docSvensk Avfallshantering
download 
Report Transcription
Svensk Avfallshantering
Svensk Avfallshantering SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 Innehåll »» Förord ........................................................................................................... 3 »» Avfallsmängder 2015 ............................................................................ 4-6 »» Så fungerar svensk avfallshantering ................................................... 8-9 »» Förebyggande av avfall .................................................................... 10-11 »» Insamling och transport ................................................................... 12-14 »» Materialåtervinning ........................................................................... 15-16 »» Farligt avfall ........................................................................................ 18-19 »» El-avfall och batterier ........................................................................ 20-21 »» Biologisk återvinning ........................................................................ 22-25 »» Energiåtervinning .............................................................................. 26-29 »» Avfallsanläggningar med deponering ............................................ 30-31 »» Kunder, taxor och kostnader ........................................................... 32-33 »» Annat avfall än hushållsavfall ............................................................... 34 »» Om Avfall Sverige .................................................................................... 35 »» Kansli ......................................................................................................... 35 2 SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 Förord Insamling och behandling av källsorterat matav fall ökade med 10 procent från 2014 till 2015. Drygt hälften, 50,6 procent, av hushållsavfallet behandlas nu genom materialåtervinning inklusi ve biologisk återvinning. Att förebygga uppkomsten av avfall är det för sta steget i avfallshierarkin och det är prioriterat i både den europeiska och i den svenska avfalls lagstiftningen. Eftersom mängden avfall fortsät ter att öka krävs nu insatser från många parter för att minska avfallsmängden. Glädjande nog pågår det på flera håll. Regeringen har tillsatt flera utredningar för att underlätta återanvänd ning och förebyggande av avfall. En utredning ska undersöka hur handeln med begagnat och reparationer av olika produkter kan öka. Målet är en mer resurseffektiv ekonomi och mindre miljö påverkan. En särskild utredare har fått i uppdrag att kartlägga den nya delningsekonomin och se över olika användares roller och rättsliga ställ ning. Allt fler kommuner inrättar återbruk på sina återvinningscentraler. Och om planerna att ge kommunerna insamlingsansvaret för hushållens förpackningar och tidningar förverkligas inom kort skulle det ge kommunerna ytterligare möjlig het att genom moderna och smarta insamlings system styra allt mer hushållsavfall till återvin ning och även vidta åtgärder för att minska avfallsmängderna. Med Svensk Avfallshantering 2016 vänder vi oss till verksamma i avfallsbranschen, besluts fattare, myndigheter, utbildningsväsendet, media och alla andra intresserade. I text, figurer och tabeller beskrivs hur hushållsavfall hanteras i Sverige. Statistiken är hämtad från Avfall Sveriges webbaserade statistiksystem Avfall Web och från producenternas organisationer. Malmö i juli 2016 Weine Wiqvist, VD Avfall Sverige 3 SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 Avfallsmängder 2015 Den behandlade mängden hushållsavfall uppgick år 2015 till 4 703 790 ton. Det är en ökning med 4 procent jämfört med 2014. Utslaget på hela befolkningen gav varje svensk upphov till 478 kg hushållsavfall 2015, att jämföra med 463 kg per person 2014. 50,6 procent av hushållsavfallet behandlades genom materialåtervinning, inklusive biologisk återvinning. 35,1 procent går till materialåtervinning, som därmed ökade med 2 procent till 1 652 710 ton, 168 kg/person. Biologisk återvinning ökade med 2 procent till 728 570 ton, 74 kg/person. 15,5 procent av hus hållsavfallet behandlades genom biologisk åter vinning 2015. Mängden insamlat matavfall har ökat med 10 procent till 427 630 ton. Allt mer matavfall behandlas genom rötning, i stället för kompostering. Matavfall till samrötningsanlägg ningar har ökat med 17 procent och matavfall till centrala komposteringsanläggningar har minskat med 15 procent. Matavfall som rötas vid avloppsreningsverk har ökat med 6 procent. Energiåtervinningen ökade med 6 procent till 2 284 210 ton, 232 kg/person. 48,6 procent av hushållsavfallet gick till energiåtervinning 2015. Deponering av hushållsavfall ökade med 16 procent, 5 400 ton, till 38 300 ton jämfört med 2014, 4 kg/person. Deponering står för 0,8 pro cent av totala behandlingen. Mängden mat-och restavfall var i stort sett oförändrad, 2 221 280 ton, 225 kg/person. Grovavfallet ökade med 3 procent till 1 773 930 ton, 180 kg/person. Statistiken över hushållsavfall är hämtad från Avfall Sveriges system Avfall Web och från produ centernas organisationer. Avfall Web är kommu nernas verktyg för utveckling, benchmarking och statistik. Kommuner och behandlingsanläggning ar rapporterar in uppgifter om avfallshantering och vilka mängder som samlas in och behandlas. Det är dessa uppgifter som sedan bildar under lag för den nationella avfallsstatistiken för hus hållsavfall. Inom EU tas jämförande statistik fram, men eftersom länderna tillämpar olika begrepp och mätmetoder är jämförelserna osäkra. Den senas te statistiken, som avser 2014, visar att mäng den hushållsavfall i EU då uppgick till 475 kg per person, utslaget på hela befolkningen. Det är en minskning med 6 kg per person jämfört med året innan. Cirka 44 procent av hushållsavfallet behandlades genom materialåtervinning inklusi ve biologisk återvinning. 27 procent gick till energiåtervinning och 28 procent deponerades totalt inom EU1. 1 All EU-statistik finns på http://ec.europa.eu/eurostat 4 SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 Källsorterat hushållsavfall i flera olika fraktioner. AVFALLSTRENDEN 2016 5 ÖVERSIKT 1975-2015 milj. ton Miljoner ton 5 4 4 3 3 2 2 1 1 0 0 1975 20112012201320142015 Materialåtervinning Biologisk återvinnning Energiåtervinning Deponering 1994 2000 Biologisk åter vinning Energiåter vinning 2005 2010 2015 Deponering Materialåter vinning 5 SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 BEHANDLAD MÄNGD HUSHÅLLSAVFALL 2011–2015 (TON) Materialåtervinning Biologisk återvinning Energiåtervinning Deponering 2011 2012 201320142015 1 425 690 1 422 250 1 467 200 1 617 930 1 652 710 653 300 673 180 711 450 713 110 728 570 2 235 720 2 270 650 2 235 930 2 148 640 2 284 210 38 200 32 600 33 300 32 900 38 300 Totalt behandlad mängd 4 352 910 4 398 680 4 447 880 4 512 580 4 703 790 BEHANDLAD MÄNGD HUSHÅLLSAVFALL 2011–2015 (KG/PERSON) Materialåtervinning Biologisk återvinning Energiåtervinning Deponering 2011 2012 201320142015 150 149 152166168 69 70 74 73 74 236 238 232221232 4 3 334 Totalt behandlad mängd 459 460 461 463 478 BEHANDLAD MÄNGD HUSHÅLLSAVFALL 2011–2015 (%) Materialåtervinning Biologisk återvinning Energiåtervinning Deponering 2011 2012 201320142015 32,8 32,3 33,035,935,1 15,0 15,3 16,0 15,8 15,5 51,4 51,6 50,3 47,648,6 0,9 0,7 0,70,70,8 Totalt behandlad mängd 100 100 100 100 100 INSAMLAD MÄNGD MAT- OCH RESTAVFALL SAMT GROVAVFALL 2011–2015 (TON) Mat- och restavfall Grovavfall 2011 2012 201320142015 2 230 900 2 212 000 2 208 000 2 221 720 2 221 280 1 638 000 1 727 000 1 780 000 1 719 180 1 773 930 INSAMLAD MÄNGD (KG/PERSON) 2011–2015 Mat- och restavfall Grovavfall 2011 2012 201320142015 235 231 229 228 225 173 181 185 176180 Källa: Avfall Web Mat- och restavfall har ersatt begreppet kärl- och säckavfall och består av både brännbart hushållsavfall och källsorterat matavfall. 6 SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 Det finns flera varianter på fastighetsnära insamling, här ett miljöhus med kärl för flera olika fraktioner. 7 SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 Så fungerar svensk avfallshantering Enligt definitionen i miljöbalken är avfall varje ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med, avser eller är skyldig att göra sig av med. Kommunernas ansvar Kommunernas ansvar omfattar insamling av hus hållsavfall2 utanför producentansvaret och trans port till behandlingsanläggning för återvinning eller bortskaffande, deponering. Det gäller både avfall från hushåll och liknande avfall från exem pelvis restauranger, butiker, kontor etc. Avfallet ska tas om hand på ett miljömässigt riktigt sätt. Varje kommun ska ha en renhållningsordning som består av en avfallsplan och föreskrifter för avfallshanteringen. Avfallsplanen ska bland annat innehålla uppgifter om kommunens åtgär der för att minska avfallets mängd och farlighet. Förberedelse för återanvändning är också en del av det kommunala ansvaret. Kommunerna arbetar också allt mer med att främja förebyggan de och återanvändning av avfall även om detta ännu inte är ett lagstadgat ansvar för kommunen. Producenternas ansvar Sverige har producentansvar för: »» returpapper »» förpackningar »» elektriskt och elektroniskt avfall »» däck »» bilar »» batterier »» läkemedel. Producenterna ansvarar för att samla in och ta hand om uttjänta produkter. Det innebär att det 2 Avfall Sveriges Guide #4: Innebörden av begreppet hushållsavfall 8 ska finnas lämpliga insamlingssystem och behandlingsmetoder för återvinning. Producentansvaret finns också till för att produ centerna ska ta fram produkter som är mer resurssnåla, lättare att återvinna och inte innehåller miljöfarliga ämnen. Hushållens ansvar Hushållen har skyldighet att sortera ut och lämna sitt avfall till de olika insamlingssystem som finns. De ska också följa kommunens regler för avfallshanteringen. Verksamheternas ansvar Verksamhetsutövare ansvarar själva för omhän dertagandet av det avfall som inte är hushålls avfall eller omfattas av producentsvar. Avfallshierarkin Avfallshierarkin har införts i miljöbalken och enligt lagtexten ska alla som bedriver en verk samhet eller vidtar en åtgärd hushålla med råva ror och energi samt utnyttja möjligheterna att 1.minska mängden avfall, 2.minska mängden skadliga ämnen i material och produkter, 3.minska de negativa effekterna av avfall, och 4.