tvånget” att bära hijab bott nar i religion medan ”tvånget” att raka benen inte gör det. Kristin Engh Førde menar att parallellen fungerar. – Det är en skillnad, ja, men jag uppfattar inte att det är relevant om det är religion eller kultur som är den drivande kraften bakom. Det handlar i båda fallen om att kvinnor internaliserar normer for femininitet och det handlar om kön och makt. Ta kvinnorna på allvar Några av hennes informanter ”lyckas” med sitt hijabbruk, andra inte. För dem som inte får till det är det självdisciplinen och motiva tionen som sviker. Som med misslyckade bantningskurer. En del upplevde att det var lättare att låta bli att använda hijab. – En av f lickorna berättade om hur hon skulle åka på sommarferie, vilket inklude rade strandliv. Det blev för komplicerat att ha både hijab och baddräkt, så hon slutade med hijaben för sommaren och började på nytt sedan efter ferien. För andra av mina informanter är det viktigare att använda hijab. De ger uttryck för förakt och irritation och fördömer de andra f lickorna som inte är konsekventa och korrekta i sitt hijabbruk. – Det råder ofta en stor bekymring för de unga muslimska f lickorna, men de är som alla andra unga f lickor, ombytliga och sök ande, säger Kristin Engh Førde. Flickorna har olika ståndpunkt och posi tionerar sig i förhållande till varandra. Att bära hijab är en mångfacetterad praxis, och den är olika från kvinna till kvinna. – Myten om hijaben är att det är föräldrar eller män i familjen som tvingar kvinnorna att bära hijab. Även om det finns fall där hijabbruk handlar om tvång, är det också en homosocial praktik bland tonårsf lickor. Att bära hijab är något man gör tillsammans med och i förhållande till vänner och andra kvinnor, säger Rikke Andreassen. – Vi hade nyligen en debatt om intimbar bering, unga kvinnor som rakar sitt könshår. Myten gör gällande att det är männen kvin norna har sex med som vill att de rakar sig. Men det är inte så enkelt. Det är också en homosocial praktik, något som kvinnorna gör tillsammans i omklädningsrummet, säger Rikke Andreassen. Kristin Engh Førde tror inte att hijab praxisen kan ändras med lagar och förbud. – Tvärtom. Om det viktigaste är att mus limska kvinnor kan delta i det offentliga livet, då är det att fokusera på hijaben att skjuta sig i foten, säger hon. Det är uppenbarligen inte fokus på symbol erna som är lösningen, men på strukturerna bakom. Jämställdhetsproblemen kommer man inte tillrätta med genom att förbjuda vare sig bantningskurer eller hijab-bruk. Att förbjuda hijaben kunde de facto stänga in muslimska kvinnor, snarare än frigöra dem. – För en del av informanterna uppfattar jag att hijaben handlar om att bygga en bro mellan det moderna och det traditionella, mellan kvinnors roll i det samhälle de lever i och den mer traditionella femininiteten knuten till ursprungskulturen. Att använda hijab gör konf likten mellan dessa två min dre. Om man bär hijab är det inte så farligt att röra sig ute i ett ”omoraliskt” samhälle. Hijaben blir ett nyttigt och användbart red skap för några, säger Kristin Engh Førde. – För någon är tvång involverat, för andra inte. Oavsett så menar jag att vi måste ta kvin norna på allvar. Vi kan inte sitta och säga att det där är förtryckande och jag tror inte på vad du säger, understryker Rikke Andreassen. Skäl att bli misstänksam Det finns också många exempel på hur tra dition plockas i ett modernt västerländskt kvinnoliv. Majoriteten kvinnor tar männens efternamn när de gifter sig, vilket är en sym bol som indikerar att kvinnan underkastar sig mannen. Men få av kvinnorna uppfattar att det handlar om underkastelse utan menar det är ett fritt val. De kvinnor som önskar brudöverlämning vid altaret väljer också (frivilligt) att ingå i en (amerikansk) tradition som handlar om att kvinnans myndighet lämnas över från fadern till mannen. Enligt forskaren Randi Gressgård är det exempel som visar på en ambivalens i den moderna, västliga kvinnokonstruktionen mellan frigörelse, frihet, likvärdighet och självkontroll å ena