Nr 1 - tema migration

Thailand:
Bakom leendet finns
en annan verklighet
Kina:
Barnen betalar
framgångens pris
Bryssel:
En dag med
Cecilia Malmström
Sverige:
Madona njuter
av sitt nya liv
En värld
i rörelse
Sista ordet: elisabeth dahlin
M ÄR
O
S
IG
IT LL D EDLEM I N!
M BARNE
A
RÄDD
UNNA DIG
SKADEHANTERING
SOM DEN
BORDE
VARA.
NU MED 15 % RABATT
PÅ HEMFÖRSÄKRINGEN.
Rädda Barnen rekommenderar If som ditt försäkringsbolag. Därför har
vi glädjen att ge dig som medlem eller månadsgivare hela 15 % rabatt
på vår hemförsäkring.
Men det finns fler skäl att vara kund hos oss. Som att vi ser till att
lösa mer än hälften av alla ärenden inom 24 timmar och att vi får väldigt höga snittbetyg av de kunder som råkat ut för en skada (4,5 av 5).
Läs mer om skadehantering som den borde vara på www.if.se/rb eller
ring 0771-655 655.
I samarbete med:
2
Barn 1/2011
16 30
34
24 40
innehåll
1/2011
12 En värld i rörelse
34 Madonas nya liv
16 Paradisets baksida
38 ”Det som hänt henne fanns i mig”
24 En lektion i säkerhet
40 Mario Vargas Llosa i Rinkeby
30 ”Folk måste behandlas värdigt”
42 Rädda Barnen öppnar lekrum
Varje år lämnar miljontals barn sina hemländer. Förflyttningen medför ofta
risker, särskilt för dem som reser utan sina familjer.
Möt Thailand bakom leendet. Ett land där fattiga barn utnyttjas – och där
det saknas politisk vilja att skydda dem.
Kinas ekonomiska tillväxt har lyft många ur fattigdom. Andra har blivit mer
utsatta. Rädda Barnen utbildar dem som är mest sårbara.
EU-kommissionären Cecilia Malmström vill skapa ett gemensamt system för
hur flyktingar ska tas emot i Europa.
Barn 1/2011
För fem år sedan lämnade Madona och hennes föräldrar kriget i Irak.
Nu har de skapat ett nytt liv i Sverige.
Jens Orback, generalsekreterare för Olof Palmes Center, beskriver i sin krönika
hur hans mammas flykt har påverkat honom.
Nobelpristagarens besök blev höjdpunkten på ett intensivt arbete för
eleverna i årskurs åtta på Rinkeby- och Bredbyskolan.
På Sagåsen får barn på flykt möjlighet att leka – en välkommen paus från
dagar fulla av oviss väntan, oro och sysslolöshet.
3
Tack alla huvudpartners
för att ni hjälper oss att göra
världen lite barnvänligare
SAS stöttar vår stora kampanj Rewrite the Future
– så att barn i konfliktområden kan gå i skolan.
IKEA är engagerad i flera projekt med Rädda Barnen.
Ett exempel är Föräldratelefonen dit man kan
vända sig med frågor om barn och föräldraskap.
Santa Maria hjälper utsatta barn
i Colombia till en bättre utbildning.
Via Banco Humanfonden som förvaltas av
Swedbank Robur, stödjer fondsparare
Rädda Barnens arbete med att ge barn i krigsoch katastrofländer tillgång till utbildning.
Med stöd från If genomför vi
Private Property, en landsomfattande
satsning kring ungas utsatthet på nätet.
Med stöd från Axfood genomför Rädda Barnen
utbildningskampanjen Rewrite the Future
i Elfenbenskusten. Axfood stödjer även andra
kampanjer med fokus på barns utbildning.
Pengarna från PostkodLotteriet har varit med
och delfinansierat en stor mängd projekt.
De viktigaste arbetsområdena är att se till
att alla barn får gå i skolan och att inga barn
ska behöva utsättas för våld.
Accenture bidrar med management- och
konsulttjänster för att löpande förbättra
Rädda Barnens verksamhet samt stödja projekt
i utvecklingsländer och lokalt.
GodEl och systerbolaget GodFond har stöttat
Rädda Barnen sedan företagen startades.
Vi har valt att låta Rädda Barnen använda
pengarna där de gör störst nytta för utsatta barn.
Vill du också samarbeta med Rädda Barnen?
Ring Jonas Olsson på tel 08 -698 91 36.
4
Barn 1/2011
TIDNINGSTANKAR
Rädda Barnen kämpar för barns rättigheter. Vi
väcker opinion och stöder barn i utsatta situationer – i Sverige och i världen. Vi är en folkrörelse
som stöds av 270 000 medlemmar, faddrar och
givare. Rädda Barnens huvudpartners är IKEA, If,
SAS, Santa Maria, Accenture, GodEl/GodFond,
Axfood, Swedbank Robur, Svenska PostkodLotteriet.
Ordförande
Inger Ashing
Generalsekreterare
Elisabeth Dahlin
Plusgiro
Rädda Barnens plus- och bankgiro 90 20 03-3.
Medlemsavgift: 200 kronor, plusgiro 90 01 11-6.
Månadsgivare 100 kronor i månaden under
minst 1 år.
För mer information ring 08-698 90 30.
Barn
ISSN 1404-8965
Barn – tidningen om barns rättigheter ges ut
av Rädda Barnen med 4 nr/år. Medlemmar och
faddrar får tidningen gratis. För icke beställt
material ansvaras ej. Redaktionen förbehåller
sig rätten att redigera insänt material, samt att
publicera materialet elektroniskt. Eftertryck och
utdrag med angivande av källa är tillåtet. För
signerade bidrag svarar författarna.
Redaktion 08-698 90 00
Sophie Arnö, chefredaktör sophie.arno@rb.se
Nadja Debove, reporter nadja.debove@rb.se
Ulla Ståhl, korrektur ulla.stahl@rb.se
Ansvarig utgivare
Nedjma Chaouche
Prenumerationsärenden
Barbro Fredriksson, barbro.fredriksson@rb.se
08-698 92 59
Produktion & grafisk form
Spoon Publishing AB
Adress
Barn, Rädda Barnen, 107 88 Stockholm
Besöksadress: Landsvägen 39, Sundbyberg
e-post barn@rb.se
Hemsida www.tidningenbarn.se
Annonser
Annonsbolaget, 031-387 88 00
info@annonsbolaget.nu
Tryck
Sörmlands Grafiska, på miljövänligt papper.
TS-kontrollerad upplaga 124 200 ex.
Art nr
10706
Omslag
Phyu Nyin fotograferad av Jörgen Hildebrandt
Medverkande i detta nummer
Jonas Askergren, Stefan Bladh, Yvonne Busk,
Jörgen Hildebrandt, Moa Karlberg, Jonas
Lindstedt, Karl Melander, Elin Toft
Barn 1/2011
Sophie Arnö, chefredaktör,
sophie.arno@rb.se
I
bland känns det som om jag håller på att bli galen. Vad är det med oss människor!? Vad är det som gör att vi är så beredda att utnyttja varandra på de
mest hänsynslösa vis? Vad är det som gör att den som är proppmätt vill ha
mer? Vad är det som gör att vi så ofta låter vinstintressen och egen njutning
gå före hänsyn, moral och medmänskliga värderingar?
Att de som har drar fördel av dem som inte har.
För det här numret
av tidningen Barn besökte jag Thailand. Jag hade nog hört
att det fanns ett annat land bakom den leende fasaden men jag var inte fullt ut
beredd på att möta den verklighet jag såg. Hur kommer det sig att välgödda
småföretagare, knappandes på sina mobiltelefoner, är så villiga att låta
små burmesiska barn jobba vid sina fötter?
Små mjuka händer lämpar sig väl för att skala räkor. Arbetskraften är billig. Det finns många sätt att rättfärdiga kriminellt beteende.
”Skulle jag utnyttja dem? Du skulle bara veta vad de skulle ha
tjänat i Kina! Och hur många som står på kö för att arbeta här!”, säger
arbetsgivaren för en grupp illegala invandrare, när han blir ifrågasatt
i Javier Badems nästan outhärdligt smärtsamma film Biutiful. Den
handlar om just de migranter som betalar priset för andras konsumtion. Om dem som syr fejkade Gucciväskor 12 –14 timmar per dygn och
sedan sover, inlåsta, på fabrikens golv.
Det värsta är att allt är sant. Precis så här ser världen ut.
Många av de barn
som migrerar med drömmar om ett bättre liv,
utnyttjas istället till att utföra farliga arbetsuppgifter, under
dåliga arbetsförhållanden, utan insyn och kontroll. Utan
legal status saknar de dessutom samma möjlighet som
andra att till skola, sjukvård och skydd.
Det är helt oacceptabelt att vi fortsätter blunda för
deras verklighet. Istället måste vi aktivt söka upp den. Lära
oss mer. Se individerna i stället för massan. Fråga barnen
vilka de är och vad de själva vill.
Och vi måste rannsaka våra egna värderingar.
Hur ser vi på främlingen, den andre? Som en resurs?
En tjänare? Eller ett hot?
Jag hoppas att du som läser det här numret av tidningen Barn blir lika upprörd som jag. Och att du vill ta ett
moraliskt ansvar. Själv har jag slutat äta skalade räkor
från Thailand. Någonstans måste man börja.
PS
. Vill du prenumerera på tidningen Barn,
mejla namn och adress till barn@rb.se
Medverkande i detta nummer
Nadja Debove, 43, är reporter
på tidningen Barn. I det här numret har hon skrivit om Mölndals
och Härrydas lokalförening som
stöttar nyanlända flyktingbarn på
Sagåsens ankomstboende.
– Jag blir alltid lika tagen
och imponerad av alla de
frivilliga krafter som satsar så
mycket tid och engagemang
på att stötta barn i utsatta
situationer. Vilken insats de gör!
Jörgen Hildebrandt, 44,
arbetar som frilansfotograf. För
det här numret av Barn har han
fotograferat hur migrerande barn
lever i Thailand och Kina.
– Det var otroligt spännande!
Jag är fascinerad av vilken tro på
livet människor kan ha fast allt
omkring dem är misär.
Det är också fantastiskt att se alla
människor som faktiskt vill hjälpa.
5
just nU
FOTO save the children
Kritiskt för
omhändertagna barn
I årets upplaga av rapporten ”Upp till 18” från
Statistiska centralbyrån och Barnombudsmannen har fokus bland annat riktats mot barn som
lever i utsatta situationer. Särskilt uppmärksammas situationen för barn som är placerade i
samhällsvård.
– De allvarliga bristerna i omsorgen av de
20 000 barn och unga som varje år omhändertas
är en av välfärdsstatens blinda fläckar, säger
barnombudsman Fredrik Malmberg.■
Minister på besök
Elisabeth Dahlin besöker en av Rädda Barnens sjukvårdskliniker. Svenskarna har skänkt 25 miljoner
kronor till verksamheten i Haiti.
Haiti kräver mer
Drygt ett år efter jordbävningskatastrofen
har Rädda Barnens insatser nått mer än 870 000
barn och vuxna med mat, sjukvård, tält, sanitet
och trygghet och skydd för barn.
Men behoven är enorma. Fortfarande
lever över en miljon människor i tältläger; boendesituationen ökar risken för barn att utsättas
för våld, övergrepp, sjukdomar och undernäring.
– Det är verkligen dags att världssamfundet
tar ansvar för att det blir fart på återuppbygganden, säger Rädda Barnens generalsekre­
terare Elisabeth Dahlin som nyligen besökt
landet.
– Barnens behov måste sättas i fokus.■
Enkät: vad är inflytande för dig?
I början av året besökte barnminister Maria
Larsson (kd) Rädda Barnens kontor i Stockholm.
– Jag är månadsgivare sedan
länge och har ett stort förtroende
för organisationen, säger hon.
Maria Larson menar att regeringen är beroende av de ideella
organisationernas kunskap och
att Rädda Barnen därför är en
viktig samarbetspartner.
– Det är ni som har örat mot marken och
kan uppmärksamma oss på problem och lösningar.
En av de allra viktigaste barnrättsfrågorna hon
vill driva under mandatperioden är barns rätt att
bli lyssnade på.
– Lagstiftningen måste garantera att barns
åsikter dokumenteras och tas på allvar i till
exempel ärenden som rör barns placering inom
socialtjänsten. ■
TEXT & FOTO ANGELICA WOM RYDEN
Enligt barnkonventionen ska barn och unga ha inflytande över frågor som rör dem. Men - hur definierar de själva
inflytande? Och vad tycker de är viktigast att ha inflytande över? Tidningen Barn frågade några ungdomar.
Amina Ploco, 14 år,
Trollhättan
– Inflytande är att få
sin röst hörd och att någon
lyssnar när man vill säga
något, vad det än handlar
om i samhället.
– Skolan är viktigast att
ha inflytande över, för det är
där vi är mest.
6
Thanongsak Maisungnoen, 15 år, Borås.
– Att se och lära sig hur
saker fungerar, och sedan
förändra till det bättre. Det
är inflytande för mig.
– Miljön. Och att få
bestämma mer över mig
själv. Jag vill bestämma själv
vad jag ska göra både på min
fritid och i framtiden.
Stella Skalja, 14 år,
Trollhättan.
– Inflytande är när alla får
vara med och påverka och
göra sin röst hörd, inom allt.
– Viktigast nu är att ha
inflytande över skolan, för
vi måste trivas där. Det kan
handla om allt från prov och
lektioner till skoltröjor, sport
och kaféet.
Dafina Dragusha, 14 år,
Borås.
– Att få vara med och
påverka, men det får vi inte
göra så mycket.
– Jag vill ha inflytande
över frågor som rör mig själv,
till exempel vilken skola jag
ska gå i.
Amgalan Odkhuu, 14 år,
Borås.
– Det är när vuxna lyssnar
på vad vi säger och tar våra
förslag på allvar, så vi kan
göra något av dem.
– Om jag kunde påverka skulle jag hjälpa till så
mycket som möjligt så att
alla har det lika bra, och att
ingen är fattig.
Barn 1/2011
Nyhet!
Nu med
kamera
som tillval!
Hemlarm anslutet
till SOS Alarm
Trygghet med omtanke
I vårt Trygghetsabonnemang™ ingår alltid: fri installation, livstids
materialgaranti, fria utryckningar och fri service utan bindningstid eller årsavgifter. Våra larm kan inte köpas av dörrknackare
och vi samarbetar med SOS Alarm för att ge dig som kund
största möjliga trygghet. Som ett bevis för att vårt skydd
håller högsta säkerhetsnivå har Villaägarnas Riksförbund
- för åttonde året i rad - valt oss som enda partner när det gäller
För vi har samma säkerhetsprodukter som de främsta konkurrenterna, men vi håller i regel ett väsentligt lägre pris. Smidigt
så även barnen kan hantera larmet och självklart husdjursanpassar vi larmet kostnadsfritt. Enkelt, tryggt och prisvärt.
Välkommen att larma klokt med Trygga Hem!
För mer information SMS:a TRYGGAHEM till 71120, ring
020-48 49 10, maila info@tryggahem.se eller besök www.tryggahem.se
Barn x/20xx
Trygga Hem är ett publikt bolag noterat på marknadsplatsen Nasdaq OMX First North.