återvinna avfall. Behandlingsmetoder Avfall behandlas genom »» materialåtervinning »» biologisk återvinning »» energiåtervinning »» deponering. SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 Farligt avfall kan behandlas med någon eller flera av dessa metoder, beroende på avfallets egenskaper. Återvinning innebär att avfallet kommer till nytta som ersättning för annat material. Förberedelse för återanvändning är också ett återvinningsförfarande. Enligt definitionen inne bär det till exempel rengöring eller reparation som gör att produkter som blivit avfall kan åter användas. Materialåtervinning minskar miljöpåverkan sam tidigt som det sparar energi och råvaruresurser. Biologisk återvinning sluter kretsloppet och återför näringen till jorden. Avfallet behandlas genom rötning – anaerob behandling dvs utan tillgång till syre – eller kompostering – aerob behandling dvs med tillgång till syre. Rötning ger biogödsel och biogas, som kan användas till for donsbränsle. Kompost är ett jordförbättringsme del som används i trädgårdar, parker och vid markanläggningar. Energiåtervinning är en metod som lämpar sig väl för avfall som inte kan återvinnas på annat sätt, samtidigt som energiåtervinning ger både fjärrvärme och el. Deponering är en behandlingsmetod för avfall som inte kan eller ska återvinnas. Deponering innebär att avfallet förvaras på ett långsiktigt säkert sätt. Det är förbjudet att deponera bränn bart eller organiskt avfall. Organisationsformer Kommunerna väljer själva hur avfallshanteringen ska organiseras. Den möjligheten till kommunalt självstyre finns i grundlagen, och det finns flera olika organisationsformer: »» egen förvaltning »» kommunalt bolag, eget eller samägt med andra kommuner »» gemensam nämnd »» kommunalförbund. I 66 procent av landets kommuner utförs insamling av mat- och restavfallet huvudsakligen av privata utförare, 28 procent av kommunerna utför insamlingen i egen regi och övriga har en kombination av privata utförare och egen regi. Behandlingen av avfallet genomförs antingen i egen regi av kommunen/kommunbolaget själva eller av en extern utförare, som kan vara en annan kommun, annat kommunbolag eller ett privat företag. Hur stor fördelningen är mellan de olika utförandeformerna beror på behandlings metod. Samverkan mellan kommuner är en naturlig verk samhetsform för att nå största möjliga miljö- och samhällsnytta, för att hantera avfallet på ett kostnadseffektivt sätt och för att säkra den kom petens som krävs. Kommuner kan även samver ka kring enskilda frågor, till exempel vid gemen samma upphandlingar. FÖRDELNING AV HUVUDMANNASKAP Antal kommuner Egen kommunal förvaltning Kommunalförbund Gemensam nämnd 138 48% 4315% 7 2% Kommunalt bolag, eget 49 17% Kommunalt bolag, delägt 53 18% Dessutom finns regionbolag som inte har verkställigheten för kommunens avfallsansvar, t.ex. Sysav, Renova och Sörab. Totalt 37 kommuner samverkar i sådana regionbolag. UTFÖRARE AV INSAMLING AV MAT- OCH RESTAVFALL Enbart privat utförare 66% Enbart egen regi 28% Kombination6% 9 SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 Förebyggande av avfall Att förebygga uppkomsten av avfall är det första steget i avfallshierarkin och det är prioriterat i både den europeiska och i den svenska avfallslagstiftningen. Avfallshierarkins prioriteringsordning är: »» förebyggande av avfall »» återanvändning »» materialåtervinning »» annan återvinning, till exempel energiåtervinning »» bortskaffande. Avvikelser från hierarkin kan vara nödvändiga av tekniska, ekonomiska eller miljömässiga skäl. Varje EU-land ska ha nationella program för att minska avfallsmängderna och minska mängden farliga ämnen i avfallet. I Sverige är det Naturvårdsverket som har ansvar för det arbetet. Naturvårdsverket har i sin förebyggandeplan valt att fokusera på fyra avfallsströmmar som har stor miljöpåverkan: »» textilier »» mat »» elektronik »» bygg- och rivningsavfall. Störst miljövinst att förebygga avfall Sverige är bra på att återvinna material, energi och näring ur avfallet. Ytterligare miljövinster kan uppnås genom att förebygga uppkomsten av avfall och öka återanvändningen3. Det finns också rent ekonomiska vinster med att förebyg ga avfall4. Som ett exempel kan nämnas att kost naden för matsvinnet motsvarar 4 000–6 000 kronor för ett hushåll varje år. Som matsvinn räk nas onödigt matavfall, det vill säga mat som hade kunnat ätas upp om den hanterats på rätt sätt och konsumerats i rätt tid. Svenska kommuner har en viktig roll i arbetet för att minska avfallet och mängden farliga ämnen i det avfall som uppstår5. För Avfall Sveriges medlemmar är arbetet med att förebyg ga avfall högt prioriterat, vilket är tydligt genom den långsiktiga visionen ”Det finns inget avfall”. Avfall Sveriges långsiktiga mål är att tillväxt inte resulterar i mer avfall och att Sverige klättrar mätbart högre upp i avfallshierarkin. Det betyder att Avfall Sverige verkar för att hushåll och andra ska kunna konsumera och agera ansvarsfullt. Målen följs upp via avfallsmängder, avfallsindika torer och plockanalyser. Avfall Sverige verkar genom kunskap, erfaren het och utifrån ett samhällsansvar, direkt och indirekt, för att inget onödigt konsumeras och för att allt kommer till optimal nytta. Verktyg för uppföljning Det är viktigt att följa upp utvecklingen av avfalls hanteringen så att åtgärderna verkligen styr mot de uppsatta målen. Avfall Sverige har i samarbe te med flera aktörer tagit fram indikatorer för en resurseffektiv avfallshantering och verktyg för att följa upp utvecklingen mot de långsiktiga målen6. Avfall Sverige kommer att fortsätta arbetet och ta fram fler verktyg som ska vara stöd för kommu nerna i deras arbete med att öka återanvändning en och förebygga avfall. 3 Avfall Sveriges rapport 2015:22 Produkters totala avfall 4 Avfall Sveriges rapport 2015:19 Förebygga avfall i kommunen – metod och inspiration 5 Avfall Sveriges rapport 2015:21 Kommunernas roller i den cirkulära ekonomin 6 Avfall Sveriges rapport U 2014:01 Avfallsindikatorer – vägledning för hur man kan mäta och följa utvecklingen mot en resurseffektiv avfallshantering 10 Maria Eriksson är arbetsledare på återvinningscentralen i Gävle, där det finns möjlighet att lämna till återbruk. Foto: Gästrike återvinnare. SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 Återbruk Det blir allt vanligare att kommunerna samarbetar på sina återvinningscentraler med olika hjälporga nisationer i så kallade återbruk. Där kan kläder och andra prylar lämnas in för återanvändning. Hälften av återvinningscentralerna har mottag ning av material för återanvändning, som exem pelvis kläder och möbler. För att underlätta kom munernas arbete med förebyggande och återan vändning har Avfall Sverige publicerat en guide som förklarar de juridiska förutsättningarna7. EU-projekt och kampanj Avfall Sverige är sedan 2009 nationell samord nare för EU-projektet ”Europa minskar avfallet”, som även stöds av Naturvårdsverket. Projektet pågår under en vecka i november när det anord nas aktiviteter över hela Europa som syftar till att minska avfallet och mängden farliga ämnen i avfallet. Information om projektet finns på www.ewwr.eu. Avfall Sverige och landets kommuner bedriver också en gemensam kampanj för förebyggande av avfall och återanvändning, bli Miljönär-vänlig. Kampanjen bygger på att gynna en hållbar kon sumtion och bli rik genom att laga, låna och åter använda. Det långsiktiga målet är att minska mängden avfall och göra hållbar konsumtion till en god vana. De som tilldelas märkningen ska ha som huvudverksamhet att få allmänheten att laga, låna, återanvända eller att på annat sätt minska avfallet. På kampanjens webbplats miljönär.se finns en karta med alla de märkta verksamheterna i landet. 7 Avfall Sveriges Guide #9: Juridiska förutsättningar för förebyggande och återanvändning Märkningen ”Miljönär-vänlig” tilldelas en verksamhet som gagnar miljön genom att verka för att laga, låna och återanvända. Märkningen har tagits fram för att gynna en hållbar konsumtion genom återanvändning, samutnyttjande och reparation. 11 SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 Insamling och transport Det finns flera olika system för att samla in och transportera hushållsavfall. Hushållens mat- och restavfall kan samlas in som en blandad fraktion avsedd för energiåtervinning eller delas upp i en matavfallsfraktion och en brännbar fraktion. För att nå högre grader av materialåtervinning ökar den fastighetsnära insamlingen av förpack ningar och tidningar från hushåll. Idag har cirka 40 procent av flerbostadshusen och cirka 10 procent av landets villor tillgång till fastighetsnä ra insamling. För blandat brännbart restavfall från enfamiljs hus används vanligen ett kärl på 190 liter, som töms varannan vecka. Det finns även varianter med olika säck- eller kärlstorlekar och med olika tömningsintervall. Från flerbostadshus hämtas avfallet ofta varje vecka. De vanligaste systemen för insamling av källsorterat matavfall är separata kärl, ett för matavfall och ett för brännbart avfall. Det finns också andra system, som till exempel optisk sor tering eller flerfackssystem. Vid optisk sortering sorterar hushållen sitt avfall i olikfärgade påsar som läggs i samma kärl. Påsarna transporteras sedan till en optisk sorteringsanläggning där de sorteras automatiskt för rätt behandling. I kommuner som har fastighetsnära insamling av förpackningar och tidningar från villor är det vanligt att avfallet sorteras i två fyrfackskärl som hämtas med olika intervall. Det ena kärlet kan vara avsett för till exempel matavfall, brännbart avfall, pappersförpackningar och färgat glas. Det hämtas varannan vecka. Det andra kärlet, med till exempel ofärgat glas, metall, plastförpack ningar och tidningar, hämtas var fjärde eller var åttonde vecka. I flerfamiljshus med fastighetsnä ra insamling av förpackningar och tidningar häm tas alla fraktioner vanligen varje vecka. 