2014 Nr 2 - Scouterna

GILLESCOUTEN
Medlemsblad för S:t Georgs Scoutgillen i Sverige • Årgång 64 • Nr 2 maj 2014
Svartkurle , Jämtlands
­land­skapsblomma
Brunkulla, läs sid 7.
Foto: Olav Balle.
GILLESCOUTEN
Medlemsblad för S:t Georgs Scoutgillen i Sverige • Årgång 64 • Nr 2 maj 2014
Våren är här!
S:t Georgs
Scoutgillen
i Sverige
Landsgillemästaren har ordet
Adresser Sedan kansliet lagts ned
gäller dessa nya adresser till S:t Georgs
Scoutgillen i Sverige (SGSS).
Telefon till SGSS: 070-355 84 32.
E-post till SGSS sänds till:
gjermund.austvik@gaengin.se
Post till SGSS, allmänt, sänds till
Kristina Sundberg, adress nedan.
Post till SGSS, ekonomi, sänds till
Leif Granéli, adress nedan. Bankgiro
197-1266 Plusgiro 35 91 06-2.
Medlemsärenden anmäls till
Ingalill Sjunnesson, Mark­vägen 7,
238 35 Oxie, 040-54 86 24, 072-500 86 24,
ingalill.sjunnesson@telia.com
Frimärksbanken
Björnar Johnsen,
Kyrkbåtsgatan 7, 724 81 Västerås,
021-351 651, b.johnsen43@gmail.com
Gillescouten
Manus sänds till Torsten Hansson,
Serenadvägen 1, 784 43 Borlänge,
0243-22 58 79, 070-301 99 98,
torsten.ha@telia.com
Beställningar, se sista sidan.
Ny hemsida www.scouterna.se/gille
Landsgillerådet
Lena Claesson Landsgillemästare
Ljungkullen 60, 433 60 Sävedalen
031-26 29 45, 0709-49 40 20
lena.i.claesson@gmail.com
Kristina Sundberg vice Landsgillemästare
Ängesvägen 6, Laknäs, 793 94 Tällberg,
070-262 14 66, tina47@hotmail.se
Gjermund Austvik Landsgilleskrivare
Brombärshult 1, 432 96 Åskloster
0340-62 60 65, 070-875 95 80
gjermund.austvik@gaengin.se
Leif Granéli Landsgilleskattmästare
Timotejvägen 6, 291 62 Kristianstad
044-12 43 64, 070-306 09 79
leif.graneli@telia.com
Mariana Ceder Internationell sekreterare
Härdaregatan 4, 461 54 Trollhättan
070-877 45 40
cederm99@gmail.com
Carl-Magnus Klärcke
Stallgatan 8B, 194 32 Upplands Väsby
070-624 32 45
carl-magnus.klarcke@comhem.se
Heinz Frohm
Hälsögatan 6, 257 31 Rydebäck
042-22 12 33, 070-510 41 74
hg.frohm@telia.com
2
V
åren har äntligen kommit – som
jag har väntat.
Våren är min absoluta favorit-årstid.
Allt spirar och kommer till liv igen, efter att ha sovit i många månader. Jag
brukar följa en buske som jag passerar
varje dag och se skiftningarna allteftersom de kommer. Våren ger mig ener­gi!
Innan man har ’sett’ en vår, så vet man
nog inte om att det finns så många olika
gröna nyanser.
Egentligen så behövde jag inte vänta
så länge på våren, som vissa andra år.
Den knackade på lite tidigare än vanligt och i vissa delar av landet så var
det sommar (åtminstone meterologiskt)
innan april tagit slut. Visst, det har gått
lite fort från en årstid till en annan. Desto viktigare att man tar sig tid att njuta
av förändringarna i naturen. Det gäller
förresten inte bara naturen. Det gäller
livet också – familj, vänner…
Inom loppet av en halv vecka så träffade jag en liten nyfödd pojke, var på
en konfirmation och därefter på en begravning. Det gemensamma för dessa
tre tillfällen var att det var många vänner närvarande. Alla som ville säga
välkommen, önska lycka till och/eller
tacka för att man fått vara en del i en
människas liv.
En människa som har många vänner
är rik, har jag hört någon säga. Jag kan
hålla med om detta, men det kommer
inte av sig själv. Att ha många vänner
kräver en hel del av en själv. Det gäller
att underhålla vänskapen så att den håller i sig. Ringa ibland, träffas, skicka
ett mail då och då eller ett vykort när
man är ute och åker någonstans. Det
finns många sätt att hålla kontakt på nu
för tiden. Det var en av mina viktigaste
anledningar till när vi startade det gillet
som jag tillhör. Att behålla vänskapen
och förhoppningsvis träffa nya vänner.
Grunden till många vänner är nog att
man är genuint intresserad av andra
människor och vill höra vad de säger
och gör. Att man kanske gör eller säger
det där lilla extra, istället för att stressa
vidare.
Jag har ett facebook-konto, främst
för att hålla kontakt med många scout-
vänner över stora delar av världen. Där
kan man få en påminnelse när någon av
ens vänner fyller år. Då kan man välja
att skicka en hälsning eller ej. Jag fyllde år härom månaden och hade tur att
få några hälsningar där de gratulerade
mig på min dag. Då kunde jag välja att
skriva ett inlägg där jag tackade alla för
hälsningen på min dag, eller så kunde
jag gå in på varje hälsning och tacka
den personen speciellt för att den sett
mig. Det senare tar naturligtvis betydligt längre tid, men jag vet själv hur
glad jag blir när jag fått en egen hälsning. Alla dessa människor tog sig tid
att uppmärksamma mig – då vill jag
göra det tillbaka.
Tillbaka till våren… Den är ny, den är
grön och ger alla möjligheter att starta
om. Tänk om vi alla skulle kontakta
en gammal vän som vi inte har pratat
med på länge eller bjuda in en intressant människa till ett möte – varför inte
till ett gillemöte. Vi har ju förmånen att
ha ett forum för att kunna bjuda in nya
människor utan att det blir för krångligt. Med några av de nya vännerna
kanske vänskapen fördjupas och med
några andra så är det bara trevligt att
träffas någon gång. Båda vänskaperna
är lika viktiga. Jag skall nog ringa en
kompis nu….