sidan, och underordning, underkastelse och bundenhet å andra sidan. Samma ambivalens kommer till uttryck bland muslimska kvinnor. Hon skriver i Tidsskrift for kjønnsforsk ning 1/2005: ”Flere studier viser at døtre av innvandrere ønsker å balansere mellom fri gjøring og underkastelse, gjerne uttrykt som å ivareta «det beste fra to kulturer».” Hijab som brudslöja. De enda kvinnorna som bar slöja under profeten Muhammeds tid var hans hustrur. Under den tiden användes uttrycket ”hon tog på sig hijab” för en kvinna som blev hans hustru. I västerländsk kultur fick också unga flickor slöja på sig när de gifte sig och bar därefter ”koneskaut”, som det kallades i Norge. I dag har slöjan erotiserats och blivit vanlig vid giftemål. Foto: Istockphoto Men det är hijaben som får utstå den hårda kritiken. Det slås inte lika engagerade slag för att befria vita, västerländska kvinnor från ett liv med bantning, hårvaxning, för lamande höga klackar och mannens efter namn, som att befria de muslimska kvin norna från hijaben. Och kanske motståndarna till och med gör sig själva en björntjänst genom att ge hijaben så mycket plats i debatten. – Jag brukar säga att vill man ha mindre hijab, så måste man tala mindre om den, säger Kristin Engh Førde. Rikke Andreassen poängerar å sin sida att det är skäl att bli misstänksam när de som aldrig tidigare visat intresse för jämställd hetsfrågor plötsligt börjar intressera sig för hijaben och förtryck av muslimska kvinnor. – Hijaben blir en plattform för att kriti sera islam och jämställdhet görs till gisslan i debatten, säger hon. Jennie Westlund är rådgivare på NIKK. Hijabförbud • Danskt folkeparti lade 2004 fram ett förslag i Folketinget om att förbjuda hijab för alla offentligt anställda. Förslaget röstades ner. • I Norge presenterade Fremskrittspartiet ett liknade förslag samma år. • Danmark införde 2009 ett förbud mot att bära religiösa symboler för domare. Det är det enda exemplet på nationell lagstiftning på området. • I Sverige gick Rikspolisstyrelsen 2006 in för att låta poliser använda huvudbonader i tjänsten. • 2009 gick det norska justitiedepartementet inför en liknande justering men efter stort motstånd, också internt i regeringen, drog justitieministern tillbaka förslaget om att tillåta hijab inom polisen. • I Finland finns det inga offentliga regleringar kring de muslimska kvinnornas huvudbeklädnad och hijaben har dykt upp i diskussionen då och då, främst som en fråga om diskriminering på arbetsmarknaden. NIKK magasin 1.10 31 Tema: Minoritetsungdom i Norden Tema: Minoritetsungdom i Norden legaer. Hun mener, at der er politiske interes ser for at fremme bestemte resultater, når det gælder visse emner indenfor minoritets forskning. Nogle forskere favoriseres Politisk bestilt forskning Politisk bestilt forskning om ligestilling og unge med minoritetsbaggrund kredser ofte om de samme få temaer. Hvad betyder båndene mellem politik og vidensproduktion for forskningens kvalitet og resultater? Af Ulrikke Moustgaard N 32 NIKK magasin 1.10 Især når det gælder pigernes og kvindernes forhold til familien. – Det bekymrede blik er stærkt domine rende i forskningen om unge med minori tetsbaggrund. Blikket er ikke nødvendigvis et problem i sig selv. Men det betyder, at andre perspektiver mangler, og at der er områder, der ikke bliver forsket i. Fx unges indbyrdes relationer eller forældrenes situation, siger Monica Five Aarset. Den tendens bekymrer f lere nordiske forskere. De mener, at feltet er præget af en ensidig vidensproduktion, der svækker kva liteten i forskningen. Fantasiløs forskning I Norge advarede antropolog Thomas Hyl land-Eriksen for nyligt imod de tætte bånd mellem forskning og politik, da norsk presse under overskriften ”Moralpolitiet” satte fokus på social kontrol af unge kvinder i visse mus limske indvandrermiljøer i Oslo, hvilket fik en forsker til at foreslå – og det norske lige stillingsministerium til at love – forskning i fænomenet. ”Pengene sidder løst for dem, som nu vil forske i Moralpolitiet,” lød kommentaren fra