12 Den traditionella baklastande sopbilen domi nerar fortfarande insamlingsarbetet men även sidlastare är vanliga och andelen flerfacksfor don ökar. Val av drivmedel kan styras av kommunens krav i upphandlingen. Allt fler fordon kör på bio gas men det används även andra alternativa drivmedel. Till exempel RME som är ett bränsle från rapsolja, eller HVO, som är ett så kallat syn tetiskt diesel tillverkat från till exempel slakterieller spannmålsavfall. Idag ökar även olika hybridtekniker i bilarna för att minska klimatpå verkan. Genom upphandling kan kommunerna också ställa krav på att kärl och fordon anpas sas ur arbetsmiljösynpunkt. Utveckling av insamlingssystem Avfallshämtning har tidigare inneburit tunga lyft och mycket arbetsskador men säckar har ersatts med kärl eller andra typer av behållare, som ger bättre arbetsmiljö. Även om arbetsmiljön har bli vit bättre ur många aspekter uppstår det fortfa rande problem, som branschen kontinuerligt arbetar med att lösa. Manuell hantering har på många håll ersatts av system som sopsug och underjordsbehållare. Båda dessa system ökar, främst i storstäderna och i nybyggda områden. Fördelarna är bland annat att tömningen inte innebär tung manuell hantering och att systemen är estetiskt mer till talande. Sopsug är ett slutet och helt automatiserat system, som minskar behovet av transporter, särskilt inne i bostadsområden. Det finns två olika sopsugssystem, stationärt och mobilt. Stationärt sopsugssystem innebär att avfallet samlas in med hjälp av luft i ett automatiskt vakuumsystem. Det transporteras sedan via rör i SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 marken från nedkasten till stora uppsamlings containrar, som är placerade i en terminal. Containrarna hämtas sedan av lastväxlarfordon. Även i det mobila sopsugssystemet samlas avfal let in med hjälp av luft. Under varje nedkast finns en lagringstank. Tankarna binds ihop genom rör i marken till en dockningspunkt. Vid tömning ansluter fordonet till dockningspunkten. Underjordsbehållare är ett starkt växande insamlingssystem. Genom att placera behållare under jord minskar behovet av utrymme ovan jord. Temperaturen under jord är relativt låg vil ket förhindrar dålig lukt. Behållarna töms med kranbil. Det finns även underjordsbehållare som töms med frontlastarfordon. Eftersom underjordsbe hållare rymmer större volymer minskar transpor terna. Återvinningscentraler På kommunernas bemannade återvinningscen traler lämnar hushållen själva in sitt grovavfall, el-avfall och farliga avfall. Grovavfall är hushålls avfall som är för tungt, skrymmande eller har andra egenskaper som gör att det inte är lämp ligt att samla in i säck eller kärl. Under 2015 lämnade hushållen in 1 773 930 ton grovavfall, merparten på kommunernas bemannade återvinningscentraler. Mängden grovavfall motsvarar 180 kg/person. Det finns 583 återvinningscentraler i hela landet och sam mantaget får de årligen cirka 26 miljoner besök. Mängden grovavfall och farligt avfall, som läm nas till återvinningscentralerna, har ökat kraftigt de senaste åren. Många kommuner har därför anpassat och moderniserat sina återvinnings centraler. Flera kommuner satsar på en eller ett fåtal större anläggningar och lägger ner anlägg ningar som är för gamla, för små, eller därför att anläggningarnas logistik och personalens arbets miljö inte motsvarar de behov som finns idag. På flera håll i landet pågår försök med kvar tersnära återvinningscentraler. Det är också van ligt med mobila återvinningscentraler, bemanna de rörliga anläggningar som tar emot farligt avfall, visst grovavfall och ofta även el-avfall. Den mobila centralen besöker ett antal fasta insamlingsplatser enligt en särskild turlista. På återvinningscentralerna hanteras också hushållens farliga avfall med de risker det kan innebära när avfallet tas emot, sorteras och transporteras. För att skapa en säker miljö för besökare och personal pågår kontinuerligt arbetsmiljöarbete med riskbedömning, rätt skyddsutrustning och säkra lokaler för att kunna hantera det farliga avfallet. Många av landets återvinningscentraler har drabbats hårt av stölder och inbrott. Personal har också hotats av besökare. På de flesta nybyggda större återvinningscentralerna installe ras därför elstängsel eller kameraövervakning. Vissa har till och med haft vaktbolag på pass under speciellt utsatta perioder. För att öka säkerheten, men också för att få ett funktionellt passersystem och bättre besöksstatistik, har flera kommuner infört ett bomsystem på återvin ningscentralerna. Systemet är ofta kombinerat med ett besökskort, som ger hushållen rätt till ett visst antal fria besök. Även småföretagare kan i flera kommuner mot avgift använda den service, som kommunerna ger via återvinnings centralerna. Återvinningsstationer Producenternas system med cirka 5 800 obe mannade återvinningsstationer för mottagning av förpackningar och tidningar ska täcka hela landet. Insamlingssystemen ska bygga på sam råd mellan producenter och kommuner. På åter vinningsstationerna finns behållare för tidnings papper och olika förpackningsmaterial. Systemet med återvinningsstationer har de senaste åren genomgått en omfattande renove ring och teknisk utveckling. Slam och latrin Att samla in flytande avfall som slam, latrin, fet tavskiljarslam och frityrfett är en del av kommu nens avfallsansvar. De 217 kommuner som rap porterat in data i Avfall Web har totalt 578 000 enskilda avloppsanläggningar. Dessa hanterar ungefär 1,5 miljoner ton slam. 15 procent av kommunerna kör med avvattnande slambilar, resten med konventionella slambilar. 89 procent av kommunerna anlitar privat utförare för insam ling av slam, 11 procent kör i egen regi. 200 kommuner har angivit att de hanterar 70 300 latrintömningar per år och totalt 1 000 ton latrin. Omfattningen varierar från en latrin tömning per år i vissa kommuner upp till 11 000 tömningar i en kommun med många fritidshus. Även slam från fettavskiljare utgör hushållsavfall. 170 kommuner har hanterat 122 000 ton slam från totalt 15 250 fettavskiljare. Varje anläggning töms i genomsnitt tre gånger per år. Nya lösningar, som fosforfällor och minireningsverk för reducering av fosfor i enskil da anläggningar har installerats under senare år8. Orsaken är ökade krav på att minska utsläpp 8 Avfall Sveriges rapport U 2013:14 Minireningsverk i enskilda avlopp 13 SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 som orsakar övergödning. Filtermaterial från fos forfällorna och slam från minireningsverk klassas som hushållsavfall och det är kommunens avfallsverksamhet som ansvarar för tömning och avsättning/behandling9. Slamtömning är ofta tungt och fysiskt belas tande med flera manuella moment som långa slangdragningar, lyft av tunga brunnslock och hårda slamkakor. Arbetsmiljöverket genomför till syn av slamhämtning och har i olika kampanjer informerat arbetsgivare om att den tunga manu ella hanteringen måste upphöra. Kommunerna tar en aktiv roll för att långsik tigt förbättra arbetsmiljön. Det krävs samarbete mellan olika aktörer för att strategiskt och syste matiskt arbeta med arbetsmiljöfrågorna. Att inventera och dokumentera kommunens hämt ställen är en viktig del i förbättringsarbetet och avgörande för att kunna genomföra sunda och transparenta upphandlingar10. Insamling av matolja Det finns kommuner som samlar in källsorterad matolja separat, främst för att minska driftpro blem och stopp i avloppssystemet, men matoljan kan även återvinnas eller återanvändas. En rap port från Avfall Sverige11 visar olika metoder att samla in och behandla oljan. Ett system är att Foto: PWS Foto: Plastic Omnium hushållen uppmanas att hälla upp matolja i behållare med tät förslutning och sedan lämna in den till en återvinningscentral. Det finns olika återvinnings- och behandlingsal ternativ för den källsorterade och insamlade matoljan. Den kan användas som »» råvara för kemisk industri »» rötning för biogasutvinning »» framställning av biobränsle »» energiåtervinning Ett alternativ är att matoljan hälls över i en behållare som sedan läggs i den brännbara frak tionen och går till energiåtervinning. Foto: Envac Foto: Optibag Foto: Sansac Några exempel på andra insamlingssystem än kärl och säckar. 