Svensk Avfallshantering

Transcription

Svensk Avfallshantering
Svensk Avfallshantering
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
Innehåll
»» Förord ........................................................................................................... 3
»» Avfallsmängder 2015 ............................................................................ 4-6
»» Så fungerar svensk avfallshantering ................................................... 8-9
»» Förebyggande av avfall .................................................................... 10-11
»» Insamling och transport ................................................................... 12-14
»» Materialåtervinning ........................................................................... 15-16
»» Farligt avfall ........................................................................................ 18-19
»» El-avfall och batterier ........................................................................ 20-21
»» Biologisk återvinning ........................................................................ 22-25
»» Energiåtervinning .............................................................................. 26-29
»» Avfallsanläggningar med deponering ............................................ 30-31
»» Kunder, taxor och kostnader ........................................................... 32-33
»» Annat avfall än hushållsavfall ............................................................... 34
»» Om Avfall Sverige .................................................................................... 35
»» Kansli ......................................................................................................... 35
2
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
Förord
Insamling och behandling av källsorterat matav­
fall ökade med 10 procent från 2014 till 2015.
Drygt hälften, 50,6 procent, av hushållsavfallet
behandlas nu genom materialåtervinning inklusi­
ve biologisk återvinning.
Att förebygga uppkomsten av avfall är det för­
sta steget i avfallshierarkin och det är prioriterat
i både den europeiska och i den svenska avfalls­
lagstiftningen. Eftersom mängden avfall fortsät­
ter att öka krävs nu insatser från många parter
för att minska avfallsmängden. Glädjande nog
pågår det på flera håll. Regeringen har tillsatt
flera utredningar för att underlätta återanvänd­
ning och förebyggande av avfall. En utredning
ska undersöka hur handeln med begagnat och
reparationer av olika produkter kan öka. Målet är
en mer resurseffektiv ekonomi och mindre miljö­
påverkan. En särskild utredare har fått i uppdrag
att kartlägga den nya delningsekonomin och se
över olika användares roller och rättsliga ställ­
ning. Allt fler kommuner inrättar återbruk på sina
återvinningscentraler. Och om planerna att ge
kommunerna insamlingsansvaret för hushållens
förpackningar och tidningar förverkligas inom
kort skulle det ge kommunerna ytterligare möjlig­
het att genom moderna och smarta insamlings­
system styra allt mer hushållsavfall till återvin­
ning och även vidta åtgärder för att minska
avfallsmängderna.
Med Svensk Avfallshantering 2016 vänder vi
oss till verksamma i avfallsbranschen, besluts­
fattare, myndigheter, utbildningsväsendet, media
och alla andra intresserade. I text, figurer och
tabeller beskrivs hur hushållsavfall hanteras i
Sverige. Statistiken är hämtad från Avfall
Sveriges webbaserade statistiksystem Avfall Web
och från producenternas organisationer.
Malmö i juli 2016
Weine Wiqvist, VD
Avfall Sverige
3
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
Avfallsmängder
2015
Den behandlade mängden hushållsavfall uppgick
år 2015 till 4 703 790 ton. Det är en ökning med
4 procent jämfört med 2014. Utslaget på hela
befolkningen gav varje svensk upphov till 478 kg
hushållsavfall 2015, att jämföra med 463 kg per
person 2014.
50,6 procent av hushållsavfallet behandlades
genom materialåtervinning, inklusive biologisk
återvinning.
35,1 procent går till materialåtervinning, som
därmed ökade med 2 procent till 1 652 710 ton,
168 kg/person.
Biologisk återvinning ökade med 2 procent till
728 570 ton, 74 kg/person. 15,5 procent av hus­
hållsavfallet behandlades genom biologisk åter­
vinning 2015. Mängden insamlat matavfall har
ökat med 10 procent till 427 630 ton. Allt mer
matavfall behandlas genom rötning, i stället för
kompostering. Matavfall till samrötningsanlägg­
ningar har ökat med 17 procent och matavfall till
centrala komposteringsanläggningar har minskat
med 15 procent. Matavfall som rötas vid
avloppsreningsverk har ökat med 6 procent.
Energiåtervinningen ökade med 6 procent till
2 284 210 ton, 232 kg/person. 48,6 procent av
hushållsavfallet gick till energiåtervinning 2015.
Deponering av hushållsavfall ökade med 16
procent, 5 400 ton, till 38 300 ton jämfört med
2014, 4 kg/person. Deponering står för 0,8 pro­
cent av totala behandlingen.
Mängden mat-och restavfall var i stort sett
oförändrad, 2 221 280 ton, 225 kg/person.
Grovavfallet ökade med 3 procent till 1 773 930
ton, 180 kg/person.
Statistiken över hushållsavfall är hämtad från
Avfall Sveriges system Avfall Web och från produ­
centernas organisationer. Avfall Web är kommu­
nernas verktyg för utveckling, benchmarking och
statistik. Kommuner och behandlingsanläggning­
ar rapporterar in uppgifter om avfallshantering
och vilka mängder som samlas in och behandlas.
Det är dessa uppgifter som sedan bildar under­
lag för den nationella avfallsstatistiken för hus­
hållsavfall.
Inom EU tas jämförande statistik fram, men
eftersom länderna tillämpar olika begrepp och
mätmetoder är jämförelserna osäkra. Den senas­
te statistiken, som avser 2014, visar att mäng­
den hushållsavfall i EU då uppgick till 475 kg per
person, utslaget på hela befolkningen. Det är en
minskning med 6 kg per person jämfört med året
innan. Cirka 44 procent av hushållsavfallet
behandlades genom materialåtervinning inklusi­
ve biologisk återvinning. 27 procent gick till
energi­återvinning och 28 procent deponerades
totalt inom EU1.
1 All EU-statistik finns på http://ec.europa.eu/eurostat
4
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
Källsorterat hushållsavfall
i flera olika fraktioner.
AVFALLSTRENDEN 2016
5
ÖVERSIKT 1975-2015
milj. ton
Miljoner ton
5
4
4
3
3
2
2
1
1
0
0
1975
20112012201320142015
Materialåtervinning
Biologisk återvinnning
Energiåtervinning
Deponering
1994
2000
Biologisk åter vinning
Energiåter vinning
2005
2010
2015
Deponering
Materialåter vinning
5
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
BEHANDLAD MÄNGD HUSHÅLLSAVFALL 2011–2015 (TON)
Materialåtervinning
Biologisk återvinning
Energiåtervinning
Deponering
2011 2012 201320142015
1 425 690
1 422 250
1 467 200
1 617 930
1 652 710
653 300
673 180
711 450
713 110
728 570
2 235 720
2 270 650
2 235 930
2 148 640
2 284 210
38 200
32 600
33 300
32 900
38 300
Totalt behandlad mängd
4 352 910
4 398 680
4 447 880
4 512 580
4 703 790
BEHANDLAD MÄNGD HUSHÅLLSAVFALL 2011–2015 (KG/PERSON)
Materialåtervinning
Biologisk återvinning
Energiåtervinning
Deponering
2011 2012 201320142015
150 149 152166168
69
70
74
73
74
236 238 232221232
4 3 334
Totalt behandlad mängd
459
460
461
463
478
BEHANDLAD MÄNGD HUSHÅLLSAVFALL 2011–2015 (%)
Materialåtervinning
Biologisk återvinning
Energiåtervinning
Deponering
2011 2012 201320142015
32,8 32,3 33,035,935,1
15,0
15,3
16,0
15,8
15,5
51,4 51,6 50,3 47,648,6
0,9 0,7 0,70,70,8
Totalt behandlad mängd
100
100
100
100
100
INSAMLAD MÄNGD MAT- OCH RESTAVFALL SAMT GROVAVFALL 2011–2015 (TON)
Mat- och restavfall
Grovavfall
2011 2012 201320142015
2 230 900
2 212 000
2 208 000
2 221 720
2 221 280
1 638 000
1 727 000
1 780 000
1 719 180
1 773 930
INSAMLAD MÄNGD (KG/PERSON) 2011–2015
Mat- och restavfall
Grovavfall
2011 2012 201320142015
235
231
229
228
225
173 181 185 176180
Källa: Avfall Web
Mat- och restavfall har ersatt begreppet kärl- och säckavfall och består av både brännbart hushållsavfall och källsorterat matavfall.
6
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
Det finns flera varianter på fastighetsnära insamling, här ett miljöhus med
kärl för flera olika fraktioner.
7
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
Så fungerar
svensk avfallshantering
Enligt definitionen i miljöbalken är avfall varje
ämne eller föremål som innehavaren gör sig av
med, avser eller är skyldig att göra sig av med.
Kommunernas ansvar
Kommunernas ansvar omfattar insamling av hus­
hållsavfall2 utanför producentansvaret och trans­
port till behandlingsanläggning för återvinning
eller bortskaffande, deponering. Det gäller både
avfall från hushåll och liknande avfall från exem­
pelvis restauranger, butiker, kontor etc. Avfallet
ska tas om hand på ett miljömässigt riktigt sätt.
Varje kommun ska ha en renhållningsordning
som består av en avfallsplan och föreskrifter för
avfallshanteringen. Avfallsplanen ska bland
annat innehålla uppgifter om kommunens åtgär­
der för att minska avfallets mängd och farlighet.
Förberedelse för återanvändning är också en
del av det kommunala ansvaret. Kommunerna
arbetar också allt mer med att främja förebyggan­
de och återanvändning av avfall även om detta
ännu inte är ett lagstadgat ansvar för kommunen.
Producenternas ansvar
Sverige har producentansvar för:
»» returpapper
»» förpackningar
»» elektriskt och elektroniskt avfall
»» däck
»» bilar
»» batterier
»» läkemedel.
Producenterna ansvarar för att samla in och ta
hand om uttjänta produkter. Det innebär att det
2 Avfall Sveriges Guide #4: Innebörden av begreppet hushållsavfall
8
ska finnas lämpliga insamlingssystem och
behandlingsmetoder för återvinning.
Producentansvaret finns också till för att produ­
centerna ska ta fram produkter som är mer
resurssnåla, lättare att återvinna och inte
innehåller miljöfarliga ämnen.
Hushållens ansvar
Hushållen har skyldighet att sortera ut och
lämna sitt avfall till de olika insamlingssystem
som finns. De ska också följa kommunens regler
för avfallshanteringen.
Verksamheternas ansvar
Verksamhetsutövare ansvarar själva för omhän­
dertagandet av det avfall som inte är hushålls­
avfall eller omfattas av producentsvar.
Avfallshierarkin
Avfallshierarkin har införts i miljöbalken och
enligt lagtexten ska alla som bedriver en verk­
samhet eller vidtar en åtgärd hushålla med råva­
ror och energi samt utnyttja möjligheterna att
1.minska mängden avfall,
2.minska mängden skadliga ämnen i material
och produkter,
3.minska de negativa effekterna av avfall, och
4.återvinna avfall.
Behandlingsmetoder
Avfall behandlas genom
»» materialåtervinning
»» biologisk återvinning
»» energiåtervinning
»» deponering.
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
Farligt avfall kan behandlas med någon eller
flera av dessa metoder, beroende på avfallets
egenskaper.
Återvinning innebär att avfallet kommer till
nytta som ersättning för annat material.