Hylland-Eriksen. Han mener, at båndene mel lem forskning og politik indsnævrer hand lingsrummet for forskerne: – De modtager en bestilling, og politikerne ønsker resultater. Følgelig findes der en bety delig industri i hele Skandinavien, som stude rer indvandreres integration, mens få forsker i deres transnationale forbindelser. Mange studerer tvangsægteskab, mens få fx studerer forståelser af slægtskab blandt pakistanere. Dermed bliver meget af denne forskning også intellektuelt fantasiløs og bidrager i ringe grad til teoriudvikling, siger han. Netop penge-spørgsmålet er også det, der optager en af Hylland-Eriksens svenske kol Illustrastionsfoto: Istockphoto år der bliver produceret viden i Norden om unge med minori tetsbaggrund, er forskningen ofte bundet tæt sammen med det politiske system i de respek tive nordiske lande. – En stor del af forskningen bliver lavet med udgangspunkt i en bestilling fra reger ingen, siger Monica Five Aarset, samfunds forsker ved Institutt for samfunnsforskning (ISF) i Norge. Hun har gennemgået nordisk forskning om unge med indvandrerbaggrund gennem de seneste 10-12 år for det norske Integre rings og mangfoldsdirektoratet (IMDi). IMDirapporten, der blev publiceret i 2008, viste, at det ’bekymringsbudskab’, som regering erne i de nordiske lande kommunikerer ud, når det gælder kontrol, restriktioner, begræns ninger og vold i forhold til unge minoritets kvinder, også præger forskningen på feltet. Da Sverige i begyndelsen af 2000-tallet var vidne til nogle opsigtsvækkende mord på indvandrerpiger, som modsatte sig arrangerede ægteskaber – bl.a. svensk-kurdiske Fadime Sahindal, som blev dræbt af sin far – fik sam fundet for alvor interesse for æresrelateret vold og undertrykkelse blandt minoriteter. Men den viden, der produceres om pro blematikken i det svenske samfund, er ikke bare ensidig, den er farlig, mener sociolog Diana Mulinari. – Æresdrab er en af de mest illustrative felter, når det handler om myndighedens bias i ressourcetildelingen, siger hun. Problemet er, mener Diana Mulinari, at det kun er en bestemt type forskere, der får tildelt forskningsmidler: Dem, der er på linje med myndighedernes opfattelse af begreber som ’vold’ eller ’kultur’. Mens de, der lige som Mulinari, tilhører en alternativ, magt kritisk og post-kolonialistisk forskningstra dition, ikke får penge til at forske for, selvom mange søger. – Og fordi de her spørgsmål handler om liv og død, er det farligt at lade det i hænderne på akademikere, der allerede ved ”hvordan den slags mennesker er”, siger hun. Derfor ønsker Mulinari at få fokus på, hvor dan politik og forskning hænger sammen. – Jeg tror ikke på, man kan forlange ”neu tralitet” i den måde, ressourcerne bliver for delt på, men man bør åbne op for en kritisk refleksion af, hvem, der får hvad og hvorfor i forskningen. Og så bør man – mere specifikt – analysere forbindelsen mellem statslige po litikker og vidensproduktionen, siger hun. Et politisk ubekvemt område Astrid Schlytter har i 14 år beskæftiget sig med æreslateret vold. Hun kan ikke genkende billedet af, at forskningen på området er politisk bestilt. Det første medieomtalte æres De modtager en bestilling, og politikerne ønsker resultater. Følgelig findes der en betydelig industri i hele Skandinavien, som studerer indvandreres integration. – drab i Sverige fandt sted i 1996. Men først i 2002 kom æresproblematikken på den poli tiske dagsorden. Siden 2003 har det fortrins vis været institutioner, der indenfor ram merne af det civile samfund har fået statslige midler til projekt- og metodeudvikling på feltet, siger hun. – Problemet er snarere, at det har været svært at få tildelt forskningsmidler på områ det. Det er politisk ubekvemt, siger Astrid Schlytter. Hun har selv ansøgt om forskningsmidler uden held. Først da Sverige i 2006 fik en ny regering, som specifikt nævnte bekæmpelse af æresrelateret vold i sit regeringsgrundlag, fik området politisk prioritet. To år senere fik Astrid Schlytter sin første politisk bestilte forskningsopgave – den kom fra