Vårliga gillehälsningar till er alla!
Lena Claesson
Landsgillemästare
GILLESCOUTEN
Medlemsblad för S:t Georgs Scoutgillen
i Sverige. ISSN 1653-7033. Ansvarig
utgiv: Lena Claesson, adress spalt 1.
Redaktionskommitté: Torsten Hansson,
ordf, adress spalt 1, Anna-Brita Pricken
Lundahl, Sven Janson, Matts Dahlberg,
adj.
Utkommer med fyra nummer per år
Nr 3 15 sept 2014, manusstopp 15 aug
Nr 4 15 nov 2014, manusstopp 15 okt
Typsnitt: Optima & Times New Roman
Papper: MultiArt Silk 130 g
Tryck: Printeliten, Falun, 2013
Gillescouten 2–2014
S:t Georgsbudskapet 2014
S
coutrörelsen har betytt
mycket för mig och för mitt
liv, och den har därför en
stor plats i mitt hjärta. Min
bror Henry var scout och
spelade basun i Scoutorkestern Hejmdal i Flensburg. Jag blev också scout
och kom med i orkestern, där jag spelade kornett. Läraren Oskar Nielsen var
dirigent för Hejmdal, där jag var med
fram till 1944, och det var en härlig tid.
Vi spelade på årsmötena i Sydslesvig,
på julfester och vid andra festliga tillfällen. Vi blev väl mottagna överallt där
vi spelade, och vi fick mycket bifall för
våra musikaliska prestationer.
Efterhand som tiden gick gjorde kriget ingrepp i våra rader. De äldsta kallades in, och bara de yngsta blev kvar.
När Oskar Nielsen tvingades lämna
Sydslesvig övertog redaktör Walter
Lange som dirigent. När Walter Lange
kallades in blev läraren Hans Futtrup dirigent, så Hejmdal-orkestern existerade
under hela kriget. Hejmdal-avdelningen
var indelad i två patruller, och vi hade
ett helt normalt scoutliv med möten,
utflykter, övningar och lägervistelser.
Scoutförbundet i Sydslesvig hade kontakt med de gula scouterna (Det Danske
Spejderkorps – DDS) i Danmark, och
vi var tillsammans med dem på läger
i Sandbjerg och vid Roskilde-fjorden.
Samvaron med de danska scouterna gav
oss ett intryck av förhållandena i Danmark under den tyska ockupationen.
Den 19 maj 1943 anfölls skeppsvarvet i Flensburg av engelska flygare. En
bomb träffade det offentliga skyddsrummet, där barnen och personalen från
den danska förskolan i Batterigade hade
sökt skydd.
15 barn och två vuxna förlorade livet.
Det var så meningslöst. Vi fick problem
med jordfästningen av de omkomna barnen. Vem skulle bära de små barnen till
graven? Barnens fäder och deras äldre
bröder var inkallade. Om de offentliga
Gillescouten 2–2014
Plikten
mot det egna samvetet
likbärarna skulle bära kistorna skulle de
enligt nazistisk sed ”heila” vid graven.
De kunde vi inte acceptera, så det
avtalades att vi scouter skulle bära de
små barnen till graven. Man behövde
sex scouter för att bära en kista, och det
fanns 15 kistor. Så många scouter hade
vi inte, så vi tvingades bära flera gånger.
När vi skulle bära fjärde gången kom
vär avdelningsledare Hans Futtrup bort
till oss och frågade: ”Kan ni klara det,
pojkar?”. Vi svarade ”Ja, vi kan!”.
Vi klarade det, men det var svårt. Ingen av oss som var med att bära har glömt
denna dag. När vi påtog oss uppgiften
var det inte bara för att hjälpa de drabbade familjerna och för att visa respekt
gentemot de döda barnen, men också
därför att vi inte ville att det skulle ”heilas” över deras gravar. Här mötte vi vårt
eviga problem: Var det rätt att vara lojal
gentemot det nazistiska Tyskland och
acceptera pliktens bud att bevara rätten
till vår hemvist?
”Två grenadjärer återvände till Frankrike” – de var fångar i Tyskland under
kriget. Lektor Otterström var vår sånglärare. Han lärde oss sången. Vi kände
till den från krigstiden, när sanningen
var känd. Sångtexten skrevs av diktaren
Heinrich Heine. De två syskonens öde
man talar om i sången var känd i vår
familj, som absolut såg en fara i nazismen. Jag kommer ihåg den här sången,
eftersom den betydde något för oss. Vi
sjöng sången, därför att den sade oss
något. Det var inte bara en sång om två
soldater, det var en sång som sade oss
något: om kampen för frihet och rätt.
Det var allt detta som ledde till att jag
beslöt att fly. Två personer från scoutrörelsen ville hjälpa mig över gränsen.
Jag gjorde nu allt klart för flykten. Det
var flera saker att ordna. Bland annat
skulle scoutförbundet ha tillbaka min
scoutdräkt, eftersom scoutdräkter var
en bristvara, och en annan kunde få
glädje av dem. Den 16 januari var allt
klart, och tack vare de två, Hans Futtrup
och Aage Frøslev Christensen, lyckades
jag komma över gränsen. Jag är dem
skyldig ett stort tack, därför att de tog
en stor risk. Tänk om de hade tagits under flykten?
Det skulle ha medfört dödsdom för
mig, men säkert också för de två personer som hade hjälpt mig. Man kan
givetvis fråga varför vi tog denna risk?
Till det kan vi säga: ”En gång scout,
alltid scout!”. Det är faktiskt det enda
svaret jag kan ge. Och så är det ju allt
det jag har nämnt tidigare. Min uppfostran hemifrån. Vår antinazistiska inställning, allt det jag fick uppleva när jag var
i Polen och såg hur polackerna behandlades. De slogs med piska om de inte
tog av sig hatten för en tysk officer. Allt
detta medförde att man helt enkelt inte
orkade mer. Därför flykten till Danmark
och medlemskapet i den danska motståndsrörelsen. Man kunde helt enkelt
inte mer, därför att ens samvete sade ett
bestämt: ”Nej, nu räcker det!”.