Förberedelse för återanvändning är också ett
återvinningsförfarande. Enligt definitionen inne­
bär det till exempel rengöring eller reparation
som gör att produkter som blivit avfall kan åter­
användas.
Materialåtervinning minskar miljöpåverkan sam­
tidigt som det sparar energi och råvaruresurser.
Biologisk återvinning sluter kretsloppet och
återför näringen till jorden. Avfallet behandlas
genom rötning – anaerob behandling dvs utan
tillgång till syre – eller kompostering – aerob
behandling dvs med tillgång till syre. Rötning ger
biogödsel och biogas, som kan användas till for­
donsbränsle. Kompost är ett jordförbättringsme­
del som används i trädgårdar, parker och vid
markanläggningar.
Energiåtervinning är en metod som lämpar sig
väl för avfall som inte kan återvinnas på annat
sätt, samtidigt som energiåtervinning ger både
fjärrvärme och el.
Deponering är en behandlingsmetod för avfall
som inte kan eller ska återvinnas. Deponering
innebär att avfallet förvaras på ett långsiktigt
säkert sätt. Det är förbjudet att deponera bränn­
bart eller organiskt avfall.
Organisationsformer
Kommunerna väljer själva hur avfallshanteringen
ska organiseras. Den möjligheten till kommunalt
självstyre finns i grundlagen, och det finns flera
olika organisationsformer:
»» egen förvaltning
»» kommunalt bolag, eget eller samägt med
andra kommuner
»» gemensam nämnd
»» kommunalförbund.
I 66 procent av landets kommuner utförs
insamling av mat- och restavfallet huvudsakligen
av privata utförare, 28 procent av kommunerna
utför insamlingen i egen regi och övriga har en
kombination av privata utförare och egen regi.
Behand­lingen av avfallet genomförs antingen i
egen regi av kommunen/kommunbolaget själva
eller av en extern utförare, som kan vara en
annan kommun, annat kommunbolag eller ett
privat företag. Hur stor fördelningen är mellan de
olika utförandeformerna beror på behandlings­
metod.
Samverkan mellan kommuner är en naturlig verk­
samhetsform för att nå största möjliga miljö- och
samhällsnytta, för att hantera avfallet på ett
kostnadseffektivt sätt och för att säkra den kom­
petens som krävs. Kommuner kan även samver­
ka kring enskilda frågor, till exempel vid gemen­
samma upphandlingar.
FÖRDELNING AV HUVUDMANNASKAP
Antal kommuner
Egen kommunal förvaltning
Kommunalförbund
Gemensam nämnd
138
48%
4315%
7
2%
Kommunalt bolag, eget
49
17%
Kommunalt bolag, delägt
53
18%
Dessutom finns regionbolag som inte har verkställigheten för kommunens
avfallsansvar, t.ex. Sysav, Renova och Sörab.
Totalt 37 kommuner samverkar i sådana regionbolag.
UTFÖRARE AV INSAMLING AV MAT- OCH RESTAVFALL
Enbart privat utförare
66%
Enbart egen regi
28%
Kombination6%
9
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
Förebyggande
av avfall
Att förebygga uppkomsten av avfall är det första
steget i avfallshierarkin och det är prioriterat i
både den europeiska och i den svenska
avfallslagstiftningen.
Avfallshierarkins prioriteringsordning är:
»» förebyggande av avfall
»» återanvändning
»» materialåtervinning
»» annan återvinning, till exempel
energiåtervinning
»» bortskaffande.
Avvikelser från hierarkin kan vara nödvändiga av
tekniska, ekonomiska eller miljömässiga skäl.
Varje EU-land ska ha nationella program för att
minska avfallsmängderna och minska mängden
farliga ämnen i avfallet. I Sverige är det
Naturvårdsverket som har ansvar för det arbetet.
Naturvårdsverket har i sin förebyggandeplan valt
att fokusera på fyra avfallsströmmar som har
stor miljöpåverkan:
»» textilier
»» mat
»» elektronik
»» bygg- och rivningsavfall.
Störst miljövinst att förebygga avfall
Sverige är bra på att återvinna material, energi
och näring ur avfallet. Ytterligare miljövinster kan
uppnås genom att förebygga uppkomsten av
avfall och öka återanvändningen3. Det finns
också rent ekonomiska vinster med att förebyg­
ga avfall4. Som ett exempel kan nämnas att kost­
naden för matsvinnet motsvarar 4 000–6 000
kronor för ett hushåll varje år. Som matsvinn räk­
nas onödigt matavfall, det vill säga mat som
hade kunnat ätas upp om den hanterats på rätt
sätt och konsumerats i rätt tid.
Svenska kommuner har en viktig roll i arbetet
för att minska avfallet och mängden farliga
ämnen i det avfall som uppstår5. För Avfall
Sveriges medlemmar är arbetet med att förebyg­
ga avfall högt prioriterat, vilket är tydligt genom
den långsiktiga visionen ”Det finns inget avfall”.
Avfall Sveriges långsiktiga mål är att tillväxt inte
resulterar i mer avfall och att Sverige klättrar
mätbart högre upp i avfallshierarkin. Det betyder
att Avfall Sverige verkar för att hushåll och andra
ska kunna konsumera och agera ansvarsfullt.
Målen följs upp via avfallsmängder, avfallsindika­
torer och plockanalyser.
Avfall Sverige verkar genom kunskap, erfaren­
het och utifrån ett samhällsansvar, direkt och
indirekt, för att inget onödigt konsumeras och för
att allt kommer till optimal nytta.
Verktyg för uppföljning
Det är viktigt att följa upp utvecklingen av avfalls­
hanteringen så att åtgärderna verkligen styr mot
de uppsatta målen. Avfall Sverige har i samarbe­
te med flera aktörer tagit fram indikatorer för en
resurseffektiv avfallshantering och verktyg för att
följa upp utvecklingen mot de långsiktiga målen6.
Avfall Sverige kommer att fortsätta arbetet och ta
fram fler verktyg som ska vara stöd för kommu­
nerna i deras arbete med att öka återanvändning­
en och förebygga avfall.
3 Avfall Sveriges rapport 2015:22 Produkters totala avfall
4 Avfall Sveriges rapport 2015:19 Förebygga avfall i kommunen – metod och inspiration
5 Avfall Sveriges rapport 2015:21 Kommunernas roller i den cirkulära ekonomin
6 Avfall Sveriges rapport U 2014:01 Avfallsindikatorer – vägledning för hur man kan mäta och följa utvecklingen mot
en resurseffektiv avfallshantering
10
Maria Eriksson är arbetsledare på
återvinningscentralen i Gävle, där det
finns möjlighet att lämna till återbruk.
Foto: Gästrike återvinnare.
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
Återbruk
Det blir allt vanligare att kommunerna samarbetar
på sina återvinningscentraler med olika hjälporga­
nisationer i så kallade återbruk. Där kan kläder och
andra prylar lämnas in för återanvändning.
Hälften av återvinningscentralerna har mottag­
ning av material för återanvändning, som exem­
pelvis kläder och möbler. För att underlätta kom­
munernas arbete med förebyggande och återan­
vändning har Avfall Sverige publicerat en guide
som förklarar de juridiska förutsättningarna7.
EU-projekt och kampanj
Avfall Sverige är sedan 2009 nationell samord­
nare för EU-projektet ”Europa minskar avfallet”,
som även stöds av Naturvårdsverket. Projektet
pågår under en vecka i november när det anord­
nas aktiviteter över hela Europa som syftar till
att minska avfallet och mängden farliga ämnen i
avfallet. Information om projektet finns på
www.ewwr.eu.
Avfall Sverige och landets kommuner bedriver
också en gemensam kampanj för förebyggande
av avfall och återanvändning, bli Miljönär-vänlig.
Kampanjen bygger på att gynna en hållbar kon­
sumtion och bli rik genom att laga, låna och åter­
använda. Det långsiktiga målet är att minska
mängden avfall och göra hållbar konsumtion till
en god vana. De som tilldelas märkningen ska ha
som huvudverksamhet att få allmänheten att
laga, låna, återanvända eller att på annat sätt
minska avfallet. På kampanjens webbplats
miljönär.se finns en karta med alla de märkta
verksamheterna i landet.
7 Avfall Sveriges Guide #9: Juridiska förutsättningar
för förebyggande och återanvändning
Märkningen ”Miljönär-vänlig”
tilldelas en verksamhet som gagnar
miljön genom att verka för att laga,
låna och återanvända. Märkningen
har tagits fram för att gynna en
hållbar konsumtion genom
återanvändning, samutnyttjande
och reparation.
11
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
Insamling och
transport
Det finns flera olika system för att samla in och
transportera hushållsavfall. Hushållens mat- och
restavfall kan samlas in som en blandad fraktion
avsedd för energiåtervinning eller delas upp i en
matavfallsfraktion och en brännbar fraktion.
För att nå högre grader av materialåtervinning
ökar den fastighetsnära insamlingen av förpack­
ningar och tidningar från hushåll. Idag har cirka
40 procent av flerbostadshusen och cirka 10
procent av landets villor tillgång till fastighetsnä­
ra insamling.
För blandat brännbart restavfall från enfamiljs­
hus används vanligen ett kärl på 190 liter, som
töms varannan vecka. Det finns även varianter
med olika säck- eller kärlstorlekar och med olika
tömningsintervall. Från flerbostadshus hämtas
avfallet ofta varje vecka.
De vanligaste systemen för insamling av
källsorterat matavfall är separata kärl, ett för
matavfall och ett för brännbart avfall. Det finns
också andra system, som till exempel optisk sor­
tering eller flerfackssystem. Vid optisk sortering
sorterar hushållen sitt avfall i olikfärgade påsar
som läggs i samma kärl. Påsarna transporteras
sedan till en optisk sorteringsanläggning där de
sorteras automatiskt för rätt behandling.
I kommuner som har fastighetsnära insamling
av förpackningar och tidningar från villor är det
vanligt att avfallet sorteras i två fyrfackskärl som
hämtas med olika intervall. Det ena kärlet kan
vara avsett för till exempel matavfall, brännbart
avfall, pappersförpackningar och färgat glas. Det
hämtas varannan vecka. Det andra kärlet, med
till exempel ofärgat glas, metall, plastförpack­
ningar och tidningar, hämtas var fjärde eller var
åttonde vecka. I flerfamiljshus med fastighetsnä­
ra insamling av förpackningar och tidningar häm­
tas alla fraktioner vanligen varje vecka.
12
Den traditionella baklastande sopbilen domi­
nerar fortfarande insamlingsarbetet men även
sidlastare är vanliga och andelen flerfacksfor­
don ökar.
Val av drivmedel kan styras av kommunens
krav i upphandlingen. Allt fler fordon kör på bio­
gas men det används även andra alternativa
drivmedel. Till exempel RME som är ett bränsle
från rapsolja, eller HVO, som är ett så kallat syn­
tetiskt diesel tillverkat från till exempel slakterieller spannmålsavfall. Idag ökar även olika
hybridtekniker i bilarna för att minska klimatpå­
verkan. Genom upphandling kan kommunerna
också ställa krav på att kärl och fordon anpas­
sas ur arbetsmiljösynpunkt.