7
just nU
FOTO PRADEEP KUMAR
Ny sajt om
bistånd
Debatten kring det svenska
biståndet har varit intensiv det
senaste året. Nu lanserar Rädda
Barnen tillsammans med Röda
Korset, Diakonia och Svenska
kyrkan sajten ”Därför bistånd”,
för att bredda informationen
och diskussionen. Läs mer på:
www.darforbistand.se ■
Oklart ansvar
drabbar barn
På många håll i landet saknas
Suzanna Sundström och Sofia Söderfjell
besökte flera projekt i Indien som Rädda
Barnen står bakom.
Indienresa för lotterivinnare
Över 200 000 personer har hittills
dragit en lott i Rädda Barnens kampanj Livets Lotteri och testat idén att
återfödas i ett nytt land. Sofia Söderfjell, 18, var en av dem som lade ner
mest arbete på sitt nya jag. För det
vann hon en resa till Indien.
– Jag blev jätteglad, mest tänkte
jag på vilken fantastisk möjlighet
det var att få se och uppleva saker
man kanske aldrig skulle få uppleva
annars, säger hon.
Som resesällskap till Indien tog
hon med sig kompisen Suzanna
Sundström. Tillsammans besökte de
bland annat skolor för fattiga barn,
ett mobilt bussjukhus och en barnrättskommitté som har daghem i
slumområden – några av alla projekt
som Rädda Barnen driver i New Delhi.
– Det som gjorde störst intryck
under resan var alla människor vi fick
träffa, säger Sofia Söderfjell.
Nu väntar arbetet med att vidareut-
veckla de nya kunskaperna. Sofia och
Suzanna går sista året på gymnasiet
och de har nu valt att fokusera sitt
projektarbete på barns skilda villkor.
– Vi blev inspirerade av Livets
Lotteri och har beslutat oss för att
jämföra indiska och svenska barns
framtidsdrömmar, säger Sofia. Vi
intervjuade barn under resan och
kommer göra detsamma med barn
här hemma nu.
Läs mer på www.livetslotteri.se ■
Dockvagn, bilar, dvd-filmer, bollar och spel...
...det har lokalföreningen i Skänninge samlat in och nu skänkt till Kriminalvårdens anstalt i kommunen.
– Tanken är att leksakerna ska kunna användas av barn som besöker sina
föräldrar i fängelset, säger Iréne Johansson, ordförande i lokalföreningen. ■
förebyggande och tidiga insatser för barn och ungdomar med
psykisk ohälsa. I vissa fall riskerar barn att bli helt utan vård.
Det visar Socialstyrelsen i en nationell granskning. Anledningen
är otydlig ansvarsfördelning
mellan olika verksamheter som
BVC, skolhälsovård, ungdomsmottagningar, och BUP.■
Goda nyheter
Sedan kalla krigets slut har
antalet krig i världen minskat
med 77 procent. Det visar årets
upplaga av Human Security
Report. Enligt rapporten finns
ett samband mellan ökande
BNP per capita och minskande
antal konflikter. I till exempel
Ostasien har BNP fördubblats
sedan 1979, samtidigt som
antalet konflikter där nära
halverats. ■
Vårdmissar
220 000
… så många barn i Sverige lever i fattigdom. Det visar
Rädda Barnens senaste barnfattigdomsrapport.
Det är en ökning med 10 000 barn sedan den sista
mätningen 2007.
Även klyftorna ökar. Risken att leva fattigt är mer
än fem gånger så hög bland barn med utländsk bakgrund som bland barn med svensk bakgrund. Barn till
ensamstående föräldrar är också utsatta. Allra störst
är risken för barn som lever med en förälder som är
både utlandsfödd och ensamstående. Barnfattigdomen bland dessa hushåll är 49 procent.
– Vi kan och bör ställa höga krav på ett av världens
rikaste länder. Sverige har utan tvekan de resurser som
krävs för uppgiften, säger Elisabeth Dahlin, Rädda
Barnens generalsekreterare. ■
Läs hela rapporten på www.rb.se/bokhandel
8
Bamse stöttar
asylsökande barn
Migrationsverket riktar sig för första gången direkt
till asylsökande barn i en stor informationssatsning.
Materialet har tagits fram i samråd med bland andra
Rädda Barnen och släpps nu i april.
– Om barnen får kännedom om
hur processen går till och vilka personer de kommer att träffa känner
de sig också tryggare, säger
Annelie Kungsman-Persson som leder projektet.
Förutom en särskild
barn- och ungdomsportal på verkets
hemsida släpps även
en Bamsetidning på sex
olika språk.
– Det är alltid bra att
konkretisera information
till barn med bilder. ■
Vården missar sannolikt
många fall av allvarlig barnmisshandel. Det visar barnsjuksköterskan Björn Tingberg
i en avhandling från Karolinska
Institutet. I bara 5 av de 47 fall
av misstänkt skallskada hos
barn under 17 månader, nämner
journalanteckningarna att en
utredning om barnmisshandel
genomförts.
– I övriga sägs i stort sett inget om misshandel, säger Björn
Tingberg som gjort studien vid
akuten vid Astrid Lindgrens
sjukhus.
En delstudie i avhandlingen
visar att bara 55 procent av de
barn som identifierats som utsatta för övergrepp har anmälts
till socialtjänsten. Detta trots
att vårdpersonal är skyldig att
rapportera. ■
Barn 1/2011
TACK!
Barn x/20xx
9
just nU Företag
Peter Ingman, VD
på MyNewsdesk
köpte Rädda Barnens
julgran för 150 000
kronor.
IKEA:s mjukaste
kampanj gav miljoner
Mellan 1 november och 23 december varje år säljer IKEA mjukdjur till förmån
för Rädda Barnen och FN:s barnfond Unicef.
– I år blev det drygt 102 miljoner kronor, vilket är fantastiskt roligt, säger Eva
Stål, koordinator miljö och socialt ansvar IKEA Sverige.
Sedan starten 2003 har IKEA bidragit med 316 800 000 kronor till de två organisationerna genom mjukdjurskampanjen. Pengarna användas för att stötta
olika utbildningsinsatser världen över.
Dyra – men nyttiga klappar
Strax före jul erbjöd Rädda Barnen företagsklappar till överpriser. Kampanjen var ett sätt att visa det orimliga i att det är avdragsgillt att ge julklappar
som ost och pepparkakor, men inte klappar som stöttar arbetet för utsatta
barn.
Ett av de företag som nappade på erbjudandet var MyNewsdesk som köpte
en julgran för 150 000 kronor.
– Genom att ställa granen mitt i det öppna landskapet på vårt nya kontor
ville vi inspirera andra till att göra samma sak, säger Peter Ingman, VD på
MyNewsdesk. Det är också det finaste vi kan ge våra kunder som tack för det
gångna året.
Runda av uppåt!
Axfood Snabbgross är Sveriges ledande hämtgrossist för restaurang- och
storköksmarknaden. Under december månad genomfördes kampanjen ”High
five” i företagets butiker. Kunderna fick då möjlighet att öka summan i kassan
med 5 kronor eller mer, ett bidrag som gått till Rädda Barnens utbildningsprojekt i Elfenbenskusten.
– Detta är ett sätt för oss att ta vårt sociala ansvar, säger Anna Åkesson,
Marknads- och Affärsutvecklingsansvarig vid Axfood Snabbgross AB.
Lätt göra god gärning med ny säljsajt
Nästa gång du vill sälja en begagnad vara på nätet, varför inte lägga ut den
på nya köp- och säljsajten karl-bertil.se? Då går nämligen hälften av din annonsavgift till Rädda Barnen, SOS Barnbyar eller Amnesty International.
– I sann Karl-Bertil Jonsson-anda vill vi göra det lätt för personer att vara
snälla, säger Markus Sundström, grundare av sajten.
Annonsavgifterna på karl-bertil.se varierar mellan 10 och 90 kronor, beroende på vad man säljer.
10
Samarbete med Medstop klart
Apotekskedjan Medstop har inlett ett samarbete med Rädda Barnen. Syf-
tet är att stödja den globala kampanjen EveryOne, som arbetar för att minska
barndödligheten i tredje världen. I en första aktivitet avsatte Medstop 2 kronor
för varje såld julsenap till Rädda Barnen.
– Två burkar julsenap kan rädda ett barn från malaria, säger Fredrik Söderberg. VD Medstop.
Posten lanserar
frimärke för
Rädda Barnen
Nu ger posten ut ett särskilt frimärke för att stötta hjälparbete runt om i
världen. Rädda Barnen blir den första förmånstagaren. För varje sålt häfte som
säljs i år, går tio kronor till organisationen. Pengarna ska till arbetet att ge barn
i konflikt- och katastrofdrabbade områden tillgång till en kvalitativ utbildning.
Frimärkena kommer att finnas i handeln från den 24 mars.
Barn 1/2011
TACK MYNEWSDESK
OCH RELACOM FÖR
ATT NI KÖPTE EN
PRISVÄRD JULGÅVA.
Tack vare er har kampen för barns rättigheter fått en rejäl
skjuts framåt. Insatsen betyder både akut och långsiktigt stöd
till barn som drabbats av krig och naturkatastrofer, att fler får
gå i skolan och att färre barn tvingas arbeta som barnsoldater
eller bli utsatta för våld och övergrepp.
Rädda Barnen vill tacka för att ni investerat i något mycket
värdefullt.
Barn x/20xx
11
En värld i
Andel migranter
av befolkningen
16,8
14,2
efter region år 2010, procent
9,5
1,9
a
en
rik
ni
e
a
e
am
Oc
rd
o
N
pa
ro
u
E
a
rik
f
A
1,5 1,3
a
n
ik
ie
er
As
am
tin
a
L
Europas regionala dynamik
skiljer sig från andra på grund
av Europeiska Unionens mål
att upprätta ett gemensamt
utrymme för fri rörlighet
innanför unionens yttre gränser.
Amerika karakteriseras av
starka migrationsströmmar
från syd till nord, från Latinamerika och Karibien till USA och
Kanada, och i ökad utsträckning
Europa. USA och Kanada
fortsätter att vara stora
mottagare av permanenta
invandrare från hela världen
men står också inför en växande
efterfrågan på tillfällig
arbetskraft.
Afrikaner flyttar främst
till andra afrikanska länder.
Södra Afrika, Afrika norr om
Sahara och Västafrika är
de sub-regioner som drabbats
hårdast av arbetskraftens
rörlighet i Afrika.
Världens
befolkning
3,1 % är migranter
214
Antal internationella
migranter i världen år
2009. Siffran motsvarar
miljoner 3,1 % av världens
sammanlagda befolkning. 740 miljoner
människor flyttade inom sitt eget land.
414
Den sammanlagda summa
som världens
miljarder migranter
skickade tillbaka till sina
hemländer under 2009.
27,1
miljoner
Källa: International Organization for Migration, IOM. och FN:s utvecklingsprogram, UNDP
*Människor som har flytt på grund av en fruktan för sitt liv och hälsa, men som inte lämnat sitt hemland.
12
Antal internflyktingar*
i världen år
2009.
Globala trender
● Det totala antalet intenationella migranter har ökat under
de senaste 10 åren, från 150
miljoner år 2000 till dagens
214 miljoner. I dag är en av 33
personer i världen internationell migrant.
Barn 1/2011
rörelse
Länderna som flest
har lämnat
42,8 Här lever flest
migranter
miljoner personer
35
antal som lever
utanför gränserna
miljoner personer
20
12,3 10,8
A
US
7
7,3 7,2
a
en
nd
nd
ad
bi
la
la
n
s
a
k
s
s
Ka
Ar
Ry
Ty
di
u
Sa
na
Ki
na
er
n
pi
lip
i
F
en
di
n
I
Asien, härifrån kommer den största
gruppen tillfälliga kontraktsarbetare i
världen. Samtidigt karaktäriseras
Asien av mycket stora interregionala
flöden av migrerande arbetstagare,
särskilt av den stora inre rörelsen i
Kina och Indien.
Varje år lämnar miljontals
barn sina hemländer.
Många drömmer om ett
bättre liv. Andra flyr undan
krig, våld och naturkatastrofer. Några används som varor i en mänsklig handel.
– Nu är det dags att vi riktar ljuset mot barn som migrerar, säger Lena Karlsson,
ansvarig för Rädda Barnens
satsning för barns rätt till
trygghet och skydd.
text & foto: sophie arnö grafik: jonas askergren
Cirka 200 miljoner människor
Mellanöstern är den
i särklass viktigaste regionen
för tillfälligt kontraktsanställda arbetstagare, varav
de flesta är från Asien.
● Människor migrerar till
fler olika länder i dag än
för tio år sedan. Men
fortfarande rör sig de
allra flesta inom sina
egna länder.
Oceanien omfattar två
stora destinationsländer Australien och Nya Zeeland.
Ö-nationer vars befolkningar
är allt mer intresserade av
arbetskraftsutvandring.
● De summor som
migranter skickar hem till
sina familjer överstiger
i många länder det
officiella utvecklingsbiståndet.
● Antalet flyktingar
i världen har varit relativt
konstant: 13, 5 miljoner år
2009, jämfört med
14 miljoner år 2000.
nyhetsgrafik.com
Barn 1/2011
rör sig årligen mellan
världens länder – och ännu fler inom länder, ofta
från landsbygd till stad. Många av dem är barn. Och
antalet som migrerar kommer troligen att öka.
– Det finns många positiva drivkrafter och effekter av migration, säger Lena Karlsson, som leder
Rädda Barnens arbete för att uppmärksamma och
stötta barn som migrerar.
– Förflyttningen innebär ofta nya möjligheter till
jobb, utbildning, sjukvård och bättre levnadsstandard.
Men den medför också risker – särskilt för dem
som reser utan sina familjer.
– Hittills har biståndsorganisationer framförallt
uppmärksammat barn som utsätts för trafficking. Nu
måste vi bredda perspektivet och se erfarenheterna,
sårbarheten och behoven även hos andra.
– Vi måste också utveckla mer effektiva och integrerade stödsystem för barn som migrerar. Idag är
stödet ofta fragmenterat och inkonsekvent. Barn som
migrerar ska ha samma rättigheter som barnen i det
land de förflyttar sig till.
Under hösten var Rädda Barnen med och samlade
en rad forskare och representanter bland annat från
världens regeringar, från FN, International Labour
Organisation, Institute of migration, och UNHCR till
en konferens.
– Målet var att skapa en gemensam förståelse för
de frågor som är väsentliga för barn som migrerar,
säger Lena Karlsson.
Med på konferensen var därför också barn som
kunde dela med sig av egna erfarenheter. En av dem
13
”Se hur vi bidrar”
Erica Munoz Mercado , 18,
flyttade från Nicaragua till Costa Rica med sin familj när hon var tio
år, för att komma ur fattigdom och arbetslöshet.
– Utan papper var det svårt att få gå i skolan.
Och det var krångligt och dyrt att få legal status.
Ett annat problem var alla fördomar mot invandrare. De säger att vi stjäl deras jobb, att vi är
våldsamma. Regeringen och media borde lyfta
fram vad vi gör för landet istället, hur vi bidrar till
ekonomi och kultur.
var Erica Munoz Mercado, 18, som flyttade från Nicaragua till Costa Rica med sin
mamma och två bröder när hon var tio år,
för att familjen skulle komma ur fattigdom
och arbetslöshet.
– Jag visste ingenting om vad som skulle
hända i det nya landet, berättar hon. Den
nya staden var som en labyrint. Jag kände
mig vilsen.