9 Avfall Sveriges rapport U2012:03 Fosforfällor. Fosforfiltermaterial – ett hushållsavfall 10 Avfall Sveriges Guide #13 ”Hållbar arbetsmiljö vid slamtömning av enskilda avlopp” 11 Avfall Sverige rapport 2015:07 Källsortering och behandling av matolja – goda exempel från kommuner och bostadsbolag 14 LÄS MER Avfall Sveriges rapport 2016:07 Hållbart kretslopp av små avlopp Avfall Sveriges rapport 2016:12 Tömning av slamavskiljare – jämförande studie av heltömning, mobil avvattning och deltömning SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 Materialåtervinning 1 652 710 ton, 35,1 procent av hushållsavfallet, gick till materialåtervinning 2015. Det motsvarar 168 kg per person. Det är en ökning med 2 pro cent jämfört med 2014. Ökningen härrör till stor del från avfall som sten, glasull, keramik, jord, tegel och betong som lämnats in på kommuner nas återvinningscentraler. Det är en typ av avfall som främst används som konstruktionsmaterial. I den totala mängden hushållsavfall till material återvinning ingår hushållens insamlade förpack ningar och returpapper, som lämnats till produ centernas insamlingssystem. Dessa fraktioner uppgick till 716 150 ton, 72,7 kg per person. Insamlingssystem Hushållens förpackningar och returpapper sam las huvudsakligen in via producenternas obe mannade återvinningsstationer. Insamling kan även finnas vid kommunernas bemannade åter vinningscentraler. I allt fler kommuner finns fastighetsnära insamling av förpackningar och tidningar. Det är också något som ökar, framför allt för villor genom insamling i flerfackskärl eller insamling i färgade påsar som sedan går igenom optisk sortering. Flertalet producenter för förpackningar och tid ningar har organiserat sina åtaganden för insam ling och återvinning genom företaget Förpacknings- och tidningsinsamlingen – FTI. Ett mindre antal producenter organiseras genom företaget TMR. På kommunernas bemannade återvinningscentraler kan hushåll, och ibland även mindre företag, lämna grovavfall, el-avfall och farligt avfall. Mycket av grovavfallet material återvinns, till exempel metallskrot. Trä blir ofta bränsle, trädgårdsavfall komposteras eller går till energiåtervinning, sten och jord blir till fyllnads massor etc. Numera finns även återvinningsmetoder för gips, planglas och plast som inte utgörs av för packningar, så kallad kommunplast. Textil är en fraktion som har fått ökat miljöfokus och i allt större utsträckning samlas in separat, oftast i samarbete med ideella organisationer för återan vändning eller återvinning av textilfibrer. Materialåtervinning spelar en stor roll i ett håll bart samhälle. Det är därför viktigt att avfallet ses som en resurs och behandlas på rätt sätt. Materialåtervinning innebär att sorterat material kan ersätta andra produktions- eller konstruk tionsmaterial. Materialåtervinning medför inte bara att uttaget av mängden jungfruligt material minskar, det leder också till att vi sparar energi. Genom att till exempel använda ett ton återvun net stål sparas lika mycket jungfruligt material, men även mer än ett ton koldioxid. Mer kan återvinnas Omkring 60 procent av det som läggs i hushål lens soppåse skulle kunna materialåtervinnas. I hushåll utan utsortering av matavfall är siffran nästan 80 procent. Det visar en undersökning från Avfall Sverige14. Undersökningen har sam manställt 246 plockanalyser som genomförts i Sveriges kommuner. Villahushåll är generellt sett bättre på att sor tera ut återvinningsbara material. Omkring 30 procent av innehållet i soppåsen från ett villa hushåll består av förpackningar och tidningar. I lägenhetshushåll är motsvarande siffra 36 pro cent av soppåsen. En halv procent av det som finns i soppåsen är farligt avfall, batterier och el-avfall. Merparten utgörs av el-avfall. Det system som valts för insamling påverkar också graden av sortering. Villahushåll med fastighetsnära insamling lämnar till exempel hälften så mycket förpackningar och returpapper i soppåsen som andra hushåll. 14 Avfall Sveriges rapport U2011:04 Nationell kartläggning av plockanalyser av hushållens kärl- och säckavfall 15 SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 INSAMLAD MÄNGD FÖRPACKNINGAR OCH RETURPAPPER FRÅN HUSHÅLL TILL MATERIALÅTERVINNING 2015 Returpapper Pappersförpackningar Metallförpackningar Plastförpackningar Glasförpackningar [ton][kg/person] 293 310 29,8 142 920 14,5 17 660 1,8 63 310 6,4 198 950 20,2 Totalt 716 150 MATERIALÅTERVINNING HUSHÅLL 1975-2015 2 1 1 1 1 1 72,7 Källa: Avfall Web och Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) Uppgifterna avser endast det som samlats in från hushåll via återvinningsstationer och sk. fastighetsnära insamling. 000 800 600 400 200 000 800 600 400 200 ton 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 0 1975 1985 1995 2005 2015 Materialåter vinning Materialåter vinning exkl kontorspapper, inkl nya fraktioner för åter vinning INSAMLAT HUSHÅLLSAVFALL FÖR MATERIALÅTERVINNING 2011–2015 (TON) 2011 2012 201320142015 Returpapper 383 500 358 070 332 780 313 640 293 310 Förpackningar av papp, metall, plast och glas 682 100 618 940 648 650 673 310 712 020 Elavfall inkl. kylenheter 154 340 147 670 146 270 148 780 126 540* Bärbara batterier 3 200 3 460 3 120 3 100 3 040* Bilbatterier 6 780 6 450 6 850 6 590 6 720 Oljehaltigt avfall 1 820 1 690 1 740 1 840 1 830 Vattenbaserad färg 4 100 4 010 4 210 4 140 4 220 Övrigt farligt avfall till materialåtervinning---- 8 580 Metallskrot 164 730 153 000 153 030 156 060 160 850 Gips 18 090 17 520 22 410 23 040 23 490 Planglas 1 630 1 250 1 400 1 590 1 640 Plast, ej förpackningar 5 400 4 010 4 170 3 350 7 150 Wellpapp från åvc- 36 320 43 420 44 060 52 610 Textilavfall--- 2 320 1 760 Konstruktionsmaterial--- 175 150 210 730 Övrigt material till återvinning, inkl däck- 69 860 99 150 60 960 37 810 Frityr- och matfett---- 410 Summa 1 425 690 1 422 250 1 467 200 1 617 930 1 652 710 Källa: Avfall Web, El-kretsen, Elektronikåtervinningsföreningen och Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) I mängden förpackningar ingår även insamlat från verksamheter. Mycket av detta material är sk. jämförligt hushållsavfall. *För el-avfall och batterier inkluderas endast det som insamlas från hushåll. Enligt uppgift från El-kretsen antas 8 procent av mängden komma från verksamheter. 16 SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 Balat avfall i väntan på vidare transport till återvinning. Foto: André De Loisted 17 SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 Farligt avfall 2015 samlades 71 220 ton farligt avfall12 in från hushållen, en ökning med 2 procent jämfört med 2014. Det motsvarar 7,2 kg per invånare. I mäng den ingår även 43 400 ton impregnerat virke och 3 500 ton asbest. Farligt avfall som färg, kemi kalier och oljehaltigt avfall uppgick till 24 320. Farliga ämnen kan finnas i väldigt små mäng der i olika produkter men sammantaget kan de göra stor skada om de hamnar fel. Det är därför viktigt att det farliga avfallet sorteras ut och läm nas in på rätt sätt och på rätt plats. Kommunerna har ansvar för insamling, trans port och behandling av hushållens farliga avfall. Ansvaret regleras i miljöbalken, avfallsförordning en och den kommunala renhållningsordningen. Hushållen är skyldiga att sortera ut sitt farliga avfall från övrigt hushållsavfall. De flesta kom muner har denna skyldighet inskriven i sina avfallsföreskrifter. Det finns inga exakta uppgifter på mängden farligt avfall från industrin, men enligt den senas te officiella avfallsstatistiken, som Naturvårdsverket rapporterar till EU, uppkom 2,7 miljoner ton farligt avfall i Sverige under 2014. Insamlingssystem Det vanligaste insamlingssystemet för hushål lens farliga avfall är inlämning på kommunernas bemannade återvinningscentraler. Nästan hälf ten av landets kommuner tillämpar även fastig hetsnära insamling av hushållens farliga avfall i någon form, visar en undersökning som Avfall Sverige har genomfört13. Mer än hälften av kom munerna har också någon form av konsumentnä ra insamling av farligt avfall. Konsumentnära insamling sker exempelvis i butiker eller på andra offentliga platser. Andelen kommuner med fastighetsnära och konsumentnära insamling har ökat betydligt sedan en liknande undersökning gjordes 2009. Nästan en tredjedel av kommu nerna har insamling via miljöbil och/eller miljö stationer. Insamling via miljöbil blir allt vanligare medan antalet miljöstationer har minskat. Andelen kommuner med mobil återvinningscen tral har blivit något fler. Alla insamlingssystem som innebär en högre servicenivå har ökat sedan 2009. 12 Farligt avfall är avfall som i bilaga 4 till Avfallsförordningen beskrivs med en avfallskod markerad med en asterisk (*) eller som enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 12 § i Avfallsförordningen ska anses vara farligt avfall. 13 Avfall Sveriges rapport 2015:23 ”Fastighets- och konsumentnära insamling av farligt avfall från hushåll” 18 SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 Behandlingsmetoder Farligt avfall som lämnats till mottagnings- eller behand lingsanläggningar, måste ofta förbehandlas inför den fort satta behandlingen. Eftersom farligt avfall kan innehålla ämnen som ska fasas ut ur kretsloppet går behandlingen oftast ut på att förstöra dessa ämnen. De ämnen, som inte kan oskadliggöras eller återanvändas, deponeras. Det är då viktigt att avfallet är kemiskt och fysiskt stabilt så att farliga ämnen inte läcker ut till omgivningen. Materialåtervinning från farligt avfall sker genom att de farliga ämnena separeras ut och återstoden återvinns. Metoden används till exempel för att ta hand om färgburkar och oljefilter. Giftiga och svårnedbrytbara ämnen, som bekämpningsmedel och annat farligt kemikalieavfall, för bränns i speciella ugnar vid höga temperaturer. Förorenad jord kan saneras genom biologisk nedbrytning, genom termisk behandling eller genom jordtvätt bland annat. Impregnerat virke innehåller miljöfarliga ämnen som arse nik, kreosot och koppar. Det insamlade virket flisas och för bränns med energiutvinning i anläggningar, som har särskil da tillstånd. INSAMLAD MÄNGD FARLIGT AVFALL 2000-2015 ton 80 000 70 000 60 000 50 000 40 000 30 000 20 000 10 000 0 -00 -05 -10 -15 Insamlad mängd farligt avfall (exkl. impregnerat virke och asbest) Insamlad mängd farligt avfall (inkl. impregnerat virke) Insamlad mängd farligt avfall (inkl. asbest och impregnerat virke) 19 SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 El-avfall och batterier 137 300 ton el-avfall, exklusive batterier samla des in 2015, i genomsnitt 13,9 kg per person. Det är en minskning i vikt jämfört med 2014, vil ket beror på att produkterna blir lättare, men räknat till antalet samlas fler produkter in. 2015 samlades 3 310 ton bärbara och inbyggda batte rier in och 6 720 ton bilbatterier. Uppgifterna kommer från producenternas organisationer. Insamlingssystem Sedan producentansvaret för elektriska och elektroniska produkter infördes i Sverige för 15 år sedan har kommuner och producenter samar betat för att samla in