Utveckling av insamlingssystem
Avfallshämtning har tidigare inneburit tunga lyft
och mycket arbetsskador men säckar har ersatts
med kärl eller andra typer av behållare, som ger
bättre arbetsmiljö. Även om arbetsmiljön har bli­
vit bättre ur många aspekter uppstår det fortfa­
rande problem, som branschen kontinuerligt
arbetar med att lösa.
Manuell hantering har på många håll ersatts
av system som sopsug och underjordsbehållare.
Båda dessa system ökar, främst i storstäderna
och i nybyggda områden. Fördelarna är bland
annat att tömningen inte innebär tung manuell
hantering och att systemen är estetiskt mer till­
talande.
Sopsug är ett slutet och helt automatiserat
system, som minskar behovet av transporter,
särskilt inne i bostadsområden. Det finns två
olika sopsugssystem, stationärt och mobilt.
Stationärt sopsugssystem innebär att avfallet
samlas in med hjälp av luft i ett automatiskt
vakuumsystem. Det transporteras sedan via rör i
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
marken från nedkasten till stora uppsamlings­
containrar, som är placerade i en terminal.
Containrarna hämtas sedan av lastväxlarfordon.
Även i det mobila sopsugssystemet samlas avfal­
let in med hjälp av luft. Under varje nedkast finns
en lagringstank. Tankarna binds ihop genom rör i
marken till en dockningspunkt. Vid tömning
ansluter fordonet till dockningspunkten.
Underjordsbehållare är ett starkt växande
insamlingssystem. Genom att placera behållare
under jord minskar behovet av utrymme ovan
jord. Temperaturen under jord är relativt låg vil­
ket förhindrar dålig lukt. Behållarna töms med
kranbil.
Det finns även underjordsbehållare som töms
med frontlastarfordon. Eftersom underjordsbe­
hållare rymmer större volymer minskar transpor­
terna.
Återvinningscentraler
På kommunernas bemannade återvinningscen­
traler lämnar hushållen själva in sitt grovavfall,
el-avfall och farliga avfall. Grovavfall är hushålls­
avfall som är för tungt, skrymmande eller har
andra egenskaper som gör att det inte är lämp­
ligt att samla in i säck eller kärl.
Under 2015 lämnade hushållen in 1 773 930
ton grovavfall, merparten på kommunernas
bemannade återvinningscentraler. Mängden
grovavfall motsvarar 180 kg/person. Det finns
583 återvinningscentraler i hela landet och sam­
mantaget får de årligen cirka 26 miljoner besök.
Mängden grovavfall och farligt avfall, som läm­
nas till återvinningscentralerna, har ökat kraftigt
de senaste åren. Många kommuner har därför
anpassat och moderniserat sina återvinnings­
centraler. Flera kommuner satsar på en eller ett
fåtal större anläggningar och lägger ner anlägg­
ningar som är för gamla, för små, eller därför att
anläggningarnas logistik och personalens arbets­
miljö inte motsvarar de behov som finns idag.
På flera håll i landet pågår försök med kvar­
tersnära återvinningscentraler. Det är också van­
ligt med mobila återvinningscentraler, bemanna­
de rörliga anläggningar som tar emot farligt
avfall, visst grovavfall och ofta även el-avfall.
Den mobila centralen besöker ett antal fasta
insamlingsplatser enligt en särskild turlista.
På återvinningscentralerna hanteras också
hushållens farliga avfall med de risker det kan
innebära när avfallet tas emot, sorteras och
transporteras. För att skapa en säker miljö för
besökare och personal pågår kontinuerligt
arbetsmiljöarbete med riskbedömning, rätt
skyddsutrustning och säkra lokaler för att kunna
hantera det farliga avfallet.
Många av landets återvinningscentraler har
drabbats hårt av stölder och inbrott. Personal
har också hotats av besökare. På de flesta
nybyggda större återvinningscentralerna installe­
ras därför elstängsel eller kameraövervakning.
Vissa har till och med haft vaktbolag på pass
under speciellt utsatta perioder. För att öka
säkerheten, men också för att få ett funktionellt
passersystem och bättre besöksstatistik, har
flera kommuner infört ett bomsystem på återvin­
ningscentralerna. Systemet är ofta kombinerat
med ett besökskort, som ger hushållen rätt till
ett visst antal fria besök. Även småföretagare
kan i flera kommuner mot avgift använda den
service, som kommunerna ger via återvinnings­
centralerna.
Återvinningsstationer
Producenternas system med cirka 5 800 obe­
mannade återvinningsstationer för mottagning
av förpackningar och tidningar ska täcka hela
landet. Insamlingssystemen ska bygga på sam­
råd mellan producenter och kommuner. På åter­
vinningsstationerna finns behållare för tidnings­
papper och olika förpackningsmaterial.
Systemet med återvinningsstationer har de
senaste åren genomgått en omfattande renove­
ring och teknisk utveckling.
Slam och latrin
Att samla in flytande avfall som slam, latrin, fet­
tavskiljarslam och frityrfett är en del av kommu­
nens avfallsansvar. De 217 kommuner som rap­
porterat in data i Avfall Web har totalt 578 000
enskilda avloppsanläggningar. Dessa hanterar
ungefär 1,5 miljoner ton slam. 15 procent av
kommunerna kör med avvattnande slambilar,
resten med konventionella slambilar. 89 procent
av kommunerna anlitar privat utförare för insam­
ling av slam, 11 procent kör i egen regi.
200 kommuner har angivit att de hanterar
70 300 latrintömningar per år och totalt 1 000
ton latrin. Omfattningen varierar från en latrin­
tömning per år i vissa kommuner upp till 11 000
tömningar i en kommun med många fritidshus.
Även slam från fettavskiljare utgör hushållsavfall.
170 kommuner har hanterat 122 000 ton slam
från totalt 15 250 fettavskiljare. Varje anläggning
töms i genomsnitt tre gånger per år.
Nya lösningar, som fosforfällor och
minireningsverk för reducering av fosfor i enskil­
da anläggningar har installerats under senare
år8. Orsaken är ökade krav på att minska utsläpp
8 Avfall Sveriges rapport U 2013:14 Minireningsverk i enskilda avlopp
13
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
som orsakar övergödning. Filtermaterial från fos­
forfällorna och slam från minireningsverk klassas
som hushållsavfall och det är kommunens
avfallsverksamhet som ansvarar för tömning och
avsättning/behandling9.
Slamtömning är ofta tungt och fysiskt belas­
tande med flera manuella moment som långa
slangdragningar, lyft av tunga brunnslock och
hårda slamkakor. Arbetsmiljöverket genomför till­
syn av slamhämtning och har i olika kampanjer
informerat arbetsgivare om att den tunga manu­
ella hanteringen måste upphöra.
Kommunerna tar en aktiv roll för att långsik­
tigt förbättra arbetsmiljön. Det krävs samarbete
mellan olika aktörer för att strategiskt och syste­
matiskt arbeta med arbetsmiljöfrågorna. Att
inventera och dokumentera kommunens hämt­
ställen är en viktig del i förbättringsarbetet och
avgörande för att kunna genomföra sunda och
transparenta upphandlingar10.
Insamling av matolja
Det finns kommuner som samlar in källsorterad
matolja separat, främst för att minska driftpro­
blem och stopp i avloppssystemet, men matoljan
kan även återvinnas eller återanvändas. En rap­
port från Avfall Sverige11 visar olika metoder att
samla in och behandla oljan. Ett system är att
Foto: PWS
Foto: Plastic Omnium
hushållen uppmanas att hälla upp matolja i
behållare med tät förslutning och sedan lämna in
den till en återvinningscentral.
Det finns olika återvinnings- och behandlingsal­
ternativ för den källsorterade och insamlade
matoljan. Den kan användas som
»» råvara för kemisk industri
»» rötning för biogasutvinning
»» framställning av biobränsle
»» energiåtervinning
Ett alternativ är att matoljan hälls över i en
behållare som sedan läggs i den brännbara frak­
tionen och går till energiåtervinning.
Foto: Envac
Foto: Optibag
Foto: Sansac
Några exempel på andra insamlingssystem än kärl och säckar.
9 Avfall Sveriges rapport U2012:03 Fosforfällor. Fosforfiltermaterial – ett hushållsavfall
10 Avfall Sveriges Guide #13 ”Hållbar arbetsmiljö vid slamtömning av enskilda avlopp”
11 Avfall Sverige rapport 2015:07 Källsortering och behandling av matolja – goda exempel från kommuner och bostadsbolag
14
LÄS MER
Avfall Sveriges rapport 2016:07 Hållbart kretslopp av små avlopp
Avfall Sveriges rapport 2016:12 Tömning av slamavskiljare –
jämförande studie av heltömning, mobil avvattning och deltömning
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
Materialåtervinning
1 652 710 ton, 35,1 procent av hushållsavfallet,
gick till materialåtervinning 2015. Det motsvarar
168 kg per person. Det är en ökning med 2 pro­
cent jämfört med 2014. Ökningen härrör till stor
del från avfall som sten, glasull, keramik, jord,
tegel och betong som lämnats in på kommuner­
nas återvinningscentraler. Det är en typ av avfall
som främst används som konstruktionsmaterial.
I den totala mängden hushållsavfall till material­
återvinning ingår hushållens insamlade förpack­
ningar och returpapper, som lämnats till produ­
centernas insamlingssystem. Dessa fraktioner
uppgick till 716 150 ton, 72,7 kg per person.
Insamlingssystem
Hushållens förpackningar och returpapper sam­
las huvudsakligen in via producenternas obe­
mannade återvinningsstationer. Insamling kan
även finnas vid kommunernas bemannade åter­
vinningscentraler. I allt fler kommuner finns
fastighetsnära insamling av förpackningar och
tidningar. Det är också något som ökar, framför
allt för villor genom insamling i flerfackskärl eller
insamling i färgade påsar som sedan går igenom
optisk sortering.
Flertalet producenter för förpackningar och tid­
ningar har organiserat sina åtaganden för insam­
ling och återvinning genom företaget
Förpacknings- och tidningsinsamlingen – FTI.
Ett mindre antal producenter organiseras genom
företaget TMR. På kommunernas bemannade
återvinningscentraler kan hushåll, och ibland
även mindre företag, lämna grovavfall, el-avfall
och farligt avfall. Mycket av grovavfallet material­
återvinns, till exempel metallskrot. Trä blir ofta
bränsle, trädgårdsavfall komposteras eller går till
energiåtervinning, sten och jord blir till fyllnads­
massor etc.
Numera finns även återvinningsmetoder för
gips, planglas och plast som inte utgörs av för­
packningar, så kallad kommunplast. Textil är en
fraktion som har fått ökat miljöfokus och i allt
större utsträckning samlas in separat, oftast i
samarbete med ideella organisationer för återan­
vändning eller återvinning av textilfibrer.
Materialåtervinning spelar en stor roll i ett håll­
bart samhälle. Det är därför viktigt att avfallet
ses som en resurs och behandlas på rätt sätt.
Materialåtervinning innebär att sorterat material
kan ersätta andra produktions- eller konstruk­
tionsmaterial. Materialåtervinning medför inte
bara att uttaget av mängden jungfruligt material
minskar, det leder också till att vi sparar energi.