Ali Ahmed, 17, migrerade ensam och på
eget initiativ, från Eritrea till Rom i Italien,
i hopp om ett bättre liv. Resan tog sju månader. Två av hans vänner dog i öknen när de
var på väg till fots genom Sudan.
– Det svåraste var att ingen visste något
om vad som hände oss på vägen, säger han.
Ingen hade ansvar för oss.
Gloria Berberi, 18, från Albanien berättar också om vänner som dött.
– Jag kommer från en by med extremt
hög arbetslöshet. Många tar sig till Grekland, men många dör också av kylan på väg
över bergen.
Hon har även vänner som utsatts för
olika övergrepp på vägen, bland annat av
polisen.
– När den som ska hjälpa, istället misshandlar och låser in en så finns det ingen
man kan vända sig till, konstaterar hon.
Barnens erfarenheter visar att utmaningar, övergrepp och risker kan uppstå både
14
”Fråga om våra
mål och planer”
”Gör det lättare
att återförenas”
Ali Ahmed , 17, har migrerat ensam från Eritrea
Gloria Berberi , 18, bor i Kucove i Albanien och
till Italien, i hopp om ett bättre liv.
– Jag skulle vilja be alla som har möjlighet
att påverka att ta emot de unga som kommer
till deras länder på ett bättre sätt. Många av oss
vill studera. Men utan dokument kan vi inte göra
någonting. Jag önskar att de frågade oss om
våra ambitioner, mål och planer när vi kommer
till Europa. Idag tar de våra fingeravtryck och
ingenting mer.
arbetar mot trafficking.
– Det är extremt många som lämnar vår by på
grund av arbetslöshet. De hoppas på ett bättre
liv, men utsätts ofta för övergrepp på vägen. Jag
vet många unga som har tvingats till prostitution. Polisen som ska hjälpa dem utsätter dem
för misshandel och låser in dem. Barn skulle
behöva mer information om riskerna innan de
ger sig av. Jag önskar också att det var lättare för
familjer att återförenas.
före, under och efter resan – men ofta är det
just själva resan som är den mest riskfyllda.
– Många kommer på illegal väg och riskerar sin hälsa och sina liv i farliga transporter, med dålig hygien och dålig mat,
konstaterar Lena Karlsson.
En 16-årig pojke berättar hur han grävde ner
sig under en löven i djungeln på natten för
att skydda sig mot vilda djur. Han berättar
också om hur desorienterad han var.
– Jag kunde inte språket och visste inte
vägen.
Själva rörelsen gör barnen sårbara, konstaterar Najat M’jid Maalla, FN: s särskilde
rapportör om försäljning av barn.
– Vi får inte heller glömma alla de barn
som lämnas ensamma när föräldrarna
flyttar till andra orter för att söka arbete,
understryker hon. Familjen utgör det främsta skyddet för ett barn – så när de splittras
ökar barnets sårbarhet.
– Att ständigt vara borta från sin familj
lämnar också djupa spår.
Ett annat problem är att många barn
som migrerar arresteras och skickas tillbaka utan någon ordentlig bedömning av om
detta verkligen ligger i deras bästa intresse.
– Frågan om vad som är barnets bästa har
inte bara ett svar, konstaterar Jaqueline Bhabba, professor vid Harvard University i USA.
– Barn skickas ofta tillbaka hem under
parollen att ”barn mår bäst av att vara med
sina föräldrar”. Men vad som är bäst beror
på så mycket, som ålder, kön, personliga,
politiska och sociala omständigheter och
erfarenheter, familj. Man behöver göra
ordentliga individuella prövningar.
Att lyssna på varje enskilt barns erfarenheter och behov är centralt för att ett bättre
omhändertagande ska kunna utvecklas.
– Det finns inte en lösning, säger Lena
Karlsson. Det handlar om att involvera
familjen i första hand, men också om att
utveckla strukturer för trygghet och skydd
i lokalsamhällen, att engagera frivilligorganisationer, politiker och myndigheter. Ett
barn som kommer till ett nytt land måste
till exempel ha tillgång till utbildning och
sjukvård och få information och rådgivning
på sitt eget språk.
– Om man ska kunna avgöra vad som är
barnets bästa är det också nödvändigt att
man lyssnar till vad barnet själv tycker, och
att man är beredd att diskutera olika lösningar för varje barn.
Men så ser det inte alltid ut.
En särskilt utsatt grupp bland de migrerande barnen är de statslösa, det vill säga
barn utan nationell identitet eller legal
status i något land. De hamnar ofta utanför
alla sociala skyddsnät.
Barn 1/2011
Hallå där…
”Informera m
era”
”Hjälp barn att
organisera sig”
Thanat Phaetchaidaen , 23 , är född och
Sèverine Tangni , 16, bor i Benin och är engage-
uppvuxen i Thailand men har först nyligen fått
medborgarskap eftersom hans föräldrar är från
Burma.
– Det är otroligt mycket korruption och byråkrati i processen att söka en nationell identitet.
Tänk bara på alla protokoll som ska signeras –
och på att det finns barn som aldrig har sett en
penna i sitt liv! Det måste bli enklare! Organisationer borde söka upp barn utan papper som bor
i avlägsna områden, informera och hjälpa dem.
rad i en organisation där barn stödjer andra barn
som arbetar. Många av dem har migrerat.
– Barn som måste jobba i ett annat land
behöver en organisation som är till för dem. En
organisation som kan dela deras erfarenheter
och tala om vad det finns för möjligheter, hur
man skaffar id-kort, vart man vänder sig om
man behöver stöd. Barn kan göra mycket för
att hjälpa varandra. Vår största styrka är våra
vänner.
– Utan dokument kan man inte göra
någonting, säger Thanat Phaetchaidaen,
som vuxit upp som statslös i norra Thailand
med burmesiska föräldrar.
– Jag förstod aldrig varför jag inte fick
samma möjligheter som mina vänner
som hade thailändskt id-kort. Jag kunde
till exempel inte resa inom landet, vilket
innebar att jag inte fick följa med mitt fotbollslag på turneringar. Och min familj var
tvungen att betala för skola och sjukvård.
Han säger att det stöd han skulle ha
behövt är väldigt enkelt;
– Att få vara med familjen och känna
mig trygg – att inte hela tiden behöva fly
undan polisen som jagar illegala invandrare.
– Polisen skulle göra det enklare att ansöka om nationalitet. Idag är det otroligt mycket byråkrati och korruption i den processen.
Thanat tycker att organisationer borde
söka upp människor i avlägsna områden –
där det finns många barn utan papper och
hjälpa dem med information om hur de
kan söka en nationalitet.
Han har själv engagerat sig i en grupp
unga, före detta statslösa, som söker upp
och hjälper andra i den processen.
Även andra unga pekar på att barn behöver
organisera sig och hjälpa varandra. Som
Barn 1/2011
grupp kan man få helt andra möjligheter
till skydd, aktioner, sanktioner, påtryckningar och förhandlingar. Barnen känner
varandra och kan hjälpa varandra med råd
om var de ska vända sig om de behöver
hjälp av expertis.
Men Erica Munoz Mercado påpekar
samtidigt att de vuxna, och staterna, alltid
måste bära ett ansvar:
– Både hemlandet och ankomstlandet
måste vara involverade. Det är inte bara
familjens och lokalsamhällets ansvar utan
även regeringarnas. De måste skydda barnen! ■
Statslösa barn särskilt
utsatta
● Vissa barn är mer utsatta än andra när de mig-
rerar, bland dem finns flickor, de yngsta barnen
och barn som är statslösa.
● En statslös person är någon som inte erkänns
av något land som medborgare.
● Åtskilliga miljoner människor i världen lever
idag utan nationell identitet. Det innebär
som regel att de inte kan vara fullt delaktiga i
samhället, till exempel så är rösträtten oftast
begränsad till medborgare. Statslösa nekas
ofta identitetshandlingar, liksom tillgång till
utbildning, jobb och hälsovård .
… Roberta Cecchetti! Du ansvarar för att
driva Rädda Barnens påverkansarbete i
Genève. Vad är ditt uppdrag?
– Jag ska försöka få till stånd politiska förändringar på nationell, regional och internationell
nivå som kan leda till att barn som migrerar får ett
bättre skydd.
Vilken är den viktigaste delen i detta
arbete?
– Att få regeringar att inse att det finns många
olika skäl till att barn migrerar. Det kan vara för
att komma undan fattigdom, krig och katastrofer,
men också för att skapa bättre möjligheter i livet.
Att barn migrerar kan i sig kan inte förhindras, men
vi måste se till att det inte sker på ett farligt och
otryggt sätt, vare sig de flyttar själva, i familj; inom
ett land eller över gränser.
Vilka andra viktiga frågor driver Rädda
Barnen?
– I dag finns det i många länder ett lagstadgat
skydd för barn som utsätts för handel, vi driver nu
på för att det skyddet måste gälla för alla barn
som migrerar. Vi driver också på för att de barn som
migrerat till ett land ska ha samma tillgång till
exempelvis skolgång, sjukvård, samt juridiskt och
psykosocialt stöd som inhemska barn.
Vilka resultat har ni uppnått?
Vi har lyckats sätta barn som migrerar på den
internationella agendan. Just nu sker ett paradigmskifte – från att se på migration som synonymt
med risker, till att se att också barn har rätt till fri
rörlighet och att det kan skapa möjligheter för barn
om det sker under bra förutsättningar.
Vilka är de största utmaningarna?
– Att göra vuxna och politiker medvetna om att
en förflyttning faktiskt kan vara för barnets bästa,
men också att de allra flesta barn rör sig inom ett
lands gränser och inte mellan. En annan utmaning
är att anpassa systemen för att skydda barn när de
flyttar. Det är oftast lättare för myndigheter och
andra att skydda barn före och efter att barnet förflyttat sig, men insatserna är svårare under själva
förflyttningen.
Varför är Rädda Barnen en aktör i denna
fråga?
– Vi har en unik position i det att vi pratat med
barn som migrerar – och tagit del av deras och
föräldrarnas erfarenheter. Det har till exempel gjort
det uppenbart att migration både kan utgöra en
risk för barnen men också en möjlighet, så länge
det görs på ett säkert och tryggt sätt. ■
15
Staden Ranong är knutpunkt för landets fiskeindustri. Här jobbar fattiga barn från Burma
med att sortera fisk och skala räkor.
16
Barn 1/2011
Paradisets
baksida
Drömmen är sann. Solen skiner från en klarblå himmel. Vattnet är turkosgrönt, maten kryddig och leendena vänliga.
Men det finns också ett annat Thailand.
Ett land där fattiga och utländska barn utnyttjas hänsynslöst.
Ett land där polisen är korrupt och där det saknas politisk vilja att skydda
dem som bygger nationens framtid.
TEXT sophie arnö foto jörgen hildebrandt
Barn 1/2011
17
Pweh, 11, (i förgrunden) och hennes moster (på huk till vänster)
jobbar koncentrerat med att binda upp klorna på hundratals
krabbor medan deras thailändska arbetsgivare (vid bordet
bakom) övervakar dem, äter och pratar i mobiltelefon.
D
et är inte mer än ett sund emellan. På ena sidan turistparadiset
Thailand, rikt på naturtillgångar
och med en blomstrande exportindustri.
På andra sidan den konfliktdrabbade diktaturen Burma med sin
skriande höga arbetslöshet, fattigdom och
kränkningar av mänskliga rättigheter.
Klockan sju på morgonen är det redan
full fart. Rangliga små träbåtar går i skytteltrafik över floden. Människor hojtar och
håller hårt i sina värdehandlingar, väl tummade pass med många stämplar i. Solblekta
paraplyer skyddar mot hettan. Resan, från
Kawthung, det brittiska imperiets sista
utpost i södra Burma, tar en halvtimme och
kostar 12 kronor.
– Det här är verkligen ett dåligt ställe!
Människor lider, säger pastor Kevin Medilo.
Han är 34 år ung men talar redan som
en gammal man. Det klafsar om våra skor
när vi försiktigt kliver mellan högarna av
fisk på kajen. Lukten är fullkomligt bedövande i den 30-gradiga värmen.
18
Ranong är en liten charmlös stad med solkiga fasader och härvor av trassliga elledningar, 30 mil norr om turistparadiset Phuket. I all sin oansenlighet är orten en viktig
knutpunkt för fiskeindustrin i Thailand.
Som sådan lockar den till sig tusentals migranter varje år, framförallt från Burma.
Den här morgonen, liksom alla andra
morgnar, är många fullt sysselsatta med
att sortera nattens fångst. De flesta är barn.
Små, mjuka händer lämpar sig väl.
Pweh, 11, jobbar koncentrerat med att
binda ihop klorna på krabba efter krabba.
Förläget tittar hon ner när vi söker kontakt,
men berättar att hon har kommit hit från
Burma med sin moster. Hon tystnar när hon
ser att hennes thailändska arbetsgivare ser
oss, två välgödda kvinnor, fortfarande med
olja på fingrarna efter en riklig måltid. De
knappar lojt på sina nya mobiltelefoner, samtidigt som de bevakar sina anställda. De tycks
inte ha några som helst problem med att låta
små burmesiska barn jobba vid sina fötter.
– Enligt thailändsk lag är det förbjudet
för barn under 15 år att arbeta, berättar
pastor Kevin. Men det tycks ingen bry sig
om.
På samma vis är det förbjudet för underåriga att sälja sex. Något som inte på något
vis generar handeln som tar vid på stadens
bakgator framåt kvällen.
– Här finns ytterligare möjligheter att
tjäna pengar, både för dem som säljer sig
och för polisen som ofta är korrupt.
När han först kom
hit från Filippinerna för
tre år sedan, på besök för sin församling
Marist Mission, som driver verksamhet i
området med stöd av Rädda Barnen, så blev
han djupt berörd, ja ”skakad”, av migranternas situation.
– Jag såg hur de utnyttjades, hur de arbetade långa arbetsdagar, för knappt minimilön, inom fiske-, jordbruks- byggnads- och
sexindustrin.
– Om vi tog bort alla migranter skulle
Thailand bli bankrutt. Den växande ekonomin är helt beroende av deras arbete.
Men trots det är fördomar och rasism
utbredda, särskilt mot burmeser och mot
Barn 1/2011
Phyu Nyin vågar inte lämna den fallfärdiga bostad som
hon delar med ett 60-tal andra migranter från Burma.
– Jag är rädd att bli arresterad och deporterad, säger hon.
minoritetsfolk från de fattiga nordöstra
delarna av landet.
– Man vill att de utför tjänster åt en –
men man vill inte ta hand om dem.
Många migrerande barn och familjer är
i Thailand illegalt och lever ”osynliga”, helt
utanför befintliga trygghetssystem. Det gör
dem extra sårbara och beroende av sina
arbetsgivare.
– Om de blir utsatta för olika typer av
övergrepp har de ingenstans att vända sig
eftersom de då är rädda att bli fängslade
eller deporterade.
Det finns kriminella, thailändska ligor
som har satt i system att råna just illegala
invandrare, eftersom de vet att de sällan
polisanmäler brotten.
Andra problem migranter brottas med
är att de inte kan språket, vilket gör att de
har svårt att söka information.
– Och de lever ofta i usla, osanitära
bostäder, äter dåligt och drabbas därför
också oftare än andra av olika infektioner.
