Ifrah o B - MUEP

Malmö högskola
Lärarutbildningen
Barn unga samhälle
Ht 2012
Examensarbete 15 hp
Pedagogers arbete med tvåspråkiga barns
språkutveckling
Teachers working with bilingual children`s language development
Ifrah Elmi och Bettol Abdul Abbas
Höstterminen 2012
Examinator: Åsa Alftberg
Handledare: Johan Söderman
Sammanfattning
Vårt syfte med detta arbete var att ta reda på hur pedagoger resonerar kring sin arbetsätt med
barn som har annat modersmål än svenska, samt metoder som har betydelse för barns
språkutveckling och lärande. Vi var också intresserade av hur pedagoger ser på miljön,
modersmålet och lekens betydelse för tvåspråkiga barns språkutveckling. För att få en tydlig
uppfattning av pedagogers tankegångar valde vi att använda en kvalitativ metod. Två
förskollärare intervjuades. Lärarna finns på samma förskola, men arbetar på olika
avdelningar, den ena med småbarn och den andra med större barn. För att få djupare förståelse
av hur pedagoger arbetar med språkutveckling hos tvåspråkiga barn, genomförde vi
observationer på både småbarnsavdelningen och avdelningen med större barn.
Vår undersöknings frågeställningar riktas mot miljö, modersmål, lek och lärarnas arbetsätt
och vad respektive av dessa beståndsdelar har för betydelse för lärandet. De pedagoger som vi
intervjuade var övertygade om att det egna modersmålet är en grund för god utveckling inom
det nya språket. Pedagogerna betonade även att miljö och lek har mycket stor betydelse för
barns lärande i allmänhet och språk i synnerhet. Lärarna påpekade också att lärande sker
under förskoleverksamhetens olika situationer och aktiviteter.
Nyckelord
Tvåspråkighet, barn, förskola, arbetsätt, språkutveckling, miljö, modersmål, lek.
2
Innehållsförteckning
1. Inledning---------------------------------------------5
1.1 Syfte och frågeställning------------------------------------------------6
1.2 Disposition---------------------------------------------------------------6
2 Tidigare forskning och teori------------------------7
2.1 Språkutveckling och lärande-------------------------------------------7
2.2 Modersmålets betydelse i språkutvecklingen hos tvåspråkiga barn7
2.3 Lekens betydelse för språkutveckling---------------------------------8
2.4 Pedagogernas arbetssätt och metodens betydelse i
språkutvecklingen------------------------------------------------------------9
2.4.1 Dans och musik-------------------------------------------------------------------10
2.4.2 Rim och ramsor-------------------------------------------------------------------10
2.4.3 Sagor och berättelser-------------------------------------------------------------11
2.5 Miljöns betydelse för språkutveckling-------------------------------12
3. Metod------------------------------------------------13
3.1 Urval----------------------------------------------------------------------14
3.2 Genomförande-----------------------------------------------------------15
3.3 Forskningsetiska överväganden---------------------------------------16
4. Analys av intervjuer och observation-----------17
4.1 Lyfta fram språket------------------------------------------------------18
4.1.1 Läsningsbetydelse----------------------------------------------------------------19
4.1.2 Den pedagogiska arbetsmetoden-----------------------------------------------20
4.1.3 Pedagogernas arbetssätt---------------------------------------------------------20
3
4.2 Att vara konkret med sina budskap----------------------------------21
4.3 Pedagogens syn på lärande--------------------------------------------22
4.4 Trygghetens vikt för lärandet-----------------------------------------23
4.5Tvåspråkiga pedagoger i förskolan-----------------------------------23
4.6Pedagogens kunskap viktigt för lärandet-----------------------------23
5. Observation på småbarn och storbarnsavdelning---25
5.1 Observation på småbarnaavdelningen-------------------------------25
5.1.1 Analys av situationen-----------------------------------------------------------26
5.2 Lekens situation---------------------------------------------------------27
5.2.1 Analys av barnens lek------------------------------------------------------------27
5.3 En samling på småbarnsavdelningen---------------------------------28
5.3.1 Analys av situationen-------------------------------------------------------------29
5.4 Samlingsstund på den stora barnsavdelningen----------------------29
5.4.1 Analys av pedagogens arbetsätt i samlingen----------------------------------30
6. Sammanfattning och resultat---------------------32
6.1 Vikten av modersmål för språk och lärande------------------------32
6.2 Metodens inverkan på lärande----------------------------------------33
6.3 Miljöns betydelse för lärande-----------------------------------------33
7. Slutdiskussion--------------------------------------34
7.1 Tankar som väcktes----------------------------------------------------35
Referenser---------------------------------------------36
Bilaga---------------------------------------------------38
4
1. Inledning
Vi lever i ett land med rik variation av människor med olika bakgrund. I denna undersökning
valde vi att ta upp området som handlar om tvåspråkighet i förskolan. Vårt examensarbete
handlar om pedagogers arbetssätt, syn på lek, miljö, modersmål samt hur allt detta bidrar till
barnens språkutveckling. Vi kommer att undersöka vad facklitteraturen säger beträffande
pedagogernas arbetsätt och miljöns betydelse för barns lärande samt hur texternas innehåll
överensstämmer med verkligheten.
Vi valde detta ämne för att vi båda två har utländsk bakgrund och för att vi inser vikten av att
behärska det svenska språket för att lättare komma in i samhälle. Vi har också själva egna
barn i förskolan och vi har personligen upplevt vad förskolan kan göra för att ge ett barn en
god språklig start i livet. Vad gäller tvåspråkighet och språkutveckling redan i förskolan
refererar vi till bl.a. Gunilla Ladbergs bok ”Barn med flera språk: tvåspråkighet och
flerspråkighet i familj, förskola, skola och samhälle”. En orsak till vårt ämnesval är dessutom
att språklig inlärning och dess pedagogisk ständigt är föremål för debatt och diskussion i såväl
media som skolverksamhet.
Vårt mål med denna undersökning är att få insikt i olika arbetssätt och metoder som
pedagoger använder sig av för att stödja språkutvecklingen hos flerspråkiga barn. I läroplanen
står:
Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar nyanserat talspråk och
begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa
frågor, argumentera och kommunicera med andra (lpfö 98 rev 2010:28).
Vi hoppas att vi med denna forskning ska uppnå vårt syfte att beskriva hur
pedagoger arbetar och vad de använder för metoder samt att klargöra miljöns
betydelse för barns språkutveckling i verksamheten.
5
1.1Syfte och Frågeställning
Vårt syfte med denna undersökning är att forska fram hur pedagoger arbetar för att främja
tvåspråkiga barns språkutveckling. Vidare vill vi undersöka vilken vikt modersmål har i
förskolan och vad pedagoger använder för metoder för att underlätta de tvåspråkiga barnens
språkutveckling både i modersmålet och i det svenska språket. Vi kommer även att undersöka
hur pedagoger ser på miljöns betydelse för språk och lärande. Undersökningens
frågeställningar är:
1. Vilken betydelse har modersmålet i barns språk och lärande?
2. Vilka arbetssätt använder pedagogerna för att stödja språkutvecklingen hos barnen?
3. Hur ser lärarna på miljöns betydelse för tvåspråkiga barns språkutveckling?
1.2Disposition
Vårt arbete består av sex kapitel och här nedan kommer vi att presentera varje kapitels
innehåll. Det första kapitlet består av inledning, syfte och frågeställning. Andra kapitlet
handlar om tidigare forskning och teorier som rör vårt ämne. I det tredje kapitlet presenterar
vi metod och vilken väg vi har gått för att uppnå svaret på våra frågor. Vår samlade empiri
analyseras under kapitel fyra. Kapitel fem diskuterar resultatet och i det sjätte och sista
kapitlet hittar ni slutsatsdiskussionen.
6
2. Tidigare forskning och teori
I detta kapitel hänvisar vi till vad man kommit fram till i tidigare forskning om
språkutveckling hos flerspråkiga barn i förskolan.
2.1Språkutveckling och lärande
Piaget och Vygotskijs teorier om språkutveckling
Pedagogen och kunskapsteoretikern Piaget betonade att det finns en koppling mellan den
kognitiva och den språkliga utvecklingen. Med det menade han att barnet pratar mer med sig
själv än med omgivningen. Han ansåg att barnets språk och tänkande är medfött och kan
utvecklas med hjälp av en vuxen. Barnens sociala kompetens utvecklas med tiden beroende
på kommunikation med andra (Lindö, Rimor 2009:34).
Pedagogen Vygotskij ansåg att barnet redan från födseln brukar språket genom att använda
ansiktsuttryck för att kommunicera med omvärlden. Vidare påpekade han att barnets
utveckling på alla områden sker i samspel med andra och på det sättet är det nödvändigt att
barnet får kommunicera med både vuxna och barn (Lindö 2009:34).
2.2Modersmålets betydelse i språkutvecklingen hos
tvåspråkiga barn
Enligt språkpedagogerna Susanne Benckert och Karin Wallin har undersökningen om
modersmålet uppvisat att det är avgörande för barnets identitet, kunskap och språkutveckling.
För att stärka barnens identitet, självkänsla och modersmål så tidigt som möjligt ska
modersmålsstöd vara en del av förskolans vardagliga aktiviteter (Benckert och Wallin 2008).
Vidare hävdar författarna att pedagogen kan stimulera barnets språkutveckling genom att
stärka barnets självförtroende och självkänsla. ”exempelvis genom beröm”. Pedagogen kan
visa att barnets modersmål är tillåtet genom att låta barnet använda sitt modersmål på
förskolan (Benckert, Wallin 2008).
Ladberg understryker att språket och identiteten hör ihop och att vi människor kommunicerar
via språket och att det är genom språket vi ger uttryck för vår identitet.