Genom att till exempel använda ett ton återvun­
net stål sparas lika mycket jungfruligt material,
men även mer än ett ton koldioxid.
Mer kan återvinnas
Omkring 60 procent av det som läggs i hushål­
lens soppåse skulle kunna materialåtervinnas. I
hushåll utan utsortering av matavfall är siffran
nästan 80 procent. Det visar en undersökning
från Avfall Sverige14. Undersökningen har sam­
manställt 246 plockanalyser som genomförts i
Sveriges kommuner.
Villahushåll är generellt sett bättre på att sor­
tera ut återvinningsbara material. Omkring 30
procent av innehållet i soppåsen från ett villa­
hushåll består av förpackningar och tidningar. I
lägenhetshushåll är motsvarande siffra 36 pro­
cent av soppåsen.
En halv procent av det som finns i soppåsen
är farligt avfall, batterier och el-avfall. Merparten
utgörs av el-avfall.
Det system som valts för insamling påverkar
också graden av sortering. Villahushåll med
fastighetsnära insamling lämnar till exempel
hälften så mycket förpackningar och returpapper
i sop­påsen som andra hushåll.
14 Avfall Sveriges rapport U2011:04 Nationell kartläggning av plockanalyser av hushållens kärl- och säckavfall
15
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
INSAMLAD MÄNGD FÖRPACKNINGAR OCH RETURPAPPER
FRÅN HUSHÅLL TILL MATERIALÅTERVINNING 2015
Returpapper
Pappersförpackningar
Metallförpackningar Plastförpackningar
Glasförpackningar
[ton][kg/person]
293 310
29,8
142 920
14,5
17 660
1,8
63 310
6,4
198 950
20,2
Totalt
716 150
MATERIALÅTERVINNING HUSHÅLL 1975-2015
2
1
1
1
1
1
72,7
Källa: Avfall Web och Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI)
Uppgifterna avser endast det som samlats in från hushåll via
återvinningsstationer och sk. fastighetsnära insamling.
000
800
600
400
200
000
800
600
400
200
ton
000
000
000
000
000
000
000
000
000
000
0
1975
1985
1995
2005
2015
Materialåter vinning
Materialåter vinning exkl kontorspapper,
inkl nya fraktioner för åter vinning
INSAMLAT HUSHÅLLSAVFALL FÖR MATERIALÅTERVINNING 2011–2015 (TON)
2011 2012 201320142015
Returpapper
383 500
358 070
332 780
313 640
293 310
Förpackningar av papp, metall, plast och glas 682 100
618 940
648 650
673 310
712 020
Elavfall inkl. kylenheter
154 340
147 670
146 270
148 780
126 540*
Bärbara batterier
3 200
3 460
3 120
3 100
3 040*
Bilbatterier
6 780
6 450
6 850
6 590
6 720
Oljehaltigt avfall
1 820
1 690
1 740
1 840
1 830
Vattenbaserad färg
4 100
4 010
4 210
4 140
4 220
Övrigt farligt avfall till materialåtervinning----
8 580
Metallskrot
164 730
153 000
153 030
156 060
160 850
Gips
18 090
17 520
22 410
23 040
23 490
Planglas
1 630
1 250
1 400
1 590
1 640
Plast, ej förpackningar
5 400
4 010
4 170
3 350
7 150
Wellpapp från åvc-
36 320
43 420
44 060
52 610
Textilavfall---
2 320
1 760
Konstruktionsmaterial---
175 150
210 730
Övrigt material till återvinning, inkl däck-
69 860
99 150
60 960
37 810
Frityr- och matfett----
410
Summa
1 425 690
1 422 250
1 467 200
1 617 930
1 652 710
Källa: Avfall Web, El-kretsen, Elektronikåtervinningsföreningen och Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI)
I mängden förpackningar ingår även insamlat från verksamheter. Mycket av detta material är sk. jämförligt hushållsavfall.
*För el-avfall och batterier inkluderas endast det som insamlas från hushåll. Enligt uppgift från El-kretsen antas 8 procent av mängden komma från verksamheter.
16
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
Balat avfall i väntan på vidare transport
till återvinning. Foto: André De Loisted
17
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
Farligt avfall
2015 samlades 71 220 ton farligt avfall12 in från
hushållen, en ökning med 2 procent jämfört med
2014. Det motsvarar 7,2 kg per invånare. I mäng­
den ingår även 43 400 ton impregnerat virke och
3 500 ton asbest. Farligt avfall som färg, kemi­
kalier och oljehaltigt avfall uppgick till 24 320.
Farliga ämnen kan finnas i väldigt små mäng­
der i olika produkter men sammantaget kan de
göra stor skada om de hamnar fel. Det är därför
viktigt att det farliga avfallet sorteras ut och läm­
nas in på rätt sätt och på rätt plats.
Kommunerna har ansvar för insamling, trans­
port och behandling av hushållens farliga avfall.
Ansvaret regleras i miljöbalken, avfallsförordning­
en och den kommunala renhållningsordningen.
Hushållen är skyldiga att sortera ut sitt farliga
avfall från övrigt hushållsavfall. De flesta kom­
muner har denna skyldighet inskriven i sina
avfallsföreskrifter.
Det finns inga exakta uppgifter på mängden
farligt avfall från industrin, men enligt den senas­
te officiella avfallsstatistiken, som
Naturvårdsverket rapporterar till EU, uppkom 2,7
miljoner ton farligt avfall i Sverige under 2014.
Insamlingssystem
Det vanligaste insamlingssystemet för hushål­
lens farliga avfall är inlämning på kommunernas
bemannade återvinningscentraler. Nästan hälf­
ten av landets kommuner tillämpar även fastig­
hetsnära insamling av hushållens farliga avfall i
någon form, visar en undersökning som Avfall
Sverige har genomfört13. Mer än hälften av kom­
munerna har också någon form av konsumentnä­
ra insamling av farligt avfall. Konsumentnära
insamling sker exempelvis i butiker eller på
andra offentliga platser. Andelen kommuner med
fastighetsnära och konsumentnära insamling har
ökat betydligt sedan en liknande undersökning
gjordes 2009. Nästan en tredjedel av kommu­
nerna har insamling via miljöbil och/eller miljö­
stationer. Insamling via miljöbil blir allt vanligare
medan antalet miljöstationer har minskat.
Andelen kommuner med mobil återvinningscen­
tral har blivit något fler. Alla insamlingssystem
som innebär en högre servicenivå har ökat
sedan 2009.
12 Farligt avfall är avfall som i bilaga 4 till Avfallsförordningen beskrivs med en avfallskod markerad med en asterisk (*) eller som
enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 12 § i Avfallsförordningen ska anses vara farligt avfall.
13 Avfall Sveriges rapport 2015:23 ”Fastighets- och konsumentnära insamling av farligt avfall från hushåll”
18
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
Behandlingsmetoder
Farligt avfall som lämnats till mottagnings- eller behand­
lingsanläggningar, måste ofta förbehandlas inför den fort­
satta behandlingen. Eftersom farligt avfall kan innehålla
ämnen som ska fasas ut ur kretsloppet går behandlingen
oftast ut på att förstöra dessa ämnen. De ämnen, som inte
kan oskadliggöras eller återanvändas, deponeras. Det är då
viktigt att avfallet är kemiskt och fysiskt stabilt så att farliga
ämnen inte läcker ut till omgivningen.
Materialåtervinning från farligt avfall sker genom att de
farliga ämnena separeras ut och återstoden återvinns.
Metoden används till exempel för att ta hand om färgburkar
och oljefilter. Giftiga och svårnedbrytbara ämnen, som
bekämpningsmedel och annat farligt kemikalieavfall, för­
bränns i speciella ugnar vid höga temperaturer.
Förorenad jord kan saneras genom biologisk nedbrytning,
genom termisk behandling eller genom jordtvätt bland
annat.
Impregnerat virke innehåller miljöfarliga ämnen som arse­
nik, kreosot och koppar. Det insamlade virket flisas och för­
bränns med energiutvinning i anläggningar, som har särskil­
da tillstånd.
INSAMLAD MÄNGD FARLIGT AVFALL 2000-2015
ton
80 000
70 000
60 000
50 000
40 000
30 000
20 000
10 000
0
-00
-05
-10
-15
Insamlad mängd farligt avfall (exkl. impregnerat virke och asbest)
Insamlad mängd farligt avfall (inkl. impregnerat virke)
Insamlad mängd farligt avfall (inkl. asbest och impregnerat virke)
19
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
El-avfall
och batterier
137 300 ton el-avfall, exklusive batterier samla­
des in 2015, i genomsnitt 13,9 kg per person.
Det är en minskning i vikt jämfört med 2014, vil­
ket beror på att produkterna blir lättare, men
räknat till antalet samlas fler produkter in. 2015
samlades 3 310 ton bärbara och inbyggda batte­
rier in och 6 720 ton bilbatterier. Uppgifterna
kommer från producenternas organisationer.
Insamlingssystem
Sedan producentansvaret för elektriska och
elektroniska produkter infördes i Sverige för 15
år sedan har kommuner och producenter samar­
betat för att samla in el-avfall. Avfall Sverige,
Sveriges Kommuner och Landsting samt elprodu­
centernas servicebolag El-Kretsen samarbetar i
systemet El-retur. Kommunerna åtar sig att mot
ersättning ansvara för insamling av el-avfall från
hushåll och producenterna ansvarar för behand­
lingen. El-Kretsen har i sin tur samverkan med
Elektronikåtervinning i Sverige, en ekonomisk
förening som också företräder producenter.
Insamling av el-avfall från hushållen sker
främst på kommunernas bemannande återvin­
ningscentraler, det finns 583 runt om i landet.
Men en majoritet av kommunerna har flera olika
insamlingssystem för elavfall, både fastighetsnä­
ra och konsumentnära. Avfall Sverige och
El-Kretsen har, tillsammans med flera kommu­
ner, bedrivit olika projekt för att utveckla insam­
lingssystemen. Det finns till exempel flera olika
typer av insamlingsbehållare utplacerade i buti­
ker eller andra offentliga miljöer runt om i landet.
Sedan 1 oktober 2015 har butiker ett ansvar
för att ta emot elavfall. Större butiker med elek­
tronikförsäljning tar emot all typ av konsumente­
lektronik mindre än 25 cm, även om konsumen­
ten inte köper något. För övriga butiker gäller
20
principen en mot en, det vill säga när du köper
en ny produkt har du möjlighet att lämna en mot­
svarande gammal produkt i butiken. Det insamla­
de materialet lämnas kostnadsfritt till ett god­
känt insamlingssystem för återvinning.
Utvecklingen av teknik för olika återvinnings­
metoder har underlättat insamlingen för konsu­
menterna, som numera kan lägga alla små
ljuskällor i samma behållare.
Batteriproducenterna har ansvaret för insam­
ling, behandling och återvinning av alla batterier
oavsett när de satts på marknaden.
Producenterna ska också ansvara för att genom­
föra nationella informationsaktiviteter. I cirka 70
procent av kommunerna sköter producenternas
organisation El-Kretsen insamlingen av bärbara
batterier. I övriga sköter kommunen insamlingen
mot en avtalad ersättning från producenterna.
