Primär och sekundär binjurebarksvikt
Transcription
Primär och sekundär binjurebarksvikt
Primär och sekundär binjurebarksvikt Eva Ekerstad överläkare Innehåll 1. 2. Basal anatomi, fysiologi Primär binjurebarksvikt a) b) c) d) 3. 4. Etiologi Klinisk bild Utredning Behandling Sekundär binjurebarksvikt - hypofysär a) Etiologi b) Klinisk bild c) Utredning d) Behandling - iatrogen: terapeutisk kortisonbehandling efter operation av Cushings syndrom Kortisolresistens Hormonell reglering Dygnsrytm,stressorer, hypoglykemi, hypotension, kirurgi, feber, skada m.m. ↓ Hypothalamus ↓ CRH ↓ Hypofysens framlob ↓ ACTH ↓ Binjurebarken ↓ Kortisol, Androgener,( Aldosteron) • Primär binjurebarksvikt: ACTH, vilket binder till melanocortin-2 receptorer, vilket ger hyperpigmentering. Sekundär binjurebarksvikt: ACTH, vilket leder till binjureatrofi inom 1-2 månader. Binjurarnas anatomi • Binjuremärg – katekolaminer • Binjurebark a) zona reticularis – androgener b) zona fasciculata – glukokortikoider c) zona glomerulosa – mineralkortikoider Kolesterol är prekursor för alla tre hormonlinjerna. De olika binjurebarkzonerna producerar olika hormon eftersom de uttrycker olika enzymer. Kortisolsyntesen 11-beta HSD typ 2 Kortisol Kortison 11-beta HSD typ 1 Inaktiveringen av kortisol leder till att aldosteron kan komma åt aldosteronreceptorn eftersom denna annars täcks av kortisol som finns i betydligt högre koncentrationer i blodet. Kortisol kan således i högre koncentrationer ha en mineralkortikoid effekt. Patienter med njursvikt har nedsatt omvandling av kortisol till kortison. Kortisoleffekter • CNS: • Depression • Psykos • Ögon: • Glaukom • Endokrina system: • • • • Sänkt LH, FSH frisättning Sänkt TSH frisättning Sänkt GH frisättning Sänkt ADH-effekt • GI-kanalen: • magsår Kortisoleffekter • Kolhydrat/lipidmetabolism: • • • • • Ökad glykogeninlagring i levern Ökad perifer insulinresistens Ökad glukoneogenes Ökad produktion av fria fettsyror Generellt diabetogena effekter • Fettfördelning: • Ökad visceral obesitas • Kardiovaskulära/renala effekter: • Salt och vatten retention • hypertoni Kortisoleffekter • Hud/muskler/bindväv: • Proteinkatabolism/kollagennedbrytning • Hudatrofi • muskelatrofi • Ben och kalcium metabolism: • Nedsatt bennybildning • Nedsatt benmassa, osteoporos • Tillväxt och utveckling: • Nedsatt tillväxt • Immunförsvar: • Antiinflammatoriska effekter • Immunosuppression Primär binjurebarksvikt • Incidens: • Prevalens: • Etiologi: – – – – – – – – 0,8 fall/100 000 inv. och år 4-11 fall/100 000 inv. och år Autoimmun – APS 1 och 2 Infektion – tbc, CMV, AIDS Metastas Blödning Kongenital adrenal hypoplasi – 21-hydroxylasbrist vanligast Adrenoleukodystrofi Familjär glukokortikoidbrist Inlagringssjukdomar – hemokromatos, amyloidos Primär binjurebarksvikt – klinisk bild • Brist på glukokortikoider, mineralkortikoider och androgener. 1. Anorexi, illamående, kräkningar, diarré/obstipation, buksmärtor 2. Feber 3. Hypoglykemi 4. Trötthet, svaghet, uttröttbarhet, muskelkramper, ledvärk 5. Ortostatism, saltsug, hyperpigmenteringar 6. Förlust av axillar- och pubisbehåring hos kvinnor 7. Försämrat minne, depression, psykos Vid binjureblödning: Hypotension, buk-, bröst- eller flanksmärtor, anorexi, kräkningar Primär binjurebarksvikt - utredning • Lab – hyponatremi, hyperkalemi, hypoglykemi, hyperkalcemi, transaminasstegring, TSH-stegring, anemi, eosinofili, ACTH-stegring • S-kortisol kl 08 < 100 talar starkt för kortisolsvikt, 100-400 kan ej utesluta kortisolsvikt, > 400 utesluter kortisolsvikt • • • • • • Kort Synacthentest/långt Synacthentest (24-48 tim) Binjurebarkantikroppar Ha andra associerade autoimmuna sjukdomar i åtanke CT binjurar Ev. tb-utredning Analys av cirkulerande very-long-chain fatty acids om det föreligger misstanke om adrenoleukodystrofi • Fosfolipidantikroppar om binjureblödning/infarkt Primär binjurebarksvikt - behandling • Akut – Ta blodprov för elektrolyter, p-glukos, s-kortisol, ACTH (obs! tas