Jag sänder en stor och hjärtlig scouthälsning från en gammal scout i Sydslesvig till alla gillescouter i Skandinavien.
Och så kommer det egentliga S:t Georgsbudskapet i denna lilla berättelse:
Måtte vi alla sträva efter att handla enligt vårt eget samvete – också i kommande tider.
Det finns ett stort behov av scout- och
gilleidealen i vår tid.
Var redo!
Karl Otto Meyer
Skovlund, Sydslesvig
den 23 april 2014
Vinjettillustration av konstnären Jerk
Werkmäster till artikeln om Vika kyrka i Svenska
Turistföreningens årsskrift 1926. Publiceras med
tillstånd av STF.
Bilagor, se nästa sida
3
Bilagor till S:t Georgsbudskapet 2014
The grenadiers
Die Grenadiere
Two grenadiers were returning to France,
Nach Frankreich zogen zwei Grenadier’,
From Russian captivity they came.
Die waren in Russland gefangen.
And as they crossed into German lands
Und als sie kamen ins deutsche Quartier,
They hung their heads in shame.
Sie ließen die Köpfe hangen.
Both heard there the tale that they dreaded
most,
Da hörten sie beide die traurige Mär:
That France had been conquered in war;
Besiegt und zerschlagen das tapfere Heer, –
Defeated and shattered, that once proud
host, –
And the Emperor, a free man no more.
The grenadiers both started to weep
At hearing so sad a review.
The first said, "My pain is too deep;
My old wound is burning anew!"
The other said, "The song is done;
Like you, I'd not stay alive;
But at home I have wife and son,
Who without me would not survive."
What matters son? What matters wife?
By nobler needs I set store;
Dass Frankreich verloren gegangen,
Und der Kaiser, der Kaiser gefangen.
Da weinten zusammen die Grenadier’
Wohl ob der kläglichen Kunde.
Der eine sprach: Wie weh wird mir,
Wie brennt meine alte Wunde!
Der Andere sprach: Das Lied ist aus,
Auch ich möcht mit dir sterben,
Doch hab’ ich Weib und Kind zu Haus,
Die ohne mich verderben.
Was scheert mich Weib, was scheert mich
Kind?
Ich trage weit bess’res Verlangen;
Let them go beg to sustain their life!
Lass sie betteln gehn, wenn sie hungrig
sind, –
My Emperor, a free man no more!
Mein Kaiser, mein Kaiser gefangen!
Promise me, brother, one request:
Gewähr’ mir, Bruder, eine Bitt’:
If at this time I should die,
Wenn ich jetzt sterben werde,
Take my corpse to France for its final rest;
So nimm meine Leiche nach Frankreich mit,
In France's dear earth let me lie.
Begrab’ mich in Frankreichs Erde.
The Cross of Valor, on its red band,
Das Ehrenkreuz am rothen Band
Over my heart you shall lay;
Sollst du aufs Herz mir legen;
My musket place into my hand;
Die Flinte gib mir in die Hand,
And my sword at my side display.
Und gürt’ mir um den Degen.
So shall I lie and hark in the ground,
So will ich liegen und horchen still
A guardwatch, silently staying
Wie eine Schildwacht, im Grabe,
Till once more I hear the cannon's pound
Bis einst ich höre Kanonengebrüll
And the hoofbeats of horses neighing.
Und wiehernder Rosse Getrabe.
Then my Emperor'll be passing right over
my grave;
Dann reitet mein Kaiser wohl über mein
Grab,
Each clashing sword, a flashing reflector.
Viel Schwerter klirren und blitzen;
And I, fully armed, will rise up from that
grave,
Dann steig’ ich gewaffnet hervor aus dem
Grab, –
The Emperor's, the Emperor's protector!"
Den Kaiser, den Kaiser zu schützen.
Karl Otto Meyer
föddes 1928 i Adelbylund utanför
Flensburg som en del av den danska minoriteten i Sydslesvig. Han gick i den
danska skolan i Tarup utanför Flensburg 1934–1938. Därefter var han elev
på Duborg-skolan i Flensburg, som han
lämnade med preliminärexamen 1944.
Han fortsatte på Sønderborg Statsskole
med avsikt att ta studentexamen, men
kort därpå kallades han in i den tyska
armén. I januari 1945 flydde han till
Danmark och anslöt sig till den danska
motståndsrörelsen.
Karl Otto Meyer tog lärarexamen
1949 vid Skårup Seminarium på Fyn,
varefter han anställdes som lärare på
den danska skolan i Skovlund i Sydslesvig, där han arbetade till 1963. Han
blev dock avstängd av tyskarna under
perioden 1952–1954 därför att han hade
uttalat sig kritiskt om Tysklands återupprustning (Berufsverbot). Han stämde den tyska staten och vann, och blev
därmed återanställd 1954.
Karl Otto Meyer bytte yrke, och
var chefsredaktör för Flensburg Avis
1963–1984. Han var, och är fortfarande, mycket politiskt aktiv. Han var ordförande för Sydslesvigska Föreningen
och för Sydslesvigska Väljarföreningen
1952–1963, landsordförande för Sydslesvigska Väljarföreningen och 1971–
1996 medlem av det slesvig-holsteinska
parlamentet som representant för Det
Danska partiet i Sydslesvig, SSW.
Karl Otto Meyer tilldelades Kaj
Munks hederspris 1985 och Kennedy
Society of Denmarks pris ”Profiles in
Courage” 1988, för att han framförde
och höll fast vid grundläggande mänskliga rättigheter.
Han var gift med Marie (född Hoop,
1926–2011). De har 5 barn, 12 barnbarn
och – än så länge – 19 barnbarnsbarn.
Sonen, Flemming Meyer (född 1951)
går i sin fars fotspår som framträdande
SSW-politiker. Marie publicerade sina
memoarer 1999.