Behandlingsmetoder
Elektriskt och elektroniskt avfall förbehandlas –
sorteras och demonteras – innan det behandlas.
Förbehandlingen sker hos certifierade anläggning­
ar, som därefter skickar avfallet vidare till slutlig
behandling eller återvinning. Komponenter med
farliga ämnen tas om hand i godkända anlägg­
ningar. När de miljöfarliga ämnena tagits bort kan
mycket återvinnas. Plasthöljen förbränns i anlägg­
ningar för energiutvinning och metaller skickas till
smältverk för återvinning. Återvunnen koppar, alu­
minium och järn används som råvara i nya pro­
dukter. Datorer, mobiltelefoner och andra
IT-produkter innehåller små mängder ädelmetaller
som också återvinns, exempelvis kan vissa
kretskort innehålla guld och/eller silver.
Lysrör och lågenergilampor innehåller kvicksil­
ver. Dessa produkter hanteras därför genom
separering i en sluten process. Där omhändertas
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
kvicksilver på ett säkert och kontrollerat sätt
medan lysrörspulvret kan återanvändas vid
nyproduktion av ljuskällor. Metall och elektro­
nikavfall går till specialiserade återvinningsföre­
tag som materialåtervinner metaller och energi­
återvinner plast. Glaset renas och återvinns.
Övriga lamptyper som exempelvis glöd- och LEDlampor behandlas i samma process som lysrör
och lågenergilampor.
Alla batterier ska samlas in och materialåter­
vinnas så långt det är möjligt. Batterierna sorte­
ras efter kemiskt innehåll innan de skickas till
återvinning eller bortskaffande.
INSAMLAD MÄNGD BÄRBARA OCH INBYGGDA BATTERIER 2003-2015
INSAMLAT EL-AVFALL FÖR ÅTERVINNING 2003–2015
kg/invånare
0,40
ton
200 000
0,35
150 000
0,30
100 000
0,25
0,20
50 000
0,15
0
-03
0,10
-05
-10
-15
Inkluderar el-avfall utanför producentansvaret
0,05
0,00
-03
-05
-10
-15
Källa: El-kretsen och Elektronikåtervinningsföreningen
8 procent av mängden antas utgöra elavfall från verksamheter enligt
uppgift från El-kretsen. Insamlat från hushåll blir då 126 500 ton.
Inbyggda
Bärbara
Småbatterier
LÄS MER
Se definition av elektriskt och elektroniskt avfall i Förordning (2014:1075) om producentansvar för elutrustning
21
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
Biologisk
återvinning
2015 gick 728 570 ton hushållsavfall till biolo­
gisk återvinning – rötning eller kompostering. Det
är en ökning med 2 procent jämfört med 2014.
74 kg hushållsavfall per person behandlades
genom biologisk återvinning 2015. Biologisk
återvinning utgör nu 15,5 procent av den totala
mängden behandlat hushållsavfall.
Den biologiska behandlingen av matavfall,
exklusive hemkompost, uppgick till 427 630 ton
2015. Matavfall till samrötningsanläggningar har
ökat med 17 procent och matavfall till centrala
komposteringsanläggningar har minskat med 15
procent.
Enligt Naturvårdsverkets beräkningar15 upp­
kommer cirka 79 kg matavfall per person och år i
de svenska hushållen. Till det kommer 14 kg/per­
son från restaurang och storkök samt 3 kg/per­
son från handel. Totalt uppkommer 935 000 ton
matavfall från ovanstående kategorier.
2014 återvanns 38 procent av matavfallet
genom biologisk behandling så att växtnäring
togs tillvara16. Motsvarande uppgift där både
växtnäring och energi tas till vara är 27 procent.
Målet till 2018 är att minst 50 procent av matav­
fallet ska behandlas biologiskt så att växtnäring­
en tas tillvara och minst 40 procent av matavfal­
let behandlas så att även energi tas till vara.
Ökad insamling av källsorterat matavfall
Insamling av källsorterat matavfall ökade med
10 procent 2015 jämfört med 2014. 204 kom­
muner, 70 procent, samlar in källsorterat matav­
fall i varierande omfattning. Många kommuner
har insamling från hushåll, storkök och restau­
ranger medan ett fåtal endast har från storkök
och restauranger.
2011 publicerade Avfall Sverige en rapport
med hjälpmedel för kommuner och verksamheter
för att komma igång med insamling av källsorte­
rat matavfall17. Rapporten är fortfarande lika
aktuell och visar bland annat att det tar många
år att införa ett insamlingssystem för källsorterat
matavfall, från de första planerna till dess att
systemet är infört. Det framgår också att faktorer
som planering, tillräckliga personella resurser,
information samt uppföljning och kontroll är vikti­
ga för att lyckas. Rapporten beskriver vilka sys­
tem som finns på marknaden och förmedlar
erfarenheter från de kommuner som redan infört
insamling av källsorterat matavfall.
Avfall Sverige har även tagit fram en översikt­
lig kartläggning av olika insamlingssystem för
källsorterat matavfall från hushåll18. Rapporten
beskriver vad som händer under hela kedjan och
utifrån detta görs bedömningen hur det påverkar
kvalitén.
För att uppnå en bra kvalitet krävs en aktiv
kvalitetssäkring i insamlingsledet, visar en annan
rapport från Avfall Sverige19. Kvalitén på slutpro­
dukten avgörs av hur väl matavfallet är sorterat
vid källan. Ett viktigt verktyg för god kvalitet är
kommunikationsinsatser av olika slag.20
15 SMED Rapport nr 173, 2015, Uppföljning av etappmålet för ökad resurshushållning i livsmedelskedjan – data för år 2014
16 Naturvårdsverkets rapport 6707 Årlig uppföljning av Sveriges miljökvalitetsmål och etappmål 2016
17 Avfall Sveriges rapport U 2011:19 Hjälpmedel för introduktion av system för insamling av källsorterat matavfall samt Guide #2
Införande av system för insamling av källsorterat matavfall
18 Avfall Sveriges rapport 2015:15 Matavfallets väg från bord till jord
19 Avfall Sveriges rapport 2015:17 Att kvalitetssäkra källsorterat matavfall
20Avfall Sveriges rapport 2016:03 Insamling av matavfall i flerbostadshus. Goda exempel från kommuner och allmännyttiga
bostadsföretag
22
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
Insamlingssystem
Det vanligaste insamlingssystemet för källsorte­
rat matavfall från villahushåll är ett separat kärl.
Det finns även flerfackskärl, där olika fraktioner
sorteras i separata behållare, och insamlingssys­
tem med optisk sortering av olikfärgade påsar
som läggs i samma kärl. Insamling av matavfall
genom optisk sortering blir allt vanligare.
Behandlingsmetoder
Det huvudsakliga syftet med biologisk återvin­
ning är att cirkulera näringsämnen i samhället
för att på så sätt sluta kretsloppet.
Rötning är den vanligaste metoden att
behandla matavfall. Vid rötning bildas biogas,
som huvudsakligen består av metan och koldi­
oxid. Biogas är en förnybar energikälla. Efter upp­
gradering – rening – kan den användas som for­
donsbränsle. Den kan också användas till upp­
värmning eller elproduktion.
Vid rötning bildas även biogödsel, ett göd­
ningsmedel med rikt näringsinnehåll. Under
2015 producerades 1,7 miljoner ton biogödsel.
Genom att använda biogödsel i stället för mine­
ralgödsel återförs växtnäringsämnen till kretslop­
pet. Det gäller bland annat fosfor, som är en änd­
lig resurs. Som exempel kan nämnas att om allt
matavfall från hushåll används som växtnäring
räcker det för att ersätta 7 procent av den fosfor
som importeras i form av mineralgödsel. Det
visar siffor från Avfall Sverige21.
Certifierad återvinning
Anläggningar som producerar kompost eller bio­
gödsel från rena källsorterade substrat från livs­
medels- och foderkedjan, kan kvalitetsmärka sin
produkt genom Certifierad återvinning. Det är ett
certifieringssystem som
Avfall Sverige har arbetat
fram i samråd med lant­
bruks- och livsmedels­
branschen, tillverkare av
kompost och biogödsel,
jordtillverkare, myndighe­
ter och forskare. LRF, Svenska Kvarnföreningen,
Lantmännen, Svenska Foder och KRAV är några
aktörer som godkänner biogödsel baserat på
källsorterat matavfall, som certifierats enligt
Avfall Sveriges system SPCR 120.
Besiktningsorganet för detta certifieringssystem
är SP, Sveriges Tekniska Forsknings­institut.
70 procent av all biogödsel som produceras i
samrötningsanläggningar och används inom jord­
bruket är idag certifierad. Certifieringen ställer
krav på hela hanteringskedjan från inkommande
substrat till slutprodukt. Det finns även krav på
hur processen genomförs.
På webbplatsen biogodsel.se finns kontaktupp­
gifter till biogasanläggningar som producerar cer­
tifierad biogödsel, vilka mängder certifierad bio­
gödsel som produceras och vad den innehåller.
Minimera metanutsläpp
Avfall Sverige har tagit initiativ till ett system för
egenkontroll för att minimera metanutsläpp till
luft från biogas- och uppgraderingsanläggningar.
Dessa utsläpp bör minimeras av flera skäl som
miljö, ekonomi och säkerhet. Ett 40-tal biogasoch uppgraderingsanläggningar har anslutit sig
till systemet.
Under 2016 har Avfall Sverige lanserat webb­
platsen biogodsel.se. Där finns bland annat infor­
mation om vad biogödsel är, hur det används, vil­
ken effekt det har och vilka regelverk som styr.
21Avfall Sveriges rapport U2014:14 ”Nyckeltal för kommunikationsinsatser inom matavfall, biogödsel och biogas”
23
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
BIOLOGISK ÅTERVINNING AV HUSHÅLLSAVFALL 2011–2015 (TON)
Matavfall till samrötningsanläggning
Matavfall till central kompostanläggning
Matavfall som rötas vid reningsverk
Matavfall som hemkomposteras
Trädgårdsavfall till central kompostanläggning
2011 2012
20132014 2015
132 380
185 540
227 720
275 370
316 850
77 520
73 370
63 030
52 880
44 700
68 000
59 310
79 320
61 500
66 080
51 500
51 800
48 700
48 300
44 500
323 900
303 160
292 680
275 060
256 440
Totalt
653 300
673 180
711 450
713 110
728 570
Matavfall är hushållsavfall och därmed jämförligt från hushåll, restauranger, livsmedelsbutiker, skolor och liknande verksamheter. Däremot ingår inte avfall från livsmedelsindustri,
slakteri m.m. Matavfall som rötas vid reningsverk inkluderar matavfall via matkvarn till avlopp.