el-avfall. Avfall Sverige, Sveriges Kommuner och Landsting samt elprodu centernas servicebolag El-Kretsen samarbetar i systemet El-retur. Kommunerna åtar sig att mot ersättning ansvara för insamling av el-avfall från hushåll och producenterna ansvarar för behand lingen. El-Kretsen har i sin tur samverkan med Elektronikåtervinning i Sverige, en ekonomisk förening som också företräder producenter. Insamling av el-avfall från hushållen sker främst på kommunernas bemannande återvin ningscentraler, det finns 583 runt om i landet. Men en majoritet av kommunerna har flera olika insamlingssystem för elavfall, både fastighetsnä ra och konsumentnära. Avfall Sverige och El-Kretsen har, tillsammans med flera kommu ner, bedrivit olika projekt för att utveckla insam lingssystemen. Det finns till exempel flera olika typer av insamlingsbehållare utplacerade i buti ker eller andra offentliga miljöer runt om i landet. Sedan 1 oktober 2015 har butiker ett ansvar för att ta emot elavfall. Större butiker med elek tronikförsäljning tar emot all typ av konsumente lektronik mindre än 25 cm, även om konsumen ten inte köper något. För övriga butiker gäller 20 principen en mot en, det vill säga när du köper en ny produkt har du möjlighet att lämna en mot svarande gammal produkt i butiken. Det insamla de materialet lämnas kostnadsfritt till ett god känt insamlingssystem för återvinning. Utvecklingen av teknik för olika återvinnings metoder har underlättat insamlingen för konsu menterna, som numera kan lägga alla små ljuskällor i samma behållare. Batteriproducenterna har ansvaret för insam ling, behandling och återvinning av alla batterier oavsett när de satts på marknaden. Producenterna ska också ansvara för att genom föra nationella informationsaktiviteter. I cirka 70 procent av kommunerna sköter producenternas organisation El-Kretsen insamlingen av bärbara batterier. I övriga sköter kommunen insamlingen mot en avtalad ersättning från producenterna. Behandlingsmetoder Elektriskt och elektroniskt avfall förbehandlas – sorteras och demonteras – innan det behandlas. Förbehandlingen sker hos certifierade anläggning ar, som därefter skickar avfallet vidare till slutlig behandling eller återvinning. Komponenter med farliga ämnen tas om hand i godkända anlägg ningar. När de miljöfarliga ämnena tagits bort kan mycket återvinnas. Plasthöljen förbränns i anlägg ningar för energiutvinning och metaller skickas till smältverk för återvinning. Återvunnen koppar, alu minium och järn används som råvara i nya pro dukter. Datorer, mobiltelefoner och andra IT-produkter innehåller små mängder ädelmetaller som också återvinns, exempelvis kan vissa kretskort innehålla guld och/eller silver. Lysrör och lågenergilampor innehåller kvicksil ver. Dessa produkter hanteras därför genom separering i en sluten process. Där omhändertas SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 kvicksilver på ett säkert och kontrollerat sätt medan lysrörspulvret kan återanvändas vid nyproduktion av ljuskällor. Metall och elektro nikavfall går till specialiserade återvinningsföre tag som materialåtervinner metaller och energi återvinner plast. Glaset renas och återvinns. Övriga lamptyper som exempelvis glöd- och LEDlampor behandlas i samma process som lysrör och lågenergilampor. Alla batterier ska samlas in och materialåter vinnas så långt det är möjligt. Batterierna sorte ras efter kemiskt innehåll innan de skickas till återvinning eller bortskaffande. INSAMLAD MÄNGD BÄRBARA OCH INBYGGDA BATTERIER 2003-2015 INSAMLAT EL-AVFALL FÖR ÅTERVINNING 2003–2015 kg/invånare 0,40 ton 200 000 0,35 150 000 0,30 100 000 0,25 0,20 50 000 0,15 0 -03 0,10 -05 -10 -15 Inkluderar el-avfall utanför producentansvaret 0,05 0,00 -03 -05 -10 -15 Källa: El-kretsen och Elektronikåtervinningsföreningen 8 procent av mängden antas utgöra elavfall från verksamheter enligt uppgift från El-kretsen. Insamlat från hushåll blir då 126 500 ton. Inbyggda Bärbara Småbatterier LÄS MER Se definition av elektriskt och elektroniskt avfall i Förordning (2014:1075) om producentansvar för elutrustning 21 SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 Biologisk återvinning 2015 gick 728 570 ton hushållsavfall till biolo gisk återvinning – rötning eller kompostering. Det är en ökning med 2 procent jämfört med 2014. 74 kg hushållsavfall per person behandlades genom biologisk återvinning 2015. Biologisk återvinning utgör nu 15,5 procent av den totala mängden behandlat hushållsavfall. Den biologiska behandlingen av matavfall, exklusive hemkompost, uppgick till 427 630 ton 2015. Matavfall till samrötningsanläggningar har ökat med 17 procent och matavfall till centrala komposteringsanläggningar har minskat med 15 procent. Enligt Naturvårdsverkets beräkningar15 upp kommer cirka 79 kg matavfall per person och år i de svenska hushållen. Till det kommer 14 kg/per son från restaurang och storkök samt 3 kg/per son från handel. Totalt uppkommer 935 000 ton matavfall från ovanstående kategorier. 2014 återvanns 38 procent av matavfallet genom biologisk behandling så att växtnäring togs tillvara16. Motsvarande uppgift där både växtnäring och energi tas till vara är 27 procent. Målet till 2018 är att minst 50 procent av matav fallet ska behandlas biologiskt så att växtnäring en tas tillvara och minst 40 procent av matavfal let behandlas så att även energi tas till vara. Ökad insamling av källsorterat matavfall Insamling av källsorterat matavfall ökade med 10 procent 2015 jämfört med 2014. 204 kom muner, 70 procent, samlar in källsorterat matav fall i varierande omfattning. Många kommuner har insamling från hushåll, storkök och restau ranger medan ett fåtal endast har från storkök och restauranger. 2011 publicerade Avfall Sverige en rapport med hjälpmedel för kommuner och verksamheter för att komma igång med insamling av källsorte rat matavfall17. Rapporten är fortfarande lika aktuell och visar bland annat att det tar många år att införa ett insamlingssystem för källsorterat matavfall, från de första planerna till dess att systemet är infört. Det framgår också att faktorer som planering, tillräckliga personella resurser, information samt uppföljning och kontroll är vikti ga för att lyckas. Rapporten beskriver vilka sys tem som finns på marknaden och förmedlar erfarenheter från de kommuner som redan infört insamling av källsorterat matavfall. Avfall Sverige har även tagit fram en översikt lig kartläggning av olika insamlingssystem för källsorterat matavfall från hushåll18. Rapporten beskriver vad som händer under hela kedjan och utifrån detta görs bedömningen hur det påverkar kvalitén. För att uppnå en bra kvalitet krävs en aktiv kvalitetssäkring i insamlingsledet, visar en annan rapport från Avfall Sverige19. Kvalitén på slutpro dukten avgörs av hur väl matavfallet är sorterat vid källan. Ett viktigt verktyg för god kvalitet är kommunikationsinsatser av olika slag.20 15 SMED Rapport nr 173, 2015, Uppföljning av etappmålet för ökad resurshushållning i livsmedelskedjan – data för år 2014 16 Naturvårdsverkets rapport 6707 Årlig uppföljning av Sveriges miljökvalitetsmål och etappmål 2016 17 Avfall Sveriges rapport U 2011:19 Hjälpmedel för introduktion av system för insamling av källsorterat matavfall samt Guide #2 Införande av system för insamling av källsorterat matavfall 18 Avfall Sveriges rapport 2015:15 Matavfallets väg från bord till jord 19 Avfall Sveriges rapport 2015:17 Att kvalitetssäkra källsorterat matavfall 20Avfall Sveriges rapport 2016:03 Insamling av matavfall i flerbostadshus. Goda exempel från kommuner och allmännyttiga bostadsföretag 22 SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 Insamlingssystem Det vanligaste insamlingssystemet för källsorte rat matavfall från villahushåll är ett separat kärl. Det finns även flerfackskärl, där olika fraktioner sorteras i separata behållare, och insamlingssys tem med optisk sortering av olikfärgade påsar som läggs i samma kärl. Insamling av matavfall genom optisk sortering blir allt vanligare. Behandlingsmetoder Det huvudsakliga syftet med biologisk återvin ning är att cirkulera näringsämnen i samhället för att på så sätt sluta kretsloppet. Rötning är den vanligaste metoden att behandla matavfall. Vid rötning bildas biogas, som huvudsakligen består av metan och koldi oxid. Biogas är en förnybar energikälla. Efter upp gradering – rening – kan den användas som for donsbränsle. Den kan också användas till upp värmning eller elproduktion. Vid rötning bildas även biogödsel, ett göd ningsmedel med rikt näringsinnehåll. Under 2015 producerades 1,7 miljoner ton biogödsel. Genom att använda biogödsel i stället för mine ralgödsel återförs växtnäringsämnen till kretslop pet. Det gäller bland annat fosfor, som är en änd lig resurs. Som exempel kan nämnas att om allt matavfall från hushåll används som växtnäring räcker det för att ersätta 7 procent av den fosfor som importeras i form av mineralgödsel. Det visar siffor från Avfall Sverige21. Certifierad återvinning Anläggningar som producerar kompost eller bio gödsel från rena källsorterade substrat från livs medels- och foderkedjan, kan kvalitetsmärka sin produkt genom Certifierad återvinning. Det är ett certifieringssystem som Avfall Sverige har arbetat fram i samråd med lant bruks- och livsmedels branschen, tillverkare av kompost och biogödsel, jordtillverkare, myndighe ter och forskare. LRF, Svenska Kvarnföreningen, Lantmännen, Svenska Foder och KRAV är några aktörer som godkänner biogödsel baserat på källsorterat matavfall, som certifierats enligt Avfall Sveriges system SPCR 120. Besiktningsorganet för detta certifieringssystem är SP, Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. 