Publikationer:
• Karl Otto Meyer: Frihet, likhet och gränsland. Minnen skrivna i samarbete med Jørgen Mågård. Band 1 (2001) 232 sidor ISBN
87-590-2454-2. – Band 2 (2003) 318 sidor
ISBN 87-590-2459-3.
• Marie Meyer: Hjärtats språk. Minnen från
gränslandet. Studieavdelningen vid Dansk
Centralbibliotek för Sydslesvig, i kommission hos Padborg Boghandel, 1999. 295 sidor. ISBN 87-89178-37-8.
Källa: Wikipedia DK.
4
Gillescouten 2–2014
Fem fulla flyttkartonger
– och mer blir det!
Gillearrangemang
25–29 augusti 2014
Gillevandring i Halle- och Hunneberg
6–7 september
Landsgilleråd
10–16 oktober 2014
Världskonferensen i Sydney,
Australien
8–9 november
Landsgilleråd
26-30 juni 2015
Nordiskt träff, Horsens i Danmark.
Fonder inom SGSS
Stöd scout­arbetet
– sänd frimärken till Frimärksbanken!
Adress sid 2 vänsterspalten
Foto Ingmar Svensson
Bärar­laget, Sten Thiels fond,
Fonden Dan Winthers minne, Jenny
Rieck-Müllers fond och Fredsljusfonden tar tacksamt emot gåvor,
som insätts på SGSSs Plusgiro 35
91 06-2 med notering om givare,
vilken fond som avses och om någon/något ska hedras.
Ansökan om medel riktas till
SGSS, adress spalt 1.
V
ästmanlands Scoutdistrikt har verkligen ställt upp på insamlingen av
leksaker! Kasse på kasse med mjukis­
djur, bilar, dockor och andra leksaker
har lämnats in till vår depå på kansliet.
Många scoutavdelningar har tagit upp
situationen i flyktinglägren runt om i
världen. Mediabevakningen har visat
filmer från bland annat syriska läger om
hur barnen har det. Jag har varit med på
ett par möten där scouterna kunde berätta för mig om läget och vad de hade
för tankar om att tvingas leva i en så tuff
miljö. De hade med sig leksaker, som de
villigt lämnade. De fick alla skriva sina
namn på ett A4-papper, som vi kommer
att skicka med. Kanske kommer det en
hälsning från något läger.
Våra finska vänner har stickat dockor.
Regionansvariga
Skum Nils bästa
LGR har utsett följande:
Norrland: Lena Claesson
Bergslagen: Kristina Sundberg
Stockholm: Carl-Magnus Klärcke
Västra Svealand: Mariana Ceder
Västra Götaland: Gjermund Austvik
Östra Götaland: Heinz Frohm
Skåne: Leif Granéli
Gillescouten har getts möjlighet att återge Nils Nilssons rutor från 1950-talet. En närmare
presentation av Skum Nils, som
han kallade sig som skämttecknare, skedde vid första införandet i nr 2/2010.
Gillescouten 2–2014
Insamlingen gav alltså idé till en programpunkt. Vilket fint sätt att kombinera restgarner med aktivitet och veta att
det kommer att göra barn glada!
Nu spurtar vi och ska skicka lådorna
till Frankrike för vidare transport ut i
världen. Det kommer att kosta några
kronor att få iväg dem. Om Du vill hjälpa till med kostnaden för frakten är det
bara att använda SGSS pg 35 91 06-2.
Skriv transport på gåvan!
I nästa nummer av Gillescouten ska
jag berätta om resultatet. Det ska vi
sedan redovisa på världskonferensen i
Sydney, Australien.
Har Du någon fundering kring detta? Ring! 070-3104225 är mitt mobilnummer.
Gunilla Engvall, Västerås
5
Finländares årsmöte enbart på finska?
M
ed Viking Lines Gabriella
åkte jag till Helsingfors för
att närvara vid årsmötet med
S:t Görans Scoutgillen i Finland (SGSF)
som representant för SGSS. Med på resan var även Gunilla Engvall och Björnar Johnsen från Västeråsgillet. Trevligt
med sällskap.
Resan över havet gick bra och väl
framme möttes vi av Raimo och Liv
Olli som körde oss till Kulturcentret
Sofia. Centret var beläget strax utanför
Helsingfors invid Finska viken. Anläggningen har tidigare ägts av en bank men
numera ägs den av Ortodoxa kyrkan.
Finland har sitt årsmöte fredag-lördag, i år den 21–22 mars. Fredagen är
mer som ett Gillemöte med olika informationspunkter, vi sjöng scoutsånger
och vi lekte. Björnar och jag fick tävla
i dans!! Dansgolvet var från början en
helt utvikt dagstidning och till sist en
helt ihopvikt tidning. Vi vann inte. Pröva själva så förstår ni att det inte var så
lätt.
En Vesper i det ortodoxa kapellet The
Chapel of Holy Wisdom var även en
programpunkt under fredagen.
På lördag kl 11 började årsmötet. Det
var tur vi fick vara inomhus för ute var
det iskalla vindar från Finska viken som
fortfarande var isbelagd.
Då det mesta av årsmötet hölls på finska och jag bara fick en del översatt var
det inte så lätt att följa med. Några saker
noterade jag dock.
Då varje medlem i Finland är per-
sonliga medlemmar i SGSF har varje
medlem 1 röst. Varje medlem får också
ha max 3 fullmakter. Finland har 570
medlemmar i 43 scoutgillen. Med på
årsmötet var 32 medlemmar som hade
30 fullmakter.
Medlemsavgiften höjdes för 2015
från 22 Euro till 25 Euro. Familjemedlem och medlem under 36 år betalar
9 Euro mindre. Person, som lever på
folkpension eller är intagen på sjukhem,
debiteras inte medlemsavgift efter att
styrelsen har behandlat en ansökan om
befrielse.
SGSF är medlem i Finlands Scouter
och de bedriver ett omfattande samarbete. De har inget skrivtligt avtal men
träffas minst 1 gång /år.
SGSF skickar alla pengar från frimärksbanken till Bryssel.
SGSF:s styrelse utlyste i sin tidning
en fotograferingstävling med avsikt att
få underlag för postkort till försäljning.