7
Det är alltså oerhört viktigt att pedagogerna visar för barnen att deras modersmål är tillåten
och har ett utrymme i förskolan. Pedagogen bör skapa en atmosfär där barnen uttrycker sig
fritt och spontant samt visa för barnen som har två språk att alla språk är lika värda (Ladberg
2003:7, 145). Även Håkansson anger i sin forskning, att modersmålspersonal kan arbeta på
många sätt för att stärka båda språken hos barnen. Personer som talar barnets språk är viktiga,
inte enbart för språket, utan även just för identiteten och självförtroendet (Ladberg 2003).
Skolverket har påpekat att barnet via modersmålet inte bara lär sig grammatik och utökar sitt
ordförråd. Man får också kunskap om värderingar, normer och regler. Språk och identitet går
hand i hand. Barn som kan behärska sitt modersmål utvecklar snabbare det nya språket samt
blir tryggare i sig själva. Barn lär sig lättare det svenska språket om de redan har ett
tillräckligt stort ordförråd på modersmålet (Skolverket 2006:18).
2.3Lekens betydelse för språkutveckling
I den reviderade läroplanen står det vad leken betyder för barns utveckling och lärande.
Pedagogen måste vara medveten om att leken stödjer det lustfyllda lärandet och utvecklingen
i olika kunskapsområden. Leken i förskolan ska främja barns olika former av lärande såsom
fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga att hantera problem (Lpfö98 2010:6). Leken är
således ett viktigt moment för barnets språkutveckling och lärande. Barn brukar prata med
varandra och med vuxna när de leker. De hör varandras berättelser och använder sig även
själva av det nya språket. På detta sätt får barnen berika sitt nya språk. Det är viktigt att
pedagoger är medvetna om vad barnen är intresserade av för att kunna sätta ord på det som
barnen gör. Då lär barnen sig något nytt vilket betyder att de så småningom utvidgar det nya
språket. Ladberg understryker att leken utvecklar barnets språk, vid kommunikation och
samspel med andra. Genom leken använder barnen sin fantasi och därför är leken viktig för
språkutvecklingen. Hon hävdar också att barn helst inte ska bli störda i sin lek för att på ett
varierande sätt kunna utveckla språket. Avbrott i leken kan leda till att barnets samtal och
tankegångar inte hinner utvecklas. Leken ger barnen möjlighet att lära sig av sina andra
kamrater från andra kulturer. Barn utväxlar erfarenheter och upplevelser vilka sedan ingår i
lek. Pedagoger bör ordna upp barnen i olika grupper i leken för att få det bästa resultatet av
språkutvecklingen och lärandet. Hon nämner även att en rik lek med lustfyllda upplevelser
betraktas som näring i leken. När barnen upplever olika saker i vardagen kan det leda till ett
rikt språk (Ladberg 2003:68, 146,147, 156).
8
Enligt Skolverket ska leken betraktas som en viktig grund för allt lärande. Barnen behöver
uttrycka sig genom rörelser, ljud och gester för att kommunicera med varandra även då de inte
har samma språk. För barn med annat språk än svenskan kan språket bli ett hinder i
barngruppen. För att undvika detta bör pedagogerna finnas till hands (Skolverket 2006:41).
Pedagogen Gunilla Lindqvist påpekar också att leken är det viktigaste momentet för barnen,
där de använder sig av fantasin och ofta berättar om sina upplevelser och erfarenheter. Den är
lustfylld och gör att barnen fritt hanterar verkligheten. Leken har stor betydelse för barnens
språkutveckling och lärande (Lindqvist, 1996:70). Pedagogen Monika Röthle, har också
skrivit om att leken är ett symbolspråk som sker i ett socialt rum, och därför är det viktigt att
pedagogerna leder barnen i lekens värld (Röthle 2005:131).
2.4 Pedagogernas arbetssätt och metodens betydelse i
språkutvecklingen
I skolverket står det att pedagogen ska ta hänsyn till barnens tidigare erfarenheter och använda
barnens sångskatt från hemlandet i sitt arbete vilket hjälper ett tvåspråkigt barn att utveckla
sitt svenska språk. Pedagogen kan, som metod i sitt arbete med tvåspråkliga barn, använda
sång och musik från egen kultur. Detta kan leda till att barnen känner igen sig i en situation
vilket ger trygghet (Skolverket 2006:50).
Även Ladberg hänvisar i sin bok till att tryggheten är en viktig del i förskolans verksamhet
och betraktas som grund för lärande och utveckling. Pedagogerna bör skapa trygghet hos
barngruppen för att sedan börja satsa på att lära ut språket. Vidare understryker hon att alla
pedagoger bör lägga stor vikt vid att skaffa sig kunskaper om olika kulturer. Mångfalden i
Sverige ökar och pedagoger möter ofta tvåspråkiga barn från olika kulturer och med olika
bakgrund. Sådana kunskaper främjar barns lärande och ger dem möjlighet till språkutveckling
(Ladberg, 2003:145, 164)).
Enligt författarna Aul Lökken och Åsa Melkeraaen bör pedagoger använda olika arbetssätt
och metoder för att synliggöra och förenkla ett budskap. I arbetet med flerspråkiga barn kan
detta vara nödvändigt för att barnen ska förstå budskapet. Arbetsmetoder är ett viktigt stöd för
språkutvecklingen och lärandet(Lökken& Melkeraaen 1996:43). Här nedan nämner vi tre
metoder som kan vara användbara för ett rikt språk och ett rikt lärande.
9
2.4.1 Dans och musik
I den reviderade läroplanen står det att förskolan ska sträva efter att varje barn:
”utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelse, tankar och
erfarenhet i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama”
(Lpfö98:10).
Sång och musik överhuvudtaget kan tillföra förskolan en bra stämning och bra upplevelser.
Musik från hemlandet kan hjälpa flerspråkiga barn att stärka sin identitet och känsla av
tillhörighet. Sånger, rim och ramsor kan användas för att stimulera och utveckla språket
(Lökken& Melkeraaen 1996:43-44).
Sång, musik och rörelser betraktas som ett fundament i tidig språkinlärning bland yngre barn.
Musik och sång är ett bra hjälpmedel som pedagogen bör använda i förskolan. Detta kan
stimulera barnens språkutveckling samtidigt som de får en lustfylld upplevelse som leder till
att barnen blir bekanta med språkets ljud och uppbyggnad (Ladberg 2003:153).
2.4.2 Rim och ramsor
Rim och ramsor och lek med ord kan vara en bra metod att använda för lärande. Detta
arbetssätt utmanar språkutvecklingen. Barnen som tidigt lär sig de på ett kreativt sättutvecklar
själva språklärandet. De kan t.ex. även hitta på sina egna rim och ramsor (Monika Arnqvist,
1993:130).
Även Pedagogen Carina Fast (2008) anser att rim och ramsor är ett stöd för barn att lära sig
språkets rytm. Vidare menar hon att när barnen leker med språket lär de sig att skapa egna rim
och ramsor på saker och ting som finns i deras omgivning.
Ramsor, sång och musik är roligt och lätt att minnas för ett barn som lär sig ett nytt språk.
Orden är inte så många, rytmen och musiken fastnar lättare i minnet (Skolverket 2006:50).
10
2.4.3Sagor och berättelser.
En annan bra metod är sagor och högläsning. Fast (2008) hävdar i sin bok att högläsning är
viktigt och betraktas som en väg till språkutvecklingen samt ökar barns förmåga att använda
det nya språket i vardagliga situationer.
Det är viktigt att pedagogen visar antingen bilder eller figurer till sagan. Det ger barnen chans
att uppfatta berättelsen och får barnen att koppla texten till bilden eller figuren. Detta leder till
att barnen får se hur texten är konstruerad och så småningom utvecklar barnen språket i både
läsning och skrivning (Lökken och Melkeraren 1996:83).
Pedagoger använder sig av bilder och olika material för att stödja barnens förståelse. Bilder
kan också vara till hjälp för minnet. (Skolverket 2006:51).
Forskaren i didaktik och litteratursociologi Lena Kåreland anger att barnen bör komma i
kontakt med olika slags skönlitteratur. Inte bara i form av böcker utan också i form av filmer,
teater, data och teve. När man som lärare skall välja barnlitteratur bör man tänka på att sagan
ska ge den goda förebilden och det goda budskapet. Pedagogen bör vara medveten om att
litteratur kan ge en negativ bild för barnen såsom stereotypa könsroller och odemokratiska
förhållningssätt m.m. Författaren menar att sagor och berättelser i form av högläsning i
förskolan utgör ett viktigt inslag i barnens värld. Det är alltid bra att läraren använder sig av
det så kallade ”bilderbokssamtalet”. Den typen av böcker hjälper barnen att få ett samtal
mellan varandra och med lärare vilket i sin tur utvecklar barnens språk och ökar deras
ordförråd. Att läsa högt för barn skapar en lugnande och en harmonisk stämning som i sin tur
leder till att barnen inspireras och engageras i läsningen och samtidigt får en trevlig stund
tillsammans (Kåreland 2009).
Forskningen har visat att sagoläsning av läraren ökar läsförmågan hos barnen och ger en bred
språkutveckling. Tvåspråkiga barn lär sig nya ord och så småningom utvecklar de sina
språkfärdigheter genom bokläsning (Gibbons, 2006:92).
11
2.5 Miljöns betydelse för språkutveckling
I den reviderade läroplanen (2010) står det att
”förskolan ska erbjuda en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och
aktivitet. Den ska inspirera barnen att utforska omvärlden. I förskolan ska barnen
möta vuxna som ser varje barns möjligheter och som engagerar sig i samspelet med
både det enskilda barnet och barngruppen.”