70 procent av all biogödsel som produceras i samrötningsanläggningar och används inom jord bruket är idag certifierad. Certifieringen ställer krav på hela hanteringskedjan från inkommande substrat till slutprodukt. Det finns även krav på hur processen genomförs. På webbplatsen biogodsel.se finns kontaktupp gifter till biogasanläggningar som producerar cer tifierad biogödsel, vilka mängder certifierad bio gödsel som produceras och vad den innehåller. Minimera metanutsläpp Avfall Sverige har tagit initiativ till ett system för egenkontroll för att minimera metanutsläpp till luft från biogas- och uppgraderingsanläggningar. Dessa utsläpp bör minimeras av flera skäl som miljö, ekonomi och säkerhet. Ett 40-tal biogasoch uppgraderingsanläggningar har anslutit sig till systemet. Under 2016 har Avfall Sverige lanserat webb platsen biogodsel.se. Där finns bland annat infor mation om vad biogödsel är, hur det används, vil ken effekt det har och vilka regelverk som styr. 21Avfall Sveriges rapport U2014:14 ”Nyckeltal för kommunikationsinsatser inom matavfall, biogödsel och biogas” 23 SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 BIOLOGISK ÅTERVINNING AV HUSHÅLLSAVFALL 2011–2015 (TON) Matavfall till samrötningsanläggning Matavfall till central kompostanläggning Matavfall som rötas vid reningsverk Matavfall som hemkomposteras Trädgårdsavfall till central kompostanläggning 2011 2012 20132014 2015 132 380 185 540 227 720 275 370 316 850 77 520 73 370 63 030 52 880 44 700 68 000 59 310 79 320 61 500 66 080 51 500 51 800 48 700 48 300 44 500 323 900 303 160 292 680 275 060 256 440 Totalt 653 300 673 180 711 450 713 110 728 570 Matavfall är hushållsavfall och därmed jämförligt från hushåll, restauranger, livsmedelsbutiker, skolor och liknande verksamheter. Däremot ingår inte avfall från livsmedelsindustri, slakteri m.m. Matavfall som rötas vid reningsverk inkluderar matavfall via matkvarn till avlopp. BIOLOGISK ÅTERVINNING AV HUSHÅLLSAVFALL 1975 – 2015 ton 800 000 700 000 600 000 500 000 400 000 300 000 200 000 100 000 0 -75 -95 -00 -05 -10 -15 BIOLOGISK ÅTERVINNING TOTALT INKLUSIVE HUSHÅLLSAVFALL 2011–2015 (TON)1 Rötning Kompostering Total 2011 2012 2013 20142015 555 050 695 940 945 550 1 227 990 1 616 080 690 100 558 830 528 640 502 500 418 340 1 245 150 1 254 770 1 474 190 1 730 490 2 034 420 RESURSHUSHÅLLNING 2011–2015 (TON) 2011 2012 2013 20142015 Biogödsel 594 310 725 970 939 800 1 236 560 1 712 050 ENERGIPRODUKTION 2011–2015 (MWH) 2011 2012 2013 20142015 Fordonsgas 321 600 353 180 511 470 591 960 747 680 El 60 0 0 2 100 87 370 Uppvärming 17 380 15 540 24 400 30 070 38 480 Fackling 10 390 25 640 31 760 38 260 34 100 Övrigt 3 180 18 480 Totalt (MWh) 349 430 394 360 567 630 665 570 926 110 Källa: Avfall Web, Avfall Sverige 1) Dessa mänger avser de rötningsanläggningar som har rapporterat in uppgifter till Avfall Web. Sammanställningen ger ingen komplett bild av den biologiska behandlingen i Sverige. 24 SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 KOMPOSTERINGSANLÄGGNINGAR 2015 Kommun Totalt (ton) Alingsås Borlänge Eskilstuna Eslöv Fagersta Filipstad Gällivare* Gävle Göteborg Halmstad Helsingborg Hässleholm Jönköping Karlshamn Karlskrona Karlstad Klippan Kristinehamn Landskrona Ludvika Luleå Malmö* Mariestad Norrtälje Sala Simrishamn Strängnäs Sunne Söderhamn Södertälje Trelleborg Täby Uppsala Västerås Ystad Östersund Övriga anläggningar Totalt RÖTNINGSANLÄGGNINGAR 2015 varav hushållsavfall 2 540 2 040 10 840 10 300 2 400 2 090 4 750 4 750 3 440 50 56050 10 330 380 16 290 14 490 14 040 5 270 200200 15 070 9 920 20 320 8 450 10 480 10 480 13 170 7 360 2 000 2 000 15 320 5 060 6 570 6 570 15 300 0 5 940 3 470 7 390 2 560 9 830 9 830 26 030 26 030 2 290 2 290 56030 6 780 780 16 850 14 240 100100 770770 5 590 1 020 4 680 4 680 7 200 7 190 24 840 15 370 9 300 8 100 23 330 12 110 5 130 5 130 5 400 5 270 92 710 92 710 418 340 301 140 Källa: Avfall Web, Avfall Sverige Avfall Sveriges statistik omfattar komposteringsanläggningar som tar emot hus hållsavfall. De flesta tar också emot annat avfall. Anläggningarna i Kristinehamn, Sunne och Tranås är trots denna definition med räknade. *) Certifierad anläggning enligt SPCR 152. Kommun Totalt (ton) varav matavfall Alvesta 70 060 250 Bjuv** 49 700 11 120 Borås** 27 150 18 720 Falkenberg** 92 000 12 000 Falköping 5 810 2 690 Gotland 42 000 0 Halmstad 42 000 0 Helsingborg** 137 790 48 220 Huddinge 3 500 1 940 Huddinge 25 890 16 390 Höör 24 020 5 400 Jönköping** 14 360 10 280 Kalmar** 20 410 10 Kalmar** 81 000 9 420 Karlshamn 7 680 7 120 Karlskoga 43 070 14 370 Katrineholm 50 330 0 Kristianstad** 104 280 27 390 Laholm** 47 300 9 000 Lidköping** 74 630 0 Linköping** 107 500 47 100 Luleå 16 000 0 Mariestad 73 000 0 Skellefteå 9 480 7 210 Skövde** 50 560 5 810 Sävsjö** 63 960 5 800 Söderhamn 560560 Trelleborg** 61 550 0 Uppsala** 30 400 23 000 Uppsala 21 000 0 Vårgårda** 74 040 0 Vänersborg** 11 420 10 260 Västervik 7 660 1 250 Västerås** 25 890 21 540 Västerås 62 950 0 Örebro** 37 160 0 Totalt 1 616 110 316 850 Källa: Avfall Web, Avfall Sverige Avfall Sveriges statistik omfattar rötningsanläggningar som klassificeras som samrötningsanläggningar, det vill säga de behandlar flera olika sorters avfall. De flesta samrötningsanläggningar tar emot hushållsavfall. Mer information om anläggningarna finns på Avfall Sveriges hemsida. **) Certifierad anläggning enligt SPCR 120 25 SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 Energiåtervinning Under 2015 gick 2 284 210 ton hushållsavfall till energiåtervinning. Det är en ökning från 2014 med 6 procent. Utslaget på varje invånare i Sverige lämnades 232 kg hushållsavfall per per son till energiåtervinning 2015. Energiåtervinning utgör 48,6 procent av den totala mängden behandlat hushållsavfall. Avfall är ett viktigt bränsle i de svenska fjärrvär mesystemen. 2015 utvanns totalt 17 TWh energi, fördelat på 14,7 TWh värme och 2,3 TWh el. Sverige är det land i Europa, som utvinner mest energi per ton ur avfallet, cirka 3 MWh per ton22. Förutom hushållsavfall behandlades också 3 491 190 ton övrigt avfall, främst industriavfall, vid de svenska anläggningarna. 1 328 500 ton avfall importerades av Avfall Sveriges medlemmar för energiåtervinning 2015, främst från Norge, Storbritannien och Irland. Svensk energiåtervinning bidrar till att mer avfall i Europa kan lyftas i avfallshierarkin från deponi till energiåtervinning. Avfall Sveriges statistiska uppgifter avser anläggningar som behandlar hushållsavfall, Kils energi undantaget. Energiåtervinning sker också i anläggningar som inte behandlar hushållsavfall, den statistiken har vi dock ingen tillgång till. Det finns därmed ingen samlad statistik över den totala energiåtervinningen av avfall i Sverige. Efter förbränningen kvarstår rester. Slagg från ugnen utgör 15–20 viktprocent av den tillförda mängden avfall och rökgasreningsrester utgör 3–5 viktprocent. Slagg består av material som inte är brännbara eller inte förångas vid förbrän ning, så kallat inert material. Exempel på sådant material är glas, porslin, järnskrot, grus med mera. Sedan större föremål och metallrester sor terats bort, materialet har siktats och stabilise rats får man slaggrus. Det används huvudsakli gen som konstruktionsmaterial på deponier men det vore önskvärt att kunna använda slaggrus i stället för naturgrus i konstruktioner som exem pelvis vägbyggen23. Naturgrus är en ändlig resurs som bör reserveras för vissa angelägna använd ningsområden. Avfall Sverige och medlemmarna arbetar aktivt för att säkerställa att slaggrus som används utanför anläggningarna inte medför ris ker för människor och miljön. Rökgasreningsrester är samlingsnamnet för en finkornig fraktion som uppstår vid rening av rök gaserna. De består av flygaska, filterkaka från slangfilter samt slam från våt rökgasrening. Efter stabilisering deponeras rökgasreningsresterna eller används som neutraliseringsmedel vid åter fyllning av gruvor och täkter. I Sverige finns 33 anläggningar, som förbrän ner hushållsavfall och utbyggnad pågår. 22 2,961 MWh/ton som viktat medelvärde på antalet ton avfall 23 Avfall Sveriges rapport 2015:02 Utvärdering av miljöpåverkan vid användning av slaggrus baserat på utförda projekt 26 SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 Kapaciteten för energiåtervinning i Sverige är större än den inhemska tillgången på brännbart avfall visar en studie från Avfall Sverige24. Återvinningsmetod Enligt EU:s ramdirektiv för avfall samt svenska avfallsförordningen är avfallsförbränning med effektiv energiutvinning att betrakta som återvin ning 25. Svenska anläggningar uppfyller väl energi effektivitetskriteriet (R1). Energiåtervinning är ett hygieniskt och miljömässigt bra sätt att behand la det avfall som inte kan eller bör behandlas med någon annan metod. Stegeholmsverket, Västervik Miljö & Energi 24 Avfall Sveriges rapport 2016:13 Kapacitetsutredning 2016 – Avfallsförbränning och avfallsmängder till år 2020 25 EU:s ramdirektiv för avfall (2008/98/EG) samt Avfallsförordningen (2011:927) LÄS MER 2015:24 Kvalitetssäkring vid import av avfallsbränsle 2015:27 Hantering av flygaska från avfallsförbränning. Dagens hantering och framtida vägval 2016:04 Kritisk utvärdering av metoder för faroklassificering av avfalls ekotoxiska egenskaper (HP14) 2016:05 Metodjämförelse av dioxinprovtagning SRM-AMESA 27 SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 Tillfört avfall (ton) Energiproduktion (MWh) KommunAnläggning Totalt varav hushållsavfallVärme El Avesta Källhagsverket 59 720 16 820 172 500 0 Boden Bodens Värmeverk 96 160 34 800 312 300 24 490 Bollnäs Säverstaverket 59 590 38 300 134 610 28 340 Borlänge Fjärrvärmeverket, Bäckelund 96 100 30 560 234 530 40 920 Borås Ryaverket 125 330 28 220 299 450 46 080 Eda Åmotsfors Energi 66 460 17 820 151 900 19 400 Eksjö Eksjö Energi AB 51 340 21 090 97 820 12 370 Finspång FTV Värmeverket 22 260 13 600 60 050 0 Göteborg Sävenäs avfallskraftvärmeverk 532 520 230 560 1 503 530 270 360 Halmstad Kristineheds avfallsvärmeverk 184 010 61 890 447 960 62 240 Helsingborg Filbornaverket 179 810 59 030 428 490 98 110 Hässleholm Beleverket i Hässleholm 