Diktanalyser – August Strindberg - August-2012

Alessandra Ljung, Amalia Hammarlund, Georg Holmén
Sön 12 Februari 2012
Diktanalyser – August Strindberg
August Strindberg var en av Sveriges främsta författare. Han hade en mångfasetterad karaktär,
karriär och författarskap. Vi har läst tre av hans dikter som vi ska analysera.
”Vid avenue de Neuilly”
1891 tog Strindbergs sexton år långa äktenskap med Siri Von Essen slut. Med krossat hjärta
och vanförd själ bosatte sig skribenten i Berlin. I staden kom han att möta sin andra fru, Frida Uhl,
men detta äktenskap var ytterst kortvarigt och därefter reste Strindberg till Paris. Det var under de
kringvandrande åren på kontinenten efter hans skilsmässa som han upplevde sin Infernokris. Denna
plågsamma period förde även gott med sig, då den genomsyrades av kreativitet. I den franska
huvudstaden skrev han bland annat den vackra dikten ”Vid avenue de Neuilly”.
I första strofen av dikten skildrar han det Paris som han dagligen vandrade igenom, under de
åren då han bodde i staden. En dag, då han passerar slakteriet på Avenue de Neuilly, ser han ett
kalvhjärta upphängt på glasdörrn. Det skälver, som om det vore levande och mottagligt för känslor
som rädsla och kyla. Åsynen får honom att tänka tillbaka till bokhandeln där han gav ut sina böcker,
Norrbro Bazarn i Stockholm.
Dikten flyter på fint, uppdelad i strofer med rimmande fraser berikade med en mångfald
adjektiv och kontraster. Den vita, kalla, livlösa marmorn och omgivningen bryter av mot det röda,
varma, nästan levande köttet. Men skönheten i dikten ligger främst i metaforen Strindberg målar upp
och dess skörhet; det urtagna skälvande kalvhjärtat är för honom en tunnklädd liten bok. Han menar
att man som författare blottar sitt känsliga inre för allas kyliga kritik och dömande.
”Lördagskväll”
I denna dikt skildrar Strindberg den lugna stunden i Stockholms skärgård efter veckans tumult.
Stämningen i dikten är mild och harmonisk, poeten skildrar sin skärgårdsidyll. Stockholms skärgård
stod Strindberg mycket nära och han skrev ofta kärleksfyllda dikter och böcker om den.
”Hemsöborna” är ett exempel på ett skärgårdsverk. I denna skriver han oblygt realistiskt om
invånarna, som sedan kritiserade Strindberg för att han blottat dem. På grund av detta inser
Strindberg att han inte längre kommer att vara välkommen till sitt kära Kymmendö.
En lördagskväll skrevs några år tidigare. Dikten är uppdelad i fem lika långa strofer med
kvinnliga rim i varje rad. Poeten radar upp platser där man förbereder sig inför söndagen. ”Allting
rustar sig till vilodagen.” Både människorna och naturen: djuren, gården, vinden, viken, till och med
det rastlösa havet stannar upp ”det är bara dyningar från veckans stormar”.
I denna lättsamma dikt bemöts vi med enstaka alliterationer som ”vinden vilar” samt ”ljumma
juninatten”. Tonen förblir fridfull och lugn under dess gång, vi får detaljerade beskrivningar som låter
oss följa med och se denna ljumma junikväll i skärgården.
”Naturvetenskapen, du som är så säker...”
Alessandra Ljung, Amalia Hammarlund, Georg Holmén
Sön 12 Februari 2012
I denna dikt visas Strindbergs opinion om naturvetenskap och hans intresse för den. Dikten
skiljer sig från de föregående eftersom den inte beskriver något konkret, utan här tilltalar han istället
naturvetenskapen. Den börjar som en hyllning men visar sig snart vara en kritik mot just
naturvetenskapen, som blir allt hårdare genom dikten. Språket i den är bland annat en uppradning
av ironiska bragder, ”du som har upptäckt att fåret bräker”, med antiteser ”väger det ovägbara”,
”mäter det ej har mått” utförda av naturvetenskapen. Dikten är full av inledande anaforer som ”du”,”
svar”, ”och”. Den är ej uppdelad i strofer men verserna har varannat manligt och kvinnligt rim.
Enligt Strindberg har naturvetenskapen inget svar på existentiella frågor, om frågor som rör
människan: ”Vilken väg de döda har gått? Vart vi alla må föra? Var vår vagga från början stått?”
”svar på inget som oss rör”
Dikten avslutas med att poeten August Strindberg utdelar det slutgiltiga hugget genom att
säga att naturvetenskapen sägs bringa upplysning, men för istället mörker.
August Strindberg sa om sig själv: ”Jag är en djefvul till karl som kan många konster.”Hans ord
må ha varit arroganta, men är trots allt en träffande beskrivning. Av dessa tre analyser kan man
konstatera att Strindberg, bland mycket annat, var begåvad som lingvist och filosof samt erhöll
egenskaper som globetrotter och skärgårdsälskare.