Enligt pedagogerna Pramling Samuelsson och Sheridan (2006) ska pedagogen i förskolan
skapa en miljö som kan inspirera barnen till att utforska och upptäcka och öka intressen hos
barnen för att få kunskap. Det är viktigt att barnen kan vara med i utformningen av den
pedagogiska miljön och det har en stor betydelse för lärande och språkutveckling. En bra
fysisk miljö i förskolans verksamhet ger barnen möjlighet att utveckla sig genom att använda
sig av olika uttrycksmedel såsom bild, musik, dans/rörelse, drama med flera.
I Reggio Emilia talar man om tre sorters pedagoger i bildlig bemärkelse: Den vuxne, rummet
och barnet. Pedagogen ska i sin förhållningsätt till barnen ständigt ompröva miljön. Ibland
behöver pedagogerna bryta med gamla konventioner och invanda rutiner och på ett kritiskt
sätt granska de rum som barnen dagligen vistas i. Utifrån denna pedagogiska syn ska miljön
vara anpassad till barnens egna upptäckter. Det är viktigt att pedagogerna synliggör barnen
genom att dokumentera vardagliga aktiviteter (t.ex. bilder) vilka sedan blir en samtalskälla
mellan pedagog och barn och mellan barn och barn. Detta kan på ett positivt sätt få ett
tvåspråkigt barn att utveckla sitt svenska språk (Lindö, 2009: 27, 270).
En kreativ och stimulerande inlärningsmiljö ska vara en miljö som kan användas i olika
inlärningsaktiviteter, vilket i sin tur utvidgar barnens kunskap i olika områden. Detta leder
även till att barnen utvecklar sina kognitiva och sociala färdigheter. Det är viktigt att material
alltid är framme och är tillgängligt för barnen och att barnen når det och kan ta det själva.
Detta spelar en stor roll för barnens språkutveckling och samtidigt hjälper det dem att vara
självständiga (Kennedy, 1999: 123, 124).
12
3. Metod
Under denna rubrik kommer vi att diskutera varför vi har valt att använda oss av kvalitativa
intervjuer och observationer som metod. Intervjuer och observationer är ett bra sätt att få
kunskap om pedagogers arbetssätt i förhållande till tvåspråkiga barn. Detta tillvägagångssätt
ger oss möjlighet att undersöka hur pedagoger ser på lärande och vad de använder för
inlärningsmetoder. Enligt metodforskaren Alan Bryman (2011) betraktas den kvalitativa
intervjun som ett handlingssätt och innehåller två olika former av intervjuer, En
semistrukturerad intervju och en ostrukturerad intervju. I både semistrukturerade och
ostrukturerade intervjuer ställer man samma frågor utifrån en intervjuguide. Men i en
semistrukturerad intervju kommer följdfrågorna, där deltagarnas svar kan variera utifrån vad
de tycker är viktigt att lyfta fram. I en ostrukturerad intervju ställer man samma frågor, fast
frågorna kan formuleras mer fritt med hänsyn till vem man intervjuar. Ostrukturerad intervju
ger större möjlighet till egna tolkningar. Vi valde att använda ostrukturerad intervju eftersom
det skulle ge informanterna mer utrymme att svara fritt samt möjlighet till egna tolkningar.
Pedagogen Staffan Stukat framhåller att följdfrågor som används i en ostrukturerad intervju
ger möjligheten att få mer utvecklade och fördjupade svar. Och just därför valde vi att
använda ostrukturerade frågor för att få så fyllig information som möjligt (Stukat, Staffan
2005:39).
Metodforskare Steiner Kvalen (2009) menar att kvalitativa intervjuer är en bra metod att
använda sig av när man vill genomföra en undersökning om syftet bakom detta är att man vill
ta reda på enskilda personers uppfattningar eller åsikter. Vidare menar han att man inte kan
uppnå någon slags generalisering vid kvalitativa intervjuer, eftersom deltagarna är för få. Den
kvalitativa intervjun ger intervjupersonerna utrymme att tala om och beskriva sitt arbetssätt
fritt och spontant samt utgå från sitt eget perspektiv som pedagog.
Vi har valt att använda kvalitativ metod och har använt oss av intervjuer och observationer för
att närmare ge oss in i pedagogernas arbetssätt. Genom intervjuerna och observationerna som
vi har genomfört i förskolans verksamhet menar vi att vi har ett vederhäftigt
insamlingsmaterial att analysera.
De två förskollärarna som vi har intervjuat har länge arbetat med tvåspråkiga barn.
Intervjuerna skedde enskilt med de båda förskollärarna som båda arbetar i samma verksamhet.
På förskolan där vi genomförde vår undersökning är alla barnen tvåspråkiga.
13
På Kamelens förskola gjorde vi under en vecka observationer både på en småbarnsavdelning
och de större barnens avdelning. Vi fick en bild av hur pedagogerna arbetade och vilka
inlärningsmetoder de använde för att stimulera tvåspråkiga barns lärande av svenska språket.
Tanken bakom observationerna var att undersöka kopplingen mellan pedagogernas teori och
praktik. Enligt Stukat är det bäst att använda någon form av observation då man verkligen vill
ta reda på vad människor gör och inte bara vad de påstår att de gör. Här påpekas det vidare att
fördelen med observation jämfört med intervju är att man får kunskap som är direkt hämtad
från sitt sammanhang (Stukat 2005).
Genom att gå igenom intervjuerna flera gånger och tolka vad pedagogerna berättade om, får
vi en inblick i vad de gör och vilka metoder och arbetssätt de använder sig av och vad de har
för erfarenheter kring tvåspråkighet. Forskarna Runa Patel och Bo Davidsson(2011) anger att
syftet med kvalitativa intervjuer är att ta reda på åsikter som informanterna har om det valda
ämnet.
3.1 Urval
I början planerade vi att göra intervjuer och observationer på två förskolor. När vi besökte
dessa förskolor märkte vi att båda förskolorna hade samma arbetssätt. Därför valde vi att
använda bara materialet från Kamelens förskola.
Vi valde att intervjua två pedagoger, som arbetar på Kamelens förskola. Pedagogerna arbetar
på olika avdelningar. Jasmina arbetar med småbarn och Gunilla arbetar med lite större barn.
Båda pedagogerna har arbetat länge med flerspråkiga barn. Vi gjorde flera observationer
under en vecka med två olika barngrupper i samma förskola. Vi valde ut fyra observationer
som vi ansåg vara relevanta för vår forskning och bestämde oss för att skriva om dessa.
De namnen som vi har angivit ovan är fingerade namn på båda pedagoger och förskolan.
Detta gjorde vi med syftet att anonymisera, vilket vi har lovat förskola och informanter.
I vetenskapsrådet står det att anonymisering innebär att allt datainsamlat material ska bevaras
men att all identifikation ska tas bort (Vetenskapsrådet 2002:10).
14
Informanten Jasmina har själv en utländsk bakgrund. Jasmina är förskollärare och har utbildat
sig vid Malmö högskola. Hon kommer från forna Jugoslavien, är 37 år gammal, har arbetat 9
år med tvåspråkiga barn på Kamelens förskola och värdesätter sitt arbete högt. Den andra
informanten heter Gunilla och har även hon utbildat sig till förskollärare vid Malmö högskola.
Hon har arbetat i 35 år med tvåspråkiga barn, varav de senaste 20 åren på Kamelens förskola.
Vi tyckte därför att våra båda informanter var väl kunniga inom detta område. Vi valde en
förskola som ligger i ett invandrartätt område där alla barnen är tvåspråkiga. Eftersom en av
oss har haft vft-perioden på denna förskola, så bestämde vi oss för att göra vår intervju och
undersökning just där.
3.2 Genomförande
En av oss kontaktade förskolan och avtalade tid för intervjuer och observationer. Vi ansåg att
det inte räckte med intervjuer och valde därför att även observera. Vi var en vecka dagligen på
Kamelens förskola och observerade barngruppen på båda avdelningarna. Vi gjorde flera
observationer och vi valde att skriva om fyra av dessa, två på avdelningen för småbarn och två
på avdelningen för större barn. Anledningen till att vi genomförde intervjuerna med Jasmina
från småbarnsavdelningen och Gunilla från stora barnavdelningen var för att se om det fanns
några likheter och olikheter i deras arbetssätt och vilka metoder de anser är bra att använda sig
av för att stimulera språkutvecklingen.
Varje intervju som vi genomförde med informanterna tog ungefär två timmar och samtidigt
som vi intervjuade skrev vi ner vad informanterna sa. När vi var där för att intervjua
pedagogerna, presenterade vi oss och berättade varför vi ville intervjua dem samt undersöka
deras arbetssätt genom observationer. Båda pedagogerna visade intresse för området som vi
skulle undersöka.
Innan vi utförde intervjuerna gjorde vi en pilotstudie för att kontrollera att intervjufrågorna
var korrekt utformade. Efter att informanterna några gånger påpekat att våra frågor gick in i
varandra skrev vi om de frågor som vi tyckte hade samma innebörd.
15
Den ena intervjun utfördes på kontoret och den andra utfördes i personalrummet. Inget avbrott
skedde under våra intervjuer och vi kunde i lugn och ro sitta och samtala. Vi har spelat in
båda intervjuerna i en I phone för att sedan lättare kunna bearbeta, diskutera och tolka svaren
på våra frågor. Vi har transkriberat båda intervjuerna. Kvale (2009) hävdar att inspelning av
samtal som verktyg hjälper intervjuaren att lägga fokus på samtalet som sker under intervjun,
vilket han menar kan vara nyttigt när man sedan koncentrerar sig på att anteckna, eftersom
man då inte tappar några bitar som kan vara viktiga för arbetet.