48 820 32 000 115 750 9 890 Jönköping Kraftvärmeverket Torsvik 159 010 31 180 388 600 105 640 Karlskoga Karlskoga Kraftvärmeverk 96 460 37 730 257 060 25 450 Karlstad Avfallsvärmeverket på Heden 52 350 41 610 171 270 0 Kil Kils Avfallsförbränningsanläggning 15 760 0 40 300 0 Kiruna Kiruna Värmeverk 67 730 12 640 170 590 27 650 Kumla Ekokem Förbränning 154 980 10 250 258 060 55 560 Köping Norsa avfallsförbränningsanläggning 25 450 21 760 69 760 0 Lidköping PC Filen 123 990 29 210 324 280 25 660 Linköping Gärstadverket 422 420 136 900 1 097 720 142 480 Ljungby Ljungby Energi AB 57 610 52 930 113 740 15 910 Malmö Sysav förbränningsanläggning 569 700 199 260 1 478 460 268 070 Mora Avfallsförbränningen Mora 20 780 15 270 56 720 0 Norrköping E.ON Händelöverket 350 000 110 000 594 000 256 000 Sigtuna Brista kraftvärmeverk 190 120 72 460 514 700 92 200 Skövde Värmekällan 58 930 34 290 182 090 10 020 Stockholm Högdalenverket 735 910 392 290 1 967 580 238 570 Sundsvall Korsta kraftvärmeverk 173 000 78 060 428 730 47 460 Uddevalla Lillesjö Avfallskraftvärmeverk 118 690 60 570 220 670 67 860 Umeå Dåva kraftvärmeverk 156 990 64 900 368 240 83 060 Uppsala Vattenfall AB Värme Uppsala 353 250 131 080 1 122 730 24 620 Västervik Stegeholmsverket 62 270 8 980 170 620 19 290 Västerås Västerås Kraftvärmeverk 287 880 115 150 747 860 186 910 Övrig förbränning av hushållsavfall i industrianläggning- 43 000-Summa 5 775 400 2 284 210 14 702 670 2 304 610 Avfall Sveriges statistik omfattar avfallsförbränningsanläggningar som tar emot hushållsavfall. De flesta tar också emot annat avfall. Anläggningen i Kil är trots denna definition medräknad. Mängden hushållsavfall innefattar enbart svenskt hushållsavfall. I totala mängden avfall ingår även importerat avfall. Energiproduktionen avser totalt avfall, ej endast hushållsavfall. 28 SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 ENERGIÅTERVINNING 2011–2015 2011 2012 2013 20142015 Förbränning (ton) Hushållsavfall Annat avfall 2 235 720 2 671 760 2 270 650 2 771 370 2 235 930 3 043 160 2 148 640 3 549 040 2 284 210 3 491 190 Summa 4 907 480 5 042 020 5 279 090 5 697 680 5 775 400 Produktion (MWh) Värme 12 798 018 13 031 240 13 762 940 14 558 030 14 702 670 El 1 872 204 1 703 350 1 786 910 2 032 040 2 304 610 Summa Slagg, bottenaska (ton) RGR, flygaska (ton) 14 670 222 14 734 590 15 549 850 16 590 070 17 007 280 879 640 850 120 902 760 953 770 967 700 256 880 226 840 241 600 250 580 265 080 AVFALL TILL ENERGIÅTERVINNING 1985–2015 ENERGIPRODUKTION UR AVFALL 1985–2015 MWh ton 6 000 000 20 000 000 5 000 000 15 000 000 4 000 000 10 000 000 3 000 000 5 000 000 2 000 000 1 000 000 -85 -91 -95 -00 -05 -10 Total mängd avfall till energiåter vinning Varav hushållsavfall -15 0 -85 -91 -95 -00 -05 -10 -15 Total energiproduktion (el och värme) Varav värme Källa: Avfall Web 29 SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 Avfalls anläggningar med deponering 2015 deponerades 38 300 ton hushållsavfall. Det är en ökning med 16 procent, jämfört med 2014. Utslaget per invånare är det 4 kg. 0,8 pro cent av hushållsavfallet deponerades 2015. Vid avfallsanläggningar som hanterar kommu nalt avfall deponerades totalt 1 662 200 ton år 2015, en ökning med 230 000 ton jämfört med året innan. På enskilda anläggningar kan dock den totala mängden deponerat avfall variera kraftigt från år till år beroende på ett varierande behov av att deponera förorenade massor och askor. Under 2015 deponerades hushållsavfall på 47 anläggningar. Deponering är den behandlingsmetod som används för avfall som inte kan behandlas på annat sätt, till exempel krossat kakel, porslin, keramik och fönsterglas. På en modern avfallsanläggning är depone ringen endast en liten del av verksamheten. Utsortering av material för bearbetning, för trans port till återanvändning och återvinning samt för energiutvinning pågår på de flesta avfallsanlägg ningar. De utnyttjas också som mellanlager för avfallsbränslen och för avfall som faller under producentansvaret, till exempel papper och glas. På anläggningarna behandlas ofta även biolo giskt nedbrytbart avfall och förorenade massor. När en deponi är full täcks den med material, ofta i flera lager, för att bland annat förhindra att regnvatten tränger ner. Mellantäckning läggs mellan lager av avfall och sluttäckning i ett tjock are lager överst, ibland med en avslutande plan tering. Deponierna byggs även med bottentät ning, så att lakvatten ska kunna samlas in och renas. 26 Avfall Sveriges rapport nr D2013:02 Handbok för deponigas 30 Avslutade deponier ska sluttäckas. Till sammans utgör dessa deponier en yta av upp skattningsvis 25 km2, och den uppskattade tota la kostnaden för sluttäckning är cirka 6 miljarder kronor. Årligen behövs cirka 6-8 miljoner ton material för att sluttäcka deponierna. Idag utnyttjas till exempel slagg, slam, askor och föro renade jordar i de olika skikten i sluttäckningar na. Huvuddelen av de deponier som avslutades som en följd av strängare bestämmelserna för deponering som infördes 2008 kommer att slut täckas fram till år 2030. Deponigas och lakvatten Deponigas kallas den gas som uppkommer vid en deponi där man tidigare har deponerat orga niskt avfall26. Gasen består av cirka 50 procent metan, resten är koldioxid, kväve och små mäng der av andra gaser. Eftersom den innehåller metan måste den samlas in för att minska miljö påverkan. Sedan förbudet att deponera orga niskt avfall infördes har gasbildningen på depo nier successivt avtagit. Under 2015 samlades totalt cirka 190 GWh deponigas in vid 58 avfallsanläggningar, varav 137 GWh utvanns som energi. Energiutvinningen bestod av 18 GWh i form av el, 1 GWh som for donsgas och 118 GWh som värme. Gas motsva rande 53 GWh facklades bort. Vid fackling utvinns inte energi, men utsläppen av metan minskar. På 41 av anläggningarna med gasutvinning deponeras fortfarande avfall. Lakvatten definieras som den vätska – oftast regnvatten – som varit i kontakt med deponerat SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 material och som rinner ut ur eller hålls kvar i en deponi. Under 2015 hanterades knappt 9,3 miljo ner kubikmeter lakvatten på 95 avfallsanlägg ningar. I detta ingår även förorenat dagvatten från verksamhetsytor, allt vatten tas om hand i samma reningsprocess. 58 av anläggningarna med lak vattenhantering deponerar fortfarande avfall. Mindre än hälften av anläggningarna uppger att lakvatten avleds till kommunala reningsverk efter varierande grad av lokal behandling. Övriga anläggningar uppger att lakvattnet hanteras lokalt innan det släpps till recipient27. Gas och lakvatten samlas fortfarande in även från avslutade deponier. DEPONERADE MÄNGDER 1994 – 2015 ton 8 000 000 7 000 000 6 000 000 5 000 000 4 000 000 3 000 000 2 000 000 1 000 000 0 -94 -00 -05 -10 -15 Deponerade mängder totalt varav hushållsavfall DEPONERADE MÄNGDER 2011–2015 (TON) Deponerade mängd varav hushållsavfall 2011 2012 201320142015 1 515 500 1 555 300 1 391 900 1 432 200 1 662 200 38 200 32 600 33 300 32 900 38 300 Avfall Sveriges deponistatistik ger inte en komplett bild över deponeringen i Sverige. Ursprungligen var tanken att föra statistik över anläggningar som tog emot hushållsavfall. Idag har många av dessa anläggningar upphört med att ta emot hushållsavfall Det finns en osäkerhet i värden för hushållsavfall då det inte alltid är möjligt att särskilja flödena av hushållsavfall från annat avfall ENERGIUTVINNING PÅ DEPONIER 2011–2015 (MWH) Energiutvinning på deponier (MWh) Nyttiggjord energi varav elenergi* Fackling 2011 237 400 16 000 32 200 2012 205 900 10 500 49 300 2013 193 800 12 600 50 800 2014 175 300 17 600 46 600 2015 137 100 17 800 53 300 * Övrig energi blir värme Källa: Avfall Web 27 Avfall Sveriges rapport 2015:01 Sammanställning av svenska lakvattenanläggningar samt kunskapsläget inom lakvattenhante ring i Sverige 2011 LÄS MER Avfall Sveriges rapport 2015:09 Deponirest – kartläggning och möjlig avsättning Avfall Sveriges rapport 2015:12 Drönare på tippen – effektivare styrning av verksamhet på avfallsanläggningar Avfall Sveriges rapport 2015:13 Beslutsstöd för hantering av deponeringsemissioner vid sluttäckning Avfall Sveriges rapport 2015:28 Metoder för att åtgärda/stabilisera gamla deponier Avfall Sveriges rapport 2016:01 Trender för avfallsanläggningar med deponi – statistik 2008-2014 Avfall Sveriges rapport 2016:11 Luftade dammar 31 SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 Kunder, taxor och kostnader Hushållsavfallet hanteras av kommunerna och producenterna. Kommunens kostnader tas ut via en avfallsavgift, som kommunfullmäktige fast ställer. Producenternas kostnader tas ut som en avgift på produkten. Producenterna beslutar själ va hur stor avgiften ska vara. Avfallsavgiften täcker som regel kommunens hela kostnad för avfallshanteringen, men om underskott uppstår får det skattefinansieras. I kostnaderna ingår att administrera verksam heten genom avfallsplanering, kundservice, fak turering och information. Dessutom ska avgiften täcka kostnaden för service vid återvinningscen traler, som mottagning av grovavfall och hushål lens farliga avfall till exempel. Det är vanligt att taxan delas in i grundavgift och rörlig avgift, exempelvis hämtnings- och behandlingsavgift. Enligt kommunallagens själv kostnadsprincip får kommunerna inte ta ut högre avfallsavgifter än motsvarande de kostnader de har för avfallshanteringen. Genomsnittlig avgift Ett svenskt villahushåll betalar i genomsnitt 2 035 kronor per år i avfallsavgift enligt uppgif ter från Avfall Sveriges statistiksystem Avfall Web28. Lägenhetshushåll betalar i genomsnitt 1 305 kronor och för fritidshus är den genom snittliga avgiften 1 167 kronor per år. Många kommuner, som infört frivillig insamling av matavfall, använder taxan som styrmedel29. Ett exempel på det är att hushåll som väljer att sortera ut matavfall får lägre avgift än de som väljer att lämna blandat avfall. För att styra över mer avfall till återvinning har flera kommuner infört en viktbaserad avgift där man utöver grundavgiften betalar per kilo avfall som hämtas. Hämtningsfordonet är då försett med en vågfunktion och utrustning för att identi fiera varje enskilt kärl. Hur hög den årliga kostna den blir vid viktbaserad avgift beror på hur myck et avfall som lämnas. Avgiften varierar mellan 0,90-3,75 kr/kg för restavfall och 0-3,69 kr för matavfallskärlet, kombinerat med olika former av kärlavgifter och fast grundavgift. 