De hade nu tagit fram både enkla och
dubbla kort som finns till försäljning.
Ett bra tips tycker jag för våra Gillen att
ta efter.
Erik Holmberg blev omvald som
landsgillemästare. Genom hans försorg hade två nya scoutgillen startats.
HYVÄ!
Efter lunch, kramar och tack åkte vi
så hemåt. En intressant helg var över.
Nya intryck och nya gillescoutkamrater
finns nu i mitt minne.
Ingvar Carlsson
”Han bestämde sig för att vara lagledare
i stället för en jag-ledare.
– Som patrulledare i scouterna såg jag
att vi fick en bättre patrull om alla hjälpte till […] Jag hade helt enkelt en bra
erfarenhet av att se människor växa och
jag kände en glädje i det. Jag frestades
aldrig att byta skepnad och bli den som
pekade med hela handen, säger han.”
Förre statsministern Ingvar Carlssons
bok ”Lärdomar” recenseras av
Fredrik Emdén i Svenska Dagbladet
2014-03-16.
Scouting på scen
”Blåvingar”
”Det handlar om tre medelålders kvinnors komplicerade vänskap i dagens
Sverige. Som barn var de flickscouter,
nu är de ett halvsekel närmare döden
och iväg på sin årliga hajkritual. Scoutlöften till trots, väller gamla och nya
lögner fram.”
Gertrud Larssons pjäs ”Blåvingar” i
regi av Natalie Ringler på Folkteatern
Göteborg, recenseras av Kristina
Hermansson i Svenska Dagbladet
2014-02-18.
Kristina Sundberg, vLgm
Everybody could help
How can I fulfil all the given possibilities,
How can I help where is oppression, attack or some need,
Sometimes is good or something to send a message around
To let them know to others to strengthen them on their ground.
It is important to know each other and to act and think hard,
To hold high the flag for the rights for the human mankind,
But fluently care and defend the nature and their creatures to live;
To change from cruel deeds to understanding and loving human beings.
András Dezső Somogyi
den 13 april 2014.
Från András Dezső Somogyi, vår gillescoutvän i Budapest i Ungern, har
ovanstående budskap mottagits av Sven Janson i Tunagillet i Borlänge.
6
Scouting i litteraturen
Scouting i pressen
”Tvätta händerna och kör ut
barnen”
”...Västra Götalandsregionens lyckade
satsning på bättre handhygien. […] Resultatet blev mycket mindre sjukdomar,
en uppskattad besparing på 40 miljoner
kronor och en minskad utskrivning av
antibiotika […]
Fattigsverige byggdes bort med marknadsekonomi och välfärdsstat men också med noggrann hygien, vädring och
folkrörelser som Friluftsfrämjandet och
scouterna. De dygderna är tidlösa.”
P M Nilsson i Dagens Industris ledare
2014-02-05.
Gillescouten 2–2014
Jämtlands
landskapsblomma
D
ette er vår sjeldneste orkidé
om vi ikke regner en mulig
hybrid mellom svartkurle
og brudespore (brudsporre)
som egen art: Brudekurle (brudkulla).
Utbredelsen i Sverige er svært begrenset og den forekommer bare i Jämtland,
Härjedalen og Lycksele Lappmark. Her
vokser den på kalkrike grasenger, for
eksempel slåtteenger. Den ble første
gang funnet i Jämtland på 1700-tallet.
I Norge er den også sjelden, begrenset
til kalkrike områder hovedsakelig på
Dovre, ved Røros og i Troms.
Dette er en orkidé som ikke ser ut
som en orkidé. For det første er bladene
smale som hos de ville løkartene, så
er blomsterstanden formet som et tett
hode. Og ser du nærmere på blomsten,
er den omvendt i forhold til hvordan
vi er vant til med orkidéer: Den store
underleppen i blomsten som normalt
er nedovervendt, er her vridd slik at
underleppen er vendt oppover. Det betyr at pollenknappene som normalt kiler bestøvende insekter på ryggen, her
legger seg på magen til insektene. Om
dette betyr noe særskilt, vet vi ikke, for
de insektene som besøker svartkurle er
som regel ganske små. De blir tiltrukket
av blomsteraromaen som er en meget
behagelig lukt av vanilje. Og når honningsporen er kort og sekkformet, er det
nok gode muligheter for et godt måltid
som takk for besøket.
Svartkurle har vært i sterk tilbakegang
i Sverige. Dette skyldes blant annet at
de åpne ståtteengene i de sentrale deler
av Jämtlands silurkalkområder ikke lenger blir stelt som før. Før ble de urterike
slåtteengene på frisk, fuktig jordbunn
stelt og høstet årlig. Nå er de ikke lenger i bruk og gror til med kratt og skog.
Og siden svartkurle er lyskrevende, blir
leveområdene gjerne begrenset til stier
og veikanter. Svartkurle er fredet i både
Norge og Sverige og i rødlisten ført til
kategorien sterkt truet.
Plantesystematisk er svartkurle også
litt rar, fordi den har så nært genetisk
slektskap med brudespore at de gjerne
blir ført til samme slekt, og får da navnet Gymnadenia nigra. Faktisk danner
de to artene en hybrid som noen ganger
føres opp som egen art: Brudekurle
(brudkulla). Likevel føres brudespore
og svartkurle til ulike slekter på grunn
Gillescouten 2–2014
Svartkurle (Brunkulla)
Nigritella nigra (L.) Rchb.f.
av flere store morfologiske forskjeller i
blomsten.
Slektsnavnet Nigritella betyr ”liten
svart”, mens nigra betyr ”svart”. Slektsnavnet Gymnadenia kommer av gymnos = naken + aden = kjertel. Dette viser til en morfologisk karakter som ikke
finnes hos svartkurle, nemlig en kjertel
som ligger naken ved inngangen til honningsporen. Dette er ett av argumentene
for ikke å føre svartkurle til Gymnadenia.
Det svenske navnet brunkulla, er et
gammelt navn på planten brukt i Jämtland. Ikke til å undres over at denne
planten er landskapsblomst for dette
området.
Text och bild: Olav B
Internationellt
I
år är det förstås World Conference
i Sydney som är det stora arrange­
manget.