Pastor Kevin tar med oss till ett kvarter
någon kilometer från hamnen. Genom ett
Barn 1/2011
trasigt plank kliver vi in i en fullkomligt
osannolik miljö, som är hem för ett 60-tal
burmesiska migranter. Runt en gård fylld av
bråte sluter sig ett tvåvåninghus som ser ut
att kunna rasa samman vilken stund som
helst, hjälpligt ihopspikat av murkna plankor
och tätat i taket med stora trasiga plastsjok.
Luften är fuktig och stanken från floden som
löper längs baksidan unken. Bland snäckskalen som ligger spridda på flodbanken bökar
mängder av stora bruna råttor.
– Nu förstår du varför många blir sjuka,
säger han och tittar forskande på mig.
Ett par medelålders män skränar berusat
på en bänk och pastor Kevin går fram och
hör hur det är med dem. Intill badar ett
litet barn i en minimal blå plastbalja full av
brunt vatten.
På den dunkla övervåningen steker en
kvinna kyckling över öppen eld – något
som verkar fullkomligt livsfarligt med
tanke på bostadens fnösktorra virke.
Och mitt i allt detta – i ett av de små sovrummen som har väggar tapetserade med
tidningspapper, finns ett skåp med glasdörrar som döljer perfekt tvättade och vikta
babykläder.
– Han var ett år när han dog, förklarar
Lhjin Koko, 26, och visar oss ett blekt foto
av sonen.
– Vi hade inte pengar att åka till sjukhus
och vi förstod inte att det var hiv.
Han har själv just blivit lite starkare
efter att ha varit nära döden i aids.
– Jag har pastor Kevin och pastor John,
ja hela Marist Mission, att tacka för mitt liv!
Det var de som hittade mig och såg till att
jag fick vård när jag låg här.
Livet i Ranong har blivit totalt annorlunda än vad Lhjin Koko drömde om när han
kom hit som 18-åring.
– När jag först kom från Rangoon med
hjälp av människosmugglare, så var jag
rädd eftersom jag inte pratade språket. Men
jag hoppades tjäna pengar. Sen visade det
sig vara svårt att få jobb. Jag började festa
vilt, tog droger och träffade tjejer. Sen blev
jag sjuk.
– Nu känner jag mig alldeles tom och
19
Lhjin Kok (till höger) kom till Thailand som
18-åring. Idag lever han gömd och utblottad med
aids. Han har också förlorat en son i sjukdomen.
Pastor Kevin Medilo (till vänster) är upprörd.
– Thailands växande ekonomi är helt beroende
av migranternas arbete. Man utnyttjar – men vill
inte ta hand om dem, konstaterar han.
20
Barn 1/2011
Barn 1/2011
21
Stämplarna i passen vittnar om många resor
över sundet.
Kimberly, 17, har gått från arbete på en fiskfabrik,
via skolbänken, till att själv hoppa in som lärare.
utblottad. Jag har ingenting, säger han med
ett stort och motsägelsefullt leende.
Hans unga fru Cho Ayo, 22, som också är
hiv-smittad, instämmer:
– Jag är inte lycklig här. Det är inte mitt
land. Vi söker en möjlighet att åka tillbaka.
Men vi har inga pengar.
I rummet intill träffar vi Phyu Nyin.
Hon är 23 år gammal men ser ut som 12, är
tystlåten, blyg och målad på kinderna med
tanahka, det karaktäristiska gula puder
som de flesta burmesiska kvinnor sminkar
sig med. Hennes fyraåriga son klättrar rastlöst i hennes knä medan hon berättar:
– Min man jobbar på en fiskebåt och är
ute flera månader i sträck. När jag är ensam
här vågar jag sällan gå ut, eftersom jag är
rädd att bli arresterad av polisen. Det har
hänt flera gånger. Men hittills har jag kunnat betala mig fri.
Hon drömmer också om att en dag
kunna åka tillbaka till Burma och om att
utbilda sig.
– Men jag vet inte hur det ska gå till.
THAI.
MYANMAR
(BURMA)
LAOS
Mekon
g
Chiang Mai
P in
g
Phitsanulo k
Nakhon Sawan
Sur i n
Bangkok
Hua Hin
Rayong
VIETNAM
KA M BOD JA
P huket
MALAYSIA
Thailand/ Raja-anachakra Thai
Huvudstad: Bangkok
Statsskick: Konstitutionell monarki
Antal invånare: 68,1 miljoner (2010; källa FN)
Invånare/km2: 133 (2010; källa FN)
Nativitet/födelsetal: 1,5 % (2008)
Förväntad medellivslängd: kvinnor 75 år,
män 68 år (2008)
BNP/inv: 3 972 US dollar (2009)
Procent läs- och skrivkunniga: Kvinnor
93%, män 96% (2007)
Religioner: Huvudsakligen buddhism.
Minoriteteer av muslimer, kristna, hinduer m fl.
Källa: Utrikespolitiska Institutet
22
När vi lämnat gården frågar jag Kevin hur
han orkar med sitt arbete.
– När jag först kom hit blev jag så upprörd, säger han. Och fortfarande kan det
kännas hopplöst. Problemet så stort!
– Jag finner motivation främst i mina
böner.
Han får också kraft av att se den positiva
förändring som han och hans kollegor faktiskt kan bidra till. Att informera om möjligheten till vård och att driva en egen sjukvårdsmottagning är en del av deras arbete.
En annan viktig del är att ge migrerande
barn möjlighet till utbildning.
Församlingen driver en egen skola dit
han tar med oss. Den svala, välordnade miljön står i skarp kontrast till miljön vi just
har lämnat. En grupp barn, prydligt klädda
i välstrukna vita skjortor och mörkblå kjolar och byxor, arbetar koncentrerat med att
lära sig engelska verb ute på terrassen på
övervåningen. Där möter vi Kimberly, 17.
Hon har gått från arbete på en fiskfabrik, via skolbänken, till att själv hoppa in
som lärare några timmar i veckan.
– Min familj flyttade hit från Burma när
jag var två år, berättar hon. Eftersom vi
är väldigt fattiga var jag tvungen att börja
jobba på en fiskfabrik när jag var 14 år.
Varje dag var hon tvungen att gå upp
och ge sig av klockan fem på morgonen.
Sen jobbade hon till tio på kvällen.
– Många anställda var i min ålder. Det var
inget dagsljus i lokalen, inga fönster, och vi
var tvungna att stå upp hela dagarna. Om vi
pratade så slog de oss. Jag var så trött! Och jag
frågade mig ”Vad gör jag här? ”. Jag kände mig
orolig och upprörd. Det kändes som om jag
inte hade någon framtid när jag såg dem som
var äldre och som hade jobbat där i tio år.
Till sist gick det inte längre.
– Jag kunde bara inte, fast familjen ville att
jag skulle arbeta. Det blev stora bråk hemma.
Pastor Kevin och hans
kollegor fick kontakt med familjen genom sitt uppsökande
arbete och lyckades övertala föräldrarna att
låta Kimberley börja i deras skola.
– Ofta är det en stor utmaning att övertala föräldrarna, konstaterar han. Många
har ingen tradition av att utbilda sig och de
behöver pengarna som barnen kan dra in
genom arbete.
– Vi försöker förklara att om barnen får
chans att lära sig språk, thailändska och engelska, och data, så ökar deras valmöjligheter och
deras chans att tjäna mer pengar i framtiden.
I Kimberleys fall visade det sig snabbt att
hon hade väldigt lätt att lära – och att lära ut.
Nu tycks det inte längre finnas några gränser.
– Det känns så bra att kunna hjälpa
andra, säger hon. Jag tycker om att undervisa fattiga barn, för jag vet hur det känns
för dem att få möjligheten.
– Förut hade jag inget självförtroende.
Men nu…
– När jag pratar så lyssnar de! Och när de
ställer frågor så tvingar det mig att fortsätta
lära. ■
Barn 1/2011
FOTO sophie arnö
”Nu måste
vuxna ta
sitt ansvar”
Internationella Rädda Barnen
driver många projekt för barn
som migrerar inom och mellan
länder. Ett av de mest omfattande är i Mekong-regionen.
Edel Silan är den som ansvarar
för att koordinera arbetet som
bedrivs i Thailand, såväl som i
Burma, Laos, Kina och Vietnam.
Varför är det viktigt för Rädda Barnen att
fokusera på barn som migrerar just i Mekongområdet?
– Rörelse har blivit en väsentlig del av
livet här och vi vet att barn som är på resande fot är extra utsatta för övergrepp, våld,
utnyttjande och vanvård. Migrerande barn
är ofta socialt marginaliserade och osynliga
i de befintliga trygghetssystemen.
– Trots det handlar de flesta politiska
diskussioner kring våra länders utveckling,
om handel, infrastruktur, turism och vuxna
migrerande arbetstagare. Det är knappt att
man erkänner att det finns en stor grupp
barn bland dem som flyttar.
Vilka är de största svårigheterna för migrerande barn I Thailand?
– Enligt lag får barn i Thailand utföra “lättare” arbete när de är i åldern 13-17 år men
många utnyttjas för tungt arbete inom hushåll, byggbransch, fabriker, jordbruk och fiskeindustri, särskilt de barn som kommer från
andra länder. Få blir betalda den lagstadgade
minimilönen och de tvingas jobba väldigt
långa dagar. Eftersom de ofta är här illegalt,
blir de beroende av sina arbetsgivare. De
flesta håller sig så osynliga som möjligt för att
undvika att gripas av polisen och deporteras.
Röster från fältet
– Den sexuella handeln med barn frodas,
särskilt i områden där det finns många
migranter. Jag har just besökt en provins
på gränsen till Laos där barerna ligger på
rad längs floden. En flicka som gick med på
att intervjuas berättade att hon bara var 15
år och att det var hennes kompis som tagit
dit henne. Nu kunde hon inte lämna baren
eftersom hon var rädd att bli arresterad,
som illegal invandrare. Det framkom också
att polisen brukade besöka lokalen. De är
troligen också beskyddare av verksamheten.
– Andra svårigheter som barnen konfronetras med är våld på arbetsplatserna och
brist på fungerande omvårdnad, särskilt
för de minsta separerade barnen. Ibland
används de av organiserade syndikat för
tiggeri. Ytterligare problem är det höga
antalet invandrarbarn i fängelser och spridningen av hiv och aids i invandrargrupper.
Vad kan Rädda Barnen göra?
– Tillsammans med våra samarbetspartner utvecklar vi program som hjälper barn
bort från situationer där de blir utnyttjade,
misshandlade och vanvårdade.
– Vi ser det också som helt centralt att
utbilda de vuxna som finns runt barnen,
professionella, lärare och föräldrar, i hur de
bäst kan relatera till och stötta dem, stärka
deras känsla av värdighet, deras självförtroende och hopp om framtiden.
– Vi hjälper även barnen att organisera
egna grupper så att de kan stötta varandra
och söka upp dem bland kamraterna som
är extra sårbara.
– Vi bedriver också forskning med
utgångspunkt från barnens egna erfarenheter och använder resultaten för att förespråka nödvändiga politiska förändringar
på lokal och nationell nivå. ■
Hur är situationen för barn som migrerar i ditt land? Och vad gör Internationella Rädda Barnen?
FOTO sophie arnö
Maung Maung Lwin, landchef Burma:
– I Burma är det många barn som måste arbeta
på grund av fattigdom. Många migrerar inom landet, andra tar sig över gränserna, främst till Kina
och Thailand. De flesta är okunniga om problemen
de kan möta.
– Vi jobbar med att bygga upp lokala stödgrupper som kan informera om riskerna och som
ser till att barnens resmål och kontaktuppgifter
dokumenteras.
Barn 1/2011
He Ye, projektledare Kina:
– De ekonomiska reformerna i Kina har skapat
nya möjligheter som gjort att många flyttar inom
landet, från landsbygd till stad. De migrerande
barnen är sårbarare än andra – och skyddsnäten
är svaga.
– Vi arbetar bland annat med att mobilisera
lokala myndigheter. Vi håller också utbildningar för
barnen för att öka deras kapacitet att skydda sig.
Tran ban Hung, avdelningschef Vietnam:
– Ett stort problem i Vietnam är att många
barn blir offer för människohandel. De används för
hushållsarbete, inom sexindustrin och för tidiga
äktenskap.
– Vi satsar på forskning, påverkar och samarbetar med myndigheter och beslutsfattare för att
lagar ska tillämpas. Vi arbetar också med att bygga
upp lokala skyddsnät och direktstöd till offren.
23
En lektion
i säkerhet
Folk strömmar till städerna. Ekonomisk framgång har lyft flera hundra miljoner
kineser ur fattigdom. Men det är en riskfylld resa.
Barn som lämnar den fattiga landsbyggden kidnappas, utnyttjas och isoleras.
Det vill Rädda Barnen ändra på.
TEXT sophie arnö foto jörgen hildebrandt
24
Barn 1/2011
Framme på tavlan i fyrornas klassrum i
Fuzhuang skolan, i staden Nanning i södra
Kina, projiceras en bild av tolv små barn.
– Den här lilla pojken bodde här i närheten. Han kidnappades när han lekte utanför
sitt hem, säger klassens lärare och pekar på
en av bilderna.
Det är lektion om säkerhet. Efter bildvisningen får eleverna själva spela rollspel där
de gestaltar olika situationer, till exempel
när en främling försöker närma sig ett
barn. Sedan följer en frågestund.
Vad skulle ni göra om ni blev kidnappade, undrar läraren.
– Jag skulle försöka hitta ett papper och
skriva att jag behöver hjälp, säger en pojke.
– Jag skulle låtsas att jag blev väldigt
sjuk, och när de ringt efter doktorn skulle
jag säga till honom, säger en annan.
– Jag skulle säga att jag behövde gå på
Barn 1/2011
toa, och så skulle jag försöka smita iväg
fortsätter en flicka.
Sedan Kina inledde sin reformpolitik 1978
har landet upplevt världshistoriens kraftigaste ekonomiska omvandling. Idag är
landet världens näst största ekonomi, efter
USA. Utvecklingen har skapat nya möjligheter för miljontals människor. Många
har lämnat den fattiga landsbygden för att
söka lyckan i städerna. Antalet så kallade
migrantarbetare uppgår idag till drygt 200
miljoner.
– Problemet är att den offentliga servicen inte har utvecklats i samma takt som
den ökade rörligheten, säger He Ye, projektledare på Internationella Rädda Barnen
i Kina.
Det drabbar särskilt barnen. Många
lämnas ensamma när föräldrarna arbetar.
De saknar också kunskaper om vad som
kan hända i en stor stad. På det viset blir de
extra sårbara.
Varje år kidnappas och säljs tusentals
barn.
– Regeringens ettbarnspolitik och de
enorma inkomstklyftorna, har skapat en
efterfrågan, framför allt på pojkar, säger
He Ye.
– Fattiga människor har väldigt svaga
skyddsnät och är beroende av att ha någon
som kan försörja dem. Därför vill de ha
flera barn. Många ”köper” en son som de
sedan ger god utbildning och tar oerhört
väl hand om, för att han senare ska kunna
ta hand om dem.
Flickor säljs oftare till sexhandel eller
som fruar – underskottet på kvinnor,
orsakat av aborter på flickfoster, gör dem
eftertraktade. Men småflickorna är inte lika
25
I Fuzhuangskolan är 98 procent av de 2400 eleverna migranter.