Även Bryman förklarar angående inspelningen vid intervjun,
”att förbättra vårt minne med dess naturliga begränsningar, och de intuitiva och halvt
omedvetna tolkningar av det som människor säger under en intervju kan kontrolleras”
(Bryman, 2011:428).
3.3 Forskningsetiska överväganden
I de etiska principerna som finns i Vetenskapsrådet (2011) står det om de fyra
forskningsetiska principerna. Informationskrav, samtyckeskrav, konfidentialitetskrav och
nyttjandekrav som man som forskare ska ta hänsyn till när man vill göra en undersökning.
Informationskrav betyder att man som forskare är skyldig att informera intervjupersonerna om
vad undersökningen handlar om och även berätta för dem att det är frivilligt att delta i
intervjun, och att de kan avbryta medverkandet när som helst.
Samtyckeskrav innebär att informanterna har rätt att bestämma över sin medverkan.
Deltagarna ska själva kunna bestämma om de vill fortsätta eller inte utan att bli berörda på ett
negativt sätt. Om deltagarna är barn ska forskaren invänta svar från föräldrarnas sida.
Konfidentialitetskrav innebär att man ställer krav på sig själv som forskare så att obehöriga
inte kan ha tillträde till de personliga uppgifterna, och ifall det behövs ska fingerade namn
användas. Nyttjandekravet innebär att all datainsamlad information bara ska användas till
arbetet.
16
I vårt arbete har vi tagit stor hänsyn till alla dessa fyra krav. Vi fick berätta lite om oss själva
och vilken utbildning vi genomförde. Vi har också tillsammans med pedagogerna fått
bestämma vilken dag och tid som passade dem. Dessutom har vi berättat för pedagogerna att
vi kommer använda det insamlade materialet endast till undersökningen och vi lovade att vi
skulle förstöra all datainsamling efter att vi var färdiga med den.
Informanterna har själva rätt att bestämma om de vill delta och hur länge de ska delta (Stukat
2005).
4. Analys av intervjuer och observationer
När vi intervjuade de båda förskollärarna Jasmina på småbarnsavdelningen Gullvivan och
Gunilla på stora barnavdelningen Prästkragen nämnde de ungefär samma sak, dvs. att här på
förskolan sker lärandet hela dagen. Pedagogerna gör allt vad de kan för att bemöta barnen där
de är och fånga barnens intresse för att sedan utvidga barnens kunskap kring språket.
Pedagogernas mening är att lärandet ska ske hela dagen på förskolan ända tills barnen har gått
hem. Lärandet kan t.ex. ske vid matbordet om ett barn exempelvis ställer frågor om vad en
grönsak heter eller om de pekar på ett föremål som för dem är främmande, griper
pedagogerna in och förklarar på ett pedagogiskt sätt vad det betyder och vad det heter.
Jasmina förklarade för oss att som pedagog ska man vara uppmärksam på när ett barn behöver
stöd i en situation med det nya språket. Gunilla förklarade att på en förskola ska lärandet
finnas och synas vid olika tillfällen. Pedagogerna nämnde vid intervjun några av sina
arbetssätt för att lyfta fram språket.
4.1. Lyfta fram språket
Råd från pedagoger till tvåspråkiga föräldrar
Jasmina sade att hon uppmuntrar föräldrarna att låta barnen se på tv:s barnprogram
Bolibompa och att läsa svensk skönlitteratur för sina barn under sommarlovet. Jasmina
berättade att hon gör allt i sin makt för att övertyga föräldrarna att det är viktigt att barnen
kommer i kontakt med det svenska språket under sommarlovet. Vidare nämnde hon att det
pedagogiska magasinet på Bolibompa kan vara bra för de tvåspråkiga barnen att se på.
17
Pedagogen sade att man som förälder med utländsk bakgrund helst ska försöka undvika att
prata svenska med sina barn eftersom detta kan leda till att barnet lär sig fel ordföljd och
grammatik i tidig ålder. Jasmina fortsatte säga att hon själv har utländsk bakgrund och är
mycket medveten om att man som förälder någon gång kan tycka att det är bra att tala svenska
med sina barn. Det kan emellertid vilseleda barnet på ett negativt sätt med tanke på att man
själv som förälder ofta inte helt kan behärska det svenska språket. Enligt lärarens erfarenhet
kan det i värsta fall leda till att det tvåspråkiga barnet lär sig ingetdera. Jasmina är säker på att
det är viktigt för en tvåspråkig förälder att till att börja med lära ut sitt eget modersmål till
barnet så att barnet har ett bra språkligt underlag senare i livet.
När ett barn lär sig att hantera sitt modersmål blir det lättare för det barnet att lära sig svenska.
I boken barn med flera språk: tvåspråkighet och flerspråkighet i familj, förskola, skola och
samhäll. står det att barnen i Sverige lever två olika liv, ett liv i skolan, där de lär sig både
svenska språket och svenska kulturen. Andra livet är hemma, där de lär sig föräldrarnas språk
och kultur. Här har föräldrar en stor roll för modersmålsutveckling och kulturöverföring
(Ladberg, 2003). Jasmina berättade vidare för oss att de på förskolan samarbetar med
modersmålsläraren för att stärka barnens lärande. Om förskolan har ett tema om vintern, ska
modersmålsläraren prata om samma sak så att de på detta sätt ökar barnens förståelse och
härigenom får bättre resultat. Detta stämmer med Ladbergs ord om att barnen ska uppmuntras
att använda sitt modersmål i förskolan och pedagogerna ska visa uppskattning för barnets
språk och kultur. Det gör att barnet känner sig tryggt. modersmålet betraktas som ett underlag
för att barnen ska kunna lära sig nya språk (Ladberg 2003).
Gunilla har samma syn som Jasmina på modersmålet och hon sade att: ”De barn som har ett
annat modersmål hemma än det svenska och som sedan ytterligare bygger på med svenska har
enormt stora förutsättningar att kunna lära sig många nya saker, inte bara språk utan mycket
annat, som t.ex. att knäcka koder och lösa problem”.
Gunilla sa att modersmålsträningen på förskolan börjar när barnet har fyllt tre år och att det är
upp till föräldrarna att välja eller att välja bort denna. Hon berättade att de en gång har haft en
mamma som på inga villkor ville att hennes dotter skulle läsa modersmål i förskolan.
Mamman tyckte att det räckte med modersmålet där hemma och sa då till pedagogerna att de
skulle lära henne svenska istället.
18
Gunilla sa: ”Jag förklarade för den unga mamman att modersmålsträning också var mycket
viktig, något för mamman att tänka på om hon ville ändra sig. Jag talade om för mamman att
de båda språken ska gå parallellt i förskolan och att detta skulle den treåriga flickan ha stor
nytta av senare i sitt vuxna liv”.
Detta stämmer överens med språkforskaren Leonore Arnberg (2004) Arnberg, som säger att
det är oerhört viktigt att pedagogerna uppmuntrar föräldrarna att stödja barnens
modersmålsutveckling, eftersom föräldrarna har en stor betydelse för den. Det är viktigt att
förskolan upplyser föräldrarna om att tala modersmålet hemma och att modersmålet har en
stor vikt för barns inlärning och identitetsbildning. Även Ladberg (2003) menar att alla barn
har rätt till eller behöver en tillhörighet och medvetenhet om sina rötter och varifrån de
kommer, vad som är deras verkliga ursprung. Om de inte fått något med sig av dessa blir
deras framtid meningslös och då har de ingenting att lämna över till kommande generationer.
4.1.1 Läsningens betydelse
Jasmina sade: ”Vi använder ofta sagopåsar för att främja barnens läsning och sagorna är
översatta till barns olika språk som vi också försöker läsa så att barnen ska lära sig båda
språken parallellt.” Vidare hävdade hon att de i småbarnsavdelningen varje dag brukar läsa
böcker som ger ut så mycket kunskap som möjligt barnen.
Gunilla ansåg också som Jasmina att: ”Barnen blir språkligt berikade, när pedagoger läser
sagor som lär ut någonting och att de här på Kamelens förskola ska ha kunskapsinriktade
sagor för att lyfta upp dem.” Fast (2008) hävdar också i sin bok att man måste ta hänsyn till
barnens erfarenheter och låta dem använda sin fantasi och skapa egna sagor tillsammans med
sina lärare. Barnen kan hitta intressanta saker utifrån sina erfarenheter. När man låter barnen
skapa egna sagor leder det till att de kommunicerar och talar med varandra.
19
4.1.2 Den pedagogiska arbetsmetoden
Båda informanterna utvecklar det svenska språket hos de tvåspråkiga barnen genom att
använda mycket ord och genom att vara konkreta i sitt ordval. Man har mycket högläsning
samt använder hand i hand-metoden, som innebär att man samtidigt och parallellt använder
både barnets modersmål och svenskan.
4.1.3Pedagogernas arbetssätt
Jasmina berättade att som lärare ska man alltid vara lyhörd och försöka uppmuntra barnen i
sin språkliga träning. Hon fortsatte säga att det är viktigt att sätta ord på det som barnen är
intresserade av. Hon gav ett exempel på en flicka som en dag frågade och visade sitt intresse
för gurka. Flickan sa till Jasmina att gurkan är grön och Jasmina bekräftade detta genom att
upprepa att gurkan var grön och att den har samma färg som gräset. Jasmina gav oss detta
som exempel på att man som lärare ska vara observant och se barnens behov. Sedan tillade
hon följande: ”Ibland är barnen passiva. Då gäller det att följa det barnets intresse och försöka
hjälpa barnet på traven genom att t.ex. läsa mycket för just det barnet. Utgå från det positiva”.