Vad jag känner till är det sju personer från Sverige som kommer att åka
dit. Det är många tycker jag. Det är ju
en lång resa, som också kostar mycket
pengar. Men det är naturligtvis en upplevelse, som inte återkommer. Sverige
representeras av landgillemästare Lena
Claesson. När hon är hemma igen ska
det bli spännande att höra hur det var i
Australien och vad ”de” beslutade.
Mariana Ceder
7
Gillenaberättar
berättar
Gillena
Gilleting i Skaraborgs gille
Födelsedagsfest i Västerås
L
ördagen den 15 mars träffades medlemmarna i Skaraborgs Gille till
sitt gilleting i scoutstugan Fredriksdal i
Lidköping.
Mötet inleddes med att ordförande
Sonja Magnusson läste en dikt och en
tyst minut hölls för Agneta Kvarnemo,
som avlidit efter en tids sjukdom.
Efter maten vidtogs mötesförhandlingar med val. Valda blev följande:
Gillemästare: Sonja Magnusson, Vice
gillemästare: Anneli Glimne, Gilleskrivare: Eivor Kjellman, Gilleskattmästare: Ingemar Nyberg, Ledamot: Lena
Pettersson.
Vårutflykten gick till Nossebro. Efter
lunch på restaurang Liljedahl besökte vi
en retrolägenhet, en gammal elaffär och
den gamla järnvägsstationen.
Årets grötfest hölls hemma hos Sonja
Magnusson. Till kaffet kom Lisbeth
Karlström som spelade dragspel och
sjöng. Flera av medlemmarna sjöng
med av hjärtans lust.
Med vänlig hälsning
Ingemar Nyberg
Ånghästmöte 2014
V
i är två i Tuna Scoutgille som har
sina scoutrötter i Krylbo Scoutkår,
där seniorscoutlaget Ånghästarna bildades 1955. Gillescouten (nr 2/2005) har
tidigare berättat om traditionen att varje
långfredag träffas i den s k Vasa-grottan
i skogarna utanför Avesta. I år nöjde
man sig med en dagträff och endast fyra
av ett tiotal kvarvarande medlemmar
deltog.
Det blev bl a ett studiebesök vid
Brunnbäck, som ligger där Dalälven
gör sin sydligaste krök. ”Här motade
Gustaf Vasas dalkarlar dansken i älven
i april 1521”. Monumentet som restes
8
I
slutet av januari varje år håller Gillescouterna i Västerås sitt födelsedagsgille. Denna gång fick deltagarna hjälpas åt att göra i ordning fruktsallad och
duka till fest. Tårta blev det också.
Årets tema var souvenirer. Var och en
Till Minne
S:t Georgs Scoutgille Fallfåran i Trollhättan förlorade två medlemmar under
februari.
Sven-Erik Johansson avled den 6 februari. Han hade varit scout sedan han
var barn och var under alla år mycket
aktiv i Vänersborgs Scoutkår.
här minner om slaget vid Brunnbäcks
färja. På stenen kan man läsa: ”För
Sveriges frihet, för hem och fosterbygd
kämpade och segrade Dalamannen här
1521. Minnesgode landsmän reste stenen 1896”. Min morfar berättade ofta
om att han som beväring var med om
transporten av stenen från Krylbo järnvägsstation till Brunnbäck.
Innan matsäcken avnjöts i det vackra
vårvädret studerade vi även den s k Limes Norrlandicus som drar genom skogen här nere, dvs den nordligaste gränsen för ekens utbredning. Vi kunde även
skåda ett antal sångsvanar som rastade i
våtmarkerna längs Dalälven på väg mot
nordligare häckningsplatser.
Nästa år är det dags
för 60-årsjubileum och
en mer mangrann uppslutning har utlovats av
de frånvarande.
Text och foto:
Torsten Hansson
Tuna scoutgille
fick ta med sig en semestersouvenir och
sedan berätta om den och varför man
tagit med sig den. Vi fick höra otroliga
historier från Sydamerika, Afrika, Indien och även från spännande scoutläger. Vi sjöng också födelsedagssånger.
Gillescouterna i Västerås gillar att
sjunga tillsammans.
Med på festen var givetvis sparbössan,
där vi lägger pengar till vårt fadderbarn
i Indien. Sunil Kumar hade födelsedag
någon dag efter vår fest, så ett födelsedagskort skrevs till honom som avslutning på 2014 års Födelsedagsgille.
Anna-Brita Pricken Lundahl
S:t Georgs Scoutgille i Västerås
När han var tonåring erbjöd han kåren
en tomt för en scoutstuga i Äskekärr,
där han bodde. Han hjälpte till med timmer och att bygga upp den. Sedan har
han fortsatt och lagt ner ett stort engagemang för scouterna i Vänersborg.
Han gick Gilwell två gånger. Första
gången när han var ung och sista gången för kanske 15 år sedan. Sven-Erik
har varit med i distriktsstyrelsen och
innehaft många olika poster under lång
tid. Han har varit med på ”alla” läger,
varit kursledare och alltid ställt upp när
det har behövts. Sven-Erik var först gillescout i Tre Pilar i Vänersborg och när
de lade ner kom han till Fallfåran, Trollhättan.
Rune Höög avled den 27 februari.
Han hade inte haft en lika lång scoutbana, som Sven-Erik. Rune var scout
som barn och kom sedan med i Trollhättans Scoutkår och i Gillescouterna för
nästan 20 år sedan. Han var också aktiv
och ställde upp bland annat som kassör i
kåren. Rune var med på Jingii och även
på Jamboreen. Men då orkade han bara
vara med halva tiden. Vid sin bortgång
var han just omvald som gillemästare
i Fallfåran. Vi i Fallfåran hoppades att
han skulle bli friskare och kunna fortsätta som gillemästare. Men så blev det
inte.
Vi sörjer och saknar Sven-Erik och
Rune.