BIOLOGISK ÅTERVINNING AV HUSHÅLLSAVFALL 1975 – 2015
ton
800 000
700 000
600 000
500 000
400 000
300 000
200 000
100 000
0
-75
-95
-00
-05
-10
-15
BIOLOGISK ÅTERVINNING TOTALT INKLUSIVE HUSHÅLLSAVFALL 2011–2015 (TON)1
Rötning
Kompostering
Total
2011 2012 2013 20142015
555 050
695 940
945 550
1 227 990
1 616 080
690 100
558 830
528 640
502 500
418 340
1 245 150
1 254 770
1 474 190
1 730 490
2 034 420
RESURSHUSHÅLLNING 2011–2015 (TON)
2011 2012 2013 20142015
Biogödsel
594 310
725 970
939 800
1 236 560
1 712 050
ENERGIPRODUKTION 2011–2015 (MWH)
2011 2012 2013 20142015
Fordonsgas
321 600
353 180
511 470
591 960
747 680
El
60
0
0
2 100
87 370
Uppvärming
17 380
15 540
24 400
30 070
38 480
Fackling
10 390
25 640
31 760
38 260
34 100
Övrigt
3 180
18 480
Totalt (MWh)
349 430
394 360
567 630
665 570
926 110
Källa: Avfall Web, Avfall Sverige
1) Dessa mänger avser de rötningsanläggningar som har rapporterat in uppgifter till Avfall Web. Sammanställningen ger ingen komplett bild av den biologiska behandlingen i Sverige.
24
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
KOMPOSTERINGSANLÄGGNINGAR 2015
Kommun
Totalt (ton)
Alingsås
Borlänge
Eskilstuna
Eslöv
Fagersta
Filipstad
Gällivare*
Gävle
Göteborg
Halmstad
Helsingborg
Hässleholm
Jönköping
Karlshamn
Karlskrona
Karlstad
Klippan
Kristinehamn
Landskrona
Ludvika
Luleå
Malmö*
Mariestad
Norrtälje
Sala
Simrishamn
Strängnäs
Sunne
Söderhamn
Södertälje
Trelleborg
Täby
Uppsala
Västerås
Ystad
Östersund
Övriga anläggningar
Totalt
RÖTNINGSANLÄGGNINGAR 2015
varav hushållsavfall
2 540
2 040
10 840
10 300
2 400
2 090
4 750
4 750
3 440
50
56050
10 330
380
16 290
14 490
14 040
5 270
200200
15 070
9 920
20 320
8 450
10 480
10 480
13 170
7 360
2 000
2 000
15 320
5 060
6 570
6 570
15 300
0
5 940
3 470
7 390
2 560
9 830
9 830
26 030
26 030
2 290
2 290
56030
6 780
780
16 850
14 240
100100
770770
5 590
1 020
4 680
4 680
7 200
7 190
24 840
15 370
9 300
8 100
23 330
12 110
5 130
5 130
5 400
5 270
92 710
92 710
418 340
301 140
Källa: Avfall Web, Avfall Sverige
Avfall Sveriges statistik omfattar komposteringsanläggningar som tar emot hus­
hållsavfall. De flesta tar också emot annat avfall.
Anläggningarna i Kristinehamn, Sunne och Tranås är trots denna definition med­
räknade.
*) Certifierad anläggning enligt SPCR 152.
Kommun
Totalt (ton)
varav matavfall
Alvesta
70 060
250
Bjuv**
49 700
11 120
Borås**
27 150
18 720
Falkenberg**
92 000
12 000
Falköping
5 810
2 690
Gotland
42 000
0
Halmstad
42 000
0
Helsingborg**
137 790
48 220
Huddinge
3 500
1 940
Huddinge
25 890
16 390
Höör
24 020
5 400
Jönköping**
14 360
10 280
Kalmar**
20 410
10
Kalmar**
81 000
9 420
Karlshamn
7 680
7 120
Karlskoga
43 070
14 370
Katrineholm
50 330
0
Kristianstad**
104 280
27 390
Laholm**
47 300
9 000
Lidköping**
74 630
0
Linköping**
107 500
47 100
Luleå
16 000
0
Mariestad
73 000
0
Skellefteå
9 480
7 210
Skövde**
50 560
5 810
Sävsjö**
63 960
5 800
Söderhamn
560560
Trelleborg**
61 550
0
Uppsala**
30 400
23 000
Uppsala
21 000
0
Vårgårda**
74 040
0
Vänersborg**
11 420
10 260
Västervik
7 660
1 250
Västerås**
25 890
21 540
Västerås
62 950
0
Örebro**
37 160
0
Totalt
1 616 110
316 850
Källa: Avfall Web, Avfall Sverige
Avfall Sveriges statistik omfattar rötningsanläggningar som klassificeras som
samrötningsanläggningar, det vill säga de behandlar flera olika sorters avfall.
De flesta samrötningsanläggningar tar emot hushållsavfall.
Mer information om anläggningarna finns på Avfall Sveriges hemsida.
**) Certifierad anläggning enligt SPCR 120
25
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
Energiåtervinning
Under 2015 gick 2 284 210 ton hushållsavfall till
energiåtervinning. Det är en ökning från 2014
med 6 procent. Utslaget på varje invånare i
Sverige lämnades 232 kg hushållsavfall per per­
son till energiåtervinning 2015. Energiåtervinning
utgör 48,6 procent av den totala mängden
behandlat hushållsavfall.
Avfall är ett viktigt bränsle i de svenska fjärrvär­
mesystemen. 2015 utvanns totalt 17 TWh energi,
fördelat på 14,7 TWh värme och 2,3 TWh el.
Sverige är det land i Europa, som utvinner mest
energi per ton ur avfallet, cirka 3 MWh per ton22.
Förutom hushållsavfall behandlades också
3 491 190 ton övrigt avfall, främst industriavfall,
vid de svenska anläggningarna.
1 328 500 ton avfall importerades av Avfall
Sveriges medlemmar för energiåtervinning 2015,
främst från Norge, Storbritannien och Irland.
Svensk energiåtervinning bidrar till att mer avfall
i Europa kan lyftas i avfallshierarkin från deponi
till energiåtervinning.
Avfall Sveriges statistiska uppgifter avser
anläggningar som behandlar hushållsavfall, Kils
energi undantaget. Energiåtervinning sker också
i anläggningar som inte behandlar hushållsavfall,
den statistiken har vi dock ingen tillgång till. Det
finns därmed ingen samlad statistik över den
totala energiåtervinningen av avfall i Sverige.
Efter förbränningen kvarstår rester. Slagg från
ugnen utgör 15–20 viktprocent av den tillförda
mängden avfall och rökgasreningsrester utgör
3–5 viktprocent. Slagg består av material som
inte är brännbara eller inte förångas vid förbrän­
ning, så kallat inert material. Exempel på sådant
material är glas, porslin, järnskrot, grus med
mera. Sedan större föremål och metallrester sor­
terats bort, materialet har siktats och stabilise­
rats får man slaggrus. Det används huvudsakli­
gen som konstruktionsmaterial på deponier men
det vore önskvärt att kunna använda slaggrus i
stället för naturgrus i konstruktioner som exem­
pelvis vägbyggen23. Naturgrus är en ändlig resurs
som bör reserveras för vissa angelägna använd­
ningsområden. Avfall Sverige och medlemmarna
arbetar aktivt för att säkerställa att slaggrus som
används utanför anläggningarna inte medför ris­
ker för människor och miljön.
Rökgasreningsrester är samlingsnamnet för en
finkornig fraktion som uppstår vid rening av rök­
gaserna. De består av flygaska, filterkaka från
slangfilter samt slam från våt rökgasrening. Efter
stabilisering deponeras rökgasreningsresterna
eller används som neutraliseringsmedel vid åter­
fyllning av gruvor och täkter.
I Sverige finns 33 anläggningar, som förbrän­
ner hushållsavfall och utbyggnad pågår.
22 2,961 MWh/ton som viktat medelvärde på antalet ton avfall
23 Avfall Sveriges rapport 2015:02 Utvärdering av miljöpåverkan vid användning av slaggrus baserat på utförda projekt
26
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
Kapaciteten för energiåtervinning i Sverige är
större än den inhemska tillgången på brännbart
avfall visar en studie från Avfall Sverige24.
Återvinningsmetod
Enligt EU:s ramdirektiv för avfall samt svenska
avfallsförordningen är avfallsförbränning med
effektiv energiutvinning att betrakta som återvin­
ning 25. Svenska anläggningar uppfyller väl energi­
effektivitetskriteriet (R1). Energiåtervinning är ett
hygieniskt och miljömässigt bra sätt att behand­
la det avfall som inte kan eller bör behandlas
med någon annan metod.
Stegeholmsverket,
Västervik Miljö & Energi
24 Avfall Sveriges rapport 2016:13 Kapacitetsutredning 2016 –
Avfallsförbränning och avfallsmängder till år 2020
25 EU:s ramdirektiv för avfall (2008/98/EG) samt
Avfallsförordningen (2011:927)
LÄS MER
2015:24 Kvalitetssäkring vid import av avfallsbränsle
2015:27 Hantering av flygaska från avfallsförbränning. Dagens hantering och framtida vägval
2016:04 Kritisk utvärdering av metoder för faroklassificering av avfalls ekotoxiska egenskaper (HP14)
2016:05 Metodjämförelse av dioxinprovtagning SRM-AMESA
27
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
Tillfört avfall (ton)
Energiproduktion (MWh)
KommunAnläggning
Totalt varav hushållsavfallVärme
El
Avesta
Källhagsverket
59 720
16 820
172 500
0
Boden
Bodens Värmeverk
96 160
34 800
312 300
24 490
Bollnäs
Säverstaverket
59 590
38 300
134 610
28 340
Borlänge
Fjärrvärmeverket, Bäckelund
96 100
30 560
234 530
40 920
Borås
Ryaverket
125 330
28 220
299 450
46 080
Eda
Åmotsfors Energi
66 460
17 820
151 900
19 400
Eksjö
Eksjö Energi AB
51 340
21 090
97 820
12 370
Finspång
FTV Värmeverket
22 260
13 600
60 050
0
Göteborg
Sävenäs avfallskraftvärmeverk
532 520
230 560
1 503 530
270 360
Halmstad
Kristineheds avfallsvärmeverk
184 010
61 890
447 960
62 240
Helsingborg Filbornaverket
179 810
59 030
428 490
98 110
Hässleholm Beleverket i Hässleholm
48 820
32 000
115 750
9 890
Jönköping Kraftvärmeverket Torsvik
159 010
31 180
388 600
105 640
Karlskoga Karlskoga Kraftvärmeverk
96 460
37 730
257 060
25 450
Karlstad
Avfallsvärmeverket på Heden
52 350
41 610
171 270
0
Kil
Kils Avfallsförbränningsanläggning
15 760
0
40 300
0
Kiruna
Kiruna Värmeverk
67 730
12 640
170 590
27 650
Kumla
Ekokem Förbränning
154 980
10 250
258 060
55 560
Köping
Norsa avfallsförbränningsanläggning
25 450
21 760
69 760
0
Lidköping
PC Filen
123 990
29 210
324 280
25 660
Linköping
Gärstadverket
422 420
136 900
1 097 720
142 480
Ljungby
Ljungby Energi AB
57 610
52 930
113 740
15 910
Malmö
Sysav förbränningsanläggning
569 700
199 260
1 478 460
268 070
Mora
Avfallsförbränningen Mora
20 780
15 270
56 720
0
Norrköping E.ON Händelöverket
350 000
110 000
594 000
256 000
Sigtuna
Brista kraftvärmeverk
190 120
72 460
514 700
92 200
Skövde
Värmekällan
58 930
34 290
182 090
10 020
Stockholm Högdalenverket
735 910
392 290
1 967 580
238 570
Sundsvall
Korsta kraftvärmeverk
173 000
78 060
428 730
47 460
Uddevalla
Lillesjö Avfallskraftvärmeverk
118 690
60 570
220 670
67 860
Umeå
Dåva kraftvärmeverk
156 990
64 900
368 240
83 060
Uppsala
Vattenfall AB Värme Uppsala
353 250
131 080
1 122 730
24 620
Västervik
Stegeholmsverket
62 270
8 980
170 620
19 290
Västerås
Västerås Kraftvärmeverk
287 880
115 150
747 860
186 910
Övrig förbränning av hushållsavfall i industrianläggning-
43 000-Summa
5 775 400
2 284 210
14 702 670
2 304 610
Avfall Sveriges statistik omfattar avfallsförbränningsanläggningar som tar emot hushållsavfall. De flesta tar också emot annat avfall. Anläggningen i Kil är trots denna definition medräknad.