myndighed erne i Stockholm, der ville have kortlagt om fanget og karakteren af æresrelateret vold. Hun fik frie hænder til sin forskning, der bl.a. viste et gab mellem de unges virke lighed og myndighedernes beredskab til at håndtere de unges situation. Et resultat, der blev opfattet som for kritisk af myndigheds repræsentanter. Politisk kritik af forskningsresultater ken der man også til i Danmark. Væsentlige emner må gerne dyrkes Også i Danmark har debatten bølget om bå dene mellem forskning og politik, og der har været f lere eksempler på, at politikere er blevet vrede over forskningsresultater. Fx truede partiet Dansk Folkeparti for nyligt en forskergruppe med at anmelde dem for videnskabelig uredelighed. Baggrunden var en regeringsbestilt forskningsrapport om thomas hylland-eriksen brug af burkaer og niqabs blandt muslimske kvinder i Danmark, der konkluderede, at de muslimske beklædningsstykker ikke var særligt udbredt. Men debatten skyldes også lovændringer, der har placeret politisk bestilt forskning hos universiteterne, som skal konkurrere om opgaven. Fx i forbindelse med rapporter, politikerne bestiller, når der skal laves nye politiske tiltag. Det har mødt kritik fra landets mest fremtrædende forskere, nemlig Det Kongeli ge Danske Videnskabernes Selskab, som mener, at universiteterne dermed medvirker til at blåstemple en bestemt politik. Noget forskning om ligestilling og mino ritetsungdom er netop blevet bestilt af det politiske system i forbindelse med nye poli tiske tiltag. Men det er ikke nødvendigvis problematisk, siger den danske økonomipro fessor Nina Smith, der sidder i det forsk ningspolitiske udvalg i Det Kongelige Danske Videnskabernes Selskab. – Der er ikke noget i vejen med, at politi kere ønsker større viden om bestemte emner, der er væsentlige for samfundet – og det må man alt andet lige sige, at æresdrab og tvangs ægteskaber er. Der har klart manglet forsk ning i disse områder. – Problemet opstår, hvis politikerne vil blande sig i forskningen eller vil presse be stemte resultater frem. Eller hvis der ikke samtidig er nok midler til den frie forsk ning, som ikke er bestilt af politikerne, siger Nina Smith. Ulrikke Moustgaard er freelancejournalist og skriver om køn og ligestilling. NIKK magasin 1.10 33 ledare Forskningsnyheter Solveig Bergman pol.dr. och direktör för NIKK tips sendes til bosse.parbring@nikk.uio.no SVERIGE nordEN Jämställdhetsmiljoner till universitet och högskolor Hon ser möjligheter Stockholms universitets satsning Genusmedvetna chefer ett villkor för ett genusmedvetet universitet beviljades 2,4 miljoner kronor i Delegationen för jämställdhet i högskolans andra ansökningsomgång. – Ledningarna på lärosätena har en nyckelroll för att resultaten av den projektverksamhet som nu initieras tar tillvara långsiktigt, säger delegationens ordförande Pia Sandvik Wiklund. Förutom Stockholms universitet delar tolv andra lärosäten samt Sveriges universitetslärarförbund och Sveriges förenade studentkårer på 23 miljoner kronor i projektbidrag. Läs mer: www.jamstalldhetihogskolan.se FINLAND Ny databas för avhandlingar Det finska centret för jämställdhetsinformation har lanserat en databas för doktorsavhandlingar inom genusforskning. – En databas för doktorsavhandlingar är ett naturligt sätt att presentera forskning om genus och jämställdhet i Finland, säger Sari Pikkala, chef för Minna – Centret för jämställdhetsinformation i Finland. Liknande databaser finns redan i flera av de andra nordiska länderna, men den är den första i sitt slag i Finland. Databasen är tillgänglig på tre språk: finska, svenska och engelska. Av avhandlingarna är ungefär en tredjedel på svenska eller engelska. – Förhoppningsvis bidrar databasen till att göra finsk forskning om genus och jämställdhet mer känd också utomlands, säger Sari Pikkala. Läs mer på www.minna.fi. 34 NIKK magasin 1.10 – Nordisk könsforskning är framgångsrik och borde vara ett område där det ger nordiskt mervärde att samarbeta. Det säger Gunnel Gustafsson som är ny chef för NordForsk. Gunnel