S:t Georgs ScoutgilleFallfåran­i
Trollhättan
Gillescouten 2–2014
Gillevandringen sista veckan i augusti
N
u har anmälningstiden gått ut
men vi kan fortfarande ta emot
några (4–5) personer till. Kom
gärna in med din anmälan. Ring/mejla
mig innan så kan jag tala om hur många
platser, som finns kvar.
I Fallfåran har vi kommit långt med
planeringen. Harriet har matsedeln klar
och några andra av oss har ”provgått”
lederna. Det finns en karta med 16 le-
der utprickade och till varje led finns en
beskrivning av vad man passerar. De
lederna har vi gått och kartan och verkligheten stämmer. Nu fortsätter vi med
andra stigar. På Halle- och Hunneberg
och även nedanför finns flera trevliga
promenadstigar. Vad sägs om Geologi­
stigen där man går upp från urberg till
diabas?
Alla, som har anmält sig kommer att
få mejl där vi berättar om lite praktiska
saker. Om du vill veta mer om bergen
kan du googla på Halleberg och Hunneberg. Det finns också material på
sveaskog.se. Sveaskog äger och sköter
skogarna.
För Fallfåran
Mariana Ceder
0708-774540
cederm99@gmail.com
Rapport från Landsgillerådet (LGR)
D
å vi numera inte har något
kansli har vi våra LGR-möten
på olika ställen i vårt land.
Denna gång, den 8–9 februari blev min
resa relativt kort då vi hade vårt möte
på Västmanlands scoutdistrikts kansli i
Västerås. Av dem hyr SGSS ett rum där
numera vårt arkiv är beläget.
Under dessa två dagar diskuterades
och behandlades många olika saker
bland annat:
Varje enskilt Gille uppmanas att
skicka sina Gilletingshandlingar direkt
till sin regionsansvarige inom LGR. (Se
sidan 11 i Gillescouten nr1/2014.)
Nya hemsidan är under bearbetning.
Ansvarig Calle Klärcke. Gå gärna in på
www.scouterna.se/gille och titta.
Vårt rekryteringsprojekt fortgår. Brev
har skickats till 86 presumtiva medlemmar i Kronobergs, Kalmar och Blekinge
län. Nu får vi bara hoppas på positiva
svar.
De nordiska tidningarna finns att läsa
digitalt. Tidningsredaktionen får fortsättningsvis tidningarna direkt från de
nordiska länderna.
LGR beslöt att Fredsljuset inte får användas i kommersiellt syfte men att till
självkostndspris tillhandahålla transportmöjligheter är ok.
Våra revisorer kom på besök och gick
igenom vårt bokslut. De såg glada och
nöjda ut när de tackade för sig och åkte
hem igen.
Mariana Ceder hälsar oss välkomna
till årets Gillevandring på Halle- och
Hunneberg i augusti.
Gillescouten 2–2014
Vi beslöt efter lång diskussion att
skicka en delegat till världskonferensen
i Australien. Lena Claesson åker. Det
kostar mycket pengar men eftersom vi
är en världsorganisation tycker jag personligen att det är bra att Sverige syns
där. Påverka gör vi bäst på plats.
Finland tar över ordförandeskapet i
NBSR efter Sverige. Ordförande blir
Liv Aure Olli.
LGR har fått inbjudan till LGT i Finland den 21–22 mars. Vi beslutade att
Calle Klärcke åker som representant
från SGSS.
Detta var en liten sammanfattning från
En tanke
"En nations storhet
och dess moraliska
utveckling kan
bedömas genom hur
dess djur behandlas."
vårt möte. Protokollet i sin helhet finns
hos varje enskilt Gille att ta del av.
Söndagseftermiddagen sa vi hej då till
varandra och nästa LGR innebär längre
tågresa för mig för då har vi mötet i Göteborg.
Till sist men absolut inte minst: TACK
till Gunilla och Björnar som tog hand
om oss på bästa sätt genom privattaxi,
god mat flera gånger om dagen, trevlig lördagsmiddag hemma hos dem där
Lena roade oss med hattuppvisning från
Björnars stora hattsamling.
Kristina Sundberg
v Lgm
B-P said:
When in difficulty to
know which of two
things to do, a Guide
must ask herself:
”Which is my duty?”,
that is: ”Which is best
for other people?” and
do that one.
Mahatma Gandhi
9
Scoutbilden från förr
5
S
öndagen den 29 juni 1913 blev Rommehed flygfält för första gången. Piloten
och kaptenen Hugo Sundstedt företog flyguppvisning med sin Berliot XI-flygmaskin. Det skedde samtidigt som scoutlägret på Rommehed pågick, med deltagare
från Scoutkåren Dalaspejare N:o 1 i Borlänge och nio andra scoutkårer, och samma
dag som ”Dala Scoutdistriktskår af Sverges (sic) Scoutförbund” bildades. På bilden
syns scouter vid repen hålla publiken på avstånd när Hugo Sundstedts Berliot rullas
ut till start./SJS
Källor: ”Flyget på Rommehed 1913–2004” av Mikael Forslund. ”Scouter i Tunabygden –
glimtar från tio decennier” av Sven Janson.
Fotot har lånats ut av Gunnar Bandell, Borlänge.
Scoutbilden från förr
6
P
G Holm, en av Tuna Scoutgilles äldsta scouter har sänt in vidstående klipp ur
Hemmets Journal, visande ”världens äldste scout”. Det finns ingen datering på
klippet men troligtvis är det från år 1989. Den legendariske scouten hette Georg
Malmkvist (el Malmqvist) och var född på S:t Georgsdagen 1896.
Georg Sterzel, som forskat och skrivit en historik om hur scoutrörelsen kom till
Sverige, intervjuade honom 1989. Där framgår att Georg Malmkvist tidigt var medlem i Kungholmens Ungdomsklubb, men att klubbens scout­verksamhet dock kom
igång tidigast hösten 1909, troligen senare. Malmkvist blev scoutledare 1912 och
kårchef 1918 och fram till klubbens nedläggning, troligen 1922, då han övergick till
S:t Olofspojkarna i Adolf Fredriks församling, där han blev avdelningsledare. Sedan
han flyttat till Tullinge, startade han en scoutkår där 1926, två år senare benämnd
Botkyrka scoutkår, för vilka han var kårchef.