Mängden hushållsavfall innefattar enbart svenskt hushållsavfall. I totala mängden avfall ingår även importerat avfall.
Energiproduktionen avser totalt avfall, ej endast hushållsavfall.
28
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
ENERGIÅTERVINNING 2011–2015
2011 2012 2013 20142015
Förbränning (ton)
Hushållsavfall
Annat avfall
2 235 720
2 671 760
2 270 650
2 771 370
2 235 930
3 043 160
2 148 640
3 549 040
2 284 210
3 491 190
Summa
4 907 480
5 042 020
5 279 090
5 697 680
5 775 400
Produktion (MWh)
Värme
12 798 018
13 031 240
13 762 940
14 558 030
14 702 670
El
1 872 204
1 703 350
1 786 910
2 032 040
2 304 610
Summa
Slagg, bottenaska (ton)
RGR, flygaska (ton)
14 670 222
14 734 590
15 549 850
16 590 070
17 007 280
879 640
850 120
902 760
953 770
967 700
256 880
226 840
241 600
250 580
265 080
AVFALL TILL ENERGIÅTERVINNING 1985–2015
ENERGIPRODUKTION UR AVFALL 1985–2015
MWh
ton
6 000 000
20 000 000
5 000 000
15 000 000
4 000 000
10 000 000
3 000 000
5 000 000
2 000 000
1 000 000
-85 -91
-95
-00
-05
-10
Total mängd avfall till energiåter vinning
Varav hushållsavfall
-15
0
-85 -91
-95
-00
-05
-10
-15
Total energiproduktion (el och värme)
Varav värme
Källa: Avfall Web
29
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
Avfalls­
anläggningar
med deponering
2015 deponerades 38 300 ton hushållsavfall.
Det är en ökning med 16 procent, jämfört med
2014. Utslaget per invånare är det 4 kg. 0,8 pro­
cent av hushållsavfallet deponerades 2015.
Vid avfallsanläggningar som hanterar kommu­
nalt avfall deponerades totalt 1 662 200 ton år
2015, en ökning med 230 000 ton jämfört med
året innan. På enskilda anläggningar kan dock
den totala mängden deponerat avfall variera
kraftigt från år till år beroende på ett varierande
behov av att deponera förorenade massor och
askor. Under 2015 deponerades hushållsavfall
på 47 anläggningar.
Deponering är den behandlingsmetod som
används för avfall som inte kan behandlas på
annat sätt, till exempel krossat kakel, porslin,
keramik och fönsterglas.
På en modern avfallsanläggning är depone­
ringen endast en liten del av verksamheten.
Utsortering av material för bearbetning, för trans­
port till återanvändning och återvinning samt för
energiutvinning pågår på de flesta avfallsanlägg­
ningar. De utnyttjas också som mellanlager för
avfallsbränslen och för avfall som faller under
producentansvaret, till exempel papper och glas.
På anläggningarna behandlas ofta även biolo­
giskt nedbrytbart avfall och förorenade massor.
När en deponi är full täcks den med material,
ofta i flera lager, för att bland annat förhindra att
regnvatten tränger ner. Mellantäckning läggs
mellan lager av avfall och sluttäckning i ett tjock­
are lager överst, ibland med en avslutande plan­
tering. Deponierna byggs även med bottentät­
ning, så att lakvatten ska kunna samlas in och
renas.
26 Avfall Sveriges rapport nr D2013:02 Handbok för deponigas
30
Avslutade deponier ska sluttäckas. Till­
sammans utgör dessa deponier en yta av upp­
skattningsvis 25 km2, och den uppskattade tota­
la kostnaden för sluttäckning är cirka 6 miljarder
kronor. Årligen behövs cirka 6-8 miljoner ton
material för att sluttäcka deponierna. Idag
utnyttjas till exempel slagg, slam, askor och föro­
renade jordar i de olika skikten i sluttäckningar­
na. Huvuddelen av de deponier som avslutades
som en följd av strängare bestämmelserna för
deponering som infördes 2008 kommer att slut­
täckas fram till år 2030.
Deponigas och lakvatten
Deponigas kallas den gas som uppkommer vid
en deponi där man tidigare har deponerat orga­
niskt avfall26. Gasen består av cirka 50 procent
metan, resten är koldioxid, kväve och små mäng­
der av andra gaser. Eftersom den innehåller
metan måste den samlas in för att minska miljö­
påverkan. Sedan förbudet att deponera orga­
niskt avfall infördes har gasbildningen på depo­
nier successivt avtagit.
Under 2015 samlades totalt cirka 190 GWh
deponigas in vid 58 avfallsanläggningar, varav
137 GWh utvanns som energi. Energiutvinningen
bestod av 18 GWh i form av el, 1 GWh som for­
donsgas och 118 GWh som värme. Gas motsva­
rande 53 GWh facklades bort. Vid fackling
utvinns inte energi, men utsläppen av metan
minskar.
På 41 av anläggningarna med gasutvinning
deponeras fortfarande avfall.
Lakvatten definieras som den vätska – oftast
regnvatten – som varit i kontakt med deponerat
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
material och som rinner ut ur eller hålls kvar i en
deponi. Under 2015 hanterades knappt 9,3 miljo­
ner kubikmeter lakvatten på 95 avfallsanlägg­
ningar. I detta ingår även förorenat dagvatten från
verksamhetsytor, allt vatten tas om hand i samma
reningsprocess. 58 av anläggningarna med lak­
vattenhantering deponerar fortfarande avfall.
Mindre än hälften av anläggningarna uppger
att lakvatten avleds till kommunala reningsverk
efter varierande grad av lokal behandling. Övriga
anläggningar uppger att lakvattnet hanteras
lokalt innan det släpps till recipient27.
Gas och lakvatten samlas fortfarande in även
från avslutade deponier.
DEPONERADE MÄNGDER 1994 – 2015
ton
8 000 000
7 000 000
6 000 000
5 000 000
4 000 000
3 000 000
2 000 000
1 000 000
0
-94
-00
-05
-10
-15
Deponerade mängder totalt
varav hushållsavfall
DEPONERADE MÄNGDER 2011–2015 (TON)
Deponerade mängd
varav hushållsavfall
2011 2012 201320142015
1 515 500
1 555 300
1 391 900
1 432 200
1 662 200
38 200
32 600
33 300
32 900
38 300
Avfall Sveriges deponistatistik ger inte en komplett bild över deponeringen i Sverige. Ursprungligen var tanken att föra statistik över
anläggningar som tog emot hushållsavfall. Idag har många av dessa anläggningar upphört med att ta emot hushållsavfall
Det finns en osäkerhet i värden för hushållsavfall då det inte alltid är möjligt att särskilja flödena av hushållsavfall från annat avfall
ENERGIUTVINNING PÅ DEPONIER 2011–2015 (MWH)
Energiutvinning på deponier (MWh)
Nyttiggjord energi
varav elenergi*
Fackling
2011
237 400
16 000
32 200
2012
205 900
10 500
49 300
2013
193 800
12 600
50 800
2014
175 300
17 600
46 600
2015
137 100
17 800
53 300
* Övrig energi blir värme
Källa: Avfall Web
27 Avfall Sveriges rapport 2015:01 Sammanställning av svenska
lakvattenanläggningar samt kunskapsläget inom lakvattenhante­
ring i Sverige 2011
LÄS MER
Avfall Sveriges rapport 2015:09 Deponirest – kartläggning och möjlig avsättning
Avfall Sveriges rapport 2015:12 Drönare på tippen – effektivare styrning av verksamhet på avfallsanläggningar
Avfall Sveriges rapport 2015:13 Beslutsstöd för hantering av deponeringsemissioner vid sluttäckning
Avfall Sveriges rapport 2015:28 Metoder för att åtgärda/stabilisera gamla deponier
Avfall Sveriges rapport 2016:01 Trender för avfallsanläggningar med deponi – statistik 2008-2014
Avfall Sveriges rapport 2016:11 Luftade dammar
31
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
Kunder, taxor
och kostnader
Hushållsavfallet hanteras av kommunerna och
producenterna. Kommunens kostnader tas ut via
en avfallsavgift, som kommunfullmäktige fast­
ställer. Producenternas kostnader tas ut som en
avgift på produkten. Producenterna beslutar själ­
va hur stor avgiften ska vara.
Avfallsavgiften täcker som regel kommunens
hela kostnad för avfallshanteringen, men om
underskott uppstår får det skattefinansieras. I
kostnaderna ingår att administrera verksam­
heten genom avfallsplanering, kundservice, fak­
turering och information. Dessutom ska avgiften
täcka kostnaden för service vid återvinningscen­
traler, som mottagning av grovavfall och hushål­
lens farliga avfall till exempel.
Det är vanligt att taxan delas in i grundavgift
och rörlig avgift, exempelvis hämtnings- och
behandlingsavgift. Enligt kommunallagens själv­
kostnadsprincip får kommunerna inte ta ut högre
avfallsavgifter än motsvarande de kostnader de
har för avfallshanteringen.
Genomsnittlig avgift
Ett svenskt villahushåll betalar i genomsnitt
2 035 kronor per år i avfallsavgift enligt uppgif­
ter från Avfall Sveriges statistiksystem Avfall
Web28. Lägenhetshushåll betalar i genomsnitt
1 305 kronor och för fritidshus är den genom­
snittliga avgiften 1 167 kronor per år.
Många kommuner, som infört frivillig insamling
av matavfall, använder taxan som styrmedel29.
Ett exempel på det är att hushåll som väljer att
sortera ut matavfall får lägre avgift än de som
väljer att lämna blandat avfall.
För att styra över mer avfall till återvinning har
flera kommuner infört en viktbaserad avgift där
man utöver grundavgiften betalar per kilo avfall
som hämtas. Hämtningsfordonet är då försett
med en vågfunktion och utrustning för att identi­
fiera varje enskilt kärl. Hur hög den årliga kostna­
den blir vid viktbaserad avgift beror på hur myck­
et avfall som lämnas. Avgiften varierar mellan
0,90-3,75 kr/kg för restavfall och 0-3,69 kr för
matavfallskärlet, kombinerat med olika former av
kärlavgifter och fast grundavgift. 30 kommuner
hade infört viktbaserad taxa 2015.
En del kommuner som har matavfallsinsam­
ling har lägre viktavgifter för kärlet för matavfall,
i vissa kommuner är det gratis.