Gustafsson betonar att NordForsks roll mer handlar om att skapa nordiska sy nergieffekter för nationella satsningar, än att gå in med forskningsmedel i stora program. Någon riktad satsning på könsforskning kan man därför inte vänta sig. De nordiska statsministrarna samlade sig för två år sedan kring en forskningssatsning på globalisering, det så kallade Toppforsk ningsinitiativet. Den första delen stöder till stor del forskning om klimat och energi. Den andra delen var inled ningsvis tänkt att ha fokus på välfärd och hälsa. – Det är nu mer öppet ifall den andra delen av Toppforsknings initiativet ska komma till stånd och vad den i så fall ska handla om, säger Gunnel Gustafsson. NIKKs styrelse har varit kritisk mot att det hittills inte funnits med några resonemang om jämställdhet, kön eller genus i satsningen. – Det gäller att tolka dokumenten positivt och se möjligheter för könsforskningen, säger Gunnel Gustafsson. I satsningen på klimatforskning ska det också ingå sociala aspekter. – Personligen tror jag att om man ska ändra synen kring klimat och energi är det oerhört angeläget att man också tar med andra aspekter än de tekniska och naturvetenskapliga. Det gäl ler att integrera kunskap inom teknik och naturvetenskap med kunskap inom samhällsvetenskap och humaniora. Det ena perspek tivet räcker inte till för att lösa problem och skapa utvecklings möjligheter. Läs mer: www.nikk.no NORGE Vil ha mindre kjønnsblind forskning − Innenfor våre forskningsprogram skal kjønnsperspektivet være sentralt. Det står i vår strategi. Men i praksis er det kanskje ikke på plass ennå, sier direktør i Norges forsk ningsråd, Arvid Hallén, til Kilden Informa sjonssenter for kjønnsforskning. Hallén framhever at Forskningsrådet har vært gode på den såkalte 40 prosentsregelen: At alle komiteer og utvalg som oppnevnes skal ha minst 40 prosent av hvert kjønn. Her gjør de veldig få unntak. − Det er mer krevende å bli observant og god på å inkludere kjønnsperspektivet i forsk ningens innhold. En ting er hva vi kan bygge inn som forventninger i programplanene, en annen ting er hva forskerne og de ulike forsk ningsmiljøene fremmer av søknader. Hallen vil ha økt fokus på arbeidet med likestilling og kjønnsperspektivet i forskning. Han har nå bedt om at dette skal opp på sen trale ledermøter minst to ganger i året. Da skal ledelsen ta for seg spørsmål rundt kjønns delt statistikk i forhold til deltakelse i forsk ning, men også hvordan det jobbes med kjønnsperspektiver i forskningen. − Jeg er helt sikker på at dette har betyd ning for det å utnytte talentene for forsk ning og sikre at forskningens innhold får høy nok kvalitet. Les mer: www.kilden.forskningsradet.no Makten i akademin V i har ett könssegregerat univer sitet, både ämnesmässigt och hierarkiskt. Toppositionerna inom akademin befolkas fort farande ytterst sällan av kvin nor. Bilden förändras mycket långsamt. EU-statistik (She Figures 2007) visar på intressanta skillnader inom Europa. Av de nordiska länderna skiljer Finland sig ut. Med 23 procent kvinnor i landets profes sorskår är Finland det enda nordiska land som överträffar genomsnittet för EU:s med lemsländer, dvs. 19 procent. Island, Norge och Sverige når i stort sett upp till denna genomsnittsnivå, medan Danmark är på efterkälken. År 2007 var 88 procent av danska professorer män. Idag är läget något bättre och andelen kvinnliga professorer i Danmark har stigit till 14 procent. De nordiska länderna, som i andra jäm ställdhetspolitiska sammanhang anses som förebilder för resten av världen, är alltså inte nödvändigtvis det då det gäller forskar samhället och universiteten. Frågan har fått ökad politisk uppmärkamhet på senare tid. I Norge har utbildnings- och forsknings departementet upprättat en kommitté för integrering av jämställdhet i universitetsoch högskolsektorn. Dess uppgift är att föreslå åtgärder för att öka jämställdheten och utvärdera effekten av åtgärderna. I Sverige har regeringen inrättat en delega tion för jämställdhet i högskolan, som bl.a. beviljar medel till