Hon sade vidare att: ”Vi observerar varandras arbetssätt när vi jobbar med barnen och när
barnen samtalar med varandra. Vi resonerar så här: Om en pedagog stöttar barnen blir de mer
intresserade av det de gör”.
Gunilla sade också något som påminner om Jasminas ord: När en pedagog lyckas hjälpa
tvåspråkiga barn att knäcka koden och sedan ser att barnen kan klara att t.ex. känna igen
nästan alla bokstäver på svenska, kan skriva sitt namn etc. då vet pedagogen att det har skett
en utveckling hos det tvåspråkiga barnet. Gunilla nämnde vidare att de tvåspråkiga barnen har
ett plus, i livet just genom sin tvåspråkighet. Gunilla fortsatte säga att: Vi pedagoger arbetar
mycket målinriktat. Om barnen bråkar försöker vi låta barnen lösa sina egna konflikter genom
att fråga vad barnen tänkte på när de t.ex. knuffades”. Gunilla sade att pedagogerna på
Kamelens förskola frågar barnen vad de tänkte på och hon berättade att det har hjälpt. Barnen
tänker efter varför de gör som de gjorde och detta får dem att ta hänsyn till varandra nästa
gång. Hon berättade att deras rektor många gånger har kommenterat Prästkragens barn efter
att hon ofta har hört barnen fråga varandra ”hur tänkte du?”
20
Gunilla sade att det är en enorm vardagsutveckling att barnen lär sig att träna sitt språk genom
att prata med varandra. Och i den reviderade läroplanen står det att lek, metod och modersmål
är viktigt för lärandet och språkutvecklingen (Lpfö 98, 2010).
4.2 Att vara konkret med sina budskap
Gunilla berättade att här på Kamelens förskola är man mycket medveten om hur man
förhåller sig och på vilket sätt man som pedagog ska få de tvåspråkiga barnen att lättare lära
sig svenska. Förskolläraren menade att som lärare är det viktigt att inte prata om det abstrakta
med barnen utan att man helst ska gå ner till barnens egen nivå, ”lågkognitiva nivån”, så att
det tvåspråkiga barnet förstår sig på saker och ting. Man översköljer t.ex. och låter barnet
komma i kontakt med de nya orden, t.ex. så här: Nu ska vi ta på oss mössan, overallen,
stövlarna osv. En lärare ska inte ta för givet att ett barn lär sig det svenska språket på egen
hand. Man ska som lärare lyfta fram och introducera det nya språket för detta tvåspråkiga
barn. Gunilla tyckte att barn med annat modersmål än det svenska oftast har svårare att lära
sig det svenska språket än de barn som redan har svenska som sitt modersmål.
Jasmina påpekade också att: Stödja kontexten är en annan mycket viktig del för ett barn med
svenska som andraspråk. Jasmina sade att det inte finns någon mall som säger hur man ska
arbeta men att man själv som pedagog ska göra detta möjligt för sig själv och för barnen. Hon
gav ett exempel på en situation där de hade en nyinflyttad flicka från Irak. När de skulle
introducera det svenska språket för flickan för första gången började de att berätta om de
svenska årstiderna för henne, såsom vintern, snö, istappar, snögubbe osv. Jasmina berättade
att de då blev tvungna att använda bilderböcker eftersom flickan inte hade upplevt en svensk
vinter tidigare i sitt liv.
Jasmina fortsatte berätta: ”Vi blev oroliga av att inte veta hur mycket av det vi sa som flickan
förstod, detta med tanken på att hon inte alls talade svenska. Vi gjorde allt vad vi kunde för att
introducera svenska för den nya flickan. Sedan när vi en tidig morgon satt vid matbordet och
åt frukost med barnen hörde vi och barnen den nya flickan utropa ”titta det är snöflingor ute
på trädet!” Både rektorn som skulle utbyta några ord med mig och alla vi pedagoger och inte
minst alla barnen blev häpna. Med förundrade ansikten tittade vi alla från våra tallrikar upp på
den nya flickan. ”Vad sa du gumman?” sa vi vuxna alla på en gång och den treåriga Hanna
upprepade med stolthet i rösten ”titta det är snöflingor ute på trädet”.
21
Vi blev väldigt stolta och lyckliga över oss själva och över lilla Hanna som bara hade gått här
i några månader”. Jasmina sade att rektorn upprepade Hannas ord och gratulerade fröknarna
som hade kämpat så mycket för att lära Hanna det svenska språket. Jasmina menade att Hanna
inte bara sa ”det snöar” utan använde hela meningen som ”titta det är snöflingor ute på trädet”
och bara det visar att våra budskap hade gått hem konstaterar förskolläraren. Jasmina visade
att man inte ska pressa ett barn att lära sig på ett påfrestande sätt utan istället bekräfta,
uppmuntra och stödja dem tills man vet att man som lärare har gjort något bra.
4.3Pedagogens syn på lärandet
Jasmina fortsatte berätta med mycket entusiasm i rösten att detta inte ska bli ett hinder för
förskolläraren att jobba med språkutvecklingen hos barn. Hon fortsatte säga att man som
lärare ska granska sin avdelning och planera hur man ska lära ut det svenska språket, veta hur
mycket barnen har lärt sig och om de reflekterar över sin aktivitet? Jasmina menade att man
som förskollärare ska hålla utkik efter resultat och inte på ett passivt sätt hoppas på att ”det
ska ordna sig”. Denna förskollärare var helt emot den tanken och menade att förskolan och
dess pedagogik är ett komplement till hemmet.
Enligt Jasmina: ”Det tvåspråkiga barnet kan kanske inte tala en färdigt utvecklad svenska,
men barnet förstår saker och ting i ett sammanhang. Pedagogen fortsatte tala om för oss att
man som förskollärare inte ska använda mycket vardagsrelaterat språk i förskolan. Om ett
barn är intresserat av t.ex. kaniner ska man enligt henne ta reda på så mycket fakta om kaniner
som möjligt så att man sedan kan ge barnet en konkret och kunskapsrelaterad berättelse om
just kaniner, samtidigt som man använder ett kunskapsrelaterat språk.”
Hon berättade att det inte räcker med vardagsspråk, vi ska också förmedla så mycket kunskap
som möjligt. Om ett barn är intresserat av igelkottar ska man berätta om igelkottars
levnadssätt och detta på barnets nivå.
Gunilla har också sin egen syn på lärandet och hon berättade att tvåspråkiga barn behöver tid
och omtanke de behöver känna sig betydelsefulla, sedda och viktiga och att man som barn
alltid stärks när pedagogen ständigt pratar med en. Hon sade att barnen på stora
barnsavdelningen Prästkragen är väldigt verbala, självsäkra och stolta, de drar sig inte för att
fråga om någonting.
22
Hon sade att de har arbetat mycket med att fråga sig själva hur de ska utveckla dessa barns
svenska och att de då har kommit på att samtal, sagor och sånger stimulerar barnens
språkutveckling.
4.4Trygghetens vikt för lärandet
Jasmina talade om för oss att personalen på Kamelens förskola först och främst jobbar med
tryggheten. När t.ex. ett barn är nyinskolat ska man börja med att få barnet att känna sig tryggt
och sedan fortsätta med andra saker. Detta påpekar Ladberg i sin bok. Trygghet är viktig i
förskolans verksamhet och betraktas som grund för allt lärande och utveckling. Pedagogerna
bör skapa trygghet hos barngruppen och sedan kan de inrikta sig på att lära barnen språket
(Ladberg2003: 164).
4.5 Tvåspråkiga pedagoger i förskolan
Jasmina sade att det är en fördel att några av lärarna är tvåspråkiga. Detta kan stödja barn som
inte alls behärskar det svenska språket när de är nya i förskolan. Ladberg understryker att
pedagoger som talar barnets språk är viktiga, inte enbart för språket, utan just för identitet och
självförtroende. Pedagoger blir språkliga och kulturella förebilder och kan ge barnen
självförtroende på ett sätt som inte är möjligt för svensk personal, just för att de tillhör samma
grupp (Ladberg, 2003:167)
4.6Pedagogens kunskap viktigt för lärandet
Gunilla berättade att det inte alltid är lätt för ett tvåspråkigt barn att lära sig svenska. Hon sade
att det ”tar sin lilla tid” för ett tvåspråkigt barn att lära sig ett nytt språk. Anledningen till
detta kan vara att barnen i hennes förskola bor i ett segregerat område, där de möter enbart
egna respektive andras modersmål och nästan ingen svenska alls. Gunillas berättelse stämmer
överens med Peterson & Svensson, (2003:37) nämligen att barn som bor i ett segregerat
område ofta får en rad sociala problem som berör kunskaper i svenska språket. Vi tolkar det
som att barn som inte har kontakt med svenska barn får svårt att utveckla det nya språket.
23
Gunilla sade att man därför använder så mycket svenska som möjligt på förskolan. Förskolan
är ofta den enda platsen där dessa barn möter svenska språket och att det då gäller att
introducera detta språk på bästa möjliga sätt. Det gäller att hitta olika strategier att lära ut, och
i det sammanhanget är miljö en mycket viktig punkt. Barnet kan bli påverkat av sin miljö. Om
förskolläraren t.ex. inte har så stora kunskaper om flerspråkiga barn, så kan detta påverka
barnet. Jasmina underströk att det också behövs ett arbetslag som samarbetar för att stimulera
det svenska språket hos de tvåspråkiga barnen. Enligt Lökken & Melkeraaen bör pedagogerna
samarbeta med varandra och alla i arbetslaget ska engagera sig för att utveckla barnens språk
och kunskaper (Lökken & Melkeraaen 1996).