I genomsnitt är kommunernas totala kostnad
för avfallshantering 769 kronor per person och
år, exklusive moms. Kommunens kostnader för
insamling av mat- och restavfall är i genomsnitt
260 kr per person och år. I denna kostnad ingår
inte behandlingen av avfallet. Grundkostnaden
uppgår till i genomsnitt 334 kr per person och år.
I grundkostnaden ingår bland annat drift av åter­
vinningscentraler, hantering av hushållens farliga
avfall, planering, information och administration.
Det finns många olika styrmedel – både natio­
nella och lokala – för att minska avfallshante­
ringens miljöpåverkan, öka resurseffektiviteten
och öka återvinningen. Det kan vara information
eller administrativa och ekonomiska styrmedel.
Till de administrativa styrmedlen hör regleringar
och förbud, exempelvis gränsvärden för utsläpp
och förbud att deponera organiskt avfall.
28 Avfall Sveriges rapport 2015:25 Hushållsavfall i siffror
29 Avfall Sveriges rapport U 2014:05 Miljöstyrande taxa? En vägledning till viktbaserad avfallstaxa inför beslut, vid införande och drift
32
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
Ekonomiska styrmedel kan fungera som morot
– exempelvis skattelättnader och subventioner –
eller piska som exempelvis skatter och avgifter.
En grundprincip är att förorenaren ska betala.
Skatt på avfall som deponeras infördes år
2000 som ett styrmedel för att minska depone­
ringen. Skatten var då 250 kronor per ton och
den har sedan höjts i olika intervaller. Sedan den
1 januari 2015 är deponiskatten 500 kronor per
ton avfall. Det är deponeringsanläggningen, som
är skattskyldig.
Kommunerna betalar ofta en avgift för att få
avfallet behandlat. Variationerna i behandlings­
avgifter kan vara stora. Avgiften för energiåter­
vinning av restavfall har ökat något jämfört med
2014. Avgiften för rötning är oförändrad medan
den har minskat för kompostering. Avgiften för
deponering fortsätter att öka.
KOSTNADER FÖR AVFALLSHANTERINGEN PER PERSON KR EXKL MOMS 2010–2015
350
300
Grundkostnader
som ser vice och
administration
Insamling av kärloch säckavfall
Behandling,
inkl fjärr transpor t
Övriga kostnader
250
200
150
100
50
0
-10
-11
-12
-13
-14
-15
Statistiken kommer från Avfall Web och bygger på uppgifter från drygt en tredjedel av Sveriges kommuner.
BEHANDLINGSAVGIFTER FÖR HUSHÅLLSAVFALL KR EXKL MOMS 2015
kr/ton
RötningKompostering Energi- Deponering
matavfallmatavfall återvinning
Genomsnitt515 610
Intervall350-700
420-780
475
900
370-640560-1260
Källa: Avfall Web
Behandlingsavgiften avser medianvärde i Avfall Web. Intervallet visar normalfördelningen av behandlingsavgifterna.
Avgifterna för kompostering och rötning avser matavfall. Avgifterna för energiåtervinning avser restavfall (tidigare
benämnt brännbart kärl- och säckavfall).
BEHANDLINGSAVGIFTER KR/TON EXKL MOMS 2010–2015
1 000
900
Deponering
Kompostering matavfall
Rötning matavfall
Energiåter vinning restavfall
800
700
600
500
400
-10
-11
-12
-13
-14
-15
Källa: Avfall Web
33
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
Annat avfall än
hushållsavfall
Verksamheter ansvarar själva för omhändertagan­
det av det avfall som inte är hushållsavfall och
har i vissa fall egna deponier eller möjlighet att
utnyttja energin ur avfallet i egna anläggningar.
Bygg- och rivningsavfall är avfall som uppkom­
mer vid nybyggnad, renovering, ombyggnad eller
rivning av byggnad eller som uppstår vid större
anläggningsarbete i en trädgård. Det ingår inte i
kommunens ansvar att samla in eller omhänder­
ta. Avfall från mindre underhållsarbeten och repa­
rationer i bostaden räknas dock som hushållsav­
fall. En del bygg- och rivningsavfall klassas som
farligt avfall, till exempel asbest och impregnerat
virke, och måste hanteras som sådant.
Enligt Naturvårdsverkets beräkningar skapas
årligen inom byggsektorn en tredjedel av allt
avfall som uppkommer inom Sverige och en fjär­
dedel av allt det farliga avfallet. Bygg- och riv­
ningsavfall är därför ett prioriterat område i den
nationella avfallsplanen och i det avfallsförebyg­
gande programmet.
Gruvavfallet utgör nästan 140 miljoner ton,
det är 83 procent av det totala avfallet som varje
år uppkommer i Sverige. Naturvårdsverket och
Sveriges Geologiska Undersökning har därför fått
regeringens uppdrag att ta fram en långsiktig
strategi för hantering av gruvavfall.
Samlade uppgifter om annat avfall än hus­
hållsavfall finns i den officiella statistik, som
Sverige rapporterar till EU via Naturvårdsverket30.
Enligt EU:s avfallsstatistikförordning ska med­
lemsländerna rapportera sin statistik vartannat
år. Den senaste statistiken avser avfallsmängden
2014. Då uppkom 167 Mton avfall i Sverige
varav 4,2 Mton31 från hushåll. I hela EU uppkom­
mer cirka 2,5 miljarder ton avfall varje år.
Byggverksamhet
Avfallshantering och partihandel med skrot
Hushållssektorn
Tjänsteproducenter
Energiförsörjning
Pappers- och pappersvarutillverkning
Metall och metallvaror
Livsmedelsframställning
Verkstadsindustrin
Jordbruk, skogsbruk och fiske
Övriga branscher
0
1
2
Miljoner ton
3
4
5
6
7
8
9
Totalt uppkommet avfall i Sverige 2014, exklusive gruvavfall redovisat för olika branscher. De branscher som genererar minst
avfall redovisas under Övriga branscher. Summeringar av avrundade värden kan avvika något från gjorda summeringar av
oavrundade värden.
30 Naturvårdsverkets rapport Avfall i Sverige 2014
31 I rapporteringen anges avfall från hushåll. Så kallat jämförligt hushållsavfall hamnar på den bransch som ger upphov till avfallet.
Matavfall från restauranger hamnar till exempel på tjänstesektorn. Uttjänta fordon från hushåll räknas inte som hushållsavfall enligt
miljöbalken, men räknas här som avfall från hushåll.
34
SVENSK AVFALLSHANTERING 2016
Om Avfall Sverige
Avfall Sverige är kommunernas branschorganisa­
tion inom avfallshantering och återvinning. Det
är Avfall Sveriges medlemmar som ser till att
avfall tas om hand och återvinns i alla landets
kommuner. Vi gör det på samhällets uppdrag:
miljösäkert, hållbart och långsiktigt. Vår vision är
”Det finns inget avfall”. Vi verkar för att förebyg­
ga att avfall uppstår, att mer återanvänds och att
avfall som uppstår återvinns och tas om hand på
bästa sätt. Kommunerna och deras bolag är
ambassadör, katalysator och garant för denna
omställning.
Avfall Sverige företräder medlemmarna – kom­
muner, kommunalförbund, kommunala bolag och
kommunala regionbolag inom avfall och åter­
vining. Genom medlemmarna representeras hela
Sveriges befolkning. I föreningen ingår också,
som associerade medlemmar, ett hundratal till­
verkare, konsulter och entreprenörer aktiva inom
avfallshantering.
Kansli
WEINE WIQVIST, VD
Direkttel. 040-35 66 05
Mobiltel. 0708-93 15 99
weine.wiqvist@avfallsverige.se
KARIN JÖNSSON
Redaktör Avfall och Miljö, sopor.nu
Direkttel. 040-35 66 17
karin.jonsson@avfallsverige.se
JESSICA CHRISTIANSEN
Utbildningschef och
verksamhetsutvecklare
Rådgivare för el-avfall
Direkttel. 040-35 66 18
Mobiltel. 0706-69 36 18
jessica.christiansen@avfallsverige.se
PETRA KVIST CARLSSON
Kurssamordnare
Direkttel. 040-35 66 03
petra.carlsson@avfallsverige.se
JOHAN FAGERQVIST
Rådgivare för deponeringsoch avfallsanläggningar
Direkttel. 040-35 66 24
Mobiltel. 0706-35 69 09
johan.fagerqvist@avfallsverige.se
AYLIN FARID
Samhällspolitisk rådgivare
Mobiltel. 0720-62 40 40
aylin.farid@avfallsverige.se
ANNA-CARIN GRIPWALL
Kommunikationschef
Direkttel. 040-35 66 08
Mobiltel. 070-662 61 28
anna-carin.gripwall@avfallsverige.se
ÅSA LINDSKOG
Rådgivare för förebyggande
och återanvändning
Mobiltel. 070-553 15 45
asa.lindskog@avfallsverige.se
SVEN LUNDGREN
Jurist
Direkttel. 040-35 66 09
Mobiltel. 0708-35 66 55
sven.lundgren@avfallsverige.se
BRITTA MOUTAKIS
Rådgivare för farligt avfall,
återvinningscentraler och insamling av
källsorterat matavfall. Ansvarig för
nätverket Avfall Sverige Yngre
Direkttel. 040-35 66 14
Mobilnr. 0703-58 66 14
britta.moutakis@avfallsverige.se
JON NILSSON-DJERF
Rådgivare för materialåtervinning,
insamling och transport
Mobiltel. 070-526 35 27
jon.nilsson-djerf@avfallsverige.se
KLAS SVENSSON (vikarie)
Rådgivare för biologisk återvinning
Direkttel. 040-35 66 23
Mobiltel. 072-066 23 09
klas.svensson@avfallsverige.se
PER NILZÉN
Utvecklingschef
Direkttel. 040-35 66 13
Mobiltel. 070-523 24 04
per.nilzen@avfallsverige.se
PERNILLA SVENSSON
Kursadministratör
Direkttel. 040-35 66 11
pernilla.svensson@avfallsverige.se
JAKOB SAHLÉN
Rådgivare för energiåtervinning
Direkttel. 040-35 66 16
Mobiltel. 0705-08 66 17
jakob.sahlen@avfallsverige.se
CAROLINE STEINWIG (föräldraledig)
Rådgivare för biologisk återvinning
INGEGERD SVANTESSON
Kommunikatör och webbredaktör
Direkttel. 040-35 66 07
Mobiltel. 0705-35 66 37
ingegerd.svantesson@avfallsverige.se
MARIE UMARK
Ekonomiassistent, fakturering, med­
lemsregister och prenumerationer
Direkttel. 040-35 66 04
marie.umark@avfallsverige.se
JENNY WESTIN
Rådgivare för statistik, upphandling och
avfallstaxor
Direkttel. 040-35 66 15
Mobiltel. 070-518 40 45
jenny.westin@avfallsverige.se
PETER WESTLING
Chef ekonomi/administration
Direkttel. 040-35 66 06
peter.westling@avfallsverige.se
35
©Avfall Sverige AB
Adress
Baltzarsgatan 25, 211 36
Telefon
040-35 66 00
E-post
info@avfallsverige.se
Hemsida
www.avfallsverige.se