på is och fryses direkt) – Inj. Solu-Cortef 100 mg x 4 iv. första dygnet, 50 mg x 4 andra dygnet och därefter oftast möjligt med peroral behandling med T. Hydrokortison 20 mg 20+1+0 med successivt sänkt dos till underhållsdos. – Snabb infusion av NaCl. Primär binjurebarksvikt - behandling • Underhållsbehandling – T. Hydrokortison 15-30 mg dagligen uppdelat på 2-3 doser. – T. Florinef 0,1 mg 0,5-1 tablett dagligen i endos. Salthunger och elektrolyter skall normaliseras. OBS! Viktigt att pat får skriftlig och muntlig information om åtgärder vid feber, annan sjukdom, kirurgi, trauma m.m. Underhållsdosen kortison skall dubbleras för varje grads feber samt ökas vid annan mer uttalad stress. – Ev. DHEA (T. Prasterone 12,5-25 mg per dag, ex temporeberedning) till kvinnor. – Graviditet – 5-10 mg ökad Hydrokortison per dygn under 3:e trimestern. – Fölossning – inj. Solu-Cortef 50 mg i.v./i.m. var 6:e tim samt NaCl-inf. Sekundär binjurebarksvikt - hypofysär Kombinerad med generell hypofyssvikt Etiologi: Tumör, blödning, infarkt, sarkoidos, tb, hypofysit, strålbehandling, tidigare operation m.m. Klinisk bild: Symptom på kortisolbrist, androgenbrist och brist på andra hypofyshormoner. Ingen mineralkortikoidbrist, ingen hyperpigmentering Sekundär binjurebarksvikt - hypofysär • Utredning • Lab – s-kortisol kl 08, ACTH, TSH, fT4, IGF-1, prolaktin, FSH, LH, testosteron (män), SHBG (män), DHEAS. • Synacthentest • Ev. insulintoleranstest – Vid akut hypofyssvikt är Synacthentestet inte patologiskt eftersom binjurarna inte hunnit atrofiera. • Ev. CRH-stimuleringstest: – Addison – högt ACTH som stiger – Sekundär binjurebarksvikt – lågt ACTH som ej stiger – Hypothalamisk orsak – kontinuerlig ACTH-stegring • MR sella tursica Sekundär binjurebarksvikt - hypofysär • Behandling – Hydrokortisonsubstitution som vid primär binjurebarksvikt. Ofta krävs dock lägre Hydrokortisondos (10-20 mg per dygn) – Ingen Florinefsubstitution. – Ev. DHEA som vid primär binjurebarksvikt. – Substitution av övriga hypofysära hormonaxlar som sviktar. OBS! Kortikotropa axeln måste substitueras före thyreotropa axeln. Sekundär binjurebarksvikt - iatrogen • Faktorer av betydelse: • Dosens storlek – framförallt doser större än motsvarande Prednisolon 5-7,5 mg dagligen. • Behandlingens duration – minst 3 veckors behandling. • Tidpunkten för administreringen – kvällsdos ger större hämning av ACTH-kortisolaxeln pga hämning av morgonpeaken av ACTH. Administrering varannan dag innebär mindre suppression. • Frekvens av behandlingen – frekventa kortvariga behandlingar innebär risk. Återhämtningen från iatrogen binjurebarksvikt kan ta 6 till 9 månader. Sekundär binjurebarksivkt - iatrogen • Symptom: • • • • Anorexi, illamående, viktnedgång Artralgier Trötthet Ortostatism • Behandling: • Successiv kortisonuttrappning. • När Prednisolondosen sänkts till 7,5 mg bör man trappa ned med 1 mg varannan vecka till var 4:e vecka. • Undvik kvällsdoser. • Ev. kan man utvärdera med Synacthentest. • Vid akut sjukdom behandling som vid primär binjurebarksvikt. • OBS! Dosökning vid feber, annan sjukdom, hög stress m.m. Kortisonbehandling Preparat: Antiinflam. eff: Hydrokortison (kortisol) Kortisonacetat Prednisolon Betametason Dexametason Metylprednisolon 1 0,8 3 25 25 5 mineralkort. eff: ja ja ja nej nej ja ekvivalent dos: 20 mg 25 mg 5 mg 0,6 mg 0,75 mg 4 mg Betametason och Dexametason verkar ej via kortisol utan har direkteffekter, vilket innebär att de kan användas vid utredning av kortisolsvikt utan att interferera med provtagningen (om inte för höga doser används så att man får en hämning av systemet.) Primär kortisolresistens • Karaktäristika: • Ökad kortisolproduktion, ökad ACTH produktion. • Minskad känslighet för kortisol (patologiskt Dexametasonhämningstest). • Avsaknad av Cushingstigmata. Patienterna kan få symptom på den samtidigt ökade produktionen av mineralkortikoider (hypertoni, hypokalemi) och binjureandrogener (hirsutism, virilisering m.m.)