Jasmina nämnde vidare att en förskollärare ska ha gedigna kunskaper i sitt område om
vederbörande arbetar med utländska barn. Har en lärare goda kunskaper i sitt fack, så kan
detta resultera i stort engagemang hos barnet. Eftersom vi bor i ett mångkulturellt land har
pedagogernas kunskap om flerspråkighet stor betydelse när barnen börjar förskolan.
Jasmina betonade att:
”Vi lärare på förskolan måste förnya vårt kunskapsrelaterade språk kontinuerligt. Det är
viktigt som lärare att lära sig om saker och ting på barnens språk. Det gäller att gå igenom vad
man har för litteratur i bokhyllan på en avdelning. Vad kan vi erbjuda dessa tvåspråkiga barn?
Man ska ha lite variation på litteraturen”.
Hon fortsatte: ”Barn överhuvud taget har inte lätt att artikulera, forma sin mun och uttala alla
ord rätt. Med aktiv hjälp av pedagoger kommer de så småningom att lära sig detta. Hon
berättade att man Kamelens förskola sjunger mycket för barnen så att de tvåspråkiga barnen
härigenom lär sig svenska och lär sig att uttala orden rätt samtidigt som de tränar sin
munmotorik. Jasmina hävdade att kunskapsinlärning och språkinlärning går in i varandra och
är sammanflätade och att det är fel att som pedagog tro att ett barn uteslutande lär sig svenska.
Samtidigt som det lär sig svenska lär det sig också hela tiden någonting nytt”.
24
5. Observationer på småbarn och
storbarnsavdelning
Vi gjorde vår observationsvecka i förskolan och vi har observerat på en småbarnsavdelning
och en avdelning med stora barn.
5.1 Observation på småbarnavdelning
På småbarnsavdelningen Gullvivas matsal har pedagogerna hängt upp bilder på olika
grönsaker och olika slags mat och dryck som ofta serveras i förskolan. Under bilderna står det
namn på olika språk beroende på de olika barnens modersmål. Förskollärare ansvarar för att
skriva på svenska och ber föräldrarna att översätta till respektive modersmål och ber sedan
föräldrarna att uttala ordet. De passar då på att skriva ordet med latinska bokstäver. Varje bild
med sin förklaring är till för att dessa småbarn ska förstå de olika namnen på maten samtidigt
som de alltså blir bekanta med orden både på svenska och på sitt modersmål. Ladberg anger i
sin bok att familjens modersmål i förskolan behövs. Förskolan behöver arbeta medvetet på
båda sidorna för att utveckla det nya språket samt understödja barnens modersmål (Ladberg
2003:152).
Under vår observation vid en måltid lade vi märke till att ett barn satt och tittade upp på en
bild med fascinerad min. Bilden som fångade pojkens intresse föreställde en paprika. Vi
upptäckte att även de andra barnen blev intresserade av vad Ali tittade på. Jasmina som följde
barnen med blicken ställde sig upp och pekade närmare på bilden och talade om för barnen
vad bilden föreställde och vad det heter på svenska och på andra språket.
Den dagen serverades det olika grönsaker vid mellanmålet och barnen visade särskilt intresse
för paprika. När Jasmina serverade grönsakerna pekade hon på paprikaskivan som fanns på
tallriken och talade om för barnen att det var röd paprika. Då tittade Ali på paprikaskivan som
fanns på hans tallrik och sedan upp på bilden. Under vår observationsvecka lade vi märke till
att Jasmina förklarade allt som serverades vid matbordet och att förskolläraren kom på att
både Ali och de andra barnen behövde en utförligare förklaring på det här med paprikan. En
dag vid mellanmålet hämtade fröken en hel röd paprika och förklarade för barnen vad hon
tänkte göra med den och sedan delade hon den.
25
5.1.1 Analys av situationen
Anledningen till att pedagogerna har satt upp bilder på väggarna är att de vill visa sitt intresse
för barnens bakgrund och barnens modersmål. Genom att visa upp och lyfta fram dessa på det
här sättet fick man barnens uppmärksamhet. Vi valde Alis situation eftersom han var mycket
mer intresserad av bilderna än något annat barn. Alis intresse för grönsaker, särskild paprikan,
kanske väcktes av att läraren berättade för barnen att det som finns på tallriken är en paprika.
Ali verkade vara förvirrad och såg frågande ut. Det verkade som om Ali inte förstod varför en
paprika såg annorlunda ut på bilden jämfört med vad den gjorde på tallriken. Allt tydde på att
Ali verkligen ville få svar på sina frågor. När förskolläraren som följde hela Alis
lärandeprocess märkte detta lyckades hon stödja honom och förklarade på ett sätt som ledde
till språkutveckling och lärande. Efter den dagen märkte vi att den tvååriga Ali hade lärt sig
skilja mellan en skiva paprika och en hel paprika samtidigt som han hade lärt sig säga ordet
”paprika”. Vi såg också att Ali blivit stolt över sig själv och att han senare på dagen pekade på
bilden och visade denna för sina kamrater. Detta ledde i sin tur till ett samtal mellan barnen.
Alla barnen tittade på honom och imiterade honom och vi upplevde att barnen blev
inspirerade av Alis intresse för bilderna. Benckert och Wallin anser att när barnets språk
utvecklas, växer ”jag”-känslan och den goda självbilden. En god språkutveckling är
avgörande för kunskapsinhämtandet (Benckert och Wallin 2008). Även Fast anser att språket
innebär mycket mer, bland annat att uttrycka sig, tänka, fantisera, drömma och att lära sig.
Hon nämner vidare att texter som utmanar och väcker känslor är en väg till läsande och
skrivande, samt väcker diskussion bland barnen (Fast 2008).
Vill man hjälpa ett barn i sin språkliga utveckling ska man röja undan hindren för barnets
språkanvändning i situationer där barnet behöver använda språket. En pedagog ska hjälpa
barnet att inse att det vill, behöver, kan, törs, orkar och får (Axelson, 2009:14).
26
5.2 Leksituation
Dani är två och ett halvt år gammal. Han tycker om att åka på rutschbanan. En flicka som
heter Hanin och som är knappt två år gammal följer alltid med Dani till rutschbanan. Dani
klättrade uppför rutschbanan framtill, ställde sig upp, och gick sedan ner med baken först. De
tittade på varandra och log. Hanin stod framför rutschbanan och tittade noggrant på vad Dani
gjorde.
Hanin såg på hur Dani åkte rutschbanan. Hon närmade sig så småningom rutschbanan och
tittade på den nedifrån och uppåt några gånger. Hon började sedan klättra uppför rutschbanan
nerifrån, såsom Dani gjort, men hon var mycket försiktig. Efter några försök kunde Hanin
klättra uppför liksom Dani. När hon sedan var uppe utbrast hon glatt ”jag är högt uppe”. Dani
svarade på hennes glädje med skratt.
När Dani såg sin kamrat stå där uppe sa han ett intressant ord ”vege” och förmodligen menade
han ”vågar du?” Hon besvarade hans ord genom att åka ner. Det som också fångade vår
uppmärksamhet var att den tvååriga Hanin kunde räkna på sitt eget sätt innan hon åkte ner och
sa ”9,8,10”. Fröken använde både kroppsspråk och det verbala språket när hon pratade med
flickan för att försöka få henne att förstå, att det inte fanns någon anledning att vara rädd.
5.2.1Analys av barnens lek
Hanin visade mycket stark vilja att lära sig våga åka nerför. Det verkade vara svårt för henne i
början, men efter att ha kämpat många gånger med att åka som sin kamrat Dani lyckades
Hanin till slut klättra uppåt rutschbanan, men när Hanin sedan satt högt upp vågade hon inte
åka ner igen. Hon började se sig omkring och försökte få ögonkontakt med någon som kunde
uppmuntra henne att åka ner och fick då syn på pedagogen och den lilla Dani som båda log
mot henne. Dani tittade på pedagogen och sedan tittade han upp mot Hanin som stod högt upp
på rutschbanan när han sa ordet ”vege” till henne med ett skratt. Det såg ut som om Dani
frågade sin kamrat om hon vågade komma ner.
27
Både Danis och pedagogens leende var som en bekräftelse på att det inte var någon fara att
åka ner igen. Pedagogen, som kände till Hanins bristande svenska, använde sig av både ord
och kroppsspråk för att hjälpa den knappt tvååriga flickan ner.
Hanin förstod vad pedagogen och kamraten menade med sina leenden och åkte försiktigt ner.
När förskolläraren förklarade för flickan vad som hänt, försökte hon synbarligen högst
medvetet stärka hennes språk och lärande. Daniel Stern en av de främsta forskarna inom
självpsykologin hävdar att barnet börjar samspel med blickar, mimik, kroppsspråk och röst.
Den vuxne pratar med barnet och sätter ord på saker och ting, men det är fortfarande till
största delen ett icke verbalt samspel. När en vuxen pratar lyssnar barnet och tolkar tonläge,
tonfall och röststyrka i kombination med blick, mimik och kroppsspråk (Bordin, Marianne
2008:59). Glädjen syntes tydligt på Hanins ansikte och hon blev stolt över sig själv när hon
klarade av saker som hon var intresserad av. Hanins sätt att räkna 9, 8, 10 tydde på att hon
ville få uppmärksamhet från sin omgivning. Ett barn, som lärt sig klara av något nytt känner
sig enligt Stern kompetent och upplever även känslor av glädje och självförtroende (Bordin
2008).
5.3 En samling på småbarnsavdelningen
Under våra observationer noterade vi hur pedagoger arbetar med språkutvecklingen i
förskolan. T.ex. genom att använda dockor.
