Yttrande över remiss: Högre utbildning under tjugo år (SOU
Transcription
Yttrande över remiss: Högre utbildning under tjugo år (SOU
Löner och yrkesvillkor Kungsgatan 28A Box 7825 103 97 Stockholm Datum 2015-10-22 Yttrande över remiss: Högre utbildning under tjugo år (SOU 2015:70) Inledning Vision är ett fackförbud som organiserar 168 000 medlemmar i en stor mängd yrken framförallt inom välfärdssektorn. Ett stort antal av Visions medlemmar har en högskoleutbildning och många är också studenter. Våra medlemmar finns inom ett brett spektra av ämnesområden såsom samhälls- och beteendevetenskap, socialt arbete, it, teknik och miljö. Bland våra medlemmar som redan har en högskoleutbildning kommer många att vilja omskola eller vidareutbilda sig och bland de som inte har en högre utbildning kommer många att ta steget in i högskolan i framtiden. Högskolans utveckling är därför av stor vikt för våra medlemmar. Utredningens huvudsakliga innehåll Utredningen beskriver och analyserar utbudet av svenska högskoleutbildningar mellan åren 1994 och 2013. Utredningens huvudsakliga slutsats är att det i stort sett är en god balans mellan utbudet i högre utbildning och arbetsmarknadens behov, men att det finns vissa kända områden där det råder obalans. Det gäller främst vård- och lärarutbildningar. I övrigt konstaterar utredningen bland annat att andelen programutbildningar har ökat, medan utbudet av kurser för fort- och vidareutbildning har minskat under senare år. Utredningen lämnar bland annat följande förslag: Att lärosätena, i de fall detta inte redan finns, ska skapa arenor för regelbunden och systematisk samverkan med arbetslivets representanter och med andra lärosäten om dimensionering av högskolans utbildning. Att lärosätena i årsredovisningen till regeringen ska redovisa hur den systematiska samverkan med arbetslivets intressenter genomförs. Att Universitetskanslersämbetet, UKÄ, ges i uppdrag att utvärdera hur samverkansarenorna fungerar ur lärosätets och ur arbetslivets perspektiv efter tre år. Att regeringen samlar högskolans och arbetslivets representanter för att skapa gemensamma upplösningar av de hinder som identifierats beträffande vårdutbildningar och lärarutbildningar. Att lärosätena inte ytterligare minskar utbudet av fristående kurser. Att fortbildning och vidareutbildning tydliggörs i den strategiska utbildningsplaneringen. Att lärosätena i årsredovisningen till regeringen redovisar hur fortbildnings-och vidareutbildningsuppdraget tydliggjorts i planeringen av utbildningsutbudet. Att regeringen utreder hur högskolelagens krav på forskningsanknytning ska tolkas. Visions synpunkter och förslag Vision stödjer i stort sett de förslag som utredaren presenterar. Men efterfrågor både fler och skarpare förslag för att öka samverkan mellan lärosätena och arbetslivet. Vision lämnar följande synpunkter och tillägg till förslagen: De samverkansarenor som skapas bör ha ett tydligt uppdrag att leverera konkreta förslag som syftar till att skapa balans mellan utbildningsutbud och arbetsmarknadens behov. De samverkansarenor som skapas mellan olika parter på arbetsmarknaden bör inte begränsas till diskussioner om dimensionering utan också hantera frågan om arbetslivsanknytning. Samverkansarenorna bör ha ett tydligt uppdrag att se över vad som kan göras för att undvika att det utbildas för många personer inom vissa områden. Högskolans uppdrag att erbjuda alla studenter arbetslivsanknytning bör skärpas. Lärosätena bör i årsredovisningen till regeringen redovisa hur de arbetar för att säkerställa en god arbetslivsanknytning i alla utbildningar. Resurstilldelningssystemet bör ses över. Tillfälliga kvalitetssatsningar på HSJT-utbildningar bör omvandlas till en permanent höjning av ersättningsbeloppen. Det kan finnas skäl att se över om fördelningen mellan kurser och program är välavvägd inom olika områden. Överskott av utbildade bör också tas på allvar Utredningens bedömning och slutsats är att det ”i huvudsak råder en god balans mellan högre utbildning och arbetsmarknad”. De undantag utredningen lyfter fram är främst bristen på utbildade inom vård- och lärarutbildningarna. Samtidigt tar utredaren i sin redogörelse av arbetsmarknadsprognoser upp att det förväntas bli ett betydande överskott på utbildade på flera områden. Enligt SCB: s senaste prognos förväntas ett överskott av till exempel utbildade ekonomer, personalvetare, samhällsvetare och socionomer.1 Sverige kommer att behöva en välutbildad arbetskraft och arbetslösheten är generellt sett låg bland akademiker. Men varken samhällhet eller individen tjänar på att det utbildas för många personer inom vissa områden medan det saknas utbildad arbetskraft på andra områden. Vision anser därför att de samverkansarenor som skapas ska ha ett tydligt uppdrag att diskutera både risken för brist och överskott på utbildad arbetskraft och hur detta kan undvikas. Skärpta krav på arbetslivsanknytning En nyckel för att öka matchningen på arbetsmarknaden, utöver dimensioneringen av utbildningsplatser, är en bättre arbetslivsanknytning i utbildningarna. Med det menas att studenter på alla utbildningar måste få en verklig kontakt med arbetslivet under utbildningens gång och få sätta sina teoretiska kunskaper i ett praktiskt sammanhang på arbetsmarknaden. Högskolan har ett brett uppdrag att samverka med det omgivande samhället. Utbildningar på grundnivå ska dessutom