När han tilldelades Sveriges Scoutförbunds förtjänstmärke i guld 1938 noterades
även att han startat den ”första avdelningen för efterblivna barn och en avdelning för
psykopatiska barn” och att han skaffat sig ”ett aktat namn bland såväl föräldrar och
’pampar’ i orten”. Georg Malmkvist avled 1993./SJS
10
Gillescouten 2–2014
Scoutbilden från förr
7
M
åndagen den 21 nov. 1955 firade Nora
Flickscoutkår sitt 25-års jubileum. ”Estelle Bernadotte gav glans åt jubileet”, skrev
Nora Stads- och Bergslags tidning som rubrik
till sitt referat. Festen hölls i Godtemplarsalongen i Nora, som var ”fylld till bristningsgränsen”. Nora pojkscoutkår och flickscouter
från Lindesberg var inbjudna.
Flickscoutchefen Estelle Bernadotte höll
högtidstalet och sa att ”hon tyckte det var roligt att få fara till de olika flickscoutkårerna.
Man får erfara vad scoutkårerna betyder för
de unga”, skrev tidningen. Hon uppehöll sig
sedan vid ”scoutings djupare syftemål: att
alltid vara redo”. Jubileumsfesten fortsatte i
äkta scoutstil med bl.a. en krönika ”Åren som
gått” skriven på vers, där kårens ledare passerade revy och sketcher påminde om läger
och utfärder.
På bilden avtackades flickscoutchefen
”Paki” av tre flickscouter, som överlämnade
ett smycke av bergslagens speciella ”ädelsten”
hyttslagg. ”Det är väl inte jag som ska ha födelsedagspresent”, kommenterade ”Paki”.
Mary-Anne Eriksson
Nya
medlemmar
Kulla
Ing-Britt Eriksson
Tre Renar
Rolf Waida
Regitze Krenchel Waida
Berit Kääriä Kärnebro
Carl Johan
Gunilla Eklund
Lars Gustafson
Kom med förslag
på vad vi kan ta in som Gillescoutvaror!
Meddela Jan Tollsten, adress på sista
sidan, högerspalten.
Gillescouten 2–2014
Till Minne
En förgrundsgestalt inom S:t Georgs
Scoutgille i Skaraborg, Agneta Kvarnemo har lämnat oss efter en längre tids
sjukdom.
En gång scout - alltid scout blev mer
än gillescouternas motto för Agneta.
Den blev en livsstil. Under årens lopp
har Agneta varit engagerad i utbildning
och program för Skaraborgs Scoutdistrikt. Hon startade konfirmationslägret
på Viken - Rosendala, som är distriktets
lägergård och var ansvarig för konfirmationsundervisningen under en följd
av år.
Som gillescout sedan 1977 var hon
i olika omgångar fram till 2008 gillemästare i vårt Gille. Hon har även varit
ledamot i Landsgillerådet och deltagit i
flera internationella arrangemang inom
gillescoutings ram. Genom Agneta kom
Fredsljuset första gången till Skaraborg
och genom hennes försorg spreds det
vidare.
Vi kommer alltid att minnas Agneta
för allt hon betytt för scouting i Skara-
Sven-Erik Johansson
Fallfåran
Rune Höög
Fallfåran
Eva Sundberg
Kulla
Agneta Kvarnemo
Skaraborg
borg och inte minst för oss gillescouter.
Ett brustet rep kan knytas ihop, men
knuten blir kvar.
För S:t Georgs Scoutgille i Skaraborg
Sonja Magnusson
11
Posttidning
B
Adressetikett
Returadress
Ingalill Sjunnesson
Markvägen 7
238 35 OXIE
Har du flyttat
anmäl adressändring till Ingalill Sjunnesson, adress se
sid 2, vänsterspalten.
Beställ
gillescoutvaror
Gröngölingen från 1955–65 publiceras med tillstånd av Hasse Wallman.
Gillemärke, pin (dansk)
25:–
Dito större, 16x16 mm
35:–
Gilleemblem på bjälke (dansk)
50:–
Tygmärke, runt
15:–
Karta med små dekaler
10:–
Karta med större dekaler
10:–
10 cm dekaler per styck
10:–
Diplom 5:–
Korrespondenskort, 10 st
20:–
Gillemärke i metall, att limma
på trä el annant underlag
15:–
Slips, mörkblå
150:–
Slips, ljusare, finare 185:–
Halsduk, stor fyrkantig
240:–
Halsduk, triangelformad
145:–
Halsduk & sölja, ljusblå, ISGF-logo 125:–
Slipshänge
40:–
Pikétröja, klarblå, ny modell
180:– Tygkasse (norsk)
40:–
Idéboken
20:–
Handbok för scoutgillen
200:–
Etiketter, omgång
10:–
D:o för mindre gillen (färre än
20 medlemmar)
5:–
Extra namnlista
5:–
Kopiering, per kopia
1:–
Skriften ”Vad är scouting?” 50:–
Beställda varor skickas som B-post om
beställaren inte särskilt sagt till om annat.
Porto debiteras med aktuell kostnad.
I detta nummer
Förstasidan: Svartkurle/Brunkulla.
Foto Olav Balle.
Landsgillemästaren har ordet 2
S:t Georgsbudskap 2014 3–4
Gillearrangemang 5
Regionansvariga 5
Fonder 5
Fem fulla flyttkartonger 5
En tanke 5
Finländarnas årsmöte 6
Scouting i litteraturen 6
Scouting på scen 6
Scouting i pressen 6
Jämtlands landskapsblomma 7
Internationellt 7
Gillena berättar 8
Till minne 8, 11
Gillevandring 9
Rapport från LGR 9
Scoutbilder från förr 10–11
Nya medlemmar 11
Har gått hem 11
Gröngölingen 12
Beställningslista 12
Jämför gärna räkning och frimärken –
ibland kan postens våg skilja från vår.
S:t Georgs Scoutgillen i Sverige
Beställningsadress:
Jan Tollsten
Stångtjärnsvägen 105
791 74 FALUN
Tel 070-603 06 41
jan@tollsten.se