”värdefulla” för dem som säljer barn: en
pojke kan ge över 30 000 kronor medan en
flicka bara kostar knappt 4 000 kronor.
Människosmugglingen förekommer i
många kinesiska provinser. En del av barnen rövas bort för att hjälpa till att tigga
eller utföra andra arbeten.
– Många föräldrar är medvetna om
risken att deras barn kidnappas, men det
finns också många som är väldigt okunniga, säger He Ye.
De flesta som kommer till städerna från
fattiga bergsbyar saknar utbildning och
kunskap som hjälper dem att identifiera
riskerna.
– De kommer från en annan kultur, pratar ofta ett annat språk, allt är annorlunda,
säger Lily Lin, som också arbetar för Rädda
Barnen i Kina.
– Ofta har de inte råd att sätta sina barn
på dagis utan lämnar dem ensamma med
släktingar eller i lägenheten. Ofta leker barnen ensamma ute på gatan.
Nanning är som huvudstad i Giangxi
provinsen i södra Kina, ett mål för många
människor från den fattiga landsbygden
runt omkring. Det grävs, byggs och borras
dygnet runt och nya skyskrapor skjuter
ständigt i höjden. I vissa stadsdelar är mer
26
än 90 procent av invånarna migranter från
andra delar av Kina. Deras barn har rätt
att gå i skolan här på den nya orten, men
skolan har inte hunnit med. De statliga
skolornas resurser räcker inte till för att ta
emot alla.
– Det saknas lärare, lokaler och utrustning, konstaterar Lily Lin.
I vissa migranttäta områden har man
försökt lösa problemet genom att öppna
privata skolor, som Fuzhuangskolan. Här är
98 procent av de 2 400 eleverna migranter.
Barnens familjer betalar runt 800 kronor
per termin, resten av intäkterna kommer
från donationer från företag och privatpersoner.
– Fördelen med en sån här skola är att
man kan prioritera att lägga resurser på
migranters särskilda behov, säger Lily Lin.
– Nackdelen är förstås att migranterna
måste betala, och att de inte integreras lika
väl när de separeras från lokalbefolkningen.
Internationella Rädda Barnen i Kina arbetar med att att identifiera de mest sårbara
barnen, med att knyta kontakter med och
mobilisera lokala myndigheter - och med
utbildningar för barn och föräldrar för att
de ska lära sig att identifiera riskerna de kan
utsättas för, som den på Fuzhuangskolan.
– Bästa sättet att undvika att barn blir
”
Fördelen med
en sån här
skola är att
man kan prioritera
att lägga resurser på
migranters särskilda
behov.
offer för människohandel och andra övergrepp är att satsa på det förebyggande
arbetet. Med ökad medvetenhet minskar
riskerna, säger Lily Lin.
– Vi har också arbetat med att värva och
utbilda volontärer som kan erbjuda direktstöd till exempel med läxläsning, eftersom
många av de migrerande barnen saknar
ordentliga sociala nätverk.
Liu Yan Peng, 22,
är volontär sedan fyra år
tillbaka, parallellt med sina studier.
– Jag ville hjälpa andra. Det är också ett
sätt för mig att lära mig, säger hon.
Barn 1/2011
Mò Qiàn, 12, flyttade till Nanning med
sin familj eftersom det inte fanns någon
skola i byn där de bodde.
– Livet i stan är väldigt olikt det på
landet, säger hon. Man behöver information. Nu har jag lärt mig många bra saker,
som att man inte får röra elektronik med
blöta händer, att jag ska titta på trafikljuset innan jag går över gatan och att
jag inte ska prata med främlingar.
Barn 1/2011
27
R.
Huáng Yu Qi, 11, bor med sin moster. Föräldrar jobbar på annan ort.
– Det var ingen som frågade mig vad jag ville, säger han.
Det borde man göra!
A
RYSSLAND
m
ur
KAZAKHSTAN
TURKM.
MONGOLIET
UZB.
TAJ.
KIRGIZSTAN
AFGHA NI S TA N
Beijing
N.
KOREA
S.
KOREA
P AKI STAN
Gula floden
Zh en gz h o u
NEPAL
S h a n gh a i
Ch engdu
BHUTAN
INDIEN
JAPAN
Ya
ng
t ze
East China
Sea
BANG.
TAIWAN
MYA N MAR
(BURMA)
LAOS
VIETNAM
Hon g Kong
THAILAND
Folkrepubliken Kina/
Zhōnghuá Rénmín Gònghéguó
Huvudstad: Peking (Beijing)
Statsskick: Republik, enhetsstat
Antal invånare: 1,35 miljarder (FN-uppskatt-
ning 2010)
Invånare/km2: 141 (FN-uppskattning 2010)
Nativitet/födelsetal: 1,2 % (2008)
Förväntad medellivslängd: Kvinnor 75 år,
män 71 år (2000–2010)
BNP/inv: 3 565 US dollar (2009)
Procent läs- och skrivkunniga: 94%
(2008)
Religioner: Folkrepubliken Kinas regering erkän-
ner idag fem officiella kinesiska religioner: buddhism, taoism, islam, katolicism och protestatism.
Konfucianismen är fullt tillåten, men betraktas inte
som en religion.
Källa: Utrikespolitiska Institutet
28
En av de barn hon har kontakt med en
gång i veckan är Chen Wu Yun, 15, som går
i åttonde klass på Fuzhuangskolan. Han bor
ensam med sin pappa som kommit till Nanning för att söka dagjobb som byggnadsarbetare. Hans mamma är kvar i hemorten
där hon jobbar inom jordbruket.
– Jag har inte träffat henne mer än två
gånger under de senaste sju åren, säger han
sorgset.
– Jag hoppas att vi ska kunna åka hem
nu över nyår…
– Om vi har pengar, ja…, inflikar hans
pappa. Och det kommer vi inte att ha.
Familjen är mycket fattig. Far och son
bor i en enkel barack ett stenkast från
skolan, tillsammans med många andra migrantarbetare. Det är trångt och stökigt.
– Jag skulle behöva en bättre livsmiljö,
säger Chen Wu Yun. Det är alltid så högljutt
här. Jag gör oftast läxorna i skolan för där är
det lättare att koncentrera sig.
– Stödet från Liu Yan har betytt jättemycket!
Idag vill hon uppmuntra honom att följa
med på söndagens aktivitet. Då ska volontärerna på Fuzhuangskolan och ”deras” barn,
besöka de gamla i området.
”
Jag skulle
behöva en
bättre livsmiljö. Det är alltid så
högljutt här. Jag gör
oftast läxorna i skolan
för där är det lättare
att koncentrera sig.
– Vi försöker alltid att ha två perspektiv
i allt vi gör med ungdomarna; vad de behöver och vad de kan ge, förklarar hon och
lägger armen om Chen Wu Yuns axel.
Han ler blygt.
– Det är viktigt att inte glömma bort att
man själv är en person med resurser, en
person som kan bidra, även om man också
behöver hjälp, säger Liu Yan. ■
Barn 1/2011
Chen Wu Yun, 15, lever ensam med sin pappa
i Nanning. Han saknar sin mamma och har
svårt att göra läxorna i den stökiga miljö
där han bor. Stödet från volontären Liu Yan
Peng, 22,(till vänster) betyder mycket.
Barn 1/2011
29
EN DAG MED CECILIA MALMSTÖM
”Jag arbetar med frågor
som retar gallfeber på folk”
Tusentals människor söker sig varje år till Europa med drömmar om ett bättre liv.
Men mottagandet brister. Nu vill den svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström
skapa ett gemensamt system för hur flyktingar ska tas emot.
– Människor måste behandlas med värdighet och respekt, säger hon.
Tidningen Barn följde henne en dag på jobbet i Bryssel.
TEXT nadja debove foto KARL MELANDER
30
Barn 1/2011
Bengtsson, är i stan och har bett att få träffa
henne. Över en kopp kaffe och en croissant
diskuterar de arbetskraftsinvandring till
Europa.
– Den demografiska utvecklingen i
Europa är skrämmande, säger hon. Jag vill
att EU-länderna ska öppna upp och ta emot
fler arbetskraftsinvandrare. Vi kommer att
behöva dem.
In på kontoret
9:10
Cecilia Malmström får fortsatt
skjuts av kommissionens chaufför, nu in till kontoret. Eftersom hon är näst
yngst av alla kommissionärer ligger det
”bara” på åttonde våningen i Berlaymont,
EU-kommissionens högkvarter. Ju äldre
kommissionärerna är, desto högre upp i
huset får de ha sina kontor.
Utanför brer halva staden ut sig, utsikten
är betagande. I dag är taken snötäckta och
skorstenarna kamouflerade i vitt.
Politikermingel på högsta nivå
10.00
I det klotrunda mötesrummet på ministerrådet börjar
nu den ena europeiska justitieministern
efter den andra att droppa in. Cecilia ser till
att hälsa och småprata med de flesta innan
mötet börjar. En del får kindpussar av henne, den svenska justitieministern Beatrice
Ask till exempel.
– Jag måste ha en bra relation till alla och det kräver en viss smidighet.
Hon tillägger att politik ju egentligen är
att förhandla.
– Alla kan förstås inte vara överens med
mig, men jag vill ju få igenom mina lagförslag så långt det går.
I sin gröna sammetskavaj och resliga
längd tar hon ordentlig plats bland de grå
kostymerna.
– I politiken är det bra att vara lång. Jag
vinner auktoritet med varje extra centimeter. Och det utnyttjar jag gärna, säger hon
och skrattar gott.
Förberedelser
9:15
Den svenska EU-kommissionären Cecilia
Malmström har i över tio år befunnit sig i
den politiska hetluften.
– Det som driver mig är en idealistisk
önskan om att få förändra världen till
det bättre – åtminstone en aning.
Inne på sitt sparsmakat möblerade, men gigantiska kontor
samlar Cecilia sina närmaste medarbetare.
Hon vill informera om arbetsdagen som är
särskilt viktig i dag. EU:s justitieministrar
ska besluta om hennes förslag mot människohandel.
– Jag brinner för den här frågan, människohandel är en modern form av slavhandel
som nu måste bekämpas.
Blir förslaget verklighet väntar skärpta
straff för gärningsmännen och ett starkare
skydd för offren, ofta barn och kvinnor.
Springer över gatan
Väckarklockan ringer
6.10
Det är fortfarande beckmörkt
när väckarklockan ringer hos
Cecilia Malmström strax efter sex.
– Inget vidare kul, men annars hinner
jag inte med alla morgonbestyr.
Frukosten kommer snabbt på bordet,
hennes sjuåriga tvillingar väcks och kläs. I
dag tar just det momentet extra mycket tid,
sedan några dagar hukar EU:s huvudstad
Bryssel under isande kyla.
– Och jag är ju svensk, så jag tycker att
barn ska ha överdragsbyxor på sig när det
är minus tio ute och inte gå i tunna nylonstrumpor och veckade kjolar.
Tidigt morgonmöte
7.55
Efter att Cecilia lämnat barnen
vid skolbussen tar hon bil in
till hotell Amigo för ett frukostmöte. Den
nye chefen för Svenskt Näringsliv, Kenneth
Barn 1/2011
9:57
Nu är tiden knapp. Stressad
hugger Cecilia tag i sin yllerock
som ligger slängd över soffan. Ut i snöslasket måste hon, ministerrådets otympliga
byggnad ligger på andra sidan gatan.
– Bryssel var inte kärlek vid första ögonkastet precis. Staden är lite småful och
ocharmig, men den vinner i längden, försäkrar hon och stegar i väg med långa kliv.
I EU går det till så att kommissionen lägger fram lagförslag och medlemsländerna
i ministerrådet bestämmer, oftast tillsammans med det folkvalda EU-parlamentet.
Som kommissionär för EU:s inrikes frågor
har Cecilia ansvar för att driva saker som
bland annat rör EU:s gränskontroll, brottsbekämpning, migration och flyktingpolitik.
Tunga ämnen.
– Det är nog lätt att bli cynisk när man
jobbar med den här typen av frågor. Men
jag kämpar emot. Jag bär fortfarande på en
idealistisk önskan om att kunna förändra
världen till det bättre. Åtminstone en aning.
Cecilia Malmströms dagar är fullbokade av möten.
Ofta kan hon gå mellan mötena, avstånden mellan
EU:s olika institutioner i Bryssel är inte så stora. Men i
dag är hon stressad och får skjuts av kommissionens
egen chaufför för att hinna.
Förhandlingarna börjar
10.30
Med stadig röst drar Cecilia
sitt förslag om hur EU gemensamt ska bekämpa människohandel inför
medlemsländernas samtliga justitieministrar. På några minuter är förslaget antaget.
– Det känns väldigt, väldigt bra. Lagen
har malt genom hela EU-maskineriet på
rekordfart. Det visar vilket starkt engagemang alla har i detta.
Cecilia berättar att hon själv har träffat
personer som utsatts för människohandel.
Nu senast tre brittiska killar i Malmö.
– De bodde i en husvagn där de låstes
in om kvällarna. På dagarna tvingades de
arbeta med fysiskt tungt trädgårdsarbete.
– Människohandel finns i så många
31
EN DAG MED CECILIA MALMSTÖM
olika former. Den drabbar inte bara den östeuropeiska unga tjejen som tvingas utföra
sexuella tjänster, även om hon är klart överrepresenterad.
Gnissel i maskineriet
EU:s samtliga justitieministrar samlas för möte
i Ministerrådet. Strax börjar förhandlingarna. På
agendan står Cecilia Malmströms förslag om
gemensamma regler för att bekämpa människohandel och sexuella övergrepp på barn.
– Politik är att förhandla och jag är här för att
försvara mina värderingar.
10.45
I ministerrådet fortsätter
mötet. När Cecilia presenterar sitt förslag om EU-regler för att bekämpa sexuella övergrepp på barn får hon
det hett om öronen. Hennes planer på att
blockera sidor på nätet med barnpornografiskt material väcker ont blod. Flera hävdar
att yttrandefriheten står på spel.
– Jag kan inte förstå det argumentet alls,
säger hon en aning barskt. Vad är problemet? Barnpornografi är inte yttrandefrihet.
Mötet drar i långbänk. Hennes pressassistent Love Berggren gör ett snabbt överslag och ställer in den videoinspelning hon
skulle göra till en konferens om internationell brottsbekämpning. Tidsmarginalerna
är små – hela tiden.
– Hon måste ändå få hämta andan
ibland, ursäktar han.
Tillbaka till kontoret
På EU-kommissionen i Bryssel jobbar över 23 000
personer. Trots det ligger korridorerna förvånansvärt
öde. Fast inne på Cecilia Malmströms kontor lyser
flitens lampa. Inte heller idag fanns det tid över
för lunch, istället blir det en macka på rummet och
överläggningar med högste chefen på generaldirektoratet , Stefano Manservisi .
32
”
Det blåser
främlingsfientliga vindar i hela
Europa, få ser i dag
migration som något
positivt.
11.40
Cecilia kommer in på kontoret
igen och hinner kolla av mejlen för första gången i dag. Hennes assistent
Karolina Hjers sticker till Cecilia ett papper
att skriva under.
– Är allt under kontroll, undrar hon och
Karolina ger en kort nick till svar.
Utanför ligger EU-kommissionens vadderade korridorer tysta. Nästan öde. Inget
surr vid någon kaffeautomat, inget småprat
utanför någon dörr.