Barnen på avdelningen är mellan ett och två år gamla. Varje barn har en docka som förskolan
brukar be mammorna att sy när de inskolar sina barn. Mammorna gör dockan så lik sitt barn
som möjligt. Pedagoger använder dockorna i samlingen varje dag och ställer fram dockorna
på golvet framför sig. Sedan tar pedagogen upp dockorna en efter en och frågar barnen vems
docka det är. Barnen säger vems docka är och eftersom alla barn känner igen varandras docka
kan de t.ex. lätt sluta sig till vilken kamrat som inte är närvarande.
Pedagogen ställer fram en liten docksäng där dockorna brukar ligga i när ett barn är sjukt.
Varje dag väljer läraren ett barn som ska komma fram och lägga en docka i sängen när någon
är sjuk eller ta ur sängen när barnet är friskt igen.
28
5.3.1Analys av situationen
I observationen utförde pedagogerna konstant olika aktiviteter med varierande innehåll. I
barngruppen betraktas dockan som instrument och används för att förmedla olika innehåll,
upplevelser samt nöje och stimulans. Samtidigt som aktiviteten är förståelig och lättillgänglig
för barnen. Pedagogerna använder dockor som verktyg för att det är en metod som underlättar
arbetet för dem själva samt skapar kunskaper hos barnen på ett roligt sätt. Forsberg Ahlcronas
bok (2012:70) Förskolans didaktik och dockan som redskap, står det att när pedagogen
använder sig av föremål skapar det roliga upplevelser och på det sättet utvecklar barnet
språket. Det är viktigt att läraren använder sig av olika didaktiska strategier såsom dockor för
att bemöta, framkalla, undersöka och bearbeta en viss kunskap eller vissa relationer.
Dockorna skapade en stämning där samspelet mellan barnen och läraren utvidgades på grund
av dockans medverkan och detta bidrog till att barnen var aktivt delaktiga under hela
samlingsstunden. När pedagogen använde dockorna i sin samling hade hon olika mål framför
sig, t.ex. att utveckla den språkliga identiteten i samspelet med barnen samt stödja barnen att
utveckla sin fantasi. Vi anser att den typen av arbetssätt kan vara bra att använda med
tvåspråkiga barn som har ett otillräckligt ordförråd. Detta främjar även barnens
kommunikativa färdigheter.
5.4 Samlingsstund på de stora barnens avdelning
Barnen på stora avdelningen är mellan fyra och fem år.
Under vår observationsvecka lade vi märke till att en grupp fyraåringar hade en diskussion
sinsemellan om vem som var bäst på att hålla så många legobitar som möjligt i sina händer.
Detta upptäckte även en pedagog. Nästa morgon hade pedagogen planerat en samling om just
ordet ”uppskatta”. Barnen kom in till samlingen. Läraren sade till barnen att sätta sig ner i en
ring och att var och en skulle sitta på sitt namn som redan var fastklistrat på golvet. Barnen
kände igen sina namn och satte sig direkt på dem.
Läraren började samlingen med att gå igenom närvaron och efter att alla barnen blev
uppropade fortsatte läraren med att säga till de barn som kunde svenska att gå in i
legorummet. Där skulle de hämta en handfull med legobitar och lägga dem i mitten av ringen
och detta gjorde barnen. Sedan fortsatte hon med att ge samma uppgift till de barn som kunde
lite svenska.
29
Efter att alla barn hade gjort sin uppgift, började läraren fråga barnen ett och ett om hur
många legobitar de trodde det fanns på golvet. Varje barn fick gissa hur många bitar de trodde
att det fanns där. Läraren berättade för barnen att det som de nu gjorde var att uppskatta
någonting som man inte riktigt visste mängden av. Läraren förklarade för barnen vad ordet
”uppskatta” betyder och sa till barnen att de skulle räkna legobitarna tillsammans, vilket de
gjorde. Efter att de hade räknat färdigt berättade läraren att några av dem hade gjort en
uppskattning som låg mycket nära det rätta antalet. Läraren som då ville att barnen skulle lära
sig ordet ”uppskatta” upprepade just det ordet igen vid olika situationer och aktiviteter. Senare
på samma dag avdramatiserade barnen ordet i sin egen lek. Detta tyckte vi var mycket
intressant. När de t.ex. lekte att de skulle till affären och handla hörde vi att de flesta av dem
använde dagens ord ”uppskatta” på ett entusiastiskt sätt.
5.4.1 Analys av pedagogens arbetssätt i samlingen
Pedagogen skapade en miljö som inspirerade barnen till utforskande och upptäckande.
Rummet där barnen hade samlingen i var välsorterat, väl belyst och hade ganska stort och
tomt utrymme. Tanken bakom detta var att få barnen att koncentrera sig så mycket som
möjligt. Miljön ger barnen ett budskap om vad som ska ske i den pedagogiska stunden och
därför ska rummet vara anpassat till barns lärande samt stimulera och utmana deras lärande
(Pramling Samuelsson & Sheridan, 2006:89). Pedagogen vände sig medvetet först till de barn
som kan något mer svenska och gav den uppgiften till dem. Hon ville att de barn som inte
förstår svenska skulle lära sig genom att se vad de andra gjorde.
Efter att pedagogen upptäckte barnens intresse för mängd tog hon upp det i en samling.
Meningen med att pedagogen i samlingen har bett barnen att hämta en handfull med legobitar
var att hon ville utnyttja barnens intresse, ett intresse som hon hade lagt märkte till medan
barnen byggde med lego. När hon hade använt samma material som barnen lekte med
(”legobitar”) ville hon underlätta för barnen att behärska det nya ordet ”uppskattning”. Med
detta utvecklade hon barnens kunskap om språk och matematik på ett mycket bra sätt.
Förskolläraren använde sig av barnens lek och inbördes samtal genom att de i grupp fick lära
sig innebörden av ordet ”uppskatta”. Pedagogen var lyhörd, engagerad och uppmuntrande vid
svaren på barnens frågor under samlingen. Barnen kände sig viktiga och motiverade att ställa
fler frågor.
30
Barnens kunskap och lärande utvecklas mer när de ställer frågor. Genom språket förmedlas
känslor, tankar och åsikter och därför är det viktigt att man utvecklar ett bra språk (Ladberg
2003). Det verkar som om ordet ”uppskatta” har fastnat i huvudet på de tvåspråkiga barnen.
Så blir vår tolkning efter att vi sett och hört barnens samtal under dagen där ordet ”uppskatta”
var mycket aktuellt. Pedagogen stöttade, och underlättade barnens samtal och utmanade
medvetet barnens tänkande och fördjupade därmed också deras förståelse för sin omgivning.
Samtalet nådde alla barn oavsett hur mycket svenska de kunde. Pedagogen använde öppna
frågor som gav barnen utrymme att tänka på svaret, vilket gav insikt i vad ordet
”uppskattning” betyder. Klein angav i sin bok att lärande ofta bör ske genom samtal med
barnen om lärandet ska bli långsiktigt. Även samtal mellan barn i samma ålder är en viktig
väg till språkutveckling. Även Pramling Samuelsson & Sheridan skriver att när barn börjar
uttrycka sig verbalt i mer än ett ordsats blir de också intresserade och fascinerade av språket i
sig (Pramling Samuelsson & Sheridan 2006:75).
31
6. Sammanfattning och resultat
Utifrån pedagogernas syn på barnens modersmål, miljöns betydelse för barnens
identitetsstärkande samt språkutveckling har vi dragit slutsatsen att pedagogernas ord, tankar
och arbetssätt vid lärandet har visat att följande metoder kan stimulera barnens
språkutveckling.
6.1 Vikten av modersmål för språk och lärande
Vår undersökning har visat att informanterna betraktar modersmålet som en avgörande grund
för att lära sig ett nytt språk.
De förskollärare som vi intervjuade underströk särskilt att barn som kan sitt modersmål väl
också blir starka i sin identitet och att detta påverkar utvecklingen i det nya språket.
Informanterna anser att det är viktigt och att det är en stor fördel att ha personal som har
samma språk som barnen. Pedagogerna som arbetar på Kamelens förskola betraktar
modersmålet som en bro till det nya språket under hela läroprocessen.
I styrdokumentet står det att:
”Förskolan ska sträva efter att varje barn som har ett annat modersmål än svenska
utvecklar sin kulturella identitet och sin förmåga att kommunicera såväl på svenska som
på sitt modersmål”(Lpfö 98 2010).
Pedagogerna uppmuntrar föräldrarna att i hemmet läsa sagor på modersmålet för att berika
barnens ordförråd. I förskolans verksamhet skall barnen få möta det svenska språket under
hela skoltiden.
Pedagogen ska utnyttja barnets tid i förskolan till att hjälpa barnet att stärka sin svenska
genom att förmedla så mycket språkkunskap som möjligt.
32
6.2 Metodens inverkan på lärandet
Vår sammanfattning av föreskollärarnas resonemang angående deras sätt att arbeta med
tvåspråkiga barn och deras språkutveckling är följande: Båda lärarna visade att lärandet
dagligen sker vid olika situationer och att man måste fånga upp barnens intresse och på olika
sätt ta tillvara intresset så att de lär sig något nytt varje dag. Pedagoger understryker starkt att
modersmålet och det svenska språket ska gå parallellt. Vi har kommit fram till att man som
pedagog bör skaffa sig goda kunskaper om olika kulturer och ha lust att arbeta med barn som
har olika bakgrund.
Båda lärarna anser att det är viktigt att använda olika arbetssätt och material såsom
sagoläsning, musik, dans, lek, rim och ramsor, bildböcker med mera. Pedagogerna har visat
att de mer eller mindre har lyckats stödja barnens språkutveckling genom sitt arbetssätt och
med de metoder som förskolans verksamhet erbjuder. Pedagogerna hade en gemensam syn på
sitt sätt att överföra kunskap till barnen.