enligt högskolelagen ”utveckla studenternas beredskap att möta förändringar i arbetslivet”2 och på avancerad 1 2 SCB. Arbetsmarknadsutsikterna fram till 2035 för samtliga utbildningsgrupper. Publicerad 2014-12-10 Högskolelagen 1 kap 8§ Datum 2015-09-25 Sida 2 nivå ska de också” ge förutsättningar för yrkesverksamhet som ställer stora krav på självständighet”3. Trots de kraven varierar graden av och kvaliteten på den arbetslivsanknytning som studenter får i sin utbildning. Nästan hälften av studenterna har sällan eller mycket sällan haft kontakt med arbetslivet i sin utbildning och många är också missnöjda över detta.4 Ett problem är att det många håll saknas ett målmedvetet och strukturerat arbete för att uppnå bra arbetslivsanknytning i alla utbildningar. Istället blir det en fråga för ett fåtal eldsjälar att driva.5 Vision menar därmed att de samverkansarenor som skapas mellan olika parter på arbetsmarknaden inte ska begränsas till att bara ta upp dimensionering utan också hantera frågan om en bra arbetslivsanknytning i alla utbildningar. Lärosätena redovisning av hur deras systematiska samverkan med arbetslivets intressenter genomförs bör även kompletteras med information om vad de gör för att säkerställa en god arbetslivsanknytning i alla utbildningar. Högskolans uppdrag i högskolelagen att erbjuda alla studenter arbetslivsanknytning behöver också skärpas. Översyn av resurstilldelningssystemet och permanent kvalitetssatsning En stor del av Visions nuvarande och framtida medlemmar studerar inom områden som helt eller delvis finansieras genom anslagen till HSJT (humaniora, samhällskunskap, juridik och teologi), vilket är det lägsta ersättningsbeloppet. De låga ersättningsbeloppen inverkar på utbildningens kvalitet och innebär att många studenter som läser på heltidsutbildningar i realiteten studerar deltid eftersom undervisningstiden är så knapp. Antalet lärarledda timmar i veckan är på många utbildningar mycket få, vilket är ett stort problem. De låga ersättningarna ger också dåliga förutsättningar att få till en meningsfull kontakt med yrkeslivet. Resurstilldelningssystemet innehåller därtill få incitament för lärosätena att satsa på arbetslivsanknytning. Sammantaget leder det till att många studenter saknar kontakt med arbetslivet vilket i sin tur innebär en sämre matchning på arbetsmarknaden och att den högskoleutbildning som både individ och samhälle investerat i inte kommer till bästa möjliga användning. De satsningar som regeringen gör för att stärka kvaliteten inom HSJT-ämnena är förstås mycket viktiga. Problemet är att satsningarna är tillfälliga förstärkningar i ett i grunden felkonstruerat system. Förutom att den senaste kvalitetssatsningen är tidsbestämd till 2019 så urholkas också resurserna inom hela högskolan löpande. Orsaken till det är den effektviseringsmekanism som systemet för tilldelningen av resurser innehåller. Dessutom är skillnaderna mellan ersättningsbeloppen för olika ämnesområden omotiverat stor. Det krävs därmed både en permanent kvalitetsförstärkning och en översyn av systemets konstruktion. Ambitionen för ett nytt resurstilldelningssystem måste vara att möjliggöra och uppmuntra en hög kvalitet och en tydlig koppling till arbetslivet i alla utbildningar. Vision instämmer också i utredningens bild att det är en mer samhällsekonomisk angelägen insats att se till att samtliga studenter som studerar på heltid faktiskt gör det, istället för att utöka möjligheterna för studenter att förkorta sin utbildning genom studier under sommaren. Balans mellan program och fristående kurser Arbetsmarknaden förändras snabbt, vilket kommer att ställa ökade krav på arbetskraften att vidareutbilda och omskola sig. Det innebär att högskolan, men också till exempel yrkeshögskolan, får en viktig roll i att möta behovet av ny kunskap och kompetens i den redan befintliga arbetskraften. Det svenska utbildningssystemet utmärker sig genom att erbjuda ett flexibelt utbildningsutbud med många fristående kurser som gör det relativt enkelt att till exempel fylla på och komplettera sin utbildning. Det är därmed problematiskt att fort- och vidareutbildningarna har minskar och Vision instämmer i 3 Högskolelagen 1 kap 9§ Lärarledd tid och kvaliteten i den högre utbildningen. TCO 2013. 5 Se till exempel UKÄ:s Rapport 2012:23 R ”Kontaktiviteter” och Riksrevisionens granskning ”Studenternas anställningsbarhet: regeringens och högskolans insatser”, RIR 2009:28 4 Datum 2015-09-25 Sida 3 utredarens uppmaning till lärosätena att inte ytterligare minska antalet fristående kurser samt att fortoch vidareutbildning bör ingå i lärosätenas strategiska utbildningsplanering. Det är helt avgörande att den svenska högskolan även i framtiden kan bidra till ett livslångt lärande och att systemet är öppet för personer att återkomma till högskolan flera gånger under ett yrkesliv. Fristående kurser är enligt utredningen vanligt exempelvis inom områdena humaniora och samhällsvetenskap, men inte i samma utsträckning inom områden som teknik och vård. Det är möjligt att det å ena sidan finns en efterfrågan på fler fristående kurser inom till exempel teknik och vård och att det å andra sidan vore önskvärt med fler programutbildningar inom till exempel humaniora och samhällsvetenskap. Det kan därmed finnas skäl att se över om fördelningen mellan kurser och program är välavvägd inom olika områden. Datum 2015-09-25 Sida 4