Låser in sig med en macka
Grekland ständigt på agendan
Flitig bloggare
12.00
Veckomöte med personalen. Cecilia Malmström
berättar att medlemsländernas justitieministrar
precis antagit hennes förslag om hur EU gemensamt
ska bekämpa handel med människor.
– På mitt bord ligger många svåra och kontroversiella ämnen som precis alla har en åsikt om. Frågan
om trafficking är ett av de få områden där jag har
känt ett totalt stöd från alla.
ka gränsen. Där träffade hon några 14-åriga
afghanska pojkar.
– De bodde tillsammans med 70 andra
ungdomar i ett litet rum. De var förtvivlade
och bad mig om hjälp. Jag är väldigt bekymrad och frustrerad över att så litet händer.
Tidigt i våras presenterade hon en översyn för hur ensamkommande flyktingbarn
ska tas emot av EU:s länder. Men hennes
arbete på migrationsområdet går fram
långsamt.
– Det blåser främlingsfientliga vindar i
hela Europa, suckar hon. Få ser i dag migration som något positivt.
Utanför det gemensamma
mötesrummet längst ned i
korridoren har ett antal chefer och handläggare samlats. De tillhör alla Cecilias
generaldirektorat, som i det närmaste kan
beskrivas som ett svenskt departement.
På mötet avhandlas veckan som gått och
strategierna för den närmaste tiden mejslas
ut. Cecilia uppehåller sig en längre stund
vid dagordningspunkten Grekland.
– Deras asylsystem har brakat ihop
fullständigt. De klarar inte längre av att ta
emot alla asylsökande på ett värdigt sätt,
framförallt inte barnen.
En stor del av hennes arbetstid går
därför åt att stötta Grekland och se till att
flyktingarna som strömmar in får sin sak
prövad på ett rättssäkert sätt, att de får mat,
varma kläder och tak över huvudet. För ett
tag sedan besökte hon själv den turk-grekis-
13.15
Strategiska överläggningar på
tu man hand med högste chefen på generaldirektoratet, Stefano Manservisi, tar vid direkt efter mötet. Hon hinner
samtidigt med en snabb lunchmacka.
– Jag äter ytterst sällan lunch ute på stan.
Det blir macka eller sushi framför datorn.
Hon konstaterar att schemat oftast är
tajt. Finns det plats för träning?
– Bara med en patetisk oregelbundenhet.
14.30
Nätverket ligger nere i huset,
så Cecilia skriver ihop dagens
inlägg på sin blogg via telefonen. Pressassistenten Love försäkrar att hon skriver allt
själv. Hennes blogginlägg om varför hon
tycker det är bra att blockera nätsidor med
barnpornografiskt material har fått i särklass störst uppmärksamhet.
– Jag arbetar verkligen med frågor som
retar gallfeber på folk, kommenterar hon
syrligt. Det blir sällan stående ovationer när
jag föreslår något.
Tal om dataintrång
15.30
Cecilia samlar sig snabbt vid
sitt skrivbord inför nästa
inspel. På hotell Renaissance mitt i stan
ska hon hålla tal om EU:s lagstiftning kring
dataintrång och behovet av en ny översyn.
Barn 1/2011
Arbetsdagarna är långa. Den här veckan har hon lämnat
kontoret vid elvatiden om kvällarna.
– Som med alla politiska uppdrag finns det inget tillfälle
då man kan säga att nu är det klart. Det är frustrerande,
men samtidigt är jag tacksam över att ha ett jobb. Det är
inte alla som har det idag.
”
Jag kan jobba hur mycket som helst
– det räcker ändå inte.
Hon är sällan nervös inför sina tal.
– Nej aldrig, mer spänd och laddad.
Cecilia anländer bara några minuter
innan hon ska upp i talarstolen. Medan hon
skyndar genom foajén blir hon uppdaterad
av sina kolleger om vad som sagts tidigare
under dagen.
– Cecilia är väldigt noga, hon vill ha koll,
påpekar hennes medarbetare Sören Schönberg.
Rutinerat river hon av talet på tio minuter, kort efter lämnar hon salen diskret.
Sören följer henne ut till dörren. Säger att
det var bra. Själv har han suttit flera kvällar
och nätter och förberett talet.
– Hon har ändrat på formuleringarna i
talet minst tio gånger, konstaterar han.
Bokslut
16.15
Veckan börjar gå mot sitt slut,
idag har hon planerat att gå
tidigare från jobbet. Den övriga veckan har
Cecilia suttit och arbetat till elva varje kväll,
mer en regel än ett undantag.
– Inom politiken finns inga gränser.
Jag kan jobba hur mycket som helst – det
räcker ändå inte. Bara jag själv kan sätta
Barn 1/2011
punkt för dagen, säger hon och ser trött ut
på ögonen.
Tar helg
16:20
Cecilia sätter sig i bilen, bakom chauffören som väntat
på henne utanför hotellet. Hon ska hämta
tvillingarna och sedan ta sig hem. Senare i
kväll ska familjen ta tåget för att tillbringa
helgen i Paris.
Skärmar av sig
23.30
Sju timmar senare kan Cecilia krypa till sängs. För en
stund kan hon skjuta ifrån sig promemoriorna och högarna med måste-papper.
– Skönlitteraturen är det enda jag har att sätta upp mot det vansinniga tempot, säger hon.
Just nu läser hon Kartusanierklostret i
Parma av den franske författaren Stendahl –
om politiska maktintriger på högsta nivå…
Somnar
23.50
Cecilia släcker lampan.
Somnar på en gång.
Det är sen eftermiddag. Cecilia Malmström uppdaterar sin blogg en sista gång innan helgen.
– Jag tycker det är viktigt att vara öppen och
berätta vad jag ägnar mina dagar åt.
Cecilia Malmström
Yrke: EU-kommissionär med ansvar för
migrations- och asylfrågor, för brottsbekämpning,
gränsbevakning och terrorism.
Ålder: 42 år.
Familj: Maken Mikael och två barn, tvillingar.
Bor: I Bryssel
Utbildning: Fil dr i statsvetenskap
Bakgrund: Undervisat i statsvetenskap vid
Göteborgs universitet, Europaparlamentariker för
Folkpartiet 1999–2006, EU-minister i svenska
regeringen 2006–2010, EU-kommissionär sen
februari 2010.
33
Det ensamma livet som flykting är utbytt med vänskap
i en svensk förort. Madona träffar ofta Helen och sina
andra vänner efter skolan.
34
Barn 1/2011
Madonas
nya liv
Hon är en underbar tjej: varm, livlig och full
av glädje över sitt nya liv i fred och trygghet.
– Kom, jag visa dig allt! Allt är så kul!
TEXT elin toft foto Stefan Bladh
Madona springer förtjust över gården.
Korsar en lekplats full av snö på vägen till
en vän som bor längre bort. Susar uppför
trapporna och ringer otåligt på dörren.
– Här är hon – detta är min vän Helen!
Och där borta bor Raead!
Kontrasten är stor mot tjejen jag träffade för tre år sedan i Jordaniens huvudstad
Amman. Madona, den lilla irakiska flyktingen, var en av flera miljoner som hade flytt
från krig, övergrepp och diskriminering i
Irak. I grannlandet Jordanien hade tioåringen och hennes föräldrar skaffat sig ett minimalt krypin, och de levde i djup fattigdom
och förtvivlan. För mig blev Madona själva
symbolen för hur krig drabbar barn särskilt
hårt, och hur det ödelägger deras liv.
Madona var undernärd, ledsen och
ensam. Hon såg ut som en liten madonna
med det tjocka, svarta håret och de stora,
mörka ögonen. I skolan blev hon retad, och
den enda kompis hon hade var en tvååring i
huset bredvid.
– Barnen i kvarteret fick reda på att jag
var rädd för höga ljud. Så de kastade smällare
bredvid mig. Då började jag gråta eftersom
det påminde mig om kriget, säger Madona.
Varken Madona eller föräldrarna hade
något hopp om framtiden, men tioåringen
var ovanligt klok och kunde reflektera över
sin egen situation.
– Vi måste komma ihåg de goda minnena, eller hur? sa Madona då och visade
fram några bilder och minnen som de
Barn 1/2011
hade lyckats ta med sig från Irak.
Det var i den svåra situationen som
Rädda Barnen kom i kontakt med familjen.
Kholoud Abu Zaid, chef för organisationens
insatser för irakiska flyktingar i Jordanien,
var ett stort stöd genom de svåra åren.
– Kholoud hjälpte oss när vi inte mådde
så bra. Både med att hitta en ny skola till
Madona, ekonomiskt stöd och med att
hålla humöret uppe, säger mamma Iman
och pappa Kabil i dag. De glädjer sig över
besöket från Rädda Barnen, bjuder på middag och te och vill gärna prata. Kabil talar
lite engelska, medan Iman behöver hjälp
från Madona att översätta från arabiska till
svenska. Det är bara tre i familjen. Tillsammans har de gått igenom svåra saker; nu
gläds de åt sitt nya liv.
För tre år sedan fick den lilla familjen
flyktingstatus genom FN. De sökte ett ställe
att bo på i många västländer. För knappt två
år sedan fick familjen ett positivt svar från
Sverige, något Madona är mycket nöjd över:
– Här är det inte krig! Och så har vi
annan släkt som också bor här: mormor
och mostrar och kusiner. Allt är bra här,
konstaterar hon och tittar sig omkring med
pigga ögon.
– Vad tänkte du när mamma och pappa
berättade att du skulle flytta till ett land så
långt borta?
– Att det var kul och att jag skulle få
flyga för första gången.
35
Madona är en flitig användare av
mobiltelefonen. Ibland ringer till
vännen Noora i Bagdad. När hon
fär höra hur striderna i staden
fortsätter blir hon upprörd.
Bildtext
– Visste du något om Sverige?
– Lite. Att det var ett land med snö, berg
och sjöar, och att allt var fint här. Vi kom i
mars. Det var så mycket snö, jag hade aldrig
sett det förut.
Madona och hennes föräldrar tycks ha
blivit väl mottagna av svenska myndigheter,
särskilt av Salems kommun utanför Stock-
Eva som tar med henne till ridningen, om
lärarna Carina och Susann som hon är så
förtjust i. Om köttbullar och spaghetti och
kakor. Om flickorna som träffas efter skolan för att leka och ha roligt. Om vad hon
har lärt sig i skolan, om skidåkning och om
att cykla. Vi går förbi fritidshemmet, skolan
och biblioteket. Allt är roligt, allt!
”
Först var det inte så lätt eftersom jag
inte kunde språket, men så lärde jag
mig svenska och då blev allt bra.
holm där de nu bor. Men det viktigaste för
att landa i den nya tillvaron var människorna: den stora familjen som redan bodde
här, de nya vännerna som Madona har skaffat och alla de personer som givit dem stöd.
– Först var det inte så lätt eftersom jag
inte kunde språket, men så lärde jag mig
svenska och då blev allt bra. Jag går i en
internationell klass och har fått många vänner, några är svenska medan några kommer
från andra länder. Jag talar arabiska med
några vänner, men mest svenska.
Madona har blivit en kvick tonåring
med mobil, coola kläder och ett leende som
sällan lämnar hennes ansikte. Nu susar
hon iväg till nästa vän. Hon berättar om
gymnastiken hon går på efter skolan, om
36
Men det har också funnits skrämmande
episoder i Madonas nya hemland. För några
månader sedan blev flera fönsterrutor i
deras lägenhet krossade. Någon bankade
på dörren. När polisen kom frågade de om
familjen hade fiender. Händelsen skrämde
Madona och påminde henne om ett annat
liv i ett annat land; det i hemlandet Irak.
– Jag tänker fortfarande mycket på Irak,
på skolan, mina vänner och vårt hus. Ibland
pratar jag i telefon med Noora, min bästa
vän i Irak. Vi har fortfarande kontakt, trots
att det nu är många år sedan vi flydde. Noora berättar om krig och om de som dör, om
skolan och alla lärare som har flytt. Sist jag
pratade med henne berättade hon för mig
om vår granne som hade förlorat alla sina
fyra barn och sin man. Hon stod inte ut,
utan tog sitt eget liv. Så är det i Irak, säger
Madona ledset.
– Längtar du hem?
– Ja, jag drömmer om att få träffa mina
vänner igen och om att få se vårt hus. Vi
hade ett stort, vackert hus med trädgård.
Men jag är rädd för krig. Vi upplevde mycket ont.
Madona och föräldrarnas berättelse
från Irak är på intet sätt unik. Före 2003
levde familjen ett gott och bekvämt liv i
huvudstaden Bagdad, med mycket släkt och
många vänner runt omkring honom. Pappa
Kabal var en erkänd konstnär och undervisade i grafik och teckning vid Konstakademien i Bagdad. Mamma Iman var lärare,
och Madona gick i en privat skola.
Med kriget förändrades allt. Först kom
konflikten och striderna in i staden. Så blev
familjen förföljd, trakasserad och hotad på
grund av sin religiösa övertygelse. De tillhör
en minoritet som har sin utgångspunkt
i kristendomen, men som inte betraktas
som kristna. Efter hand togs gatorna över
av kriminella gäng som gjorde livet än mer
osäkert. Minoriteter av alla slag var särskilt
utsatta för övergrepp och andra grymheter.
Det var ett kidnappningsförsök som fick
familjen att fly. En dag när Iman hade hämtat Madona på skolan och var på väg hem,
försökte någon att slita flickan ifrån henne
Barn 1/2011
”
Vi är inte längre oroliga för Madona,
som vi var i Irak och i Jordanien.
Nu vet vi att hon är trygg och har en framtid.
De första åren på flykt levde familjen i Jordanien
där den här bilden togs på Madona och hennes
pappa Kabal år 2008.
och dra in henne i en bil. Hon fick kämpa
för att rädda Madona från kidnapparna och
flydde sedan in i en moské. Därifrån avvisades de eftersom de inte var muslimer, men
de fick lov gå ut genom en bakdörr så att
mor och dotter kom undan kidnapparna.
Senare fick Kabil veta att det var några
av hans egna studenter vid Konstakademin
som låg bakom kidnappningsförsöket,
och att planen var att pressa honom på en
lösensumma. Och att nu förberedde de ett
andra försök.
– Det var en fruktansvärd chock att mina
egna studenter kunde ligga bakom något så
hemskt. Samma kväll flydde vi över gränsen till Jordanien med bara några få tillhörigheter med oss. Vi var tvungna att lämna
allt bakom oss, vårt hus, bil, mina bilder,
allt vi ägde. Vi var helt utblottade. Men vi
kunde inte riskera livet på vår lilla flicka,
säger Kabil.
första människan till Venus. Eller så vill jag
bli arkeolog och ta reda på mer om det förflutna. Eller kanske dykare och undersöka
varför fartyg försvinner i Bermudatriangeln, drömmer Madona. Ja, hon gillar skolan
väldigt mycket. Hon är nyfiken och tycker
om att forska om saker och ting. Det är inte
utan anledning som hon älskar att vara på
biblioteket på eftermiddagen.
Pappa påpekar att Madona kommer att få
välja själv vad hon vill. Och han tror att hon
kommer att klara av det hon föresätter sig.
– Skriv allt vad vi har sagt till dig! Berätta
hur tacksamma vi är, är det sista Kabil och
Iman säger innan vi tar adjö.