projekt och insatser för jämställdhet i högskolan samt kartlägger och lyfter fram framgångsrika insatser. I Danmark vill jämställdhetsministern till sammans med vetenskapsminis tern initiera samarbete med universitets- och forskarvärl den för att verka för en bättre könsbalans i forskarkarriä ren och för att förbättra ut nyttjandet av landets fors karpotential. I alla nordiska länder finns exempel på lokala ini tiativ som syftar till att öka jämställdheten i forskningsvärl den. Också på samnordiskt plan behövs initiativ som lyfter denna fråga högre upp på dagordningen. Här kunde t.ex. Nordiska ministerrådets jämställdhets- och utbildningssektorer, NordForsk och NIKK samarbeta. Akademin står mitt uppe i ett genera tionsskifte. Chanserna att stärka jämställd het och mångfald är exceptionellt stora. Vågar universiteten gripa denna möjlighet? Samtidigt är det nordiska forskarsamfundet i stark förändring också i andra avseenden. ”New public management”-ideologin är på frammarsch vid universiteten, satsningar på excellens, spjutspetsforskning och elit universitet ökar. Att framhäva behovet av ”eliter” var länge tabu i stora delar av Europa, inte minst i Norden. Idag ges be greppet en mer positiv klang hos forsk ningspolitiker – också sådana som annars brukar lyfta fram värden som jämlikhet, lika möjligheter för alla och demokrati. Men vetenskapliga prestationer, forskning ens kvalitet och ”excellens” växer fram inom sociala processer och kan inte fri kopplas från maktförhållanden i samhället, vare sig gällande klass, etnicitet eller kön. Kriterier för kvalitet och excellens måste därför också granskas kritiskt. Frågan om jämställdhet i akademin får inte reduceras enbart till kvinnors under representation och åtgärder för att få flera av dem in i systemet. Forsknings- och uni versitetssamfundets könade maktstrukturer måste också sättas under lupp. Det är viktigt att insatser för bättre könsbalans i akade min utgår från forskningsbaserad kunskap. Vi behöver en samlad, komparativ nordisk forskningsinsats över disciplins- och lands gränser som fokuserar både på könsbarriärer i akademin och forskningspolitiska föränd ringar ur ett kritiskt könsperspektiv. NIKK magasin 1.10 35 Ønsker du også ditt eget blad? Bestill gratis på www.nikk.no! magasin 2.2008 Nordisk prostitutionslovgivning mere ensartet Nordbor har blivit mer kritiska till prostitution som fenomen Margot Wallström – EU:s mäktigaste kvinna sig for organisationen Krav på bedre vern for offer for menneskehandel Norden vs Europa – varför är prostitutionspolitiken så olika? Knirkefritt å finne kvinner til styrene Jämställt bara på positioner med offentligt tryck eY_Ykaf)&*((0 NORDISK INSTITUTT FOR KUNNSKAP OM KJØNN w magasin 1.2009 Margot Wallström on leadership and politics Closeness and control for sale European Parliament shows little interest Foreign prostitutes changes the focus of social measures Mangfoldighed betaler FGJ<AKCAFKLALMLL>GJCMFFKC9HGECB¦FF NORDIC GENDER INSTITUTE Tema: PROSTITUSJON Versjon 2.0 Endrede former utfordrer lovgivning og sosial praksis Tema: LEDARSKAP Focus: Prostitution Glastak? Human trafficking changes Nordic :jaklhcnaffda_Yd]\Yj]af_]ldqphjgZd]e prostitution policies Focus: Leadership She still rules Berit Ås (80) on master suppression techniques Kalender 2010 05.07 Svensk skola och högskola – jämställdhet i världsklass? Seminarium i Almedalen, Visby, Sverige www.genus.se 30.09 Genus och medicin Nationell konferensi Linköping, Sverige www.liu.se 06.10-08.10 Gender and Ageing A combined international researchers’ symposium and a 5 credits PhD course. Tromsø, Norge www.uit.no 25.11-26.11 Equality, Growth and Sustainability – Do They Mix? European conference in Linköping, Sweden www.liu.se/genusforum/Konferens 02.12-04-12 Love in Our Time – A Question for Feminism GEXcel Conference of Workshops in Örebro, Sweden. www.genderexcel.org Fler arrangemang finns på www.nikk.NO PB 1156 Blindern, NO-0318, Oslo, Norway Telephone +47 22 85 89 21 Telefax: +47 22 85 89 50 nikk@nikk.uio.no www.nikk.no