6.3 Miljöns betydelse för lärande
Barn som går på Kamelens förskola är alla tvåspråkiga barn och har inga svenska kamrater
med vilka de kan träna sin svenska. Förskolan ligger i ett segregerat område, vilket gör att de
inte har kontakt med svenska barn och alltså inte heller kommer i kontakt med det svenska
språket utanför förskolan.
Därför är det viktigt att lärarna i förskolan satsar på att barnen ska få övning i det svenska
språket så mycket som möjligt. Samt att en väl ordnad miljö spelar en stor roll för barns
språkutveckling. Enligt Vygotskij (i Strandberg, 2006:32) står det att miljön har stor
betydelse för barnens språkutveckling och lärande. Omgivningen som barnen befinner sig i
har stor betydelse för barnens utveckling och utformar barnens lärande.
33
7. Slutdiskussion
Vårt syfte var att undersöka hur förskolan arbetar med tvåspråkiga barns lärande. Vi var
intresserade av att veta hur förskolepedagoger gör för att utveckla tvåspråkiga barns svenska
språk, vilka metoder de använder, samt vilken betydelse miljön har för lek och språkkunskap.
Pedagogerna har nästan samma arbetssätt och är båda eniga om att lek,
modersmålsundervisning i förskolan, sagoläsning, användning av varierad litteratur och miljö
är helt nödvändiga beståndsdelar vid starten på ett barns tidiga språkinlärning. Enligt Fast
(2009:90) innebär det att när ett litet barn hämtar en bok åt en vuxen för att barnet vill att man
ska läsa den, så betyder det att läsprocessen har börjat hos barnet. Detta barn vet att de små
krumelurerna förmedlar något roligt att höra.
Under vår undersökning upptäckte vi att förskolans pedagoger vid sitt arbete med tvåspråkiga
barn lägger mycket stor energi på att främja såväl det svenska språket som modersmålet.
Pedagogerna konstaterar att modersmålet är en nödvändig och användbar förutsättning för de
tvåspråkiga barnen. Utan modersmålet kan de tvåspråkiga barnen inte lära sig svenska på ett
bra sätt. Modersmålet är alltså underlaget för och nyckeln till förvärvandet av andra språk. Vi
tror att det hade varit bra om modersmålsträning i förskolan började redan när barnet var ett år
gammalt, så att barnet fick en möjlighet att lära sig båda språken parallellt redan från början.
I läroplanen 98, står det att:
”förskolan ska sträva efter att varje barn som har ett annat modersmål än svenska utvecklar sin
kulturella identitet samt sin förmåga att kommunicera såväl på svenska som sitt modermål”.
Vår undersökning har visat att miljön fungerar som ett barns andra lärare och vi har dragit
slutsatsen att miljö och lek har stor betydelse för barns inlärning av det nya språket. Kennedy
hävdar i sin bok att miljön talar sitt tydliga språk till barnen och att barnen formar rummet
precis som de vill och efter sitt eget behov i leken (Kennedy 1999:126)
Pedagogerna lär barnen att hantera situationer som konflikter och dessutom lär de barnen att
lösa sina konflikter på ett effektivt sätt. Pedagogernas avsikt är att få dessa tvåspråkiga barn
att prata med varandra så att de tränar sitt svenska språk. I förskolan ska ett barn ha möjlighet
att utveckla och nyansera sitt talspråk. Detta ska barnet göra med hjälp av en lärare (Pramling
Samuelsson & Sheridan 2006:73).
34
De två pedagogerna hade alltså samma mål, vilket var att lyfta upp de tvåspråkiga barnens
lärande. Vi funderade över vad vår studie skulle ha gett för resultat om vi hade intervjuat
pedagoger som hade olika arbetssätt och olika metoder för att främja dessa tvåspråkiga barns
lärande. Vi funderade också över vad mer man skulle kunna undersöka i vår studie och hur
vårt arbete hade sett ut om vi t.ex. hade besökt en förskola där antalet tvåspråkiga barn var lite
mindre och hur en sådan miljö hade påverkat deras språkutveckling. Vi upptäckte i samband
med denna forskning att om förskolan har en förskollärare som talar samma modersmål som
barnet bör läraren gärna prata modersmål med barnet. Även om barnets föräldrar talar
modersmål med barnet i hemmet, så talar föräldrarna inte alltid ett kunskapsrelaterat språk
med barnet. Just därför kan det vara bra om barnet får ett kunskapsrelaterat modersmål i
förskolan.
8. Tankar som väcktes
När vi genomfört vår undersökning hade vi några frågor som vi under arbetets gång har
reflekterat över. Vi tyckte att det hade varit mycket intressant att forska vidare, om hur det
t.ex. hade varit om enspråkiga barn hade befunnit sig i en mångkulturell förskola. Hur skulle
då kommunikationen se ut?
Om förskolan hade både enspråkiga och flerspråkiga barn hur skulle då pedagogernas
arbetssätt ha sett ut? Vi tycker att det kunde ha varit intressant att undersöka hur Kamelens
förskola hade sett ut om här hade gått både enspråkiga och flerspråkiga barn och hur detta då
skulle ha påverkat förskolans miljö. Hur skulle dessa tvåspråkiga barns svenska språk ha
blivit om de hade fått chansen att leka med enspråkiga kamrater?
35
Referenser
Arnberg, Lenore (2004) Så blir barn tvåspråkiga. Falun: Scandbook AB
Arnqvist, Monika (1993). Barnsspråkutveckling. Lund, studentlitteratur
Aul Löken & Åse Melkeraaen (1996). Fånga språket när svenska är barnens andra språk.upl
1: Malmö. Runa förlag AB
Axelsson, Monica & Jönsson, Karin (red.) (2009). Bygga broar och öppna dörrar: att läsa,
skriva och samtala om texter i förskola och skola /c Monica Axelsson .... 1. uppl. Stockholm:
Liber
Brodin, Marianne & Hylander Ingrid (1999). Att bli sig själv. Daniel Sterns teori i förskolans
vardag. Stockholm: Liber AB
Benckert,Susanne & Wallin,Karin (2008). Flerspråkighet I förskolan en referens och
metodmaterial. Myndighet för skolutveckling, skolverket
Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder (upplaga 2). Liber: Malmö.
Fast, Carina (2008). Literacy: i familj, förskola och skola. 1. uppl Lund: Studentlitteratur
Forsberg Ahlcrona Mirella (2012). Forskolans didaktik och dockan som redskap,
kommunikation och skapande i förskolan. Studentlitteratur, Lund AB
Gibbons, Pauline (2006). Stärk språket, stärk lärandet. Uppsala: Hallgren & Fallgren
studieförlag AB
Kennedy, Birgitta (1999). Galgfåglar i molnen om temaarbete och dokumentation ur en
praktikers perspektiv. Stockholm
Kåreland, Lena (2009). Barnboken i samhället. Studentlitteratur, Lund AB
Kvale, Steinar (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur
Ladberg, Gunilla (2003). Barn med flera språk: tvåspråkighet och flerspråkighet i familj,
förskola, skola och samhäll. Stockholm: Liber AB.
36
Lindö, Rigmor (2009). Det tidiga språket. Studentlitteratur, Lund AB
Lindqvist, Gunilla (1996). Lekens möjligheter: omskapande lekpedagogisk i förskola och
skola: studentlitteratur. Lund
Lärareförbundet (2011). Lärarens handbok: läroplaner, skollag, yrkesetiska, principer.
Fn:sbarnkonvention
Lökken, Gunvor, Haugen, Synnöve, Röthle, Monika (2005). Småbarnspedagogik,
fenomenologiska och estetiska förhållningssätt. Liber AB:Stockholm
Myndigheten för skolutveckling (2004). komma till tals – flerspråkiga barn i förskolan.
Stockholm: Liber
Patel, Runa & Davidsson, Bo (2003):Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra
och rapportera en undersökning
Patel, Runa & Davidsson, Bo (2011): Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra
och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur
Peterson, Abby; Svensson, Lennart & Addy, Tobias (2003). Ungdomar i vardagens väv.
Lund: Studentlitteratur
Pramling Samuelsson, Ingrid & Sheridan, Sonja (2006). Lärandets grogrund: perspektiv och
förhållningssätt i förskolans läroplan. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur
Strandberg, Leif (200&). Vyogtskij i praktiken, Bland plugghästar och fusklappar. Finland,
Norstedts Akademiska förslag
Stukát, Staffan (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund:
Studentlitteratur.
Vetenskapsrådets forskningsetiska principer:
http://www.ibl.liu.se/student/bvg/filarkiv/1.77549/Forskningsetiska_principer_fix.pdf
37
Bilaga 1
Intervju frågor
1-Hur länge har du arbetat som pedagog?
2- Vad använder ni för material?
3-Hur arbetar pedagoger med olika språkmaterial?
4- Hur utnyttjar ni pedagoger vardagssituationer för språkträning?
5- Vilka arbetssätt tycker du som pedagog bäst främjar ett flerspråkigt barn?
6- Hur gammalt får barnet vara när han eller hon börjar modersmålsträning?
7- Tycker ni att det är viktigt med modermål? Varför?
8- Tas det någon särskild hänsyn till tvåspråkiga barns utveckling när alla i arbetslaget
planerar en aktivitet?
9- Vilken erfarenhet har du av att arbeta med tvåspråkiga barn?
10-Vad har föräldrar för syn på modersmålsträning?
11- Vilken inverkan har miljön på barns inlärning?
12-Vilken roll spelar leken för språkutvecklingen?
13-Vilka metoder använder ni pedagoger för att stödja barns språkutveckling?
38