Madona kramar mig hårt och lovar att
skriva ofta i dagboken hon har fått, om sitt
nya liv. ■
– Jag vill bli astronaut – eller arkeolog.
Livet är fullt av möjligheter för
Madona, här tillsamman s med sin
mamma Iman
Åren som flyktingar i Jordanien var inte
lätta. När jag frågar Madona om vad hon
minns mest från Amman, tänker hon efter
en lång stund.
– Det var en svår tid. Varje dag blev jag
slagen av de äldre barnen. Vi levde fattigt
och hade nästan inga pengar. Hade det inte
varit för vår kyrka och Rädda Barnen, hade
inte något varit bra. Men jag försöker att
hålla fast vid det som var positivt, säger
Madona och hämtar fram en stort docka
som hon fick av Kholoud i Amman.
Jag var närvarande när Kholoud plockade upp dockan från sin väska, och glömmer aldrig hur den lilla flickan lyste upp av
glädje över att få en leksak som var hennes
egen. Det är starkt att få se dockan igen och
som har följt henne på resan till det nya
landet.
– Jag har inte längre mardrömmar. Det
är skönt att leva utan krig, säger Madona.
Hon och pappa Kabil sätter sig tillsammans runt en kartbok och tittar på resvägen från Irak till Sverige; den är inte särskilt
lång, men en prövning i tid och tålamod.
– Vi är inte längre oroliga för Madona,
som vi var i Irak och i Jordanien. Nu vet vi
att hon är trygg, och att hon har en framtid.
För tjejer är det särskilt viktigt att få en
utbildning, och här i Sverige får Madona gå
på en bra skola. Jag hoppas att hon blir en
läkare eller kanske ingenjör, ler mamma
medan hon gör i ordning en ny måltid.
Men Madona har andra planer:
– Jag vill bli astronaut, jag vill veta mer
om rymden och andra planeter, och bli den
Barn 1/2011
37
KRÖNIKAN
Jens Orback
”Min mamma tvingades på flykt”
Exakt när min mammas
historia blev en del av
mig vet jag inte, men jag minns en morgon, kanske är det mer än femton år sedan nu. Jag låg kvar
i sängen utan kraft att stiga upp. Obehagskänslan
övergick i en sorts panik och jag föll ner i något
utan att veta hur långt jag skulle falla. Som om
det under varje lager skulle öppna sig ett nytt –
som kanske är det sista, utan någon botten.
Känslan kom tillbaka. Någonting som hänt
mamma fanns också i mig. Kanske fördes det
över utan ord och kanske var det också därför
det var svårt att värja sig. Jag var indragen i något
som jag inte kunde hantera och jag saknade ord
för det jag kände. Det som hänt och lagts åt sidan
drog i henne, och kanske skulle det också forma
mig och mina barn. Som ett svart hål, en slocknad stjärna, från vilken det går osynliga trådar.
Kan det vara så? Finns det en historiens tunna
trådar som kan spinnas över generationer och
här och där snärja någon som trodde sig stå fri?
Så tänkte jag, och utan att säkert veta vad det var,
38
”
FOTO: theresia khölin
H
ur hanterar man ett trauma? För över
60 år sedan tvingades min mamma på
flykt. Från sitt fönster i skolhuset där
de bodde på gränsen mellan Polen och
Tyskland såg hon ryska pansarbilar
köra in i byn. Davaj, davaj! Ryssarna
tog hennes pappa och resten av familjen fick
några timmar på sig att packa sig i väg.
Vägarna var kantade av snö. Var skulle de sova,
vad skulle de äta? Hur skulle de skydda sig från
soldaternas begär? Det blev en lång traumatisk
vandring. Efter några månaders rundvandring i
ingenmansland kom de tillbaka till sitt urblåsta
hus. Men bara för att köras bort igen. Denna gång
för evigt ut ur landet där de vuxit upp.
Att ofrivilligt behöva lämna sitt hem är en del
av många människor liv i världen idag. Inte sällan
är det förenat med ett trauma. Liksom andra trauman kan man förhålla sig till det på olika sätt. Man
kan försöka dölja, hålla tyst – men man kan också
berätta och dela det med andra. Om man är anhörig
eller vän kan man delta i tystnaden eller välja att
fråga. Jag kan inte säga vad som är rätt eller fel men
om man frågar gäller det att stanna och invänta
svaret. Jag valde att fråga eftersom känslan av något
obearbetat hade spritt sig till min egen kropp.
Någonting som
hänt mamma
fanns också i mig. Kanske fördes det över utan
ord och kanske var det
också därför det var
svårt att värja sig.
eller vart det skulle leda mig, visste jag att enda
vägen ut ur detta svarta hål var ljus på mörker.
Mammas berättelser kom dock sällan längre
än den 13 mars 1945. När ryska soldater sparkat
upp dörren till deras hem och hon hängt den gråa
rocken över sin fars axlar sprack rösten. Och jag
hade svårt att fråga för något i mig ville inte veta.
Mamma kom till Sverige den 16 september
1949 och började jobba dagen efter. Familjen där
hon skulle städa och ta hand om barnen ställde
inga frågor. Så ville hon ha det i sitt nya land. Så
kunde hon titta framåt.
Jens Orback är generalsekreterare för Olof Palmes internationella center och författare till
den uppmärksammade boken
Medan segern firades. Min mammas historia.
Av andra världskriget var jag själv aldrig speciellt
intresserad. Det var innan jag visste att historien
inte var ett faktum och att den kunde röra sig
framåt i tiden. Jag sökte upp min mammas syskon, hennes klasskamrater och grannar. Reste
till tyska arkiven och till platserna där hon växte
upp. Så en dag stod hon där framför mig ute på
fältet med sin pappa. Sjutton år gammal med ett
dovt buller från pansarvagnar som närmade sig.
Alltjämt är det många som finner en fristad i
vårt land. I den nya blandningen av svenskar ligger vår gemensamma framtid. Jag ser ljust på den.
Några bär med sig obearbetade trauman precis som
många har det med sig från sin uppväxt här i Sverige. Ibland behövs professionell hjälp för att ta sig
vidare men ibland kan det räcka med en fråga. Men
då gäller att man blir kvar och väntar på svaret. I
mitt fall tog det tolv år. För med vilja kan man dölja
– men med vilja kan man inte glömma. ■
Barn 1/2011
kultur
FOTO: CARL-JOHAN SÖDER/SVT
FOTO Christopher mair
Programmet
sänds måndagar
klockan 20.00
i SVT1
Hallå där,
Ubah Musse, 28!
Du skildes från din familj under inbördeskriget i Somalia och kom till Sverige som
ensamt flyktingbarn när du var åtta år. I vår
står du för en av premiärerna på Riksteatern
med monologen ”Vem sover i natt”. Vad
handlar den om?
– Om min livsresa, från min allra första
barndom i Somalia tillsammans med mamma
och min övriga familj, till flykten och mitt liv i
Sverige som ensamkommande flyktingbarn. Det
är upplevelser jag aldrig kommer ifrån.
Varför skrev du den?
– Jag har alltid skrivit. När jag var barn blev
det brev till min mamma, senare till en obestämd
person för att bara ha kontakt med någon. Det
har varit ett viktigt sätt för mig att förstå det jag
har varit med om och hur jag blev den jag blev.
Har du kunnat spåra din familj i Somalia?
– Det tog tio år innan min mamma fick reda
på att jag var vid liv och bodde i Sverige. När
jag var 20 reste jag för att hälsa på henne. Men
återföreningen blev inte som jag hade tänkt mig.
På hennes inrådan återvände jag hem tillbaka till
Sverige.
Vad behöver barn som kommer ensamma till
Sverige för stöd?
– Det är viktigt att myndigheter och vuxna
förstår vilket trauma barnet varit med om, att de
tar det försiktigt i början när allt är så nytt. Sedan
tror jag även att det är bra att man lyssnar till
barnen om hur de vill bo och leva. En del kanske
inte passar att bo i ett grupphem, andra inte i en
familj.
Vem sover i natt
Ubah Musses pjäs ”Vem sover i natt” har premiär
den 20 februari på Södra teatern i Stockholm och
kommer att visas på ett fyrtiotal ställen i Sverige.
Barn 1/2011
Ny termin med Klass 9A
Den uppmärksammade och flerfaldigt prisbelö-
nade SVT-serien Klass 9A är tillbaka med en ny
säsong. Den här gången får tittarna följa klass 9 A
från Mikaelskolan i Örebro under en tuff vårtermin.
Målet; att samtliga i klassen ska nå behörighet till
gymnasiet.
– Det har varit en otrolig resa, säger Hiram Alem,
16, jag har lärt mig så mycket under det här projektet.
Förra året saknade 14 000 elever som gick ut
nionde klass behörighet till gymnasiet.
– Mycket hänger på lärarna, på deras inspiration
och förmåga att motivera sina elever, säger Stavros
Louca, en av pedagogerna i tv-dokumentären som
handlett lärarlaget på Mikaelskolan. ■
Unga, sex och Internet
I en rapport från Ungdomsstyrelsen uppger närmare hälften av alla unga tjejer mellan 16 och 25 år
att de varit med om att någon har försökt övertala dem att skicka sexuella bilder, prata om sex eller
agera framför webbkameran. 13 procent av killarna har motsvarande erfarenheter.
FOTO: therese svensson
Vad hoppas du pjäsen kan bidra med?
– Det finns så många barn och ungdomar som
varit med om liknande situationer, men som kanske inte är lika starka som jag. Jag vill vara en röst
för dem, ett stöd. Men jag hoppas även kunna
bidra med kunskap till myndigheter och andra om
hur det kan vara att som barn leva i utsatthet.
Lärarna Stavros Louca,
Gunilla Hammar Säfström
och Thomas Holmquist.
Samtalsgrupper på export
Nu finns Rädda Barnens samtalsgrupper för
unga tjejer, så kallade Ellen-grupper, inte bara i
Sverige. Under hösten har Therese Svensson och Frida
Löfgren, båda aktiva i Lunds lokalförening, befunnit
sig i Indien för att utbilda samtalsledare och starta
samtalsgrupper som där döpts till Lalitha-grupper.
– Intresset var enormt, säger Therese Svensson.
Nu finns grupper i 30 byar, bland annat på barnhem.
Tjejerna i Lalitha-grupperna ville allra helst prata
om självkänsla och relationer. Men de ville också veta
mer om sina rättigheter.
– Först var de inte vana att uttrycka egna åsikter.
De letade hela tiden efter det rätta svaret. Men när vi
sa att det inte finns något rätt eller fel lossnade det. ■
39
kultur
foto: Moa Karlberg
– Läs goda böcker, det är den bästa
underhållningen, sa nobelpristagaren Mario Vargas Llosa när han
träffade ungdomar på Rinkebyskolan
utanför Stockholm.
Fint besök
Han är här nu! ropar någon som har utsikt mot entrén.
Mötet med Mario Vargas Llosa, årets nobelpristagare
i litteratur, är höjdpunkten på ett intensivt arbete för
eleverna i årskurs åtta på Rinkeby- och Bredbyskolan
utanför Stockholm. TEXT YVONNE BUSK BILD MOA KARLBERG
– Nobelpriset är ett internationellt pris och
barnen i Rinkeby kommer från hela världen, säger
författaren Gunilla Lundgren som för 20:e året
genomfört ett projekt med barn i Rinkeby.
Under hela hösten har de arbetat fram texter som
de ska överlämna till den peruanske författaren Marios Vargas Llosa personligen. Lejla Fazlic´och Fatima
El-karafi har skrivit om Nelly Sachs, judisk flykting
och författare som fick Nobelpriset i litteratur 1966.
Många elever är själva flyktingbarn och Nelly
Sachs liv och dikter har engagerat dem mycket. Ermias Yohannes och Rokia Jamalfarah har skrivit om
Mario Vargas Llosas liv och författarskap och om sitt
eget och de andra elevernas arbete med hans texter.
– För många elever är det här arbetet ett sätt att
lära känna sig själv och placera in sig själv i världen,
säger Gunilla Lundgren.
– Och vi är de enda i hela Sverige som har fått
40
möjlighet att göra detta,
konstaterar Lejla Fazlic´.
Under hösten har
eleverna även studerat
Alfred Nobels liv och
verk och några tidigare
pristagare, som Selma
Lagerlöf, William Golding
och Isaac B Singer. De har
gjort studiebesök på bland
Gunilla Lundgren.
annat Nobelmuseet och
Judiska teatern.
Alla i klassen har bidragit till det häfte Mario
Vargas Llosa ska få. Och alla har en uppgift vid hans
besök.
Den 9 december är det dags. Lite nervöst är det,
men mest spännande, intressant och roligt. En sista
generalrepetition genomförs i Rinkeby bibliotek. Den
går perfekt. Sedan är det bara att vänta och hålla
koll på väggklockan som närmar sig tre. Bara ett par
minuter efter utsatt tid kommer ropet från lokalens
bakre del:
– Han är här nu!
Vänligt leende intar pristagaren hedersplatsen
mitt framför scenen. En rad elever hälsar sin gäst
välkommen på alla 19 språk som de tillsammans
behärskar. Sedan följer ett traditionellt luciatåg och
programmet som eleverna på Rinkebyskolan och
Bredbyskolan övat in.
Slutligen kallas Mario Vargas Llosa upp på scenen
för att ta emot materialet de sammanställt åt
honom. Han konstaterar att här i Rinkeby rymmer
skolorna hela världen – som FN.
– Ni måste vara väldigt stolta över er själva. Det
är viktigt att vi bygger alla sorters broar mellan människor. Och litteraturen är en av de allra viktigaste
broarna för att skapa kommunikation, säger han.
– Läs goda böcker, det är den bästa underhållningen i världen! De uppmuntrar oss att ha drömmar.
Och drömmar är motorn till framgång. ■
Långt samarbete
Initiativtagare till Nobelpristagarnas besök i
Rinkeby var från början konstvetaren Elly Berg
som Gunilla Lundgren samarbetade med under
många år. Nu är det Lotta Silfverhielm, grafisk
formgivare och tecknare, som arbetar med barn
i Bredbyskolan kring bilder medan Gunilla Lundgren leder textarbetet på Rinkebyskolan. Nyligen
kom deras bok ”Nobel i Rinkeby” ut på Premiss
förlag.
Barn 1/2011
foto: Jonathan torgovnik
Konst för barnen
För tredje året i rad har konstnären Radmila
Knezevic organiserat en konstutställning i Örebro.
Hon har fått 42 lokala konstnärer att bidra
med verk som sedan sålts till förmån för Rädda
Barnen.
– Jag ville bidra; mitt sätt var att göra det via
konsten, säger hon.
I år lyckades hon samla in totalt 17 000 kronor.
– Pengarna ska gå till de allra mest utsatta
barnen. ■
Rubrik
Rwanda
– efter folkmordet
På internationella kvinnodagen den 8 mars
har fotoutställningen ”Intended consequenses” vernissage på Fotografiska museet i
Stockholm. Utställningen bygger på nytagna
bilder av Jonathan Torgovnik i Rwanda, 16
år efter folkmordet. Utställningen görs i
samarbete med Rädda Barnen. Pengarna
som samlas in ska användas för arbetet med
att stötta kvinnor och barn som drabbats av
sexuellt våld och dess konsekvenser. Utställningen pågår till den sista maj. ■
Satsning
på samarbete
Nabila Al-Fakir är lärare och har skapat en
metod för att få skolan att samarbeta bättre med
föräldrarna.