30 kommuner hade infört viktbaserad taxa 2015. En del kommuner som har matavfallsinsam ling har lägre viktavgifter för kärlet för matavfall, i vissa kommuner är det gratis. I genomsnitt är kommunernas totala kostnad för avfallshantering 769 kronor per person och år, exklusive moms. Kommunens kostnader för insamling av mat- och restavfall är i genomsnitt 260 kr per person och år. I denna kostnad ingår inte behandlingen av avfallet. Grundkostnaden uppgår till i genomsnitt 334 kr per person och år. I grundkostnaden ingår bland annat drift av åter vinningscentraler, hantering av hushållens farliga avfall, planering, information och administration. Det finns många olika styrmedel – både natio nella och lokala – för att minska avfallshante ringens miljöpåverkan, öka resurseffektiviteten och öka återvinningen. Det kan vara information eller administrativa och ekonomiska styrmedel. Till de administrativa styrmedlen hör regleringar och förbud, exempelvis gränsvärden för utsläpp och förbud att deponera organiskt avfall. 28 Avfall Sveriges rapport 2015:25 Hushållsavfall i siffror 29 Avfall Sveriges rapport U 2014:05 Miljöstyrande taxa? En vägledning till viktbaserad avfallstaxa inför beslut, vid införande och drift 32 SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 Ekonomiska styrmedel kan fungera som morot – exempelvis skattelättnader och subventioner – eller piska som exempelvis skatter och avgifter. En grundprincip är att förorenaren ska betala. Skatt på avfall som deponeras infördes år 2000 som ett styrmedel för att minska depone ringen. Skatten var då 250 kronor per ton och den har sedan höjts i olika intervaller. Sedan den 1 januari 2015 är deponiskatten 500 kronor per ton avfall. Det är deponeringsanläggningen, som är skattskyldig. Kommunerna betalar ofta en avgift för att få avfallet behandlat. Variationerna i behandlings avgifter kan vara stora. Avgiften för energiåter vinning av restavfall har ökat något jämfört med 2014. Avgiften för rötning är oförändrad medan den har minskat för kompostering. Avgiften för deponering fortsätter att öka. KOSTNADER FÖR AVFALLSHANTERINGEN PER PERSON KR EXKL MOMS 2010–2015 350 300 Grundkostnader som ser vice och administration Insamling av kärloch säckavfall Behandling, inkl fjärr transpor t Övriga kostnader 250 200 150 100 50 0 -10 -11 -12 -13 -14 -15 Statistiken kommer från Avfall Web och bygger på uppgifter från drygt en tredjedel av Sveriges kommuner. BEHANDLINGSAVGIFTER FÖR HUSHÅLLSAVFALL KR EXKL MOMS 2015 kr/ton RötningKompostering Energi- Deponering matavfallmatavfall återvinning Genomsnitt515 610 Intervall350-700 420-780 475 900 370-640560-1260 Källa: Avfall Web Behandlingsavgiften avser medianvärde i Avfall Web. Intervallet visar normalfördelningen av behandlingsavgifterna. Avgifterna för kompostering och rötning avser matavfall. Avgifterna för energiåtervinning avser restavfall (tidigare benämnt brännbart kärl- och säckavfall). BEHANDLINGSAVGIFTER KR/TON EXKL MOMS 2010–2015 1 000 900 Deponering Kompostering matavfall Rötning matavfall Energiåter vinning restavfall 800 700 600 500 400 -10 -11 -12 -13 -14 -15 Källa: Avfall Web 33 SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 Annat avfall än hushållsavfall Verksamheter ansvarar själva för omhändertagan det av det avfall som inte är hushållsavfall och har i vissa fall egna deponier eller möjlighet att utnyttja energin ur avfallet i egna anläggningar. Bygg- och rivningsavfall är avfall som uppkom mer vid nybyggnad, renovering, ombyggnad eller rivning av byggnad eller som uppstår vid större anläggningsarbete i en trädgård. Det ingår inte i kommunens ansvar att samla in eller omhänder ta. Avfall från mindre underhållsarbeten och repa rationer i bostaden räknas dock som hushållsav fall. En del bygg- och rivningsavfall klassas som farligt avfall, till exempel asbest och impregnerat virke, och måste hanteras som sådant. Enligt Naturvårdsverkets beräkningar skapas årligen inom byggsektorn en tredjedel av allt avfall som uppkommer inom Sverige och en fjär dedel av allt det farliga avfallet. Bygg- och riv ningsavfall är därför ett prioriterat område i den nationella avfallsplanen och i det avfallsförebyg gande programmet. Gruvavfallet utgör nästan 140 miljoner ton, det är 83 procent av det totala avfallet som varje år uppkommer i Sverige. Naturvårdsverket och Sveriges Geologiska Undersökning har därför fått regeringens uppdrag att ta fram en långsiktig strategi för hantering av gruvavfall. Samlade uppgifter om annat avfall än hus hållsavfall finns i den officiella statistik, som Sverige rapporterar till EU via Naturvårdsverket30. Enligt EU:s avfallsstatistikförordning ska med lemsländerna rapportera sin statistik vartannat år. Den senaste statistiken avser avfallsmängden 2014. Då uppkom 167 Mton avfall i Sverige varav 4,2 Mton31 från hushåll. I hela EU uppkom mer cirka 2,5 miljarder ton avfall varje år. Byggverksamhet Avfallshantering och partihandel med skrot Hushållssektorn Tjänsteproducenter Energiförsörjning Pappers- och pappersvarutillverkning Metall och metallvaror Livsmedelsframställning Verkstadsindustrin Jordbruk, skogsbruk och fiske Övriga branscher 0 1 2 Miljoner ton 3 4 5 6 7 8 9 Totalt uppkommet avfall i Sverige 2014, exklusive gruvavfall redovisat för olika branscher. De branscher som genererar minst avfall redovisas under Övriga branscher. Summeringar av avrundade värden kan avvika något från gjorda summeringar av oavrundade värden. 30 Naturvårdsverkets rapport Avfall i Sverige 2014 31 I rapporteringen anges avfall från hushåll. Så kallat jämförligt hushållsavfall hamnar på den bransch som ger upphov till avfallet. Matavfall från restauranger hamnar till exempel på tjänstesektorn. Uttjänta fordon från hushåll räknas inte som hushållsavfall enligt miljöbalken, men räknas här som avfall från hushåll. 34 SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 Om Avfall Sverige Avfall Sverige är kommunernas branschorganisa tion inom avfallshantering och återvinning. Det är Avfall Sveriges medlemmar som ser till att avfall tas om hand och återvinns i alla landets kommuner. Vi gör det på samhällets uppdrag: miljösäkert, hållbart och långsiktigt. Vår vision är ”Det finns inget avfall”. Vi verkar för att förebyg ga att avfall uppstår, att mer återanvänds och att avfall som uppstår återvinns och tas om hand på bästa sätt. Kommunerna och deras bolag är ambassadör, katalysator och garant för denna omställning. Avfall Sverige företräder medlemmarna – kom muner, kommunalförbund, kommunala bolag och kommunala regionbolag inom avfall och åter vining. Genom medlemmarna representeras hela Sveriges befolkning. I föreningen ingår också, som associerade medlemmar, ett hundratal till verkare, konsulter och entreprenörer aktiva inom avfallshantering. Kansli WEINE WIQVIST, VD Direkttel. 040-35 66 05 Mobiltel. 0708-93 15 99 weine.wiqvist@avfallsverige.se KARIN JÖNSSON Redaktör Avfall och Miljö, sopor.nu Direkttel. 040-35 66 17 karin.jonsson@avfallsverige.se JESSICA CHRISTIANSEN Utbildningschef och verksamhetsutvecklare Rådgivare för el-avfall Direkttel. 040-35 66 18 Mobiltel. 0706-69 36 18 jessica.christiansen@avfallsverige.se PETRA KVIST CARLSSON Kurssamordnare Direkttel. 040-35 66 03 petra.carlsson@avfallsverige.se JOHAN FAGERQVIST Rådgivare för deponeringsoch avfallsanläggningar Direkttel. 040-35 66 24 Mobiltel. 0706-35 69 09 johan.fagerqvist@avfallsverige.se AYLIN FARID Samhällspolitisk rådgivare Mobiltel. 0720-62 40 40 aylin.farid@avfallsverige.se ANNA-CARIN GRIPWALL Kommunikationschef Direkttel. 040-35 66 08 Mobiltel. 070-662 61 28 anna-carin.gripwall@avfallsverige.se ÅSA LINDSKOG Rådgivare för förebyggande och återanvändning Mobiltel. 070-553 15 45 asa.lindskog@avfallsverige.se SVEN LUNDGREN Jurist Direkttel. 040-35 66 09 Mobiltel. 0708-35 66 55 sven.lundgren@avfallsverige.se BRITTA MOUTAKIS Rådgivare för farligt avfall, återvinningscentraler och insamling av källsorterat matavfall. Ansvarig för nätverket Avfall Sverige Yngre Direkttel. 040-35 66 14 Mobilnr. 0703-58 66 14 britta.moutakis@avfallsverige.se JON NILSSON-DJERF Rådgivare för materialåtervinning, insamling och transport Mobiltel. 070-526 35 27 jon.nilsson-djerf@avfallsverige.se KLAS SVENSSON (vikarie) Rådgivare för biologisk återvinning Direkttel. 040-35 66 23 Mobiltel. 072-066 23 09 klas.svensson@avfallsverige.se PER NILZÉN Utvecklingschef Direkttel. 040-35 66 13 Mobiltel. 070-523 24 04 per.nilzen@avfallsverige.se PERNILLA SVENSSON Kursadministratör Direkttel. 040-35 66 11 pernilla.svensson@avfallsverige.se JAKOB SAHLÉN Rådgivare för energiåtervinning Direkttel. 040-35 66 16 Mobiltel. 0705-08 66 17 jakob.sahlen@avfallsverige.se CAROLINE STEINWIG (föräldraledig) Rådgivare för biologisk återvinning INGEGERD SVANTESSON Kommunikatör och webbredaktör Direkttel. 040-35 66 07 Mobiltel. 0705-35 66 37 ingegerd.svantesson@avfallsverige.se MARIE UMARK Ekonomiassistent, fakturering, med lemsregister och prenumerationer Direkttel. 040-35 66 04 marie.umark@avfallsverige.se JENNY WESTIN Rådgivare för statistik, upphandling och avfallstaxor Direkttel. 040-35 66 15 Mobiltel. 070-518 40 45 jenny.westin@avfallsverige.se PETER WESTLING Chef ekonomi/administration Direkttel. 040-35 66 06 peter.westling@avfallsverige.se 35 ©Avfall Sverige AB Adress Baltzarsgatan 25, 211 36 Telefon 040-35 66 00 E-post info@avfallsverige.se Hemsida www.avfallsverige.se