– För att barnen ska lyckas i skolarbetet och
fungera socialt är det helt avgörande att föräldrar
och skola drar åt samma håll, säger hon. Inte minst
för barn vars föräldrar har flyttat från ett annat
land till Sverige.
Nu har hon samlat sina erfarenheter i nya boken
”Föräldrasamverkan i förändring”. Där ger hon
konkreta och handfasta tips på hur skolan kan
använda sig av modellen.
Boken har tagits fram i ett samarbete mellan
förlaget Liber och Rädda Barnen. ■
foto: Monica Dahlström-Lannes
Prisad för sitt engagemang
Rädda Barnens medarbetare Kerstin Blomberg har fått Teskedsordens stipendium för ”hennes stora humanitära insatser och starka
engagemang för ökad tolerans – hon har oavbrutet i över 40 år gett
människor hopp och livsmod”.
– Jag blev jätteglad. Det hade jag aldrig kunnat tänka mig. Det är så
stort och så fint det här priset, säger hon.
– Jag tycker mycket om symbolen med teskeden. Författaren Amos
Oz har skrivit så fint om hur en eld kan släckas även då man saknar
hinkar till vatten om alla använder varsin tesked. Inom Rädda Barnen
ser vi också tydligt hur varje enskild handling kan ha betydelse. Några
samlar in pengar, andra hjälper till med läxor, vissa hjälper till att
påverka politiker – allting behövs. Alla kan bidra.
Kerstin Blomberg, insåg redan som barn att hon ville engagera sig
för att göra världen mer rättvis. Hon är sjuksköterska och har bland
annat drivit en sjukstuga i ett flyktingläger i Indien och tagit initiativ
till att ett barnahus för utsatta barn har startats på Gotland, där hon
också har varit ordförande för Rädda Barnens Distrikt i 18 år. Idag
arbetar Kerstin Blomberg ideellt på heltid, framförallt med att hjälpa
flyktingar, bland annat genom att försöka återförena splittrade familjer. Hon har i många år suttit i Rädda Barnens och Unicefs riksstyrelser.
– Det är alltid barnen -de mest oskyldiga - som drabbas hårdast i
krig och konflikter. Jag vill stå på deras sida både i ord och i handling.
Jag tycker det är helt självklart att göra vad man kan när världen ser ut
som den gör.
Prissumman, 50 000 kronor ska hon använda till en resa.
– Jag har jobbat med tibetanska flyktingar i 39 år och jag har
faktiskt aldrig varit i Tibet. Så nu ska jag åka dit tillsammans med min
man.
FOTNOT: Teskedsorden grundades 2006 av Tidningen Vi. Dess årliga
stipendium går till personer som på olika sätt arbetar för ett mer
tolerant samhälle. ■
Barn 1/2011
41
Vill du också bli aktiv?
Omkring trettio personer från Rädda Barnens
lokalförening är engagerade i projektet på
Sagåsen. Vill du också engagera dig för barn
i din kommun? Kontakta ditt närmaste regionkontor för mer information.
42
Elisabeth Martinsen från lokalförening i Härryda
Mölndal samordnar Rädda Barnens verksamhet på
ankomstboendet i Sagåsen. I kväll kom över 20 barn och
ungdomar.
– Jag får så mycket av alla människor jag möter här. Barn 1/2011
Andrum
På Sagåsen utanför Göteborg bor flyktingar som kommit
till Sverige för att söka asyl. Ibland blir dagarna långa
och fulla av oviss väntan, oro och sysslolöshet. Men
Rädda Barnen ser till att barnen får tid och rum att leka.
TEXT nadja debove foto jonas lindstedt
Redan halv sex börjar det; banket på ytterdörren. Sedan blir de små näsorna som
trycks platta mot fönstret till lekrummet
på Sagåsens ankomstboende bara fler. Och
fler. När dörren öppnas prick sex fullkomligt
strömmar det in barn. Fram åker pärlplattor,
målarfärg, dockor och tågbanor i rask takt.
– Barnfamiljerna bor visserligen inte här
i mer än tre-fyra dagar, innan de får ett mer
permanent boende under själva asylprocessen. Men det är lång tid för ett barn, särskilt
om det inte finns något alls att göra på
dagen, säger Elisabeth Martinsen från lokalföreningen i Härryda/Mölndal som samordnar barn- och ungdomsverksamheten på
Sagåsen för Rädda Barnens räkning.
Det var för åtta år sedan som Rädda Barnen beslutade att ställa i ordning ett lekrum på ankomstboendet. Under åren har
verksamheten utvecklats. I dag är det ett
samverkansprojekt med olika frivilligorganisationer, som ser till att lekrummet kan
vara öppet ett par timmar varje dag. Den
här tisdagskvällen är det fem frivilliga från
lokalföreningen som håller i verksamheten.
– Vi vill finnas här som stöd och vara
lugna och trygga vuxna för de familjer som
precis kommit till Sverige, säger Elisabeth
och nickar uppmuntrande till en liten flicka
som precis serverat henne kaffe ur en dockservice.
Barn 1/2011
Många som bor på Sagåsen är barn och
ungdomar, en del har smärtsamma erfarenheter från flykten i bagaget.
– Vår uppgift är inte att ge psykologstöd,
men vi märker hur barnen bara genom att
leka slappnar av och blir lugna – här får
de lov att bara vara barn, säger Elisabeth
Martinsen.
Vid ett av pysselborden sitter en flicka och
trär pärlor. Hon kommer från Serbien dit
hon utvisades med sin familj i somras efter
att ha bott i Sverige i tre år. Hon vill inte
säga sitt namn men berättar att dagen på
Sagåsen har varit lång.
– Jag har inte gjort någonting, bara väntat. Men nu känns det lite roligare.
Hennes storebror står vid fotbollspelet
och hänger. Han säger att Serbien inte var
bra för familjen.
– Du vet, vi hade ingenstans att bo, vi
sov i ett hus vi gjort av pappkartonger.
Sedan vill han inte prata mer, säger bara
att just nu och här är det bra. Sen – vet han
inte.
Lekrummet på Sagåsen är inte bara en
fristad för barnen, utan här får även föräldrarna chans till återhämtning. I en soffhörna serveras kaffe, kakor och frukt till
de vuxna. Just ikväll finns ingen som pratar
svenska eller engelska. Men Elisabeth berättar att många föräldrar är glada över verk-
samheten – och det medmänskliga stödet.
För några veckor sedan satt hon och spelade
Yatzy med två tonårssystrar från Irak. När
de spelat klart kom mamman fram till
Elisabeth och tackade; det var precis som
hemma när farmor kom och spelade spel
med barnen.
– Jag får så mycket tillbaka av människorna jag möter, säger Elisabeth. Och jag
har lärt mig så mycket, till exempel om
asylpolitik och om livet på flykt.
Men uppdraget kan också kännas tungt.
– Det är många människoöden man
möter en sådan här kväll, säger hon. Ibland
kan det kännas tufft att åka hem. Kontrasterna mot mitt välinrättade liv är så stora. ■
IKEA inreder
Det är IKEA:s varuhus i Kållered och Bäckebol,
som står för inredningen och underhållet av
lekrummet på Sagåsen. IKEA finansierar även
välkomstpåsarna med åldersanpassat lekmaterial som Rädda Barnen packar och delar ut till
varje barn som kommer till ankomstboendet. I
fjol delades över 700 påsar ut.
43
Svenska företag och kommuner stödjer Rädda Barnen och Tidningen Barn
Nu kan du ladda ner
Första Hjälpen-instruktioner
till din mobil.
Våra barn är inte nöjda med den värld
vi ger dem, de vill ha en bättre…
Vi värnar om miljön.
Det är vårt bidrag.
Lär dig mer om Första Hjälpen för både
barn och vuxna, steg för steg.
SMS:a ABC till 71160
www.firstaid.cederroth.com
arcticpaper.com
INBROTTSLARM
KAMERASYSTEM
PASSAGESYSTEM
Annons BARN 92x34mm.indd 1
WWW.SKYDDSTEKNIK.EU
Vi förVerkligar dina bildrömmar.
Och gör bilägandet till en dröm.
11-02-07 16.05.53
MORA GÖR SKILLNAD
www.robygge.se
skönhet • mening • kvalitet
www.MORA.Se
Krokoms
Krokoms kommun
kommun
stàdjer Rädda
Râdda Barnen
stödjer
stödjer
Rädda
Barnen
www.krokom.se
www.krokom.se
Vi stöttar Rädda Barnen
Koncernen Karlskoga Energi & Miljö består av moderbolaget Karlskoga Energi & Miljö AB och
dotterbolagen Karlskoga Elnät AB, Karlskoga Kraftvärmeverk AB, Karlskoga Miljö AB och
Karlskoga Stadsnät AB. Koncernen omsätter 425 msk per år och har 150 anställda.
närhet och service
Box 42, 691 21 KarlsKoga • tele: 0586–750 100 • e-post: info@karlskogaenergi.se • www.karlskogaenergi.se
www.condesign.se
Vi levererar el, vatten, fjärrvärme och bredbandstjänster samt hämtar hushålls- och industriavfall.
ISO-9001: 2000
ISO-14001
Visa ditt stöd genom att annonsera i Tidningen Barn. Kontakta Annonskraft på telefon 0651-169 80.
44
Barn 1/2011
Svenska företag och kommuner stödjer Rädda Barnen och Tidningen Barn
Infusionsterapi, klinisk nutrition
och medicinsk teknik
stöder Rädda Barnen
www.fresenius-kabi.se
räddabarnen.indd 1
2009-02-13 10:19:14
CYKLING
FÖR ALLA
WWW.JARVSOBERGSCYKELPARK.SE
ÖoB gör
Sverige
billigare
Hos oss kan du året om handla förbrukningsoch förvaringsartiklar till riktiga vrakpriser!
Barn 1/2011
En rikstäckande lågpriskedja.
För att hitta ditt närmaste
varuhus gå in på www.öob.se
45
SISTA ORDET
Elisabeth Dahlin, generalsekreterare
elisabeth.dahlin@rb.se
M
igration, som det här numret handlar om, kan
betyda så mycket. Själva ordet betyder ju flytta
och för många av oss kan det ofta innebära
något positivt. Vi flyttar hemifrån som ungdomar, till ett annat land för att se och lära eller
kanske till landet över sommaren. Jag kommer
fortfarande ihåg när jag som 7-åring
flyttade till fastlandet och på darriga ben promenerade längs
E4:an till min första skoldag.
Det var så stort, så annorlunda. Jag var en udda fågel
i flätor och terylenekjol.
För alla dem som
tvingas flytta kan det innebära något helt annat. Att
lämna familj och vänner på
obestämd tid och inte veta om
man kommer ses igen. Krig,
katastrofer och förföljelse tvingar varje år miljoner människor att
lämna sina hem. Ofta
handlar det om barn
som förlorar hela sin
grundtrygghet och
som kommer till nya
främmande miljöer.
Jag talade med
några fantastiska
barn i en kåkstad
utanför Nairobi.
En 12-årig kille
presenterade sig
som ”I am an IDP,
my name is Amir”,
hela hans identitet
var den som internflykting, IDP, sen kom
namnet. Han hade levt
halva sitt liv utan sina
föräldrar på ett av våra
center.
I Indien flyttar åtta
till nioåriga flickor
på egen hand mellan
delstater på jakt efter
jobb på bomullsfälten.
46
”
Krig, katastrofer och
förföljelse tvingar
varje år miljoner människor
att lämna sina hem. Ofta
handlar det om barn som
förlorar hela sin grundtrygghet och som kommer
till nya främmande miljöer.
Några av dem träffade jag i våras, när de fått börja skolan,
en häftig känsla!
Vi ser allt fler barn som migrerar på egen hand eftersom
förhållandena hemma är sådana att barnen väljer att
lämna. Många av dem utnyttjas av samvetslösa människor
till allt sådant som barn inte ska behöva komma i kontakt
med. Vuxna som ser barn som en handelsvara, som billig
arbetskraft eller i värsta fall som något slags leksak. De
här barnen tvingas ofta bli vuxna alltför tidigt.
Några av dessa barn kommer också till Sverige efter
många månaders färd från sitt hem och sitt land. De kommer till en plats där allt är annorlunda, människor klär sig
på annat sätt, äter konstiga saker och pratar ett språk som
de inte förstår. Och då tänker jag att det är egentligen inte
så stor skillnad på en spetig tjej från skärgården som inte
förstod Kalixmål och de pojkar och flickor från världens
olika hörn som nu skapar sig en ny framtid runt om i vårt
land. Det som behövs för oss alla är att bli mötta med nyfikenhet och respekt, att någon tar kontakt, bjuder in, så att
man inte bara reser från något utan att man faktiskt också
får landa tryggt och passa in. Här kan vi alla ta ansvar och
göra något. ■
Barn 1/2011
Spara med omsorg
Vill du att dina pengar ska växa samtidigt som de verkar för en god sak? Då har
vi fonden för dig. När du sparar i Banco Humanfonden bidrar du nämligen med
2 procent av din fondförmögenhet till Rädda Barnens viktiga arbete. Genom åren
har Rädda Barnen fått cirka 103 miljoner kronor från våra sparare. I Banco Humanfonden investerar vi i svenska företag som tar ansvar för vår omvärld. Låt även
ditt sparkapital vara med och verka för en bättre värld.
Swedbank Robur i stolt samarbete med Rädda Barnen
Mer information om ideellt fondsparande hittar du på: www.swedbankrobur.se/raddabarnen eller
kom in på ditt närmaste Swedbank- eller Sparbankskontor.
Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. De pengar som placeras i fonder kan både minska och öka i värde och det är inte säkert att du
får tillbaka hela det insatta kapitalet. Faktablad, informationsbroschyrer och fondbestämmelser finns på www.swedbankrobur.se, och www.swedbank.se.
Barn 1/2011
47
POSTTIDNING B
Avs: Rädda Barnen, 107 88 Stockholm
Intresseanmälan
finns på
enslant.se
varje gång.
MEN HÄR ÄR DE SOM GÖR MEST.
Nu finns det ett enkelt sätt att ge till någon annan samtidigt
som du shoppar till dig själv. Utan att det kostar något extra
– läs mer om hur du gör på enslant.se
39:–
GOSIG KATT
© Inter IKEA Systems B.V. 2008.
Just nu pågår den årliga mjukdjurskampanjen på IKEA varuhus över hela världen. För varje
mjukdjur som säljs skänker vi tio kronor till Rädda Barnen och UNICEF. Pengarna används
i 16 utvalda projekt som jobbar med utbildningsinsatser för barn. Drygt 40 miljoner kronor
fick vi ihop förra året och vi hoppas såklart på ett nytt rekord i år.
Men giraffer, grodor och krokodiler är inte de enda som jobbar för Rädda Barnen på
IKEA i Sverige. För varje kund som visar upp sitt IKEA FAMILY kort i kassan skänker vi
alltid 25 öre till Rädda Barnens Föräldratelefon och Föräldramejlen. Och på flera varuhus
uppmanar vi våra kunder att bidra till ett lokalt Rädda Barnen-projekt.
Så, välkommen till IKEA. Av många skäl.
48
Barn x/20xx
augusti
ALLA PÅ
IKEA STÖDJER
RÄDDA
BARNEN.
En slant